söndag, juli 31, 2011

Harry Potter VI

Nu tror jag förvisso att jag inte var på mitt bästa HP-humör, men den sjätte filmen, Harry Potter and the Half-Blood Prince (2009), var ganska svajig och lite tråkig, i mitt tycke. Inte alls vad jag hade behövt eller hoppats på idag.

Den spretar lite och känns mestadels som en transportsträcka till vad man anar ska komma i upplösningen; de sista två filmerna. Under tiden serveras man lite tonårsromantik med förhinder och svartsjukedrama på låg skala. Inte sådär väldigt skojigt, egentligen. Där tycker jag att regissören David Yates och Steve Kloves, som gjort manuset från boken, kunde använt sig av lite glimten-i-ögat-humor för att lätta upp den annars väldigt svarta filmen. Jag saknar fortfarande samarbetet mellan de tre unga kompisarna, men kanske är det så att det kommer att hänga allt mer på den ensamma Harry Potter? Slutet på filmen visar en annan möjlig väg och jag hoppas att det stämmer. Det är dynamiken mellan de tre och i förlängningen dynamiken mellan de unga och de äldre magikerna som är själva gnistan i berättelserna, tycker jag. Så jag hoppas på mer sånt i nästa film. Den här filmen är så nära en tvåa man kan komma, men jag väljer ändå att ge den 3/5.

Bridesmaids!!

Lång dag. Ids inte berätta om allt ikväll/inatt men avslutningen var verkligen pricken över i:et. Har just kommit hem från bio i stan, vi såg Bridesmaids och den var hysteriskt kul. Mer än vad jag hade hoppats på. Och både syrran och M som var skeptiska och inte alldeles lättövertalade att bli med och se den från början tycktes älska den också. Roligaste och mest igenkännande kvinnoporträtten i en komedi ever! Jag hoppas Kristen Wiig fortsätter att både skådespela och skriva manus länge länge. Jag skulle iofs lätt betala för att se om den här på bio ett par gånger till snarast möjligt.

Och så söta Chris O'Dowd, jag har sedan länge en obotlig crush på honom. Humor är banne mig det mest attraktiva som finns.

Ikväll somnar jag som en glad och road jänta.


fredag, juli 29, 2011

Jag kör på risbuske ett tag till

Man skulle ju kunna tro att det var möjligt att få en drop in-tid för att klippa sig i den så frisörtäta staden Umeå, men inte då. Gav upp efter fem försök med har nu bokad tid nästa vecka hos frisörsalongen med det passande namnet wow... Ser fram emot det.

Fredag!

Precis som igår vaknade kroppen klockan 12 idag, trött som en gnu men inte sömnig nog för att sova vidare. Så nu har jag varit uppe en stund och tänker att jag lika gärna kan stanna så. Kvar i sängen ligger mannen som var ute igår och som antagligen sovit ett gäng timmar redan när jag kom hem imorse. Han sover dock som om det vore det enklaste i världen, orättvist!

Funderar på om jag ska bege mig ner till stan och se om det finns nån drop-in-tid hos nån frisör. Skulle verkligen behöva göra något med den här trasselmanen. Jag vet inte alls vad jag vill göra, jag känner nästan för något halvdrastiskt, men samtidigt så gillar jag ju mitt hår lite. Och vill kunna fortsätta sätta upp det på jobbet. Dilemma, helt enkelt. Har jag tur kanske jag hittar en frisör med goda råd att ge. Vi får se.

Ikväll är det nån form av utekväll som gäller. Först en grogg hos Simon (som lär räcka för undertecknad fram till jul, eller nåt) och sen middag ute med han, Johan (med fru, förhoppningsvis) och M på Invito. Ska bli väldigt trevligt. Och gott, hoppas jag. It's friday!

torsdag, juli 28, 2011

Slutet på en historia

Jag möter en väldig massa människor i mitt jobb, under kortare och längre perioder, uteslutande i en komplicerad del av deras liv. Att visa respekt och omsorg ingår som en självklar del i jobbet men man kan i ärlighetens namn inte älska alla. Vissa lämnar dock speciella avtryck, oftast av god karaktär. Människor som jag bär med mig långt efter deras död.
När jag kom åter från semestern igår kväll fick jag veta att just en sådan person lämnat jordelivet under min bortavaro och det stang till i hjärttrakten. En fin person med humor och speciell karaktär på det där sättet som gjorde det omöjligt för mig att inte tycka om lite extra. Jag önskar så att hon tidigare i livet tagit chansen att berätta sin historia. Det är synd att det inte blev så, men hos mig, och säkerligen många andra, kommer hon finnas kvar länge. Man får glädjas åt de fina stunderna som hann bli och vara glad över att ha fått möjligheten att lära känna henne, om än bara lite.

Hjärnstress och sömn, en bra kombo...

Det blev en ganska lugn första natt på jobbet. Jag hann både läsa ikapp journaler och ta mig an en nästan barrikaderad tvättstuga och lite städning, sånt jag vet inte hinns med om dagarna. Perfekt första natt iaf. Jag trodde inte det med tanke på den långa och händelserika rapport jag fick när jag först kom på jobbet. Men nån gång ska de ju vila också, tycker man. Det får mig dock att misstänka att andra natten inte kommer att bli riktigt lika smärtfri.

Nu har jag varit vaken till och från sen tolvtiden, alldeles för tiden. Dels är det löjligt varmt och dels så hade jag i huvudet att jag skulle köra M i eftermiddag till bastuflottegrejs. Vet inte varför jag oroade mig för att försova mig, han skulle ju komma hit först. Men det gjorde jag alltså. Puckohjärna jag. Nu är han skjutsad och om ganska exakt en timma har jag lovat att möta upp Ulrika & Anna på stan och äta middag. Inte det klokaste kanske egentligen, men trevligt. Jag kanske hinner hem och powernappa en sväng efteråt.

Natt-Sara is indeed back!

onsdag, juli 27, 2011

Snart är allt som vanligt igen

Inte så väldigt mycket städande blev det idag, men högvinsten var att jag lyckades sova ett par timmar. Känns vettigt inför natten som kommer. I vanlig ordning har jag huvudvärk, spända käkar och är nervös för att återvända till jobbet. Jag vet att det alltid är så, jag vet att det alltid går över väl på plats, men likafullt känns det som att jag inte kommer ha en susning om vad jag ska göra när jag kommer på jobbet. Som om allt vore nytt igen. Och så väldigt mycket förändringar brukar det ju inte vara på jobbet. Så det blir att ladda väskan med tigerbalsam och voltarenkapslar om det här ska gå vägen.

Jag ser fram emot helgen dock. Det ser ut att bli trevligheter både fredag och lördag. Jag försökte mig på att få en klipptid före dess idag men det var närapå omöjligt med alla semestertider. Jag hoppas fortfarande, men det ser mörkt ut.

Och så var jag igång

Först ringde chefen och sa att jag kunde ta ledigt de här kommande två nätterna, hon skulle bjuda på det med tanke på att hon blivit biten (?). Sen ringde M och berättade att han råkat såga sin bil itu. 'Det gör inget', sa han direkt själv skrattande som svar på sitt stordåd innan jag hann reagera. Sen vaknade jag, genomsvettig med en antydan till huvudvärk och med en Säkert!-ballad sjungande i huvudet och insåg att jag bara haft en klassisk 'sova-mitt-på-dagen-inför-jobbnatt-dröm'.

Vardag indeed.

Vardag

Då var jag tillbaka i stan igen. Vardag på riktigt igen. Jag har just packat upp och konstaterat att här behöver storstädas, yeay! Jag har sovit här en natt på fem veckor, tror jag, men det var inte välstädat innan dess och så har väl syrran (med kompisar) varit här lite ibland. Så det har dammat igen, syrrans kläder och saker är all over the place (!), det står gammal disk lite här och var och stället ser i allmänhet väldigt sunkigt ut. Bara att ta tag i, helt enkelt. Och komma ihåg att inte smita från gamla (och bra) principer som den att aldrig fara iväg utan att ha städat hemma först, just för att det är så skönt att komma hem till en städad tillvaro.

Men först ska jag promenera ner en sväng på stan, göra ett par ärenden och handla med mig lite mat hem till det ekande kylskåpet.

tisdag, juli 26, 2011

Man kan ha iPad till mycket bra...

"Det är såhär jag önskar att du såg ut", sa M efter att han suttit och smyglekt på trappen med sin iPad.


Jag kontrade efter en stund med "Jag är glad att du inte ser ut såhär". Det känns inte som att jag vann just den diskussionen...

Sista semesterkvällen

Published with Blogger-droid v1.7.4

"The same people that makes toasters also makes showers"

Efter några veckor på landet kan jag säga att jag mer än en gång tänkt på Eddie Izzard i duschen... Well, in a 'comedian way' ofc. Precis som i klippet nedan är det nämligen. Det gäller att duscha när ingen annan i byn ens kan komma på tanken att öppna en kran nånstans.


Mer kommande film

Robert Pattinson fortsätter trenden som 'wife-stealing hunk' på stora duken i kommande Bel Ami. Bakgrundsmusiken till trailern känns väldigt Twilight dock, frågan är hur mycket av karaktären som kommer att göra det samma. Men trevligt att britten äntligen får använda sin brittiska accent. Ser det lovande ut? Njaa, vet inte?


måndag, juli 25, 2011

Harry Potter V

I den femte filmen, Harry Potter and the Order of the Phoenix (2007), höjdes så kvalitén något i mitt tycke. Det blev mer spännande även om filmen till stor del bestod av prat och förberedelser av olika slag. Lite mer humor upplevde jag också, vilket var ett stort plus. David Yates är regissör nummer fyra i ordningen under Harry Potter-sviten och det är också han som regisserar filmerna som följer efter, ända fram till och med den sista. Med Yates kom åter det lite svarta fram igen som jag upplevde som ett plus i tredje filmen (som också är den bästa hittills). Hermoine (Emma Watson) är också åter lite koolare även om hon fortfarande är mer 'timid' än hon var i de första filmerna.

Effekterna blir allt snyggare utan att ta över men det som är den tydligaste höjningen är nog karaktärerna och insatserna från de som spelar dem. Helena Bonham Carter som crazy Bellatrix var säkerligen ett självklart val (hon spelar såna roller utomordentligt bra) och Dolores Umbridge (Imelda Staunton) var, bokstavligen, en färgklick som fick mig att le nästan varje gång hon dök upp i rutan. Luna Lovegood, den knasiga nästan genomskinliga flickan var också väldigt bra castad i Evanna Lynch. Det finns såklart fler att nämna men ni bör se för er själva. Jag börjar dock fundera på vad som är Severus Snapes (skickligt spelad i varje film av Alan Rickman) hemlighet, men det kommer säkert.

Den femte boken ska visst också vara den tjockaste, men jag måste säga att som icke-läsare (än) av böckerna så märktes det inte så väldigt mycket att det skulle saknas saker. Jag skulle säkert tycka annorlunda om jag läst dem, men det är också anledningen till att jag tycker det blir bäst att se filmen före boken; man får så mycket mer sen. Betyget denna gång blir i vart fall en svag 4/5.

Hörmojni? Hörmajåni?

Dagens nyttiga skratt bjöd Piotten på när han apropå det här skickade en länk till följande klipp:


Hur kul som helst. Men hur många gånger jag än försöker så kommer jag aldrig lyckas säga det rätt. Det är bara så. Can't do it!


Är rapporteringen kring Oslo för omfattande?

I väntan på en filöverföring fuskade jag lite och tittade åter in på en nyhetssida för att uppdatera mig. Och då, när jag såg uppbådet kring förflyttningen av den misstänkta till rätten, då såg jag just det som min kloka M talade sig varm och lite arg kring igår, men som jag inte var redo att hänga med på fullt ut;

Vi håller på att skapa en anti-hjälte av sällan skådat slag.

Nästan som en rockstjärna. Vi visar bilder han själv regisserat där han håller vapen och klär ut sig i uniform. Ser hans egenhändigt uttänkta och iordningsställda facebooksida. Vi visar bilder från luften på hur han siktar på liggande ungdomar, vi kan läsa allt om hans barndom och vi delar hans manifest. Och det slår mig plötsligt med kraft hur sjukt det är.

Jag har läst så väldigt mycket av det som funnits tillgängligt och med facit i hand kan jag villigt erkänna att jag mer än väl klarat mig utan två tredjedelar av det jag läst. Jag behövde inte veta allt det. Jag behövde inte se alla bilder. Det kunde ha skalats ner så mycket och jag blir allt mer övertygad om att det är just det man borde ha gjort. Kapplöpningen att vara först med det senaste är lite smutsig och otäck.

Vad blir det av det här? Vad gör vi honom till? Vad gör det med de som faktiskt delar hans åsikter? Hur stor del ska vi frivilligt vara av hans regisserade sjukheter?

Harry Potter IV

Igår kväll såg jag Harry Potter and the Goblet of Fire (2005), den fjärde i serien. En ny regissör igen, Mike Newell (den första britten), som enligt uppgift valde att gå emot filmbolagets rekommendationer att göra två filmer av den tydligen ganska tjocka fjärde boken. Därmed lär mycket vara borta ur handlingen, något som jag tyckte mig märka utan att faktiskt ha läst boken. Saker avklaras väldigt fort, som t.ex. bråket mellan Harry (Daniel Radcliffe) och Ron (Rupert Grint). Historien känns lite ihoptryckt och ibland är det svårt för ett icke-mega-fan att förstå turerna fullt ut.

Men trots den höga hastigheten tycker jag att den här tappar mot den förra filmen. Den kändes mer välgjord och hade en humoristisk 'glimt i ögat'-känsla som jag saknar här. Skildringen av de nu 14-åriga huvudkaraktärerna är också lite platt och trist. Det blir lite på gränsen till fånigt ibland. Dessutom saknar jag Hermiones (Emma Watson) starka karaktär; i den här filmen är hon mest söt, intresserad av pojkar och hojtar oroligt när någon gör sig illa. Det är riktigt trist. Och vad är grejen med alla oklippta pojkar?

Det som lyfter filmen är effekterna och sidohistorien där Lord Voldemort är med. Vi får nu se hur han formas till den välkända, näslösa figur han numera är känd som, i Ralph Fiennes skickliga tappning. Hade det dock inte varit för de snygga effekterna hade filmen blivit knappt godkänd, nu får den betyget 3/5.

Sista semesterrycket

Måndag, vardag och egentligen slut på semestern. M, som bara hade två veckor ledigt, började jobba imorse igen. Men jag är inte schemalagd förrän onsdag kväll så jag ska suga lite på semesterkaramellen ett par dygn till faktiskt. Trots att jag hade missade samtal från jobbet nu på förmiddagen. I need this.

Det är blå himmel men blåser ganska kraftigt från havet så det är inte alldeles varmt ute. Det blev därför bara en kort stund på trappen idag. Nu sitter jag istället i källaren (där det också är kallt...) och mumsar nybakt morotsbröd som M bakade igår. Mucho gott!

Jag ska försöka att inte läsa så mycket om psykotiska, självutnämnda riddare idag, även om det är svårt att vrida blicken bort från det hemska. Men jag mår verkligen inte bra av allt som läggs ut att läsa (och funderar verkligen över om vi inte matas med för mycket info). Jag ska istället fortsätta mitt Harry Potter-maraton, läsa lite i min bok och kanske se över lite rabatter och trädgårdsland om orken finns. Ha semester, helt enkelt.

söndag, juli 24, 2011

Svårt att släppa verkligheten idag

Jag läser och läser men inte förstår jag mer för det. Och det visste jag redan innan. Det är alltid så. Jag tror att fler än jag tänker så. Att om jag bara fortsätter läsa om gärningsmannen, hans dagbok, berättelser från överlevande, från boende som hjälpte till att rädda ungdomar trots att kulorna ven omkring dem, ja då kommer jag förstå. Men det gör jag aldrig. För det går inte.

Jag har just stängt ner Verldens Gang och inte känner jag mig klokare. Bara ledsnare. Och förtvivlad över människans spridda natur. Jag såg klippet där polisen räddade killen som gömt sig i en bergskreva på klippväggen, jag läste berättelsen om ungdomarna som barrikaderat sig och gömt sig under en säng och som kissade på sig av skräck och tårarna bara rann. Jag tänker på lillasyster som var på liknande läger tidigare i år och allt känns så nära.

Jag är imponerad av Norges sätt att hantera krisen. De har en vältalig statsminister som inte med ett ord talat om att inskränka medborgares rättigheter för att skydda desamma utan snarare talar om utökad demokrati och gemenskap. Och det gläder mig. Vi kan som sagt aldrig skydda oss mot galningar utan att måla in oss själva i ett ofritt hörn. Och sån makt kan vi inte ge dem. Det är skrämmande att tänka att vi inte kan skydda oss men det är priset för ett fritt samhälle.

Nu måste jag försöka göra något annat. Fly in i fiktionens värld, tror jag först och främst. Och se till att få hem lillasyster och krama henne hårt. Tvångsgosa en regnblöt katt. Pussa på en trött man.

Notiser från Trästock

Några saker värda att antecknas efter helgen:
  • Ljudet strulade av nån märklig anledning för nästan varje artist på stora scenen. Inte så bra, men de flesta tacklade det bra.
  • Vi har blivit med för många smartphones i Norrland, det var stört omöjligt stundtals att surfa på 3G-nätet när alla andra tusen människor också skulle göra det.
  • Det tycks nästintill obligatoriskt med rutig skjorta om man är man och över 30. Därmed omöjligt projekt att hitta igen M när han försvann från min sida (men han är snygg i sina rutiga skjortor).
  • Lisa Miskovsky sjunger mycket bättre live än på radio. Låtarna är dock lika tråkiga, vilket är synd, för hennes röst var verkligen som magisk.
  • Hipsters är hipsters och bara hipsters bryr sig egentligen om att de är det.
  • Säkert! och Stefan Sundström borde gemensamt ta en kurs i mellansnack. Fast då skulle å andra sidan lite av deras charm riskera försvinna så det vore kanske inget bra...
  • Jeansshorts ägs av varje kvinna i Norrland. Och alla har sin egen stil och sätt att bära dem. Allt från skitsnyggt till asfult. Kände mig ensam i mina ickeavklippta jeans.

Trästock-lördag

Åter hemma från Trästockfestivalen. Sista kvällen, som också kändes lite som ett avslut på min semester, även om jag har lite drygt tre dygn kvar. För min del (och säkerligen många andras) var det kanske inte riktigt samma uppsluppna festivalglädje som det var igår, innan terrorattentatet var ett riktigt faktum. Och inte heller vädret var särskilt glatt, men det blev ändå en trevlig kväll.

Bäst ikväll var Stefan Sundström, han är som alltid bra. Jag har sett honom en triljard gånger men det är alltid en ny konsert, verkligen inga upprepningar av den förra. Och det är trevligt. Vi pratade om det på vägen hem i bilen; att de artister som verkligen gillar sin publik, som är villiga att improvisera lite för att underhålla och som inte tänker att publiken är där för dem utan tvärtom; de är nästan alltid bra på scenen. Och Stefan Sundström är en av dem helt klart. Precis som Säkert! igår. Hon älskar sin publik, det är så tydligt. Det var kanske det som bidrog till en lite tristare upplevelse av fredagskvällens avslutningsband Sahara Hotnights. De kändes mer som yta, stil och...jag vet inte. De var inte heller så ösiga eller rockiga som jag hade hoppats utan mer trista. Och eftersom jag var den enda i vårt lilla gäng om fem personer som alls var intressad av dem så gick vi innan det var slut. Det kändes inte kul nog, helt enkelt.

Annars var Kapten Röd braigt (när är reggae inte det?) och ikväll var det i ett av de mindre tälten som vi blev som mest överraskade, av All Electric från Sundsvall som var ösigast och vars sångare blev charmigt überglad när tältet plötsligt fylldes till bredden, ovetandes om att det just börjat tokregna utanför...

Jag är glad över min trevliga helg och över att en så väldigt bra grej som gratis, öltältsfri musikfestival får leva vidare, bättre än nånsin. Fler städer borde ta efter. Trästock is the shit!

lördag, juli 23, 2011

Jag vill inte

Och jag som trodde/hoppades att vittnesuppgiften de talade om på ekot i bilen på väg hem inatt som sa att 35 kunde vara döda på ungdomslägret var en överdrift. Det brukar ju som tur är vara det när det gäller just vittnen. Och så vaknar jag till en siffra som överstigit 80 och som inte tycks vara färdigräknad än. Helt bisarrt och overkligt.

Hat föder hat, så också idag. Jag försöker verkligen att inte följa med strömmen. Men det är verkligt svårt att inte glida med och hålla med de som idag tar 'politiska poänger' från alla de som skrek "islamist" för tidigt, alla de som krävde svar av muslimska ledare efter det misslyckade dådet i Sthlm osv. Jag vill inte vara en del av det bittra, men jag erkänner att det finns där. Högst motvilligt.

Idag väntar sista dagen av Trästock och jag måste säga att motivationen känns lite sådär. Känner mig för engagerad på annat håll egentligen. Idag tänker jag verkligen på de drabbade, de som överlevde, de som kom för att hjälpa och de som fortfarande saknar anhöriga. Ohyggligt.

Mad world

Just hemkommen från Skellefteå och Trästockfestivalen, trött och nöjd över dagen. Kan ändå inte riktigt sova. Har just läst ikapp lite om händelserna i Oslo, händelser som diskuterats hela dagen och som vi bara kunnat läsa lite om via nyheter på mobilen. Helt ofattbart otäckt. Att spränga en regeringsbyggnad är en sak men att under förhållandevis lång tid sikta på och skjuta ihjäl ungdomar, kanske rent av barn, det är för mig totalt obegripligt.

Och Magnus Ranstorp tillfrågas i vanlig ordning. När ska media sluta med det? Den här fick han dock inte skrika islamistiska grupper, något han förvisso lär ha gjort ändå till en början hörde jag, men sen fått ta tillbaka när det visat sig annorlunda.

Vi kan aldrig skydda oss till 100% mot galna människor, så är det bara. Men trots det förfasas jag när det sker saker som detta. Jag har vänner och bekanta i Oslo och hur tokigt det än låter så hoppas jag att de inte finns bland de direkt drabbade (jag menar, man önskar ju ingen vara drabbad, okänd som känd).

Det är en galen värld vi lever i ibland. Verkligen galen. Godnatt.

fredag, juli 22, 2011

Harry Potter III

Nu börjar det likna något, Harry Potter and the Prisoner from Azkaban (2004) gillade jag! Det här var snyggare, mer spännande och med betydligt mer glimt i ögat än de tidigare, som nu framstår som lite torra i jämförelse.

Chris Columbus, som regisserade de första två filmerna stod nu istället som producent och lämnade över regin till Alfonso Cuarón och jag tror att det var ett bra drag. Synd att han inte fortsatte med nästa. Sen är det klart att även huvudrollsinnehavarna känns mer varma i kläderna i sina respektive roller och som helhet känns det som att filmen växt med dem.
Gary Oldman gör mig aldrig besviken och Emma Thompson i rollen som den knasiga professor Trelawney var lite kul. Ny Dumbledore också (Michael Gambon) då Richard Harris tragiskt nog gick bort precis innan den förra hade premiär. Men bytet märktes inte så jättemycket, kanske en förlust i utstrålad värme, men i det stora funkade det bra.
Bra film! Betyget blir: 4/5.

Spännande, nu ser jag fram emot nummer fyra, The Goblet of Fire!

torsdag, juli 21, 2011

Harry Potter II

Harry Potter and the Chamber of Secrets (2002) var mer spännande, hade lite snyggare animationer och var över lag en mer engagerande film. Det slog mig dock tydligt att Harry Potter, likt andra 'hjältar' som exv Neo i Matrix osv, är förvånande, och stundtals nästan irriterande, 'clueless' för att vara just Hjälten. Hermione (ett namn jag aldrig kommer lära mig uttala btw) är egentligen tusen resor koolare, men så är hon inte 'the one' förstås.

Jag var inte nöjd med Jason Isaacs insats som evil pappa Malfoy, men rollen som professor Gilderoy Lockhart passade Kenneth Branagh bra får jag säga. Fortfarande ingen toppfilm, enligt mitt tycke, men jag ser fram emot film nummer tre. Betyg: 3/5.

P.S Dobby the house-elf var f.ö allra bäst.

Harry Potter

Apropå film håller jag på att titta igenom alla Harry Potter-filmerna från början. Jag antar att jag tillhör nån form av minoritet som inte har sett (eller läst, för den delen, det kommer nog sen) Harry Potter, men tänkte att det kunde vara läge nu så att jag kan se den allra sista (?) på bio innan den slutar gå. Som en snygg finish om jag gillar dem.

Jag såg Harry Potter and the Sorcerer's Stone (2001) igår, och den var helt okej. Väldigt mycket mer 'bara' barnfilm än vad jag förväntat mig och kanske inte så superspännande rakt igenom, men hade jag sett den för tio år sen när den först hade premiär kanske jag tyckt annorlunda. Men den var fin och de väldigt små, men numera ohyggligt rika och välkända, skådespelarna gjorde ett bra jobb. Ja, alla i filmen spelade bra och karaktärerna var nog det jag tyckte bäst om när historien inte riktigt engagerade. Betyg: en svag 3/5.

Mera bio i sommar!

Om man bortser från att SF:s 'festivalsommar' till 90% innehöll uppföljare så har det varit en rätt hygglig biosommar i år. Och den är inte slut än. Förutom Bridesmaids är det framför allt följande fyra filmer jag ser fram emot:

22 juli, Julia's Eyes (spanjorerna tycks kunna det här med skräck):

29 juli, Green Lantern (ok den är antagligen dålig, men hey, it's Ryan Reynolds):

12 augusti, Horrible Bosses (Jason Bateman i samma roll som alltid är ändå Jason Bateman. Med Sudeikis och Aniston. Snäll-komedi när den är som bäst, I hope):

26 augusti, Submarine (antagligen skum, men väldigt hyllad brittisk indiefilm i regi av Richard Ayoade från IT Crowd):

So, who's with me?

Trästock!

Det ser ut att kunna bli lite festivalhelg på slutet av semestern! Vi skjutsade just lillsyrran till bussen mot Skellefteå och imorgon tycks det som att det är gammungdomarnas tur att fara dit. En kompis till M är på besök i länet så imorgon far vi upp till Ske-å och träffar honom/dem och besöker Trästockfestivalen. Min önskan var just fredag då det är mest intressanta band som spelar, men det kan hända att vi stannar till lördag och ser lite då med. Stefan Sundström spelar på lördag kväll och det vore ju kul att se honom live (för femtioelfte gången, dock alltid lika bra). Imorgon är det Säkert!, Sahara Hotnights och lite annat som lockar.

Will be fun!

onsdag, juli 20, 2011

Kära dagbok...eller nåt

Skön dag idag. Väldigt soligt och fint. Vi har hunnit med mycket; en tur till stan, en tur till lägenheten (som jag snart glömt att jag bor i), inte mindre än två eftermiddagslurar för undertecknad samt middag hemma hos M:s föräldrar. Och en hel del övningskörande då. Trevligt och bra på alla vis. Däremellan har jag läst min bok (och somnat i den, en gång på gräsmattan och sen inne i sängen) som kanske tom är bättre än vad den första var. Lite tjockare dock så jag har ganska långt kvar.

Nu sitter syrran och jag nere i den snart-färdigröjda källaren (numera media/gäst-/Bea-rum) och bråkar om jordgubbarna i skålen mellan oss medan vi spelar WoW. Jag funderar på att snart överge henne för att se färdigt del 1 av Harry Potter i sängen istället. Såg första halvan igår kväll och var rätt nöjd (efter att jag försökt komma över hur små skådespelarna var när det hela började!!!).

Hm...

Jag minns inte att McLovin (Superbad-referensen) såg ut sådär. Speciellt inte den där skruvdetaljen... Crazy/stupid stuff man kan köpa.
Published with Blogger-droid v1.7.3

Pet Sematary...?

Väcktes just av att katten Smilla kom upp för trappen och in i sovrummet, skrikandes med en död fågel i munnen som hon sen släppte ner bredvid mig på golvet. Jag fick motvilligt berömma den stolta katten där hon satt med fjädrar utstickande ur munnen och såg ut som att hon vunnit första pris eller nåt. Och med tanke på alla störtdykningar som svalorna gjort mot tjejerna ute i trädgården kan jag förstå triumfen, även om det nu var en gråsparv som fick sätta livet till.

Smilla gick snart ut på nya äventyr och när jag klev upp för att förbereda frukost såg jag att hon eller någon av de andra lämnat en mus nedanför sängen. Mums. Väl nere i köket finner jag en till.

Yeay, frukost!

tisdag, juli 19, 2011

"When you have eliminated the impossible, whatever remains, however improbable, must be the truth!"

Just uppkommen ur det sköna badet i det nystädade badrummet, halvt skyndande ut i det nystädade köket för att baka ut bröddegen som stod på jäsning kom jag att tänka på att det kanske inte bara är semestern som gjort mig så rastlös och 'to-do:ig'. Det kanske är såhär jag är när jag har normal dygnsrytm?

Som nattarbetare är man (och det är ingen generalisering, jag känner ingen som inte säger samma sak, åtminstone efter +3 år av vaken nattjänst) ständigt i nån form av mentalt zombie-läge. Har ingen lust eller ork att göra något, ingen större social (face-to-face iaf) längtan och knappt ork att gå ut. Man är blek och glåmig och ämnesomsättningen är åt fanders. Det blir något bättre om man börjar motionera men då ska man ju orka sig iväg på det först. Oavsett är man trött, trött, trött.

Under semestern har jag det här året gjort det som en grej att ha semester från just den dygnsrytmen. Inte så att jag har lagt mig klockan tio, men inte sällan tolv och bara ett par gånger efter två. Kanske är det en del av svaret till min hysteri? Det sista dagjobbet jag hade var det på studentkåren i Örebro, där jag minns att jag blev ålagd att ta ledigt en vecka då jag med råge överskridit max antal övertidstimmar.

Säger bara; no shit, Sherlock?

One week to go!

En vecka kvar av semestern nu. Jag har dubbel- och trippelkollat. Kl 20.53 den 27 juli förväntas jag vara tillbaka igen. Känns väldigt dubbelt, måste jag säga.

Så vad ska jag hitta på sista veckan? 1) Ett besök, nån dag, på Trästocksfestivalen finns i planeringen. Jag hoppas på icke-regn. Fredag såg mest intressant ut på schemat så det är väl den dagen/kvällen jag siktar på mest. 2) Vi har pratat om en dagstur för att bara turista på nåt ställe, det har vi inte gjort än men kanske kan bli verklighet under helgen. 3) Sen har jag en önskan om att gå och se Bridesmaids som har premiär på fredag. Tokhyllad i USA vilket i sig gör mig skeptisk, (och av trailern att döma verkar den inte mer speciell än att det är kvinnor inte män som 'har roligt') men jag vill ändå se den. Jag vill att den ska vara bra. And I loooove Kristen Wiig!

Jo, och så har jag 4) lovat U att vi ska ha träningspremiär till veckan. Skrämmande men spännande på samma gång. Kollade just och även om jag hade gissat på plus ett halvt ton visar vågen faktiskt bara på +0,5kg från före semestern. Gott så. Jag hade ju nån galen idé om att det skulle vara tvärtom, minus en del, men det funkar faktiskt inte insåg jag rätt tidigt. På semestern måste man få äta gott och ta ut svängarna lite.

måndag, juli 18, 2011

Skrytblogg

Inte nog med att vi fick ihop en väldigt god vegtacopaj till middag förut av resterna från gårdagens tacokväll, jag lyckades svänga ihop en jordgubbspaj to die for bara sådär! Och jag vet knappt hur jag gjorde det.

Film 18/11: Trust

Trust handlar om en ganska vanlig kärnfamilj i USA med tre barn. Annie (Liana Liberato) är familjens 14-åriga mellanbarn som träffar en jämngammal kille, Charlie, via ett chattrum på nätet. De håller kontakten på nätet i ett par månader, relationen mellan de båda stärks och Annie börjar så smått omtala Charlie som sin pojkvän. När de till sist bestämmer sig för att träffas på riktigt visar det sig att Charlie inte alls är den han utgett sig för att vara.

Jag var inte riktigt beredd på att Trust skulle beröra mig som den gjorde. Den är inte på något vis sentimental, snarare känns den ibland något förenklad, men ändå blev jag berörd av handlingen. Jag vill inte avslöja för mycket men jag kan säga att det är själva efterspelet och skillnaden i hur 'mötet' uppfattas och påverkar Annie respektive hennes omgivning som är fokus. Filmen är regisserad av David Schwimmer (bl.a Friends, Madagascar, han har tidigare regisserat Little Britain USA och Run Fatboy Run) och han gör ett ganska gott jobb även om ämnet är tacksamt. Filmen närmar sig inte problemet på ett snaskigt sätt och här finns inga enkla lösningar. Kanske tycker jag att fokus hamnar lite för mycket på pappans reaktioner mot slutet. Det görs dessutom lite för simpla/ofärdiga kopplingar till hans jobb inom reklam och den kroppsfixering som finns där som såklart har en poäng men som kunde lämnats därhän just i den här filmen. När handlingen går från att mestadels ha tonårsperspektiv till föräldraperspektiv tappar den lite, anser jag. Det var bättre balans inledningsvis.
Annies föräldrar spelas för övrigt av Clive Owen och Catherine Keener och vi ser även Viola Davis i en biroll som psykolog. Över lag är det en välgjord och välspelad film om ett ämne som i allra högsta grad är aktuellt. Betyget blir en svag 4/5.

Trailer (innehåller som vanligt en del spoilers):

Jag skulle kanske...

Jag har haft ett lite halvhemligt projekt i tankarna under semestern. Inget som har med städning och/eller röjning av något slag att göra den här gången. Nä, för trehundrafemtiosjunde gången funderar jag på att dela upp min blogg och göra en filmblogg vid sidan av. Inte för att behovet inte redan är tillfredsställt av alla andra tusen filmbloggare utan mer för att jag själv tycker om den delen ganska mycket men ständigt får tänka mig för så att film- och tv-inläggen inte ska utplåna den här bloggen som inte alls hade det som ursprunglig idé.

Men beslutsångest är mitt andranamn så naturligtvis har jag fastnat vid två rätt avgörande frågor: 1) göra en vk-blogg eller en alldeles egen wordpressblogg? 2) namn på bloggen?

Så tills dess att jag kommit på det (jo jag fiskar lite lätt efter goda råd) blir det ingen ny blogg. Kanske får jag avsätta tid då jag helt enkelt funderar tills jag knäckt svaren.

När artisten slår materialet

Jag har aldrig varit nåt fan av Take That (även om jag kanske gillade nån enstaka låt) och Robbie Williams sololåtar tillhör inte heller direkt det absolut bästa jag hört, även om de är klart mycket bättre (och riktigt bra, bitvis). Trots det måste jag någon gång se denna enorma entertainer live. Det är bara så. Jag tänkte det förra gången han var här men då blev det inte av. Nu var jag inte så sugen på hela Take That, men jag kan ha missbedömt det. Nästa gång, who's with me?

Finns det f.ö. någon annan 'ex-badboy' som landat så exemplariskt på båda fötterna?

Film 17/11: Gulliver's Travels

Lemuel Gulliver (Jack Black) jobbar i postrummet på en resetidning. Han suktar sedan flera år efter en av dess reportrar, Darcy (Amanda Peet). Via ett sedvanligt missförstånd får plötsligt Gulliver möjligheten att bli reporter och visa sig värdig Darcy; han skickas iväg för att göra ett reportage om Bermudatriangeln. Väl på en båt hamnar han plötsligt i ett väldigt oväder där båten förliser. När han vaknar upp är han fast i landet Liliput, där han till en början är deras fånge men sedermera lyckas få hjältestatus via lite tricks och lögner. Problemen kommer när Gulliver plötsligt måste visa upp sina färdigheter för att rädda landet Liliput.

Gulliver's Travels (2010) känns som en barnfilm som från början inte hade ambitionen att vara det, av skämten att döma. Men mycket barnfilm är det, även om också det är att förolämpa en ung generations intelligens, för många (befogade) frågor finns att ställa om själva storyn. Om man bortser från det är det en rätt tråkig historia, som inte till så väldigt stor del egentligen påminner om den klassiska bok den lånat sin titel ifrån (hur kan man egentligen misslyckas?). Jack Black är Jack Black, precis som i (i stort sett, det finns undantag) alla filmer jag sett honom i. Han går på rutin, helt enkelt och historien kräver inte något mer av honom. I birollslistan finner vi Jason Segel som den vanliga, men ovanligt långa, stadsinvånaren som suktar efter prinsessan Mary (Emily Blunt) vars hand redan är reserverad av general Edward (Chris O'Dowd). Dessa tre spelar sina roller med den äran, även om det kanske mest är O'Dowd ( från bl.a hysteriska The IT Crowd och söta FAQATT) som prövas på ett nytt sätt i sitt skådespel. För rollerna i sig är i övrigt väldigt tråkiga. Hade filmen haft ett intressantare och smartare manus hade det här kunnat bli en riktigt bra familjefilm. Tyvärr tappar jag intresset ganska snart för den här platta filmen. Betyget blir med lite välvilja godkänt: 2/5.

Recensioner: Exp, SvD, DN

söndag, juli 17, 2011

True story!

Okej, när jag i bilen ut till landet drog en snabb genomgång av gårdagens utekväll för M kom jag på att det lät lite som att jag återberättade en weird dröm: "Vi åt god mat och drack goda drinkar. Vi såg Markoolio i baren och sen gick det förbi en Stormtrooper."

Take me back!

Jag hade faktiskt sett fram lite mot att stanna i stan alldeles ensam, sova i min egen säng osv, men just nu känns det som en nitlott. Visst var det skönt att sova i min egna, lite hårdare säng, men i övrigt var det ingen höjdare. Jag har sovit uselt. Jag har drömt idel stressdrömmar (typ tappa-kontrollen-drömmar), vaknat av kyrkklockan, av barnskrik i trapphuset, av springande/dunkande i trappräcket osv osv. Dessutom har det varit ungefär 350 grader varmt här inne.

Så nja, jag längtar ut till landet, till den svala gräsmattan, den tysta omgivningen och den lilla familjen igen. Det här var way too much vardag för mig på en enda gång.

En trevlig heldag senare

Gårdagen var lyckad på alla plan, skulle jag vilja säga. Familjesammankomsten hos M:s föräldrar i skärgården löpte på bara bra, alla tycktes nöjda med all mat och det var bara väldigt trevligt. På kvällen hade jag sen bokat in middag på stan med bästaste Ulrika och Anna. Vi åt gott, drack gott, skrattade gott och dansade en del (2/3 av oss i vart fall). Som vanligt väldigt trevligt.

Så himla kul att få höra mer om U:s treveckorstrip från Miami till NY! Jag hoppas att vi får se lite fler bilder och videos från trippen vid nåt annat tillfälle. Normalt sett kanske inte det är just vad man brukar drömma om efter att någon annan varit iväg på en resa, men den här resan är lite speciell. Och U verkade väldigt nöjd.

Ja, det blev en lagom kväll i alla avseenden. Jag gjorde mig själv nästintill pank men det var det värt. Och mera ståhej med tjejerna är planerat, det känns bra.

lördag, juli 16, 2011

She's home!

Published with Blogger-droid v1.7.2

I'm not a Bieliber...


Absolut livsfarligt att låna ut sin dator till the Mr M! Justin Bieber...bah!

Published with Blogger-droid v1.7.2

En baksak

Kladdkakemuffinsen blev, hör och häpna, inte jättemisslyckade. Kanske inte heller det bästa jag smakat, men godkända. Däremot förvånade mandelflarnsmeten mig med att fucka upp totalt så det slutade i soporna. Idag hängde jag således på låset på Ica i byn intill (1 mil bort) för att handla nya ingredienser och göra ny sats. Nu med lite assistans från Mr M. Och det tycks som att de nu också blir godkända.

Jag önskar verkligen att jag vore ännu lite bättre på att baka, men det är ofta det inte riktigt vill sig hela vägen. Dunno why. Sen ska det väl tilläggas att jag blir lite nervös och prestationsångrig (jorå) av att baka åt M:s mamma, den pensionerade dietisten som alltid gör perfekta saker i köket, med (nästan alltid) nyttigt innehåll osv.

fredag, juli 15, 2011

Baka med cement


Veganskt skulle det vara ja. Det tog en stund innan jag hittade substitut för vispgrädde i mejerihyllan men detta var vad vi fann. "Är det inte lite hård?" frågade M när han tryckte lite på förpackningen. Jag typ ryckte på axlarna och tänkte att det blir nog bra. Men hård är den, inte flytande som grädde utan mer som....cement som torkat en stund. Eller modellera. Mycket skeptisk hävde jag ner den i kladdkakesmeten för en stund sedan och den första muffinsen står nu på test i ugnen. Återstår att se vad det blir av det här...

Published with Blogger-droid v1.7.2

Helgens projekt

Både igår och i förrgår var vi ute i skärgården hos M:s föräldrar och hälsade på. Hans syster med familj från Linköping är på besök i några dagar så vi passade på att hinna umgås lite. Och 'morbror Matte' var populär som vanligt. Även trots att barnen plötsligt känns så stora (de börjar 3:an resp 5:an i år, tror jag). Men det var roligt att träffa dem. Igår var deras föräldrar i stan och roade sig så vi spelade rappakalja med äldsta barnet medan det yngsta försökte sig på lite Angry Birds på min mobil.

I helgen blir det familjekalas i skärgården, då kommer även andra systern med familj också. Det ska bli väldigt trevligt. Jag erbjöd/tvingade på vår hjälp med maten då M:s föräldrar såg lite trötta ut så idag ska vi planera veganmat (M:s ena systerdotter är vegan) att grilla samt så har jag lovat att baka något veganskt till kaffet. Sysselsättning, alltså. Det blir bra det.

Godmorgon

Solen tycks ju vara tillbaka igen, vilket passar bra nu när böckerna kommit. Det blev inget läsande igår, jag fick som fullt upp med annat jag fick för mig att göra. Som att försöka förstå mer av G+. Och som att baka bröd klockan elva på kvällen. Men gott blev det. Och nattsuddaren/semesterfiraren M (han som vet hur man har semester) var, av resterna att döma, nöjd med det nybakade brödet som nattamat. Min nattsuddande familj lär inte stiga upp än på en eller två (i B:s fall säkert 3-4 om jag inte börjar ropa) timmar så nu är brödet all mine. Perfekt nu när jag hunnit bli frukosthungrig. Te, macka och bok på bron om några minuter då?

torsdag, juli 14, 2011

Chemical love

Filmen Hanna fick mig åter in i Chemical Brothers-dimman lite. Jag har lyssnat på dem i perioder, det kräver ändå sitt rätta humör. Jag 'såg' dem också live i ett rökigt, dansigt tält i Stockholm 1996, evigheter sedan. Lyssna på den här, just från filmen Hanna men tyvärr utan video, och erkänn att det är mäkta bra? Om du är ny på CB; ge det nån minut innan låten kommit igång. Och lyssna nånstans där du har bra ljud (den finns även på Spotify).


Paketets innehåll


Eller ja, nästan hela. En bok saknas, minns dock knappt vilken, men den skulle komma nästa vecka. Egentligen skulle jag bara köpa Lehane-böckerna men så råkade det ju vara pocket-REA också. Men totalt sex böcker (varav en stor-pocket, den enda varianten av Patient 67 som inte hade Di Caprio på framsidan*) för 224:- känns helt okej som sommarinköp.

*Jag är kroniskt allergisk mot bokomslag där filmatiseringen fått ta plats, speciellt i de fall där boken kom först.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Yeay!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Självkontroll...

Jag avslutade min kväll igår med att se en film som handlade om child grooming och pedofili (recension kommer). Nu när jag läser dagens nyheter hittar jag det här om papporna som höll kvar en man de kommit på med att smygfota deras döttrar i duschen på en camping. Den som känner mig vet att det inte finns några spår av våldförespråkare i mig, men faktum är att den spontana tanken var att jag var imponerad av att papporna bara höll kvar honom tills polisen kom. Mäkta imponerad faktiskt. Huga.

onsdag, juli 13, 2011

"Man är inte vuxen förrän man dricker kaffe"

Vi var alltså på bio igår. Jag hade önskat middag ute och bio med M och B som inte var särskilt svårövertalade. Så det blev en, som vanligt, god middag på Allstars (de har nog stans bästa lyxvegburgare) med tillhörande go'dricka. Syrran fick dyr cider, M drack öl och själv beställde jag in en alkoholfri drink som var precis så god som den såg ut på bilden jag postade.

Efter det gick vi på Costas, stans antagligen bästa kaffe-ställe. Jag fick ett utfall och bad om tips på kaffe för en person som inte egentligen gillar kaffe*. Han rekommenderade något som hette Smooth Criminal, men då han saknade ingredienser fick jag lova att återkomma i veckan för att testa den. Andrahandstipset blev en Latte Macchiato, vilket jag testade. Till en början var jag skeptisk och rös av kaffesmaken, men efter hand blev det faktiskt riktigt okej. Nu vet jag inte egentligen varför jag skulle vilja börja dricka kaffe vid 32 års ålder men det är ju alltid spännande att testa nya saker.

Ja sen avslutades den väldigt trevliga kvällen med bio varefter vi for hem i regnet och den mörka (det var verkligen mörkt, vad hände med de ljusa nätterna??) senkvällen. Fler såna dagar/kvällar behöver den här semesterrastlösa saken.

*Jag har aldrig förstått grejen, de tre kopparna kaffe jag prövat före den här kvällen har varit hemska allihop.

Film 16/11: Hanna

Filmen Hanna (2011) inleds långt ute i finska obygden där vi får träffa 17-åriga Hanna (Saoirse Ronan) och hennes pappa Erik (Eric Bana) under en jakt. Hanna drillas hårt av sin pappa att klara överlevnad, att bli stark och att alltid vara beredd på en attack. Hon kan slåss, sköta allehanda vapen och sover i stort sett med ett öga öppet. De lever helt utanför civilisationen, ingen elektricitet och ingen kontakt med andra människor. På kvällen läser Erik högt ur ett uppslagsverk om saker som te.x musik, något Hanna aldrig upplevt. Vi kommer in i deras liv just som Hanna säger sig vara redo att möta det hon drillats för. Erik ger sig iväg och kort därefter är den lilla stugan omringad av amerikanska insatsstyrkan.
Vi får snart veta att Erik är en fd CIA-agent som försvann för 15 år sedan och att hans uppdrag inte längre är känt för andra än för agenten Marissa (Cate Blanchett), Eriks tidigare överordnade. Hon vill däremot få tag på Erik och Hanna av en anledning som inte riktigt är känd från början. Klart är att hon behöver eliminera de två, vilket också är det som Erik tycks ha tränat Hanna inför. Det blir en actionfylld resa där Hanna på sin väg att återförenas med sin pappa träffar på en värld hon hållts undan ifrån.

Som tittare får du från början inte veta så mycket om själva bakgrunden till handlingen. Den byggs på allt eftersom i ganska långsamt gemak och det är en klar fördel för filmen och gör den spännande att följa. När handlingen är blottat kommer dessvärre bristerna fram; det håller inte riktigt fullt ut men samtidigt gillar jag att intrigen egentligen är enkel och inte kräver en massa bakgrundstjabbel om teknikaliteter från CIA-världen. Filmens fördelar är symboliken (Bröderna Grimm finns t.ex med under hela filmen på ett ganska stiligt sätt), den underbara musiken (av Chemical Brothers) och den är bitvis riktigt riktigt snygg. Under rymningsscenen en bit in i filmen satt jag riktigt och log åt upplevelsen.
Regissören Joe Wright har tidigare mest gjort drama (som Pride & Prejudice (2005) och Försoning (2007)) vilket märks en del, på både gott och ont. Det är sällan man ser en actionfilm där rollfigurerna ibland rör sig så koreografiskt, vilket bidrog till den 'snygga känslan' jag fick av filmen bitvis. Samtidigt så har Wright gjort Marissa-karaktären lite för mycket 'elak styvmoder', något som känns lite platt och malplacerat. Wright gottar sig inte heller i allt för mycket blod och ofta sker våldet lite i periferin, vilket jag både gillade och ogillade.

Men över lag är det en bra actionfilm, en rätt snygg upplevelse med genomgående godkänt skådespeleri. Ronan står klart ut i rollen som Hanna, hon gör en utomordentlig insats i mitt tycke, och jag ser fram emot att se vad det blir av den tjejen framöver. Jag hade nog velat sätta en fyra egentligen men ska jag vara ärlig tycker jag inte riktigt att den håller fullt ut för det så betyget blir 3/5.

Hanna har fått rätt blandat mottagande: DN, SvD, Exp.

tisdag, juli 12, 2011

Ökad semesterfeeling igen!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Nytt projekt

För att bota rastlösheten har jag nu inlett ett nytt projekt; projekt göra M:s källare till mys-/gäst-/data-rum istället för som idag rummet-där-allt-som-inte-får-plats-bor. Det fanns en annan ursprunglig idé när hela husidén var annan och sen det inte blev har det varit lite blandat där nere. Hög tid att ta tag i, alltså.


Så nu sorteras det sladd, kastas gamla datagrejer och sorteras grejer som jag knappt vet vad det är ens. Fint ska det bli!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Dream a little dream...

Jag åt lunch och umgicks en del med S igår på dagen. Försökte att inte prata jobb men lite blir det ju alltid. Jag gissar att det var därför jag drömde panikdröm om jobbet just innan jag vaknade imorse. Jag drömde att klockan plötsligt var sju och att jag missat att göra en väldig massa; det fanns ingen risgrynsgröt trots att det var söndag morgon och det var en märklig sjö på ett av rummen. Panik, helt enkelt. Men sen vaknade jag, med totalstel rygg så att jag knappt tog mig ur sängen. Ont som grrrr.

Det är verkligen lyx att vara här på landet, det gör mig lugnare än någon annanstans. Men kanske jag borde spendera några nätter i min egna, lite hårdare säng. För ryggens skull. Hm, ja vi får se.

måndag, juli 11, 2011

Behöver jag...

...förresten tillägga att jag har huvudvärk, ont i käkarna, är trött och rätt uppgiven/gnällig ikväll eller var det underförstått i och med föregående inlägg?

Me the semestermarodör

Nu är det snart bara två veckor kvar av min kära semester. Hög tid att hitta lugnet alltså. Men det vill sig bara inte. I helgen var jag snarare som en rastlös semestermarodör som steg upp tidigt och sen bara rusade runt och skulle göra en massa hela tiden. Jag försökte verkligen att inte gnälla på resten av familjen men det sägs att det bara funkade bitvis. Böckerna jag beställde för en dryg vecka sen har fortfarande inte kommit (typiskt, har nog aldrig hänt mig förut men nu så) så jag hade som inget annat för mig än att rensa varje liten jävla rabatt, plocka, söka, ordna och ständigt fråga efter nån form av planering av resterande semestertiden (med noll i respons eller möjligen ett "det ordnar sig, vi tar det som det kommer" av min tvärtomkontrollfreaksambo). Sjukt jobbigt, säkert.

Jag tror att jag egentligen bara skulle behöva fara iväg nånstans där det inte finns trädgårdsland att rensa, inga diskmaskiner att fylla och plocka ur, inga tvätthögar att sortera osv. Och det gör mig mer motiverad än någonsin att försöka hitta en tillvaro där jag faktiskt kan ha möjlighet att ta mig råd till något sådant kommande semestrar. Utan att behöva vara beroende av att någon annan hjälper mig eller följer med (även om det är klart roligast).

För inte ens min önskade lilla weekend iväg med M tycks bli av. Han tycks inte särskilt peppad och själv har jag faktiskt inte råd. Så jag får väl bli här och försöka bli till freds med att både ogräset, disken och tvätten är saker som kommer igen och som kanske inte måste jagas efter på en gång. Att huset (som eg inte ens är mitt hem på riktigt) inte behöver vara mer i ordning efter semestern än det var innan. Och att det inte spelar någon roll att jag inte kommer ha rest eller gjort nåt särskilt på mina lediga veckor mer än att ha haft semester (vilket verkligen borde vara bra nog).

My french lady


Fransyskan blev då godkänd, men med nån anmärkning. Tydligen har bilstackaren ett fjäderben (?) som kärvar. Det låter ju lite...spännande. Blir något att kolla upp. Nu är den i vart fall körklar. Thanks for that!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Sötroboten


Mitt senaste sötfynd som jag gav till Mr M; en robot som kan fyllas med goda teer och som gillar varma bad. Just nu i en kopp på hans messy skrivbord (skrivbord ska vara messy btw).

Published with Blogger-droid v1.7.2

Tänk...

Tänk att man kan bli så glad över en plötsligt uppkommen ledig tid på bilprovningen! Imorgon ska min röda fransyska genomgå testet och jag hoppas att hon visar sig på sin allra bästa sida. Jag ska ge henne all kärlek jag kan imorgon förmiddag så kanske det går bättre.

söndag, juli 10, 2011

I'm just saying...

På väg hem från glasspromenaden:

S: Ska vi kanske sätta igång och röja upp och möblera om i källaren?
M: Men det är ju sol och fint, ska vi inte göra nåt kul ute då istället.
B: Jo, källaren kan vi ta ikväll.
S: Okej. Det låter klokt.

50 minuter senare sitter M och B inne vid varsin dator och spelar och undertecknad har just rensat i hyresgästens bortglömda djungel a.k.a rabatt.

Nu har förvisso M semester (from måndag) och B har sommarlov så de är fria att göra vad de vill, men hallå.... I'm just saying.

I mina lurar


Snusklitteratur ger skeva förväntningar

Efter alla spaltmeter av varningar för våldsfilm, dataspel och annat som sägs rubba verklighetsuppfattningen hos framför allt unga människor kommer nu nån form av forskning om faran med 'kärleksromaner av Harlekin-typen'*. Jag brukar faktiskt säga det när det kommer upp ny forskning kring faran med våldsspel, att det i så fall borde vara lika stor fara med extremt överromantiska romaner där kvinnor är totalt underlägsna och beroende av nån slags alfahjälteman där förväntningarna på framför allt sexlivet är skyhöga.

"Romanerna skapar också orealistiska förväntningar om ett sexliv med ständigt multipla orgasmer och okomplicerade barnafödanden."

Skillnaden när det gäller snusklitteratur (jo det får man väl kalla det) är att forskningen inte på något sätt leder till nån slags högljudd debatt om faran eller att det börjar tjoas om ett förbud eller åldersgränser, som med dataspel. Litteratur av det här slaget ger väl annars ungefär lika skev bild av 'relationer' som porrfilmer och som vanligt tror jag man istället borde satsa mer på att förebygga olycka genom kvalitativ sexualundervisning i skolan.

Men det som är kanske mest intressant är varför behovet av Harlekin-böckerna verkar vara så stort. Är det inte verklighetsflykten i sig som är grejen? Eller är den kanske inte medveten i de fall där verkligheten plötsligt blir ett problem? Skulle en något mer verklighetstrogen (och kanske jämställd) Harlekin-roman sälja sämre?

*Jag läser inte Harlekin-böcker men skulle nog vilja påstå att jag dykt på liknande handling även i 'vanliga' romaner.

The heat is on

Varmt! Att sova på övervåningen i huset kostar på, det går typ inte att röra sig utan att man avlider i svettattacker. Fördelen med huset är dock att man kan ställa upp balkongdörrar och fönster och få lite drag. Synd bara att myggorna då letar sig in och biter mig på fingret (that's pure evil!!).

Jag gjorde iste igår vilket blev en liten succé. Och det trots att jag inte riktigt hittat en smakbalans att vara helt nöjd med. Jag ska fortsätta experimentera idag men tar gärna emot tips och nån vet nåt bra sätt att göra gott, lagomt sött iste på.

lördag, juli 09, 2011

Palt/grill-koma

Published with Blogger-droid v1.7.2

Äntligen!


Tro det eller ej men det är faktiskt grillpremiär för min minifamilj ikväll. Bortsett korvgrillningen med fmailjen Anna så har vi inte grillat alls tillsammans i år. Och ajg tror att det är åtminstone 3-4 år sedan det grillades här på landet sist. Anledningen är väl främst att Mr M tycker att det är "mycket väsen för så lite", som han brukar säga och jag brukar inte tycka att det är värt pressa igenom heller (hur kul är det att ensam grilla med någon som inte tycker det är så roligt, liksom?). Så det brukar bli ugnsgrillat för oss. Men igår bestämde så syrran och jag att det var dags, och när vi väl for till affären alla tre så var det ingen som protesterade. Ny grill köptes dessutom (en liten, billig ifall det inte kommer att upprepas så väldigt många gånger till).

Och nu har vi det riktigt mysigt. Alla tre. Jag har just tagit över ansvaret för grillandet medan M lär ut receptet på världens bästa (faktiskt) dillpesto inne i köket. Kattorna ser förbryllade ut och håller sig lite på avstånd ("mer värme?", ser de ut att tänka) och jag hoppas att de märka molnen över havet håller sig där tills vi är klara.

Sen får det gärna regna lite så jag slipper vattna (moahaha).

Published with Blogger-droid v1.7.2

fredag, juli 08, 2011

Förhoppningsvis grillördag?

Finaste familjen bygger grill. Imorgon blir det grillade tzayspett och M:s underbara dillpesto. Så inget regn nu!
Published with Blogger-droid v1.7.2

Vintermänniskor får klaga del 2

Okej, det är helt enkelt mycket värre att vara i stan när det är varmt. Ute vid havet fläktar det i vart fall lite. Jag har varit helt orkeslös sen jag kom hit imorse. Var och hälsade på bästaste Anna en stund mitt på dan och hon var hurtig och ville långpromenera, men jag totalbangade. Jag som brukar 1) vara lättövertalad för promenader och 2) sällan eller har samvete att säga nej. Men det kändes bara jobbigt.

På väg därifrån släppte M av mig i stan så att jag fick rädda syrran med lite pengar och sen möjlighet att strosa runt lite själv. Men det var mest varmt. Jag drog mig till de butiker som var svala och/eller hade fläktar igång. Jag fick ändå med mig en (oprovad) t-shirt med mig hem, samt en del köksgrejer som saknas på landet.

Jag var då duktig och promenerade hem i värmen så nu sitter jag här som en blöt fläkt och väntar på att hjärnan ska få blåskärm.

torsdag, juli 07, 2011

Film 15/11: Super 8

Joe (Joel Courtney) har just förlorat sin mamma och står inte så nära sin pappa Jackson (Kyle Chandler), en av stadens poliser, som inte riktigt vet hur han ska närma sig sin son efter hustruns bortgång. Det har just blivit sommarlov så istället ägnar Joe all sin tid åt sina vänner. De håller som bäst på att spela in en zombiefilm på vännen Charlie's (Riley Griffiths) Super 8-kamera när de blir vittnen till en gigantisk tågkrasch. Flygvapnet kallas märkligt nog in för att skapa ordning i oredan som uppstått efter kraschen och långsamt står det lilla samhället inför allt fler märkliga händelser. Kompisgänget misstänker snart att kraschen inte var en olycka och deras inspelade filmsnutt visar att något mycket märkligt och otäckt är på gång i staden.

Super 8 har fått väldigt blandad kritik och jag tror att orsaken till det kan vara att det är en film som inte passar en så bred publik som kanske regissören J.J Abrams (Lost, Star Trek, Felicity, m.m) önskat. Personligen tror jag att inte alldeles för unga barn samt de av oss som växte upp under 80-talet och som fortfarande har behållt en del av vårt barnasinne är de som kanske mest kan uppskatta filmen för vad den är. För det är inte bara producenten Steven Spielbergs närvaro som märks av utan även filmer som var stora bland unga under 80-talet, filmer som Goonies, Stand By Me, E.T osv. Och det gör att jag i vart fall jag myser lite extra i biostolen.
Som alltid när det kommer till skräckinjagande monster, aliens osv så är det som mest spännande när det vi räds inte syns i bild. Så också i Super 8. Så snart det börjar stå klart vad det okända står för tappar filmen lite i både spänning och mysfaktor. Och gör en del logiska vurpor. Fram tills dess är det dock väldigt spännande. Trots den dippen tycker jag att filmen håller styrfart in i mål. Det är en snygg film, med alldeles lagomt ambitiösa specialeffekter, som med fördel ses på bio.
Skådespelet är något av det som utöver manuset imponerar allra mest på mig. J.J Abrams lär ha haft hjälp av både Spielberg och Rob Reiner (Stand By Me) för att välja ut de unga skådespelarna och resultatet blev riktigt bra. Två av huvudkaraktärerna (Courtney och Griffiths) gör debut i filmen så det var något av ett genidrag att casta Elle Fanning (Somewhere, Benjamin Buttons etc) att spela Alice, gruppens enda och lite äldre tjej. Fanning lyser som den stjärna hon är och jag har svårt att tro att det riktigt blivit detsamma utan henne.

Det var länge sedan jag blev så glatt överraskad av en film och det var roligt att bli påmind om barndomens klassikerfilmer utan att för den sakens skull känna att jag såg en remake. Super 8 står för sig själv och hittar förhoppningsvis fram både till en yngre generation och till de som faktiskt redan före filmen visste vad Super 8 stod för. Betyget blir: 4/5.

Recensioner: DN Exp, SvD.

Edit: Läste just Per Perstrands krönika på WS om filmen och känner mig inte längre så ensam om min upplevelse. Han uttrycker det bara lite annorlunda (bättre) Jag är dock glad att jag läste de sågande recensionerna före filmen och inte Perstrands hyllning; låga förväntningar är alltid det bästa utgångsläget.

Man tager vad man haver...

Gjorde ett försök till att bota latmasken med att baka en rabarberkaka med kokos och koriander. Lite av en utmaning då jag valde ett recept där det skulle vispas åt alla håll och kanter och M:s kök saknar elvisp*, men vi får väl se hur resultatet blev om ca 40 minuter.

*Problemet kunde delvis lösas genom att använda 1st lillasyster

Ibland är det svårt att vara jag..

Så länge varade den känslan. Hyresgästen håller som bäst på att klippa färdigt gräset, det som M inte hann igår innan maten var klar, och jag sitter här inne vid datorn, tittar ut och tänker att jag borde ha gjort det. Fast egentligen inte kanske, men ändå. Oavsett känns det som att jag borde göra något nyttigt, alternativt stanna inne resten av dagen far away from fönstren.

Åh livets interna plågor.

onsdag, juli 06, 2011

Premiär som handledare

Höll på att glömma; jag premiärhandledde (yeah it's a word) övningskörande Bea till Ica Bygdeå också (ca 1,5 mil skogsväg bort)! Och vi överlevde båda två! Inga hysteriska utbrott hos handledaren och eleven skötte sig väldigt bra. Lite impad av oss båda (men mest av kontrollfreaket till handledare).

Flitens lampa hittade en batterireserv

Duktig Sara har idag både lyckats vara slapp och flitig. Inledde slött med mitt vanliga trapphäng (det finns inget trivsammare att ensam eller med bästa M dricka te på trappen och bara njuta av utsikten innan dagens ström av turister anländer) som sen följdes av slö-wow:ande samt en timme i solen på filten med blandade filmmagasin. När lillasyster tycktes sova bort hela dagen gick jag in, bakade scones som jag lyckades locka upp henne med.

Sen blev det mer filthäng, en promenad till Tullgården för att handla glass, gick och hälsade på våra hetaste grannar (dvs fåren i hagen här bredvid, de var så sega att de inte iddes hälsa) osv. Slö dag, helt enkelt.

Sen fick Sara slösida nog och rensade nästan bortglömda trädgårdsland och rabatter i nästan tre timmar (jordgubbsland måste vara ett straff för något). Jag lyckades få syrran att hjälpa till genom att erbjuda henne att sköta trimmern, vilket hon verkade gilla. Mr M var impad av vårt dagsverke när han kom hem, lagom just som jag hunnit sätta mig och skala rabarber (värsta bonnfrun han möttes av då!). Nu har han klippt gräset medan syrran och jag preparerat den hembakta pizzan som ska in i ugnen om en stund.

Har jag varit flitig fram till...låt säga söndag nu? Kan jag ta ett glas vin i trädgården med gott samvete nu kanske? I think so...

Morsan Bagheera

Plötsligt inser jag att jag blivit morsigare än morsigast:

"-Ska du sova bort hela dan?"
"-Ska du inte komma ut i solen lite när det är fint väder?"
"-Kan du inte göra något annat än sms:a/prata i mobilen hela dagen?"
"-Ska du inte passa på att läsa nåt bra när du är ledig?"

Jeez.

tisdag, juli 05, 2011

Äpplen och päron

Det var väl typiskt, men samtidigt lika bra om man ser till historien, att himlen plötsligt blev väldigt befolkad av moln så snart jag drog ut min vita kropp (med en rand på ryggen som undantag) i trädgårdsstolen. Men jag blev där ändå en stund. Det var inte så svalt som jag trodde det skulle bli, trots brisen från havet. Och så hade jag mitt nyinköpta nummer av Cinema i handen.

Jag har inte riktigt varit vän med det magasinet tidigare, trots att jag så gärna velat, men när jag såg att det nu gjorts i ett nytt format (ids inte förklara, men det känns mer 'magasin' nu) så blev jag nyfiken. Och jag får säga att känslan var bättre, efter att ha läst kanske halva och skummat resten. Det går ju inte riktigt att jämföra med en tidning som Empire, som har en lite annan utgångspunkt; mer lättsam (men ändå idel på djupet seriösa artiklar), med mycket humor och med ett annat förhållningssätt till film (i Sverige är film mer konst, tror jag är den enklaste, om än för enkla, förklaringen på det).

Jag har inte heller riktigt varit vän med Cinemas hemsida, som tidigare i stort sett var otittbar från min dator av tekniska skäl. Nu är den mer avskalad, men känns istället nästan...tom. Bloggen tycks enbart vara möjlig att följa från rss* t.ex. Men jag följer ändå utvecklingen och hoppas att det fortsätter att gå åt rätt håll. Vi behöver ett (eg flera) bra filmmagasin i Sverige.

*Edit: om man går in under 'arkiv' hittar man 'bloggarkiv' och där finns bloggen. Logiskt...ehrm.

måndag, juli 04, 2011

Så levde de lyckliga i alla sin oändliga dagar...?

Den andra boken jag läste ut idag läste jag ju egentligen inte, vilket Ulrika skulle ha påpekat om hon varit närvarande. Jag lyssnade på den. Äntligen har jag tagit mig igenom den fjärde och sista boken i Twilight-serien, Breaking Dawn (Så länge vi båda andas, på svenska*) den som har blivit två filmer varav den första har premiär i höst. Att det tog sån tid att ta sig igenom just den sista tror jag var en blandning av tappat intresse och tidsbrist. Jag har inte riktigt hittat de där tillfällena då jag kunnat försjunka in i ljudboksvärlden. Mest för att när jag fastnar vill jag ha möjlighet att lyssna ganska länge i taget.

Men så var den nog också mest intressant under sin första halva, den då...ja, jag kanske inte ska berätta det. Men i vart fall så var det då det mesta egentligen hände, det var då själva storyn var som mest full av frågor. När så upplösningen inleddes blev det mest en pratig massa med så många karaktärer att det var lite svårt att hålla isär alla. Jag undrar verkligen hur de ska/har lyckats få till en intressant andra film kring just den delen. För det är verkligen ingen action alls, den äger rum i första halvan mestadels. Och själva upplösningen är mer av ett diplomatmöte i FN, eller nåt. Men jag ser fram emot dem båda ändå, som den förväxta tonåring jag är...


*Efter att ha läst lite i de svenska översättningarna rekommenderar jag absolut den engelska varianten av bokserien, det är de engelska ljudböckerna jag lyssnat till, proffsigt upplästa av Ilyana Kadushin

När gangsterlivet kom att bli intressant

Två böcker utlästa idag, det är väl ett bra resultat även om jag såklart inte började på dem idag. Först läste jag alltså färdigt Dannes Lehanes första bok om detektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro; En drink före kriget. Den var riktigt bra. Kanske inte den absolut bästa och mest spännande jag läst, men en bra bit över genomsnittet så jag kan absolut rekommendera den. Den handlar om en ruffig gangstervärld i Boston, och bara just det lät inte så lockande i mina öron i början heller, men med tanke på vad jag visste om Lehanes andra verk så nappade jag på rådet.

Lehane är nämligen även författaren till böckerna som blivit filmerna Mystic River, Shutter Island samt Gone Baby Gone, där den sista är baserad på en av de andra böckerna om detektivparet Kenzie/Gennaro. Alla tre filmerna är riktigt bra, den förstnämnda kanske allra bäst (regisserad av Clint Eastwood) så då kunde ju inte förlagan vara så dålig? Och det var den alltså inte. Bok nummer två samt Patient 67 (Shutter Island) är redan beställda.

Den lite fåniga humorn och de ganska ostereotypa personbeskrivningarna fångade mig och medan den spännande (om än kanske något actionfilmigt överdrivna) historien höll mig kvar. Och jag hoppas på en intressant utveckling i nästa bok.

Färdig!

Nu väntar jag bara på att bok nr 2 ska dimpa ner i brevinkastet...
Published with Blogger-droid v1.7.2

Dude, I want my car!

Hm, vaknade just upp efter nästan tio timmars sömn, what's up with that? Ska jag behöva sätta klocka nu också? Annars har jag ju vaknat och stigit upp så tidigt nästan varje dag.

Men det kanske gör detsamma. Det blåser lite kyligt och himlen är full av moln så sådär väldigt soligt och fint kan jag väl inte säga att det är. Hade vi nu bara haft min bil så hade jag kunnat lasta in lillsyrran och farit iväg på nån dagstur nånstans i Västerbotten dit vi inte varit förut, det hade det varit perfekt väder för. Eller hälsat på hos lammen i Sikeå (hos M:s syster). Eller vadsomhelst. Men se bilprovningen tycks gå på lågvarv i sommar, alternativt vill resten av Sverige besiktiga sina bilar samtidigt, för i flera veckor nu har det sagts att tidigaste tiden som finns är i mitten av augusti. Jag ger dock inte upp hoppet. Inte än. Och om en vecka får M (förhoppningsvis) semester så då har vi ju hans bil.

söndag, juli 03, 2011

Söndag

Idag har jag åter ägnat mig ganska mycket åt min bok. Det var soligt och fint ute men väldigt blåsigt men jag lyckades hitta ett hörn där jag kunde sitta och läsa och samtidigt få sol på mig. Sen hade jag en mellankatt som pockade på min uppmärksamhet hela tiden och det blev som inte lugnt förrän hon fått min plats på den mjuka dynan och jag istället satte mig på stolen utan dyna. Då låg hon still en liten stund.

Ikväll har jag varit en sväng in till civilisationen och fikat med Anna medan Mr M var och grattade en annan Anna från sitt jobb. Men nu är vi tillbaka på landet igen och fick även med oss lillasyster tillbaka som varit i stan och partajat under helgen. Känns skönt att ha henne här igen, inget mer sneglande på mobilen under nätterna för att se om hon hört av sig (vilket hon är väldigt bra på, ska sägas).

Imorgon har jag beställt sol och semesterkänsla (jag är måste vara världsdålig på sånt).

Lättroad

Vi såg The Green Hornet (2011) ikväll och jag måste säga att den roade mig mycket mer än jag förväntat mig. Jag vet att den fått rätt dåliga betyg och visst var den väl bitvis rätt fånig, men den gjorde mig på gott humör. Jag är helt enkelt svag för fåniga hjältar och fånig superhjältehumor. Den var inte långt ifrån min barndoms gamla Batman & Robin-tv-serie där det kom upp textade pratbubblor med "Paoow", "Kaboom" osv vid slagsmål. And I liked it.

Och Kato, spelad av Jay Chou, en Taiwanesisk popsångare (!), var nog det koolaste sen Hit-Girl (men fajten skulle blivit jämn)...fast med koolare gadgets.


lördag, juli 02, 2011

Filmsugen

Jag som hade tänkt föreslå Anna ett besök på bion för att se Barney's Version (2010), eller "Barney's många liv- En inte hel sann historia", som den heter på svenska (!), men så visas den inte i Umeå! Jag brukar ju dra med just Anna på filmer som jag misstänker kan komma att hamna högt upp på mina årsbästalistor senare och även om den här inte alls är självklar så var den en intressant kandidat. Den har dock fått ganska blandat mottagande bland de svenska recensenterna, men ja något med den intresserar mig. Inte minst Paul Giamatti, som brukar spela sliskiga typer med den äran men som väl aldrig riktigt haft en sådär stor roll förut (möjligen med undantag för Sideways).

Men ja, så var det med det. Nu har den iofs funnits ute på nätet i en evighet eftersom den inte är helt ny längre, tex släpptes den på DVD i England i maj. Så omöjligt att se den är det ju inte om man är sån, men jag var lite sugen på bio. Där ser man.