Sitter själv i sängen framför Will & Grace-avsnitt igen. Lämnade M på busstationen för några timmar sen. Han ska på en jobbgrej i Stockholm imorgon och skulle med nattbussen. Egentligen nattåget men det var fullbokat. Kanske lite tur det, jag såg på avgångstavlorna att det var nästan en timme försenat.
Väl på busstationen gick det runt en man i kanske 30-årsåldern och verkade fråga om något utan att någon riktigt ville prata med honom. Han kom till sist fram till oss och frågade om vi skulle med bussen. Han hade försökt köpa biljett men inte hittat någon automat (tror på riktigt det inte finns) och hade ingen mobil att boka med. Inte heller något bankkort, men han hade kontanter visade han, och undrade om vi kunde köpa biljetten ombord på bussen i utbyte mot kontanter då de inte längre tar annat än kort. Jag vet inte på vilket sätt han skulle ha försökt luras så vi sa att M skulle hjälpa honom när bussen kom. Han sken upp och stod kvar och pratade nån minut om hur knepigt det är att köpa biljetter numera utanför kontorstid. Han var lite svår att läsa av, lät trevlig, såg möjligen lite härjad ut men med sin stora vandringsväska som hade ett regnskydd spänt över sig så skulle han lätt kunnat vara nån vandringsmänniska som inte tror på smartphones eller kreditkort. Som nån på väg söderut efter ett vildmarksäventyr typ. Men som andra tittat bort när han kom fram till dem hade jag nästan förväntat mig att han skulle erbjuda oss köpa nåt skumt...
Jag stannade och såg när M klev på, att han betalade utöver sin mobilbiljett och pekade på mannen. Sen gick han och satte sig. Jag gick till bilen och messade och frågade om han fick pengar av mannen, jag såg aldrig det. Han svarade att han bytt några fler ord med honom i kön till bussen och bestämt sig för att bjuda på biljetten på 250:-. "Han verkade behöva dem lite bättre än jag." Min fina man med det stora hjärtat. Såklart han gjorde så. Dagens goda gärning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar