Så levde de lyckliga i alla sin oändliga dagar...?

Den andra boken jag läste ut idag läste jag ju egentligen inte, vilket Ulrika skulle ha påpekat om hon varit närvarande. Jag lyssnade på den. Äntligen har jag tagit mig igenom den fjärde och sista boken i Twilight-serien, Breaking Dawn (Så länge vi båda andas, på svenska*) den som har blivit två filmer varav den första har premiär i höst. Att det tog sån tid att ta sig igenom just den sista tror jag var en blandning av tappat intresse och tidsbrist. Jag har inte riktigt hittat de där tillfällena då jag kunnat försjunka in i ljudboksvärlden. Mest för att när jag fastnar vill jag ha möjlighet att lyssna ganska länge i taget.

Men så var den nog också mest intressant under sin första halva, den då...ja, jag kanske inte ska berätta det. Men i vart fall så var det då det mesta egentligen hände, det var då själva storyn var som mest full av frågor. När så upplösningen inleddes blev det mest en pratig massa med så många karaktärer att det var lite svårt att hålla isär alla. Jag undrar verkligen hur de ska/har lyckats få till en intressant andra film kring just den delen. För det är verkligen ingen action alls, den äger rum i första halvan mestadels. Och själva upplösningen är mer av ett diplomatmöte i FN, eller nåt. Men jag ser fram emot dem båda ändå, som den förväxta tonåring jag är...

*Efter att ha läst lite i de svenska översättningarna rekommenderar jag absolut den engelska varianten av bokserien, det är de engelska ljudböckerna jag lyssnat till, proffsigt upplästa av Ilyana Kadushin

Dags för oprövad vampyrmark

Nu ska jag snart promenera ner på stan för en avtalad tid där och jag tänker då passa på att lyssna på det sista av Eclipse-boken. Det har sannerligen tagit sin tid, men jag har inte direkt haft möjlighet att sitta ner och lyssna några längre stunder i sträck. Det har mest blivit då jag diskat, promenerat eller så, och då tar det sin tid. Det lär ju inte gå snabbare med nästa bok som lär vara på över 900 sidor i tryckt form.

Men den här tredje boken har nog ändå varit sämst hittills. Pladdrig och lite utdragen på något sätt. Och med några märkliga företeelser, som kloka David Slade och Melissa Rosenberg (regissör resp manus) valde att förbise när filmen skapades. Vad sägs om hysteriska beskyddartendenser (inlåst Bella när Edward är utom räckhåll) eller "imprinting" (vet inte om det finns nåt passande svenskt ord här) av en tonårig varulv på en 2-årig flicka (hallå mormon-Meyer)? Dessutom var frieriet och hela triangeldramat mycket skickligare gestaltat i filmen än i boken, får jag nog säga. Karaktärerna Bella och Jacob är inte alls lika tonårigt ambivalenta och struliga som i boken tex, där de båda återkommande fått mig att sucka av irritation.

Nu väntar sista boken Breaking Dawn (eller det finns fler, men det är den sista rent kronologiskt) och det ska bli spännande att läsa/lyssna på boken innan jag sett filmen. Inte det ultimata egentligen men orka vänta i två år (!) tills dess båda filmer haft premiär.

Jag som gratis-RUT

Lite trist att jag kvällen till ära har en annalkande huvudvärk. Jag vet inte om det är spänningar efter ett seriöst/halvjobbigt telefonsamtal jag hade tidigare idag eller om ångesten av att bara vara på flygplatsen (jag hämtade upp M där för 30 min sen) gjorde ett så stort intryck, men nacken känns nästan gipsad.

Det skulle såklart också kunna vara det att jag från klockan tio till tre idag gått runt med gigantlurarna och på helspänn lyssnat på ljudbok medan jag varit hushållsnära tjänst (alldeles gratis, dålig deal) hos M, med vissa ryggkänningar som resultat. Konstigt det där att boken fortfarande kan vara så spännande trots att jag vet vad som komma skall. Fast det är klart, det är mycket som är annorlunda i boken (både mer att reta sig på och mer att tycka om) och historien liksom grottar sig in i huvudet via lurarna på ett väldigt trevligt sätt.

Tycka om! Nån mer som behöver städat?

Mer Twilight

Inser att jag inte recenserat de tidigare två filmerna i Twilight-serien utan mest bara gjort en kort jämförelse mellan de två. Sedan dess har jag sett om båda och det höjde nog intrycket en del, framför allt av film nr två. Jag tycker fortfarande att den är den svagaste av de tre som hittills gjorts, men sedd som serie så håller den betydligt bättre än att se mer avskiljt från de övriga. Den blev tydligare och mindre ologisk vid andra titten och skulle kanske vinna än mer på att ses om igen. Alla tre hamnar kring betyg 3, där den första är en medel-trea, den andra ligger väldigt på gränsen neråt och den sista håller sig i de övre regionerna.

I böckernas värld är jag fortfarande kvar i nummer två, som precis som filmen är svagare än den första, åtminstone inledningsvis.

Den fjärde boken delas som bekant upp i två filmer och det blir regissör nummer fyra som gör dem; Bill Condon. Precis som tidigare regissörer är han rätt okänd för mig (David Slade var väl den enda jag sett film av innan) så det är svårt sia så mycket om utfallet. Låt oss hoppas att trenden fortsätter uppåt.

Hemligheten bakom storstädningen

Idag blir det att röja lite från igår, det blev ju en del disk, och sen slappa tills något annat kul ev händer. Jag är oerhört nöjd med min nystädade lägenhet så jag kan nog nöja mig med att sitta här och titta över mitt rena drottningdöme.

Jag städade som sällan skådat i fredags nämligen, jag gick liksom på saker som garderoben, pappersansamlingar här och var, tidningshögar och annat. Jag har rensat ut kassvis med papper och tidningar och fått ett skrivbord plötsligt där det nu planeras för en stationär backup-dator som är halvt färdigbyggd. Dessutom fick jag äntligen köra iväg den gamla soffan och bära ut lådor och annat till förrådet.

Hemligheten bakom den grundliga städningen stavas l j u d b o k såklart. Då blev det hela plötsligt så enkelt, jag ville ju inte att det skulle ta slut. Även om bok två i Twilightserien hittills kanske inte är riktigt lika super som den första, men ändå klart beroendeframkallande.

Får man älska Twilight-böckerna när man passerat 30?

Och boken, Twilight, sen då! Nu förstår jag plötsligt på ett helt annat vis varför bokläsarna är så oerhört maniska i sitt beundrarskap. Boken är verkligen fantastiskt bra skriven. Jag blev väldigt förvånad. Jag har kommit ungefär halvvägs och egentligen ville jag inte alls gå av bussen när vi var framme i Stockholm utan fortsätta lyssna. Och det då trots att jag sett filmen och antagligen vet ungefär vad som händer.

Igår kväll, i det till synes evigt regnande Stockholm, ägnade vi (miss J & jag) oss åt att se filmen dessutom. Mest för att J inte sett den än men kanske även lite för att jag var så sugen på att jämföra.

Och filmen som jag tidigare tyckt varit ok, eller iaf nästan ok, var oerhört dålig. Den följer boken betydligt sämre än vad jag hade trott, detaljer som jag upplevde som ganska avgörande i boken är borta och karaktärerna är så oerhört mycket plattare. Dialogen, dynamiken och det spännande maktförhållandet mellan Edward och Bella är också oerhört platt i filmen.

Bella är tråkig i filmen, i boken stör jag mig något grymt på henne (fast med något slags hjärta för henne, trots allt) och medan filmens Edward är ganska oattraktiv och har intetsägande ögon och mest ser arg ut hela tiden så är bokens Edward magiskt tilltalande och har ett kroppspråk som går från ena ytterligheten till den andra. Han tilltalar mig på ett sätt som jag inte alls egentligen gillar, utan snarare blir ganska provocerad av, och det gör det hela så oerhört bra.

Damn, jag känner mig som en fjortis plötsligt, haha.

Resdag

Gårdagen bestod till största del av bussåkande. Jag hade laddat datorn full med saker att se på, hade planer på saker att skriva osv men det var så pass trångt om utrymmet där man satt så datorn fick snällt stanna kvar i väskan. Såg en kvinna i närheten som satt med en netbook, men även det såg lite trångt ut.

Men resan gick ändå över förväntan. Och det helt tack vare att jag laddat mobilen med första Twilight-boken i form av engelsk ljudbok. Jag har inte lyssnat nåt särskilt på sånt förut och var lite skeptisk till om det skulle kunna roa mig men rackarns vad jag fastnade! Det var väl några gånger som något annat lyckades stjäla min koncentration så att jag fick backa i ljudboken lite, men förvånande sällan för att vara jag.

Så tio timmar gick av bara farten, på sätt och vis. Visst var jag mör i kroppen och i huvudet när jag väl kom fram, men jag hade förväntat mig mycket värre. Så jag är nöjd och hoppas att hemresan blir lika bra.