Monday, bloody monday

En riktigt sugig mensvärksdag gör ingenting enkelt. Jag kände av det redan igår; hängigheten och olusten. Uppsvullen och grinig. Och suget efter en väldig massa onyttigheter. Jag skulle offra min ena hand för en pizza. Andra handen för en påse godis. Och så vidare.

Och inte kan jag simma heller. Jag borde ha tagit tag i att köpa menskopp för länge sedan och, som min syster nog skulle säga, "komma in i 2010-talet". Det känns ju sjukt omodernt att behöva ställa in eller lägga om motionen en vecka bara för att. Sen kanske man inte alltid är så lättmotiverad ändå just då, men det är ju en annan sak.

Någon pizza blev det inte, istället mos och sojakorv och så höll jag mig inom gränserna trots allt. Jag får klappa mig själv på axeln för det. Men just idag känns det orimligt tråkigt och motigt. Ren viljestyrka som håller mig på banan. Ett par dagar till sen ska det väl bli lättare igen.

Ikväll ska jag se på Vera, äta kiwi och måla naglarna och hoppas att det räcker som "tröst".

Veckans ände

Den här helgen måste ju ha passerat rekordfort, det känns då verkligen så. Redan söndag kväll, det brukar kännas rätt okej, men just idag känns det lite jobbigt av någon anledning. Jag känner mig trött, fortsatt lite hängig och ganska mycket "i huvudet". Jag har känt mig märkligt känslig hela helgen, nära till tårar (men fortfarande har jag nån slags broms när det väl närmar sig, den sitter i för evigt tror jag snart) för alla möjliga saker. Att lämna M vid tåget var tex oväntat jobbigt. Jag vet inte om det är nåt hormonellt eller om jag helt enkelt bara inte riktigt är i fas. Trött, är väl den vanliga förklaringen till det mesta, och det kan säkert gälla även här. En veckas semester hade inte suttit fel.

Det blev ikea med M, syrran och Robin igår. Det gick ganska bra även om det var rätt mycket folk trots den sena tid vi var där. Stressigt för personalen som jag råkade pröva ett par gånger. Klart de inte hunnit lära sig allt än och extra svårt förstås när det är ett sådant fantastiskt tryck på besökandet. Jag tyckte just inte jag plockade på mig så mycket med några hundralappar försvann ändå. Lite småsaker som ett par dukar, krukor, timer till fönsterlamporna, en kökskniv och ett knivställ var väl det jag fick med mig.

Utöver det; ja fika hos syrran, lite slötittande på serier hemma och sen blev det inte så mycket mer. Svärfar har varit här och fixat med lite saker och sen har tiden tagit slut. Det känns snudd på som att jag knappt hunnit sova ens, men det är ju inte riktigt sant. Imorgon är det jobb igen och så är ekorrhjulet in action igen. 

"I'm here tonight to explain cheese"

Mitten av veckan och det känns både som att det gått fort och som att det sniglat (hihi) sig fram. Efter lite ansträngning är jag på något bättre humör men sömnen är det fortfarande halvkasst med. I helgen får det bli sömnfest, som en kollega sa. Om det går.

Jag har ju varit i stan lite nu när Lil'sis är ute på äventyr så att hennes kattor inte blir så ensamma. därmed har jag även återupptagit mina arla promenader till jobbet. Riktigt skönt faktiskt. Jag uppskattar stunderna i bilen med M till och från jobbet mycket också, men nu när humöret inte varit på topp så har det varit rätt rensande att få gå ensam med hög musik i lurarna och andas djupa andetag av den kalla morgon- och kvällsluften.

Jag kanske skulle behöva dansa lite med Eddie Izzard...

Vill inte

Veckan är förvisso inte över men jag har ändå gjort en pakt med mig själv att nästa ska bli bättre. Jag vet dock inte om det kommer hålla, jag är inte på min bästa sida för tillfället. Lite för mycket i huvudet, lite för många saker omkring mig som jag inte är enig med osv. Känner mig lite som ett trotsigt barn med den skillnaden att jag inte får lov att lägga mig på golvet på valfri matvarubutik, slå och fäkta med armarna och samtidigt ljudligt protestera mot världen. För det är ungefär så jag känner mig.

Bitvis motiverat, men inte hela vägen. Jag gillar läget, det går över.

Tydligen uppträder jag "övertrött" ikväll enligt sambon. Och till hans stora glädje, jag tycks ha roat honom ikväll genom att vara extremt lättroad. Så bra att vara till tjänst....

Jobbhelg väntar men det finns även annat i kalendern för helgen. Som middag borta och fårvallning. Bara en sån sak.

Colon, left parenthesis

Fick utan förvarning något av ett sad face-läge ikväll. Antagligen sömnbrist som gör sig påmind bara, men det kändes lite som att luften gick ur mig. Mycket i huvudet, lite sömn, en känsla av att aldrig riktigt hinna ikapp på jobbet osv gör sitt. Men det är ju lite som jag är också. Svårt att bottna i huvudet ibland. Imorgon är en annan dag. Och den börjar jag med ett förmiddagsmöte på stadshuset.

Tror jag ska försöka mitt bästa för att få med familjen eller vännerna och se This is 40 (2012) på bio också under påskhelgen. Judd Apatow brukar ju göra kul filmer. Och älsk på Paul Rudd. Och på Jason Segel och Leslie Mann. Jag skulle verkligen behöva en riktigt kul komedi. Även om recensionerna kanske inte varit lyriska (fast inte enigt sågande heller).

Nu: sömn.

Se framåt, Sara!

Mitt humör är alltså fortfarande inte direkt på topp. Eller ens i närheten. Snart får väl min soon-to-be-psykolog-vän sätta nån obskyr diagnos på mig. Fast det kanske bara är en släng av 'vintertrötthet', om nu det ens existerar utanför "damtidningarnas" värld. I alla fall så börjar jag bli lite less på att känna mig loj och behöva klistra på ett leende när jag mest av allt vill böla eller slå nån. Heja vuxen-Sara liksom.

Så jag gör mitt bästa och försöker koncentrera mig på aprilresan då vi ska återse Eddie Izzard, den här gången i Göteborg. Can't wait!!

Frånvaro

En av anledningarna till den åtminstone lite ovanliga tystnaden från mig är att jag faktiskt känt mig lite under isen den här veckan. Mentalt frånvarande på ett sätt som jag inte upplevt på ganska länge. Inte minst idag, då allt kändes segt, tungt och lite smått meningslöst. Tur då att jag har kollegor som spontant börjar ful-catwalka på rad i korridoren eller målar och blåser upp en ballong som hittades i nån vrå, för att få mig att skratta lite. Det gjorde saker lite lättare.

Det ÄR lite mycket nu, mycket tankar, mycket klurande och negativa händelser omkring mig. Oro för personer som står mig nära och som jag bryr mig oändligt mycket om. Plötslig, och ibland halvakut, rädsla för att fler saker ska hända. Ångest över att livet står stilla och stampar men på samma gång rusar snabbt förbi utan någon som helst kontroll. Sen att jag egentligen inte primärdrabbats av något men ändå känner mig nedstämd bidrar på ett skönt sätt med lite dåligt samvete över egogenen.

Jag kommer snart igen, jag gör ju alltid det. Jag har mina svackar och har med åren fått vassa klor att klättra uppför med igen. Det har varit lite gnällblogg såhär långt 2013 med sjukdomar och annat, men det ska då rakt inte få lov att hålla i sig.

Jag menar, det står en nästan helt orörd godisskål på bordet, så NÅT måste det ju vara?

Jag vet inte om det är bakgrunden till mitt föregående inlägg som spökar eller kanske den eviga tröttheten som jagat mig den här veckan. Det kan också vara "första veckan på det nya spännande jobbet", eller rent av nåt helt annat, men helt i stabil form är jag inte ikväll. Jag är trött, känner mig überkänslig och har bråkat på min kära M så att vi ändrade planer och nu befinner oss några mil ifrån varandra. Jag som faktiskt inte brukar bråkas. Jag är skitdålig på det, blir alldeles orolig och nojjig efteråt. Att bråka är på tok för mycket deja vu och laddat för att jag ska fixa det på ett sunt sätt.

Alltså ingen fara och allt är lugnt och så, men jag känner nån slags frustration som bara bubblar i min märkligt trötta kropp ikväll. Vet inte om jag vill gå och lägga mig, gå ut och promenera av mig, sätta mig i ett hörn och hulkgråta helt utan anledning eller bara slänga mig i soffan och dötitta på tv en stund. Lite blandade givar sådär...

Jag är antagligen rätt trött va?

Att göra om sig till morgonmänniska

Idag hade jag halvdag och tänkte passa på att ta en runda på stan efter min lunchdejt med M. Men jag insåg efter en stund att jag mest planlöst gick runt och halvstirrade framför mig. Jag känner mig helt slutkörd av nån anledning. Är sådär på gränsen till grinfärdig ikväll. Jag vet inte om det är de tidiga mornarna eller allt nytt som jag halvt i panik försöker att ta till mig under inskolningen. Kanske en kombination. Och samtidigt känns det som att huvudet är inställt på att det snart är dags för nattjobb igen, som om jag vore långledig bara eller så. Väldigt trög hjärna jag måste ha.

