Allt som allt måste jag säga att jag var nöjd med den här serien och det känns extra roligt när svenska serier fixar att övertyga mig, jag är ju lite kräsen vad gäller sånt som bekant. Tyvärr tycker jag nog att den tappade lite där kring avsnitt 7 ungefär. Kände att jag mest störde mig på Joy (Hanna Ardéhn) och att jag inte riktigt köpte hennes beteende, som jag nog kände var ganska mycket "svensk-tonåring-i-svensk-filmproduktion" dvs problematisk på samma, för mig ganska obekanta, sätt som just tonårstjejer så ofta visas i svenska sammanhang. Över lag tycker jag nog att Happiness-familjen fortsatte att dra mitt intresse minst av alla. Samma sak lite med Majlis-historien (Lotta Tejle) när Bengt Jr (Björn Bengtsson) kom. Jag tror att hela det avsnittet kändes stapplande, vilket jag tror var ett manusproblem i första hand.
Slutet då? Tja, jag gillade det nog. Serien lyfte tillbaka ett snäpp igen vid avsnitt 9. Jag fick lite på känn att samtliga kanske skulle förlyckas innan serien var slut, och på ett sätt var jag nog lite besviken över att det inte blev så, hemskt nog. Det hade varit ett slut det. Men då hade förstås diskussionerna om en fortsättning på serien blivit lite ovidkommande.
Fortsatt bäst rakt igenom var helt klart Glenn-historen (Kjell Wilhelmsen). Jag gillar det sätt som de lyckades göra honom så naturligt mänsklig. Han hade ett gott hjärta men var långt ifrån en ängel. Tycker att han och de runt omkring honom var de bäst balanserade karaktärerna som kändes mest trovärdiga av alla. Och jag är nöjd med slutet där, trots allt.
Betyg allt som allt? Hm, ja jag tänker vara snäll och säga 4/5 även om det inte alls gällde alla avsnitt. Men så är det ju alltid i serier, det varierar. Så en fyra känns väl rättvist? Och en fortsättning kan nog faktiskt jag klara mig utan i det här fallet. Jag tycker att det lämnades tillräckligt med svar för att själv kunna skapa fortsättningen i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar