Jag och M började se 30 grader i februari (2012) på SVT Play igår. Jag har hört så många prata om den så jag tänkte why not, delvis övertygad av den välbekanta och omtyckta rollbesättningen (Maria Lundqvist, Kjell Berqvist, Lotta Telje, och Rebecka Hemse). I mitten av avsnitt fyra gav M upp med orden "Jag orkar inte mer elände nu", helt förståeligt. Fast när jag såg även femte avsnittet så gick han fram och åter mellan tv:n och grannens dator som han höll på att installera om i sovrummet, oförmögen att släppa serien helt. "Händer det nåt bra snart?"
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt som omdöme sådär i halvtid. Den är hyfsat välspelad, även om jag tycker att castingen är ganska väntad. Ingen av huvudrollsinnehavarna gör väl direkt någon ny typ av roll, vilket känns lite tråkigt och nog gjort att jag fastnat mest för historien om Glenn, spelad av Kjell Wilhelmsen, en skådespelare jag inte har så mycket koll på sedan tidigare (men som gör det absolut bra). Hans vän Oh (Djuangjai Hirunsri) är fantastisk. Minst intressant är Happiness-byggandet på stranden faktiskt.
Mest imponerande är nog dialogen, som känns mer välskriven och 'naturlig' än vanligt vad gäller svenska produktioner. Och de ologiska stegen (varför inte bara säga att han föll?) köper jag för dramaturgins skull. Kanske. Nästan.
Samtidigt som jag på nåt vis gillar att det bara är elände och deprimerande utvecklingar hela tiden så gör det att den blir lite tung att se. Jag gissar att många gav upp efter ett par avsnitt. Självklart blir det än tyngre om man som jag/vi ser alla i ett sträck, men jag vet inte; kanske jag inte känner med karaktärerna tillräckligt mycket för att det ska bli för jobbigt.
Betyg i halvtid: 3,5/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar