Vi hade en inkräktare i huset inatt. Inte mänsklig dock. Både jag och M somnade hyfsat tidigt och vaknade sen med ett ryck strax efter midnatt då ett vilt kattslagsmål utbröt utanför vårt dörrfria sovrum. M var på benen snabbare än en kortdistanslöpare och jag försökte hänga på, vakna och förstå vad allt tumult, skrikande förvirring innehöll. I samma stund som M kom ut i hallen for slagskämparna ner en trappa och där tog det plötsligt slut. Vi visste inte säkert om inkräktaren tagit sig tillbaka ut genom kattluckorna igen eller om hon sprungit ner i källaren så M tog på sig ytterkläder (arga kattor är inte att leka med), tog med en ficklampa och gick ner. Jag försökte samtidigt lugna vår otäckt morrande mellantjej som placerat sig under kökssoffan.
Tydligen hade inkräktaren begett sig iväg så vi låste yttre kattluckan och återgick till sängen, alla fem lite virriga efter det snabba uppvaknandet. Med pälstussar i hela huset.
Det är lite märkligt att hon fortsätter komma igen den där katten. Det är en fd vildkatt som numera fått en av de äldre kvinnorna längre bort i byn som personal. Vilket är bra. Men hon tycks ändå ha ett behov av att komma hit. Tidigare bara utomhus (varpå hon blivit ivägjagad av tre arga damer) men det här var tredje gången som hon tagit sig in i huset. Det känns ju som en ganska dum idé. Sedan första gången sover mellankatten (hon som är mer som en lo-katt än huskatt i kroppsbyggnad) utanför sovrummet just vid trappen, alltid med ett öga öppet, känns det som.
Så kattluckorna var ju bra förutom när det kommer till det att andra kan ta sig in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar