The Good Fight (2017)

Jag plöjde igenom resten av avsnitten av The Good Wife (2009). Jag skulle säga att den på det stora hela är en bra serie, men att den tappade fart och fokus de sista två säsongerna. Det blev lite slarvigt gjort, för mycket underfyndig humor som lite förlöjligade hela serien på nåt vis, i ett försök att skämta med sig själva, skulle jag tro. När så mycket av den ursprungliga strukturen gjordes om tappades en del av mitt engagemang. Men, det till trots så var det en bra serie, den gick från att vara en hyfsat stabil 4/5 till som sämst kanske 2,5-3/5. Så still good.

Nu har jag fortsatt med dess spinoff, The Good Fight (2017). I princip samma typ av serie, en advokatserie med rätt så mycket politisk involvering, den här gången kanske än mer av vad som faktiskt pågår. Nu i mitten av andra säsongen (första gick väldigt fort att se) har jag tappat räkningen på hur många gånger Trumps namn eller påstådda skandaler i hans namn nämnts.

 Diane Lockhart, spelad av den fascinerande Christine Baranski, samt en av de senare tillskotten i "wife-serien", Lucca Quin (Cush Jumbo), är kanske de kändaste ansiktena som följde med över till spinoffen, plus en del klienter. Dessutom återkom advokaterna Elsbeth Tascioni och Mike Kresteva i några avsnitt, till min stora glädje. Några av mina favoritbiroller från "wife" spelade av Carrie Preston och Matthew Perry. Och flera nya karaktärer har tillkommit som Adrian Boseman (Delroy Lindo) och Maia Rindell (Rose Leslie).

Men, medan "Wife" kanske hade den mest föredömligt korta introt jag sett på länge i en tv-serie har "Fight" något av det snyggaste. Framför allt när det kommer till musiken, jag gillar den verkligen. Varje gång får den mig att tänka att jag måste gå till operan snart och kolla på symfoniorkestern.


Och ja, det verkar som att jag kanske gett upp om Dead to Me, som jag skrev om, trots att jag håller Christina Applegate högt. Jag såg de där första kanske fyra avsnitten men efter ett avbrott på ett par veckor så har jag inte känt nåt sug efter att fortsätta.

Bra helg!

Att sitta en söndag och känna sig rätt nöjd med sin helg är en ynnest och jag borde ju alltid se till att det är så egentligen. Det krävs inte supermycket, bara att jag har fått pricka av några punkter på en tänkt to-do-lista.

Helgen har annars egentligen inte bjudit på så mycket spännande. En ensamdag med lite bakning och storstädning och idag en tur till svärföräldrarna och återvinningen. I princip. Ja, och så var Lil'sis här ikväll och blev bjuden på middag och glass, utöver att få med sig en stor låda med fröknäcke hem. Det blev totalt tre plåtar fröknäcke igår innan jag bestämde att det fick räcka. Och de har varit uppskattade. Blir perfekt som ett av mellanmålen på jobbet i veckan.

Testade (och modifierade förstås, som alltid) ett nytt matrecept också igår. Mest för att M blev senare hem än vad jag väntat så jag fick lösa middagen utan möjlighet till tilläggshandling. Och då blev det en ärt carbonara som jag sett dyka upp lite här och var på sociala medier. I receptet är den vegansk men då jag hade orimligt mycket philadelphiaost kvar från valborgsbaket så klickade jag i lite av den för att dryga ut havregrädden som annars inte riktigt räckte till. Jag la också till ett par klyftor vitlök som jag pressade i vilket blev väldigt gott. Och så är jag mer brydd om att använda så mycket ekologiskt som möjligt så min variant blev kanske inte riktigt "under tian portionen" som ursprunget. Men billigt ändå. Och oväntat gott! Rökt paprika ger verkligen fantastisk smak åt mat, en riktig favorit i kryddhyllan.

Men prova gärna receptet, det blev verkligen supergott. Och markerades som ett bra val i min mat-app vad gäller näringsinnehåll dessutom (med viss tveksamhet kring själva pastan då, vad gäller kolhydrater). Jag gjorde om det ikväll tills syrran kom och hade då hunnit handla under eftermiddagen så att det skulle räcka till några matlådor dessutom.

Nu ska jag strax göra min over night oats och ställa i kylen och vika sista tvätten så är jag sen hyfsat klar med den här helgen. Några avsnitt av The Good Wife väntar i sovrummet sen.

Mee time

Jag har som det verkar en "Sara-dag" idag. M for tidigt till jobbet, en planerad övertid för något servicefönster som behöver utföras på helgen av ett gäng på hans jobb. Han verkade nöjd då han for och jag är nöjd över lite egentid. (Jag har nog minst ett inlägg i mig gällande behovet av egentid och sociala normer som säger att det är något dåligt. Men det blir en annan gång.)

Jag vaknade efter fem då M var uppe (han som jag nästan aldrig får upp före 6 i veckorna) men la mig när han var på väg igen. Vaknade halv nio (!) och kände mig halvt överkörd. Men skönt att få sova lite extra, jag är annars inte så bra på det.

Katterna är nöjda över att jag haft dörren öppen hela förmiddagen (nu blev det dock skuggigt så nu fick den stängas) så de kunnat gå som de vill. Jag åt frukost på bron i solen och funderade över skiftningarna nu. Igår då vi vaknade hade vi 5 cm snö över hela omgivningen, idag är i princip allt borta igen och jag kunde sitta i solen på bron med bara en tunn kofta över kläderna.

Lite segstartad är jag dock. Jag trodde nog att jag skulle ha varit igång med mitt efterlängtade städande redan men orken har inte riktigt infunnit sig. Men jag har en andra diskmaskin igång, första laddningen fröknäcke i ugnen och jag har åtminstone påbörjat städningen av köket.

Det lät som att M kan bli borta hela dagen och lite önskar jag nästan det så att jag hinner pyssla och städa klart. Jag ska strax dra igång den första av två (tre?) missade filmpoddar i husets högtalare och successivt dra igång min virvelvindsstädning. Kanske knasigt att jag gillar det så mycket men jag gör verkligen det. Det blir synligt resultat och jag får en känsla av att jag presterat bra. Helst lite lite bättre för varje gång dessutom...

Påskledigt

En lång påskhelg är snart över och det vankas arbetsdag imorgon igen. Det må vara 4-dagarsvecka men jag vet att min kalender är mer än väl inbokad dessa dagar. Mycket möten, men en hel del av dem ganska spännande. Imorgon är det tex möte hela eftermiddagen men inresta konsulter från Stockholm. Det brukar vara roliga och givande möten.

Annars har jag kanske inte varit riktigt så produktiv på min ledighet som tex instagram vittnar om att andra varit. Men jag har fått en del städat. Bl.a vardagsrummet som fick en liten extra anti-damm- och anti-datorer-genomgång när M inte var hemma. Vi har fortfarande märkligt många datorer där, men nu står allt som inte kan anses vara bärbart åtminstone gemensamt i en hörna där det är okej att de står för nu.

Vi var hos svärföräldrarna på påskafton, vilket var trevligt. De bor så idylliskt såhär års. Eller ja året runt egentligen, men just när värmen börjar komma så blir det som särskilt mysigt. Det är det ju här också men skillnaden att bo i ett område där vägen slutar och där de flesta hus bebos enbart sommartid är att det ändå är lite tystare där, lite mer flytande gränser, lite friare och ja, tyst (tål att påpekas två gånger). Något jag uppskattar mer och mer som det verkar. Jag vill egentligen inte bo ensligt, men jag stör mig mer och mer på trafiken genom vår by, som inte alls går så långsamt som jag hade önskat. Kanske för att vi betydligt mer rörliga (och icke-upplärda) katter nu, som jagar varann och ekorren och som inte alls vill lära sig att vägen är farlig.

Och så har våren verkligen kommit på allvar. I torsdags hade vi trädgården full av snö, nu är det nog mer barmark än snöpartier, åtminstone ungefär 50/50. Vi satt på trappen de första mornarna och åt frukost. Sen har det varit lite mer mulet och idag även en del blåst så det har för min del känts för kallt. Jag tänkte städa bilen invändigt just för en stund sedan men händerna blev snabbt kalla i skuggan på uppfarten. Får se om jag gör ett nytt försök senare.

Blandade vårtecken

Det är vår på gång ute. Vattenfyllda diken och snödrivor som minskar i storlek i hög fart just nu. I morse när jag var i källaren och sökte efter min säck med undanlagda ytterkläder (i jakt på en ev vårjacka för att slippa handla en, eftersom det verkar smått omöjligt) så hörde jag ett "vattenljud" och såg att en stora golvbrunnen var översvämmad, bara några millimeter från att rinna ut och över hela källargolvet. Dräneringsbrunnen var full av vatten så vi satte kopplade in pumpen som forslade ut flera kubikmeter med smältvatten ut över tomten. Väldig tur att jag upptäckte det då jag gjorde.

Det märks också på all päls som plötsligt sprids över huset. Med fyra katter är det förstås alltid päls spår av päls i vårt hem, men nu är det mer som en tunn matta över en massa saker. Jag och Alice har fått rutin på att borsta henne varje kväll så nu kommer hon upp i sängen så snart hon hör ljudet av att jag tar fram borsten.  

M påminde mig häromkvällen om hur det var för bara ett år sen då hon i princip aldrig hoppade upp i sängen om vi var där utan alltid hade lite av ett avstånd till oss, skeptisk till vad som skulle kunna ske. Det tog verkligen lång tid för henne att lita på oss. Hon har fortfarande oro i sig och backar så fort man gör en snabb rörelse eller då något låter plötsligt. Väldigt sorgligt. Men vi försöker fokusera på framgångarna. Att hon frivilligt kommer upp i sängen och efter en stund tom lägger sig på rygg och låter mig borsta hennes lurviga mage är ju ett riktigt gott betyg ändå. 

Nu i april har vi haft den äran att vara hennes personal i två års tid!

Pay it forward

Sitter själv i sängen framför Will & Grace-avsnitt igen. Lämnade M på busstationen för några timmar sen. Han ska på en jobbgrej i Stockholm imorgon och skulle med nattbussen. Egentligen nattåget men det var fullbokat. Kanske lite tur det, jag såg på avgångstavlorna att det var nästan en timme försenat.

Väl på busstationen gick det runt en man i kanske 30-årsåldern och verkade fråga om något utan att någon riktigt ville prata med honom. Han kom till sist fram till oss och frågade om vi skulle med bussen. Han hade försökt köpa biljett men inte hittat någon automat (tror på riktigt det inte finns) och hade ingen mobil att boka med. Inte heller något bankkort, men han hade kontanter visade han, och undrade om vi kunde köpa biljetten ombord på bussen i utbyte mot kontanter då de inte längre tar annat än kort. Jag vet inte på vilket sätt han skulle ha försökt luras så vi sa att M skulle hjälpa honom när bussen kom. Han sken upp och stod kvar och pratade nån minut om hur knepigt det är att köpa biljetter numera utanför kontorstid. Han var lite svår att läsa av, lät trevlig, såg möjligen lite härjad ut men med sin stora vandringsväska som hade ett regnskydd spänt över sig så skulle han lätt kunnat vara nån vandringsmänniska som inte tror på smartphones eller kreditkort. Som nån på väg söderut efter ett vildmarksäventyr typ. Men som andra tittat bort när han kom fram till dem hade jag nästan förväntat mig att han skulle erbjuda oss köpa nåt skumt...

Jag stannade och såg när M klev på, att han betalade utöver sin mobilbiljett och pekade på mannen. Sen gick han och satte sig. Jag gick till bilen och messade och frågade om han fick pengar av mannen, jag såg aldrig det.  Han svarade att han bytt några fler ord med honom i kön till bussen och bestämt sig för att bjuda på biljetten på 250:-. "Han verkade behöva dem lite bättre än jag." Min fina man med det stora hjärtat. Såklart han gjorde så. Dagens goda gärning.

Helgvila?

Nu är jag då ruggigt less på att inte vara fullt ut frisk. Varje kväll tänker jag att imorgon vaknar jag mycket piggare, men det tycks bara inte hända. I torsdags och fredags kände jag mig snarare nästan sämre, mer orkeslös. Efter halva arbetsdagen var det som att kroppen ville checka ut, jag kände mig matt och alldeles varm i ansiktet, som om jag överansträngt mig. Men viktiga möten båda de dagarna så jag försökte hålla mig så piss som möjligt och köra på. Kanske inte det bästa, det förstår jag ju.

Och vilan i helgen har inte heller riktigt blivit. Jag tror förvisso att jag somnade kring 21-tiden redan i fredags, men klev upp kl 5 igår för att jag hostade och störde stackars M som inte fick sova. Jag halvslumrade väl i soffan i ett par timmar men sen var jag uppe. M åkte till sina föräldrar och jag tog tag i städningen. Jag hann lyssna ikapp på två Kermode & Mayo-avsnitt på köksradion innan jag stängde för att kunna dammsuga, vilket innebär att jag städade i nästan fyra timmar. Men så blir det när det inte går så fort. Och så fastnade jag i bara fler och fler saker; skåpsluckorna först, sen listerna, sen underskåpet till diskhon osv osv... Ni vet när man börjar på en punkt och bara ska "städa lite" men bara ser fler och fler härdar att ta tag i. Och det finns nog många kvar.

