Resdag

Gårdagen bestod till största del av bussåkande. Jag hade laddat datorn full med saker att se på, hade planer på saker att skriva osv men det var så pass trångt om utrymmet där man satt så datorn fick snällt stanna kvar i väskan. Såg en kvinna i närheten som satt med en netbook, men även det såg lite trångt ut.

Men resan gick ändå över förväntan. Och det helt tack vare att jag laddat mobilen med första Twilight-boken i form av engelsk ljudbok. Jag har inte lyssnat nåt särskilt på sånt förut och var lite skeptisk till om det skulle kunna roa mig men rackarns vad jag fastnade! Det var väl några gånger som något annat lyckades stjäla min koncentration så att jag fick backa i ljudboken lite, men förvånande sällan för att vara jag.

Så tio timmar gick av bara farten, på sätt och vis. Visst var jag mör i kroppen och i huvudet när jag väl kom fram, men jag hade förväntat mig mycket värre. Så jag är nöjd och hoppas att hemresan blir lika bra.

Kollektiv turnébuss

Åhå, så det var därför som hela "RAW-gänget" (el "Sveriges humorelit", som AB säkert skulle kallat dem) satt på samma buss som jag från Umeå till Sundsvall. Hade helt missat det.

Post långhelg

Borta bra men hemma bäst. Det har varit en väldigt trevlig helg, både under och efter mötestid. Alltid kul att träffa det glada gänget i valberedningen och alltid roligt att umgås med bästaste vännen Miss J.

Det hade visst varit inställda turer före den jag var inbokad på mellan Sundsvall och Umeå så det var väldigt mycket folk hela den resan. Trångt på bussen och jag hade turen att sitta vid fönstret bredvid en man som tydligen krävde mycket luft mellan knäna när han satt ner. Det var lite moddigt väglag, såg det ut som, så det blev en viss försening pga olyckor utmed vägen. Men jag var nöjd när jag kom fram hel bara en kvart efter utsatt tid och möttes av M.

När jag kom hem och satte nyckeln i dörren upptäckte jag att den var upplåst. Innanför låg en lapp på golvet som berättade att jag haft besök av Swoosh som spolat mina avlopp. Grejt, men vad hindrade dem från att låsa efter sig? Allt verkade dock som vanligt, inklusive lukten som fortfarande gör sig påmind en aning. Vi får se vad det blir av det där.

När bussar blir vardagsrum

Resan hem igår gick iaf bra. Inga förseningar trots all snö. Men vi blev dock utan de 1-klassbiljetter som vi hade bokat på bussresan. En konstig sak att klaga på kanske, det känns lite bortskämt, men nu hade vi ju trots allt betalat för lite högre komfort som vi aldrig fick. Bussen vi blev hänvisade till hade nämligen ingen 1-klass alls. Så vi missade mer benutrymme, eluttag och gratis servering av macka och kaffe. Det fanns inget sånt alls på bussen vi hamnade på. Inte hela världen, jag vet inte om jag ids reklamera det eller inte.

Istället hamnade vi mitt i en familj. Efter oss klev en lite högljudd familj på och istället för att placera sig i ett begränsat område intill varandra satte de mormor framför oss, pappa bakom oss, mamma på andra sidan gången från oss och så hade de två mindre barn som typ sprang där emellan. Inga säkerhetsbälten på där inte, trots väglaget (och lagen). Sen pratade de med varandra över oss typ hela resan. M lyckades somna bitvis och jag försökte sjunka in i podradio med sådär resultat.

Den riktiga lyxen mötte oss på busstationen; Anna var så oerhört gullig och kom och mötte upp och skjutsade oss hem. Bäst på hela hemresan! Stort tack!

Trånga bussar och fejkgråt

Nu är jag iväg. Eller ja, det har jag ju varit sedan strax före tio i förmiddags. Men det är först nu som det funkat att ha datorn framme på ett bra sätt. På bussen var det så himla trångt då framförvarande hade sitt säte bkåtlutat så att jag knappt fick plats med mig själv. Undrar om det verkligen är en funktion som är livsnödvändig?

På bussen var det rätt mycket barn idag. De flesta lugna men såklart gällde inte det den 5-6-åriga tjej som satt snett mitt över från mig. Antingen så kutade hon runt i gången (föräldrarna verkade inte tycka det här med säkerhetsbälte var så viktigt) och tjoade eller så klättrade hon runt på sätet och lät typ "eeeeheee" hela tiden. Verkligen hela tiden. Ni vet sånt där fejkgråt utan gråt. Familjen pratade engelska men fejkgråtljud verkar vara universellt. Till en början brydde jag mig inte så mycket men efter några timmar var det inte riktigt lika kul längre. Föräldrarna måste haft bomull i öronen eller nåt.

Till råga på allt glömde jag mina i-pod-lurar varför jag inte heller kunde sjunka in i nåt annat ljud.

På resande fot

Då var jag åter på väg mot Stockholm. Det känns som att det vore länge sen nu men det var inte ens två månader sedan sist. Trevligt ska det bli i vart fall. Lite osäker på vad som väntar på mötet med valberedningen; jag har dagordning såklart, men det är en ganska ny grupp människor för mig och en lite ny situation. Ska bli spännande!

Sitter på en hoppig buss till Sundsvall. Ganska trångt med den här stora laptopen, (yes, jag är lite avis på Marie och hennes mini-variant) ska bli skönt att kliva på X2000 sen. Bussen var dessutom alldeles proppfull med ungdomar till typ Ö-vik. Kändes som att jag var vilse på skolresa, eller nåt. Två tjejer snett bakom mig höll låda för hela bussen. De hade spelat in skrattande kompisar på mobilen som de satt och lyssnade på, högt, och skrattade själv åt det ännu mer. Och så gick de igenom vilka i klassen som var "värsta bitchen" eller inte. Försökte skvala bort det med musik i öronen men deras "Meeeen Guuuuud" ekade igenom. Jaja, jag antar att jag med tog plats på det där viset, iaf i flock, när jag "var ung"... =) Stör mig egentligen inte så mycket.

Nu har vi lämnat Ö-vik sedan en stund så nu är det ganska lugnt igen och jag får ha hela sätet för mig själv. Skönt. Ska se om jag kan se något underhållande på datorn kanske.

A waste of time

Jag vill vara hemma nu, men har mer än två och en halv timme kvar av bussresan. Ingen film tycks visas på den här bussen och själv har jag ödslat bort en knapp timme av batteriet på att se en film som inte alls verkar bli bättre än den först verkade. Jag såg början en gång tidigare men la ner den, men efter att ha läst nån filmblogg om att den fått för lite erkännande så tänkte jag att jag skulle ge den en ordentlig chans till. Men, first impression seems to last. Filmen, My Best Friend's Girl, verkar vara ungefär så trist som en romkom kan vara. Det är annars sällan jag känner mig så totalt ointresserad att jag faktiskt vill stänga av. Kanske är humöret inte heller det rätta, men filmen är ingen höjdare, tro mig.

Avresemorgon

Trots att jag faktiskt påbörjade packandet redan igår känns det som en viss stress ligger i luften idag. Kom i säng sent så när klockan ringde vid åtta var det inte direkt med nån studs jag tog mig ur sängen. Strax efter började Mattias mobil ringa som en galning eftersom det varit strömavbrott på universitetet. Så hans lugna morgon blev nog om möjligt än mer stressig. Han sitter just nu här och startar om datorer och skrivare på jobbet och svarar på alla samtal som kommer in.

Och snart börjar min färd nedåt. Jag kommer ganska sent så det känns bättre att fara direkt till Stockholm istället för att hoppa av i Uppsala och i bästa fall få en timmes kongress, med all packning och resetrötthet. Jag får vara desto piggare imorgon istället. Jag hoppas att det blir en bra resa. Är lite bekymrad över all denna snö som öst ner i nästan två dygn nu. Bussen till Sundsvall känns sisådär trygg, men det ska nog gå bra. E4:an borde ju om något vara bra röjd.

På återseende!

Dagens uppgifter

Dagens uppgift (förutom att sova igen det jag inte sovit de senaste två dygnen) är att röja klart efter den intensiva matlagningen (vilket jag snart är klar med) samt hämta bilen och alla köksgrejer, tv-spel och annat som lämnades kvar hos Anna. Lite seg får jag säga att jag är, så det lockar väl sådär att sätta sig på bussen ut till Tomtebo igen. Ska försöka väcka Mattias (som sover en andra omgång) och se om jag får med mig honom ut. Sen får det nog bli pizza eller nåt ikväll för jag orkar då inte laga nån mat.

Nästa helg har vi nog bjudit in (eller om de bjöd in sig själva kanske) Mattias storasyster och hennes familj. Lite okänt hur många det blir, men det ska bli trevligt. Då blir det till att planera mat igen. Tycker att det var skojigt att laga mat även om det bitvis blev lite stressigt och att jag var nervös över hur det skulle smaka. Men kul hade vi.

Stopp på E4:an

Sitter fast i trafiken på en buss på E4:an nånstans mellan Härnösand och Övik. Verkade först inte bli så långvarigt men nu verkar det inte bättre än att vi blir en hel del försenade. Oklart vad som pågår. Verkar vara rena vägytor och ingen halka så förhoppningsvis är det ingen olycka.

Har precis sett Juno igen. De visade den på bussen. Den är verkligen bra. Jag tycker inte att den är så överskattad som jag hört många säga. Den är så icke-normativ, jag gillar det. Kanske var den tom bättre andra gången. Lite störde jag mig på Juno i början, men jag stör mig på tonåringar ibland så det är säkert så det ska vara... =)

Hm, får väl se om vi kommer hem ikväll eller om vi blir stående här i den snöiga vildmarken länge till.

Nån form av kort resedagbok

På tåget. Med lite batteri kvar. Har sett lite serier på datorn och batteriet håller inte mer än två timmar (ännu mindre om mobila nätet är på). Lite orättvist att det bara finns eluttag i första klass. I allmänhet tycker jag nog att klassindelningen under resor lite spelat ut sin roll. Förstår inte varför man inte kan göra som med inrikesflyget; att det kostar olika mycket beroende på vilken avbokningsmöjlighet man vill ha. Iaf har det varit så med de jag flygit med och det är ett system jag ser mer tillmötesgående än att dela in folk i comfort efter pengar.

Anyway... Resan har gått bra. Jag är iofs väldigt trött nu, har sovit en halvtimme, men det lever om lite på tåget så det är inte helt enkelt. Får lägga mig tidigt ikväll, tror jag. Det var snöoväder hela bussresan och vi for förbi ett par mindre olyckor men jag lyckades hålla mig ganska lugn. Tycker att det underlättar med bältesmöjligheten faktiskt. Känner mig tryggare då. Nu har det varit mörkt en stund så jag vet faktiskt inte hur det ser ut utanför fönstret, men jag gissar väl att det är snö ända ner till Sthlm?

Ikväll blir det att lösa in sig inför mötet imorgon, lite catch up med Joakim som jag inte hunnit prata med så mycket de sista veckorna samt skicka ut ett medlemsbrev. Och äta. Jag är superhungrig. Nästa gång ska jag komma ihåg att ta med mig något. Utbudet av vegetarisk mat på SJ:s X2000 är begränsat till en kyld macka med ost på. Och den kan jag nu efter några turer till Sthlm. Hade hellre velat ha nåt mer matigt, gärna varmt, men se då måste man äta döda djur. Så det blev ostmackan trots allt. Och det är allt jag fått i mig sedan frukost (som av resfebriga skäl blev ganska snål).

Har kommit på att det är väldigt nära jul redan. När jag kommer hem på tisdag är det inte många vardagar kvar och tanken var att jag skulle skicka julklappar till syskon och syskonbarn via paket. Frågan är om de hinner komma fram. Förra julen vill jag minnas att det mest blev presentkort eftersom de sverigepaket som de fick året innan inte kom fram förrän en bit in på det nya året trots att vi hade skickat dem i riktigt god tid (och betalat ganska mycket för dem dessutom). Jag hade alltså tänkt göra om försöket i år igen? Hm.. Jag vet inte annars hur man löser att hela familjen finns på 70-120 mils avstånd riktigt.

Det här med färdmedel igen

Jag ringde nyss resebyrån som brukar boka mina biljetter till och från styrelsemötena i Stockholm för att fixa biljetter till nästa veckas möte. Jag uppgav datumen och att jag ville åka tåg. Efter en kort stund sa kvinnan i andra änden allvarligt:

-Du gillar verkligen inte flyg va?
-Eh..nja...
-Nej jag bara tänkte. Fyra timmar buss till Sundsvall innan du ens får kliva på tåget, det lät inte så...spännande. Tänkte att du måste verkligen inte gilla flyg.

Haha, nej så kan man ju se det om man vill. Men faktum är att bussen är helt okej faktiskt. Inte orosfritt i halkan, men betydligt mindre oro än om jag skulle köra hela flygångestapparaten. Så jag hade bestämt mig för att skippa det den här gången när jag inte har så bråttom. Lite genomskinligt, tydligen...

By bus

Sådär, då sitter jag bekvämt på bussen på väg söderut. Ovanligt mycket folk på bussen så till Ö-vik satt jag lite mindre bra, men nu har jag eget säte och kan få plats med min gigantiska laptop. Nästan iaf. Normalt sett gillar jag att den är modell ganska stor, jag använder ju den som min main eftersom jag fortfarande inte lagt ner tid på att ställa iordning den stationära. Men när jag är iväg såhär, då hade det varit bättre om den varit mer lap-vänlig. Lyx iaf att ha mobilt nät med på resan.

De visar oftast film på kustbussarna, så också idag. Det var nån film igång när jag klev på i Umeå, så den gav jag inte så mycket uppmärksamhet. Efter den sattes "Courious George" (Nicke Nyfiken) igång och mitt intresse var väl inte superstort. Istället läste jag ut min bok. Tänkte jag skulle lyssna på lite sommarprat också. Hittills har jag bara hört några få så poden är smockad med intressant prat.

Skenbar säkerhet, den nya marknadsföringen?

En annan sak apropå bussarna. På dörren till bussen som gick mot Tomtebo stod att det sedan april är så att alla chaufförer måste blåsa i alkolåset vid förarbyte. Jag vet att jag läst om det i tidningen men visste inte att det trätt i kraft. Vid min busstur just då var det ett förarbyte, men vad jag kunde se var det ingen som blåste i vad jag identifierade som alkolåset.

Vad jag minns så protesterade chaufförerna (och facket) mot detta för att man menade att man hängdes ut eftersom detta moment skulle ske framför passagerarna. Och det kan jag verkligen förstå. Idag stod vi kanske ett 20-tal och väntade på att få gå på, precis utanför dörrarna när de höll på med förarbytet. Vem vill blåsa inför ett 20-tal kunder? Vilken annan yrkeskategori skulle tvingas till det? Jag tycker kravet på nykterhet är bra, men kan man inte organisera själva blåsandet på ett annat sätt? Som det är nu lurar man alltså passagerarna att tro att detta sker, att alla chaufförer med säkerhet är nyktra. Är det en väg mot samma skenbara säkerhet som den på flyget där vi ska tro att vi flyger säkrare om vi förvarar frisyrgelét i en burk om 100ml som i sin tur placeras i en förslutningsbar plastpåse i vårt handbagage?

Dagsutveckling och busskrångel

Måndag: hysteriskt jobbiga dagen då det kändes som att jag föll platt genom golv och tio meter ner i jorden, och dessutom lyckades kollidera lite olyckligt med en utarbetad vän på vägen.

Tisdag: istället väldigt trevlig dag då Fanny fyllde 30år (till synes helt utan ångest) och vi firade det samt att vi alla överlevt och genomfört kongressen på ett bra sätt med lite partaj i Annas kvarterslokal. Mycket trevligt. Vi grillade, åt pastasallad och pesto och firade med tårta och punch efteråt och pratade en massa skräp hela kvällen. Inte ett enda kort tog jag trots att kameran stod i hörnet, jag glömde helt enkelt bort det. Men det var en bra kväll, precis vad jag behövde.

Onsdag: idag har jag varit hos Anna igen. Primärt för att hämta igen bilen som jag lämnade igår, men även för att passa på att prata en massa, äta rester från igår och dricka te. Väldigt trevligt och minst lika behövligt som gårdagen. Jag har ett stort behov av att umgås just nu, komma på andra tankar och inte känna mig ensam och grubbla en massa. Känns som att det var länge sen jag var social på det viset, och det var bra att ta igen lite.

Jag har också surat lite över den lokala kollektivtrafiken idag. Jag åker väldigt sällan buss, oftast och hellre tar jag mig kortare sträckor genom att gå. Jag gillar det bättre. Men ut till Tomtebo är det väl en dryg mil gissningsvis så jag skulle ta bussen. Då måste man byta på Vasaplan i centrum och tydligen finns inget organiserat med bussturerna i den här stan som jag blev van vid i Örebro. Här inväntas det inte tills alla bussar kommit utan de bara kör. Så med kanske 7-8 sekunders marginal missade jag bussen mot Tomtebo. Och då ska man inte tro att nästa går om 5-10 minuter utan snarare om 25 minuter... Så allt som allt tog det mig en timme (58 minuter, för att vara exakt) att åka hemmifrån till Anna. Hade jag cyklat hade jag säkerligen klarat det på halva tiden och med bilen hem (trots mindre rusningstid) tog det knappt en kvart... Och var billigare än bussen dessutom. Så ska vi få bukt med miljöproblematiken så måste sånt där krångel bort, gissar jag. Tänk att det ska vara så trögt.

Retreat Oskarshamn II

Det blev ingen tripp till lillebror. Och troligen blir det jag som får ta kritik från andra syskon för det trots att jag faktiskt gjorde vad jag kunde för att ro i hamn det. Mitt förslag innebar bussresa på 2x2 timmar och gav drygt 4 timmar till umgänge; för lite enligt lillebror. Han föreslog en variant som skulle innebära 3,5x2 timmar bussresa och några timmar extra umgänge, men jag kände helt enkelt inte för det alternativet. 7 timmar buss när jag redan rest och kommer att resa en massa, plus att alternativet innebar att jag skulle behöva åka från den här lägenheten före sex på morgonen... Hallå... Känns ju trist nu, men det fick väl bli så då.

På tal om resa så har jag bokat hemfärd nu. 1676:- fattigare och med en resa från 06.20 till 20.00 (plus taxi på morgonen) på fredag inplanerad. Gott. Det skumma var att det var dyrare att resa i andra klass mellan Oskarshamn och Stockholm än i första klass. Den biljetten (samma tid och allt) kostade mer än 100 spänn mindre. Skumt.
Det som upprör är att det är så dyrt att åka tåg! Vad är det för fel? Vad är det som kostar så mkt med tåg jämfört med flyg eller buss? Bussen mellan Sthlm och Umeå kostar 370:- medan tåget går på nästan 1100:-. Tyvärr passade inte förbindelserna härifrån med bussen. Och flyg från Sthlm till Umeå den dagen gick på från 550:-. Och då snackar vi restid på en knapp timme. Mycket märkligt.

Jaja. Annars idag har det känts nästan lite somrigt stundtals. Fint väder, blå himmel, folk solandes på parkbänkar etc Okej, jag sov bort halva förmiddagen, men sen har jag långpromenerat med ipoden i mina docs så att jag nu har tre snygga blåsor under fötterna... Jag har bara vinterjacka med mig (känns helt rätt med min packning nu; täckjacka, vantar, halsduk och mössa....) så jag fick utforska herr Joakims garderob och stjäla en hood av honom. Färglada Sara var ute på promenad. Svarta docs, illröda jeans (som enligt Joakim med tydlighet manifesterar min 30-årskris...), babyblå hood, svart halsduk och beige väska. Är inte det vår så säg...

Det är en hyfsat vacker och mysig stad det här, även om den är nästan liten för min smak. Gillar kullerstenarna, den gamla stadskärnan och hamnen (där man till min stora förtjusning kan få se stora båtar eller tom Gotlandsfärjan om man har tur!). Lite som ett Örebro i miniatyr, bortsett hamnen. Gillar de små lite gammeldags butikerna. Imorgon kanske är fotodag om jag ids. Har mer eller mindre tvingat Joakim att utnyttja sin flex hela dagen då jag börjar bli lite mätt på min ensamhet nu. Den är bra till en viss gräns, men nu är jag sugen på lite umgänge igen.