Egentligen kanske M skulle ha städat med tanke på min dagsform, men jag gillar som sagt att städa, speciellt då jag är ensam, och det gör verkligen inte han. Han har en tendens att fastna i saker istället och så blir det inte "som jag vill". Han har andra fördelar i hemmet, men städning är inte riktigt hans grej. Jämställdhetsmässigt är det väl inte ultimat men det tror jag vi tar igen på andra områden faktiskt. 

Men när han kom hem mitt i min avslutande dammsugning så försökte han ta över (han sa innan han for att han skulle dammsuga sen, till hans försvar) men då var jag ju strax klar. Men det blev bra ändå för jag höll just på att med dammsugaren trycka runt alla datorer i vardagsrummet som jag beklagat mig över ett bra tag, och han insåg nog just då hur i vägen de var så då skyndade han att ta tag i det istället. Win! Lite färre sladdar och datorprylar där nu.

Idag blir det nog lite lugnare i vart fall. Jag har suttit i sängen och läst sedan sju medan M pysslar på med nåt serverprojekt och försöker tvätta tvättkorgen tom inför veckan. Till lunch ska vi till syrran och hjälpa till med något (sätta ihop saker?) efter deras flytt till en by på landet (låångt, bort, vilket känns drygt men samtidigt väldigt mysigt då man är där) och bli bjudna på lunch. Så det blir nog mest trevligt. 

Och imorgon vaknar jag utan bubbliga luftrör och rinnande näsa, visst?

Skön söndag

Jag hade ett erbjudande om biosällskap ikväll som jag tackade nej till då jag inte trodde jag skulle ha bilen tillgänglig. Idag ska det nämligen (äntligen!) bytas varmvattenberedare i huset och enligt mina kalkyleringar skulle det ta hela dagen. M, min kära hypertidsoptimist, protesterade och sa att "det går på ett kick, det är ju bara ett par rör som ska bytas" varpå jag protesterade tillbaka och påpekade att den ska borras upp på väggen med reglar, det ska mätas och det ska passa saker (inget i vårt hus passar typ med något annat, vi har inte direkt en enhetlig dimension på rören i källaren) och så hade vi ju planerat att svärfar skulle vara här för att hjälpa till. Inte för att jag inte kan eller vill, jag gillar att lära mig sånt där praktiskt, men för att det nu var länge sen han var här och jag vet att de uppskattar att göra sånt tillsammans, så jag föreslog det. Lite far-och-son-tid.

Vacker vinterdag!

Planen (den tidsoptimistiska) var att svärfar skulle hämtas vid nio, de skulle göra bytet och jag skulle ordna med lunch och fika och sen skulle det vara klart. Klockan är nu halv ett och de har ännu inte kommit hit. Tydligen sitter de fast med min bil i snöyran nånstans i trakterna av svärföräldrarnas hus.

Så jag hade kanske rätt (igen). Inte en chans att bilen är ledig till 16-tiden.

Men det går då ingen nöd på mig. som sagt så uppskattar jag egentid kanske lite extra nu när jag inte längre bor själv hela veckorna. Jag städar bäst då, jag gillar att städa när jag är själv och jag har hunnit med en massa här på förmiddagen. Jag slängde ut mattorna vid halv nio i morse och då kom grannkatten in på besök. de har sen fått stöka runt där uppe medan jag städat här nere. Så övervåningen är fortfarande inte klar. Nu har kompisen gått hem, de andra vilar i varsitt hörn och jag har just en kopp te och väntar på att banankakan i ugnen ska bli klar. Hittade ett recept med kanel, ingefära och valnötter som jag följde, sen slängde jag i lite krossad bakchoklad på slutet, vi får väl se hur det blir.

Tröttnötter efter kompisbus

Men skönt och återhämtande att få vara själv med mitt eget huvud en stund. Jag har ett så pass socialt arbete så mitt introverta jag behöver tid för det. Det kan vara den bästa återhämtningen. Därmed inte sagt att det inte är mysigt att umgås med vänner, spela spel eller se serier tillsammans med sambon i sängen. Det är bara något annat med just såna här stunder. Jag hinner bli tillfreds med mig själv.

Semester

I veckan bokade jag vår resa till Stockholm i mars då vi ska se stand-up och ta en liten kortsemester tillsammans med Lil'sis och Joel, samt M:s syster med make. Det ska bli superkul! Ser fram emot det som om det vore en utlandsresa nästan.

Jag kollade och jämförde resesätt och då snabbtåget faktiskt var en del billigare än flyget (1:a klass dessutom) så blev det tåg, till min stora glädje. Jag hade bestämt mig för att resa så ändå men tänkte att de andra kunde flyga om de ville. M sa att han reste som jag och Lil'sis verkade tycka att det var okej med tåg då priset var så pass bra så vi blir hela gänget på ett tidigt snabbtåg till Stockholm. Skojigt, tycker jag! Lil'sis bor hos släktingar till Joel och jag letade fram ett till synes fint hotell och bokade ett något finare rum än det billigaste för att få lite lyxkänsla på semestern. Jag älskar att bo på hotell, men är det inget fint så förtar det lite av känslan, om du frågar mig. Så jag lägger gärna några hundralappar till för att få lite bättre standard och det brukar betala sig.

Två dygn i Stockholm, om tåget sköter sig bra, känns skojigt. Jag har inte så många önskemål utöver själva showen som förstås är huvudgrejen, men jag skulle vilja gå på favoriten Fotografiska och besöka Roy Fares fikaställe. Jag följer honom på instagram och det ser alltid så perfekt ut. Det måste ses på riktigt, helt enkelt.

Några andra bra tips för Stockholm i mars?

Snöstorm och influensa

Och så en ny snöstorm. Jag som annars gillar vintern nästan bäst och som inte brukar ha nåt emot att bli insnöad (när det passar förstås) känner mig faktiskt lite less. Och det är alldeles för tidigt för det, det har just blivit februari. Vi lär få dras med snö och lurigt väder i minst en månad till, om inte mer. Men det brukar vara så, när vintern är sen i antågandet så blir jag less fortare. Märkligt.

M har varit sjuk sedan i måndags kväll, sådär med hög feber och en massa astmaproblem. Han har låtit som en maskin om nätterna så jag har väl sovit sisådär. Ett plus att han varit supervarm nu när huset inte varit så varmt; det har värmt sängen om nätterna, snudd på lite väl mycket... Han har haft beredskap och jobbat i helgen men hemma, vi har inte tagit oss ut alls under helgen. Delvis pga vädret då, och det har varit ganska skönt. Enda nackdelen att vi skulle hjälpt Lil'sis med en flytt men de sköt upp det som de hade kvar också pga vädret så vi får försöka få till det efter jobbet i veckan.

Jag har inte blivit sjuk den här gången. Kanske har M haft en influensa som jag redan haft. Vill minnas att jag var sjuk förra året, eller förrförra snarare, vid julen. Det kanske var den jag hade då. Jag är hursom tacksam för det då jag som vanligt har en del att göra. Inte övermäktigt mycket men mycket nog. Lite har det faktiskt lättat sedan före jul, vilket är skönt (och rent av nödvändigt).

Övervinna rädslor

Vår minsting Nemi (jag vet inte om hon är yngst men hon är sannerligen minst i storlek, vår lilla minikatt) fick som för sig att trappen var läskig nu under julledigheten. Vi var antagligen inte hemma när/om något hände men plötsligt så ville hon inte gå upp längre utan satt nedanför och jamade då hon ville bli hämtad. Vi insåg att hon var själv på nedervåningen ganska länge om kvällarna tills hon till sist antagligen kände sig ensam och ville komma upp. Hennes kloka mamma Alice insåg samma sak och började sen vara där nere med henne och göra nya sovplatser, klok och uppoffrande som hon är.

Vi trodde först det var nån idé hon fått men vi märkte att hon kloade sig fast ganska bra då vi bar upp henne. Och försökte vi sätta ner henne i trappen så skakade hela hennes lilla kropp av rädsla. Antagligen så har hon busat i trappen och farit emellan trappstegen, det var mellan dem hon kikade med skräck i blicken. Nedåt gick däremot bra, vilket annars borde vara läskigare. Så hon var här uppe på kvällarna men gick ner när hon nån gång under natten behövde lådan gissningsvis för varje morgon har hon legat på en filt på torktumlaren då vi kommit ner.

De sista dagarna har vi försökt att öva med henne, lite ambivalenta över vad som faktiskt skulle funka som "bot". Men hon har bara fortsatt vara rädd. Vi har successivt provat släppa ner henne längre och längre ner i trappen och försökt hålla henne på ett trappsteg medan vi klappat henne. Men det har känts tveksamt om vi lyckats nåt.

Ikväll plötsligt när hon varit ute och busat med ena brorsan och grannkatten Marx så kom hon in glad i hågen och efter ett tag hoppade hon plötsligt upp i soffan där vi satt. Jag frågade M om han burit upp henne men det hade han inte. Så hon måste ju ha gjort det själv. Hon såg så stolt och nöjd ut, som att hon på riktigt övervunnit något stort. Sen gick hon plötsligt upp och ner i trappen helt (till synes) obehindrat och hängde oss i hasorna precis som förut. Nu ligger hon i fåtöljen bredvid Alice och ser helt avslappnad ut. Sötfröken vår.

Vi som hann börja prata om att bygga om trappen till och med.

Det där med vänner

En eftermiddag med ens bästa tjejer kan verkligen vara precis så bra som det är på film. Kanske inte lika spännande eller "pitch-voiceat" som på duken men ändå lika bra för själen på nåt vis. Igår hade vi en lång lunch-hangout hemma hos U som fick sitt andra barn för en dryg månad sedan och det var liksom bekvämt, trevligt och väldigt bra. Inte minst skönt att få prata om lättsamma saker eller lyssna på någon annan vars liv ställts om lite. Skönt att släppa mig själv för ett tag. 

Hade vi bott bara lite närmare varann så hade det varit ännu enklare att ta nån lördag- eller söndagsbrunch tillsammans ibland, men då hade det kanske heller inte varit samma sak. Men jag kan sakna det där, att ha "sitt team", några man träffar ofta och otvunget med och som man kan dela sina konstiga tankar med och vars familjer man är snudd på lika bekväm med. Film-idealiskt, jag vet, men man kan ju få önska. Vi ses nog för sällan för att det ska vara riktigt så fullt ut men potentialen finns helt klart och jag tror att vi hängt för länge för att det plötsligt skulle försvinna. 

Såvida ingen får för sig att flytta långt bort. Om jag är dålig på att hinna/orka/lyckas träffa mina vänner i samma län så är jag skrämmande dålig på relationer som har längre avstånd än så. Jag visste det redan innan Simon flyttade och även om jag saknar honom så himla ofta så hörs vi enbart på nån chatt med ganska långa mellanrum. Vi tappade väl lite fart redan innan han flyttade iväg, ungefär då han blev sambo (vilket väl är vanligt) men det känns ändå som en riktig förlust, en klokskap jag saknar.

(Typisk bild jag inte skulle lagt upp för fem år sedan :)

Upptempo

Det har varit en sjukt hektisk period hela hösten. Däri finns en stor del av orsaken till tystnaden i bloggen. När M bodde i Sundsvall försökte vi få åtminstone en egen dag på helgerna då vi inte gjorde något särskilt, eller åtminstone bara var vi och helgerna då jag for till honom och vi helt la tid på vad vi ville var nästan bäst. 

Missförstå mig inte; jag uppskattar verkligen att träffa familj och vänner, att ha saker inbokade och vara iväg på trevligheter. Men när veckorna består i dagar då vi lämnar hemmet 6.30 och är hemma vid 18.30, fixar middag, stirrar på något på tv:n, de piggaste veckorna promenerar 30-40 minuter på gåbandet, duschar och går i säng, då är det rätt mycket hemmasaker kvar att pyssla med då det vankas helg. Och då ska det även hälsas på svärföräldrar, hinna göra ärenden på stan, fikadejta bästsystern, etc, dvs saker som är trevliga helggrejer som man gärna vill vara pigg, trevlig och alert på. Lägg också till lite helgjobb vilket varit återkommande under hösten.

Så jag har saknat våra lugna helger. Jag har saknat mina ensam-hemma-helger (det känns som att jag aldrig är hemma själv längre!) och jag har saknat mina hinna-storstäda-hela-hemmet-helger som känns så väldigt driftiga och belönande. 

I helgen körde vi en påtvingat lugn helg. Vi fick sova för länge, det blev hyfsat städat, vi (jag och Lil'sis) bakade saffransbullar och traditionsenliga Rocky Road, vilket var supertrevligt, Lil'sis och J tom handlade åt oss och jag kunde strosa runt i bekväma kläder hela dagen. Igår var vi förbi svärföräldrarna som varit sjuka hela helgen. De fick adventsfika och det var lugnt och trevligt.

I morse sa M att det kändes som att han fått sova ikapp i helgen och jag kunde bara hålla med. Ny energi för att orka hålla tempot igen. Snart är det julledigt. Jag har planerat att ta mer ledigt än M. Can't wait!

Tröttnöt

Idag var första dagen på den här sidan av semestern som jag åkte hem med tårar brännande innanför ögonlocken, i en blandning av irritation och trötthet (det förstnämnda till 70% orsakat/förstärkt av det sistnämnda). Den 'tuffa perioden' har hållit igång ett tag och så fort vi tänker att vi närmar oss backkrönet så är det som att det bara förskjuts. Kvar i projektgruppen i själva verksamheten är jag och en kollega, utan vilken jag på riktigt hade gett upp för länge sedan. Vi har verkligen jobbat ihop oss och jag uppskattar henne väldigt mycket. Vi gör det mesta tillsammans nu, inklusive övertid på helger.

Då det övriga livet inte riktigt tillät så blev det en kväll för övertid igår och jag var inte hemma förrän strax före halv tio på kvällen. Jag har svårt att riktigt komma till ro på kvällen en sån gång. Säkert påverkade det att M åkte till Stockholm på utbildning igår också så jag var ensam och hade ingen att vila mig nära, något jag vant mig vid igen sedan han kom hem på heltid. Så jag somnade sent och vaknade tusen gånger, som det kändes. Nästa gång vi behöver greja på helgen får det bli dagtid, tror jag.

Idag var tanken att jag äntligen skulle hinna ägna tid att få till mina löner i det gamla systemet då det är lönekörning imorgon, men såklart strulade det till sig i det nya så det blev åter akut att lösa saker. Så min plan att minska ner på flexen den här veckan då M är borta (vila, greja i trädgården, städa städa städa och kanske hänga med Lil'sis lite) har lite motverkats redan första dagen då jag suttit med löneadministration nu ikväll.

Men nej jag ska och vill faktiskt inte klaga. Det är fortfarande till absolut största del roligt att vara en så stor del av projektet och jag tror fortfarande väldigt mycket på det, även om det strular mer nu än vad jag trott och hoppats på. Ikväll kommer det här vara jag, alldeles strax om jag får hoppas och gissa:

Hjälpsamhet

Så var trädgården "höstad" och segelbåten upptagen. Det har varit en utehelg med vackert höstväder och faktiskt mer utfört än vad jag brukar hinna/orka med. 

När M seglade båten till Sikeå igår så bar jag utemöbler och trädgårdsredskap, städade trädgården och busade med katterna som gjorde allt för att vara i vägen så mycket som möjligt, de små sötdjuren. Idag vaknade jag med väldigt ömma muskler, men på ett bra sätt till skillnad från hur det annars känts den sista tiden.

Och idag skulle båten upp. Den varma sommaren innebar att vi inte var så ensamma om att ha valt det sista datumet för upptagning som vi annars brukar vara. Det var lång kö så vi kunde i lugn och ro hjälpa en annan båtägare att masta av och få hjälp tillbaka med detsamma. Det är annars en rätt intressant sociologisk studie att titta på hur det funkar vid de där tillfällena. Jag ser nog aldrig så många gubbar samtidigt titta på utan att egentligen vilja hjälpa till. Idag stod sex gubbar och tittade på medan en sjunde person desperat försökte förhindra att hans båt skulle fara in i kranen då den hängde i selen på väg upp. Så vi fick släppa saker vi höll på med och komma till hjälp. Som så många andra gånger. Ibland brukar nån då haja till och faktiskt hjälpa till, men inte alla. Märklig företeelse det där. Vi fortsätter ihärdigt ha nån slags "pay it forward"-inställning och hjälpa andra även om de inte hjälper till tillbaka, men det är irriterande. Det finns förstås ett par undantag, alla är inte avoga till oss "icke-bybor". Men det är trist att alltid behöva se till att ha med egen hjälp, i år snälla Lil'sis, för att det inte går att räkna med att få hjälp om man behöver, trots att hamnen är full av människor när det är i- och upptagningsdagar.

Midsommar 2018

Midsommar kom och gick. Är det tråkigt att säga att det mest är en anledning till långhelg mer än något annat? Tredagarsledigt är ju som inte så tokigt. I år var de flesta upptagna på annat håll, vilket vi nog båda tyckte var ganska skönt. En lugn storhelg utan måsten eller en massa planer. Så vi höll oss hemma och gav bort lite tid till byalaget för att preparera inför firandet i byn först på morgonen och sen vara med på själva arrangemanget på eftermiddagen och sälja lite lotter och prata med folk.

I hällregnet. Det var nämligen inte fantastiskt väder. Dagen före var helt okej och så även söndagen, men själva aftonen regnade helt bort. Skönt det med på nåt vis. Är det tokigt?

Regndans kring midsommarstången

Vackra Tullgården!

Regn eller inte; båtarna hade sina fina flaggor i topp

På midsommardagen gjorde jag en del av den mat som vi hade tänkt göra på fredagen (vi åt sojakorv med bröd till midsommar-middag, mysigare än det kanske låter), bakade en tårta och så for vi in till stan och våldgästade Lil'sis och Joel. Vi åt en massa och såg sen film, det var väldigt trevligt.

Vegansk potatissallad med halloumi och sojachorizo

Hallontårta och Joels brownies; massa gott!

Lugnt och skönt och alldeles lagom helg. Gräset är klippt, badrumsgolvet skurat, jag har fått utlopp för baksuget och behövde inte jobba på hela helgen. Gott så.

Andra som tänker högt

En hel vecka har gått, rackarns fort som vanligt numera. En vecka full av funderingar, såsom de senaste veckorna varit i nån slags ökande utsträckning. Funderingar, självrannsakan, irritation, lite ledsamhet, mycket trötthet, en del stress men även en del skratt. Busy week, med andra ord. Det är en del hjärnverksamhet på gång. Jag vet inte vart det ska ta vägen riktigt, just nu känns det som att jag har en hel bok i huvudet.

Apropå tankar så läste jag kloka, och igenkännbara, funderingar hos en relativt nyfunnen släkting till mig. Tremänning på norrländska, syssling där hon bor. En person som förvånande ofta skriver saker jag kan relatera till nästan som om det vore mina egna ord. En klok, eftertänksam och intressant tremänning jag inte träffat sedan barnsben men som jag ändå känner nån slags intressant koppling till. Så dagens tips blir en länk till Fru Månssons senaste blogginlägg.

Mammas (och katternas) dag

Då min egen mamma är lite för långt bort för att göra något med idag så föreslog jag M att vi skulle ta med hans mamma och pappa ut och äta nåt spännande. De bjuder alltid oss på mat då vi är där och hjälper till med alla möjliga och omöjliga saker. Så det kändes som ett bra läge. De har ju helt snöat in (och jag menar det på ett bra sätt) i släktforskning och nyligen hittade ett släktträd på svärmors sida som gick ner till Baskien. De har sedan dess pratat om att fara till San Sebastian (vilket jag hoppas de gör). Så jag föreslog Tonkas helgbuffé då den består av en mängd olika baskiska pinxtos och andra godsaker som jag trodde de skulle gilla.

Jag vet inte riktigt vad M hade sagt innan men vi hämtade upp två snofsigt klädda personer som inte visste vart de skulle alls. Och det blev trevligt och bra. Kanske lite stökigt då det var mycket folk, men jag tror att de blev nöjda. De fick cava till sina pixtos och vi åt oss alla mätta och nöjda. De icke-baskiska belgiska våfflorna med limegrädde och hallon var för övrigt smått fantastiska...

Vi promenerade en sväng genom stan och sen fortsatte vi till Smultronstället som både säljer träd och växter och har fikaförsäljning. Det blev en trevlig uppföljning på maten.

Hoppas jag får göra något liknande för mamma också nån gång snart. Jag ska, lite sent, skicka henne ett foto jag hållit på från vår resa förra året. Ni vet ett sånt där turistfoto där man får ett kort med en färdig bakgrund på, som vi tog på La Pedrera/Casa Milá med mamma, Bea och mig. Kanske minns hon vår resa lite extra igen då.

Ikväll har vi firat kattens dag, vilket är alla dagar enligt Smilla (och hon har ju alltid rätt). Jag trodde att det bara var lördagar (Caturday) men tydligt gäller det jämnt. Så fem utspridda katter med fullmatade fiskmagar ligger på lite olika håll och kanter i huset nu ikväll. Sötnosarna.

Bus bus bus

Och så tog jag mig an det eländiga ”bus:et” igen. Jag var en sväng till stan och då jag letade efter en bra spf (kladdfri!) trillade på nån slags handske man kan ha till att applicera bus med. Köpte den och testade ikväll. Handsken var ju bra oavsett, sådär att den skulle underlätta vid vanlig lotion tom. Men om det hjälper resultatet är oklart, jag slipper dock mer färg på händerna. 

Funderade för en stund sen om jag skulle duscha bort det men testar att göra som vloggarna jag såg. Det kanske blir hemskt eller inte alls. Förhoppningsvis nåt helt annat förstås. Men det stör mig att det klibbar i arm- och knäveck och kring halsen. Men nu får det vara. 

Sicken följetong det här blev...

Hemma!

Äventyrskatten kom hem till sist. Jag hade just kikat i grannens uthus och blivit uppringd av M som undrade om han kommit hem när jag hörde ett litet pip bakom mig. Där var han plötsligt! Med klet i pälsen (koda?) och med ett oerhört trött ansiktsuttryck. Jag gissar att han suttit skrämd i ett träd, stackaren. Han har varit hemskt tillgiven nu ikväll i vart fall.