Jag har ikväll anklagat stackars M för att vara grinig men kom just på att det kanske faktiskt är jag som är det. Han är förvisso trött och slut av all allergi (och ser dessutom ut som om han varit ute och festat i dagarna sju, eller nåt, svullen och rödögd), men jag anar att jag ändå är den med sämst humör för tillfället. Så snart jag blivit van vid de tidiga mornarna blir det bättre, tänker jag.

Men, fortfarande sådär valplycklig över jobbet såklart!

En skopa motivation tack!

Känner mig en skopa hängig idag. Det är svårt med motivationen och inte blir det lättare av att jag känner mig begränsad rent fysiskt. Vädret är verkligen på topp och det borde vara motivation nog men jag känner ingen ork eller lust alls. Hamnar så lätt i det här "det-står-still"-läget och en känsla av att inte riktigt trivas eller se vägen fram.

Sen hjälper det såklart inte till att jag blir trött och får ont bara av att diska i två minuter. Hur jag har tänkt jobba imorgon vet jag inte riktigt men samtidigt tycks ju inget bli bättre av att dra runt här.

Blä, jag är extra tråkig idag. Så over and out.

Den flytande tidsaspekten

Just nu sitter jag på Fi:s valkonferens och lyssnar på en lite utdragen diskussion om diskrimineringsgrunder. Lite halvhjärtat dock, inte för att det är alldeles ointressant utan för att jag dels hört det förut och dels för att jag har en konstig dag rent måendemässigt. Känner mig tung i huvudet och hängig i humöret på nåt vis. Vet inte vad som pågår riktigt, men det är väl en del av den grubblande Sara.

Det känns också lite märkligt att vara här. Lite som att jag backat flera år i tiden, samtidigt som så mycket saker känns så annorlunda. Jag saknar verkligen Umefolket som lyser med sin frånvaro. Lite som att tiden går framåt och bakåt samtidigt, medan jag står som en förvirrad sak i mitten. Låter det konstigt? Antagligen.

Hä bli bätter (eller nåt)

Och ja, jag är för närvarande en ganska negativ och tröttsam människa. Jag vet det och jag vet också att det speglas av i bloggen på ett trist och oläsbart sätt. Bare with me, det blir bättre. Lite tillskott av energi, kärlek, nöje och bra mat och jag är mitt vanliga sprudlande (nåja...) jag igen! ;)

En mer dämpad lördag

Om jag var på väldigt gott humör igår så känner jag mig faktiskt mer dyster idag. Lite oklart varför. Dålig sömn bidrar säkert. Jag har lite svårt att ta mig för saker idag. Har diskat och grejat med sånt, men inte lyckats ta tag i nåt mer produktivt. Och högen med saker jag borde göra bara växer. Det har lyckats skapa en viss ångest faktiskt. Och det är inte bra. Så snart åtaganden är borta ska jag försöka leva efter premissen att bara ta på mig sånt jag faktiskt hinner, vill och tycker är roligt.

Egentligen skulle vi ju ha Mattias syster och hennes familj på middag men det har vi skjutit upp ett tag. Jag har inte haft tid att förbereda, Mattias har också haft mycket för sig och så är det väldigt skralt i kassan för närvarande. Pengarna försvann ovanligt fort den här månaden.

Dessutom kommer jag inte ha nån mer ledig helg på ganska länge framöver, och jag behöver ha en lugn, kravlös helg känns det som. Jag försöker tänka att jag förtjänar det.

Dagsutveckling och busskrångel

Måndag: hysteriskt jobbiga dagen då det kändes som att jag föll platt genom golv och tio meter ner i jorden, och dessutom lyckades kollidera lite olyckligt med en utarbetad vän på vägen.

Tisdag: istället väldigt trevlig dag då Fanny fyllde 30år (till synes helt utan ångest) och vi firade det samt att vi alla överlevt och genomfört kongressen på ett bra sätt med lite partaj i Annas kvarterslokal. Mycket trevligt. Vi grillade, åt pastasallad och pesto och firade med tårta och punch efteråt och pratade en massa skräp hela kvällen. Inte ett enda kort tog jag trots att kameran stod i hörnet, jag glömde helt enkelt bort det. Men det var en bra kväll, precis vad jag behövde.

Onsdag: idag har jag varit hos Anna igen. Primärt för att hämta igen bilen som jag lämnade igår, men även för att passa på att prata en massa, äta rester från igår och dricka te. Väldigt trevligt och minst lika behövligt som gårdagen. Jag har ett stort behov av att umgås just nu, komma på andra tankar och inte känna mig ensam och grubbla en massa. Känns som att det var länge sen jag var social på det viset, och det var bra att ta igen lite.

Jag har också surat lite över den lokala kollektivtrafiken idag. Jag åker väldigt sällan buss, oftast och hellre tar jag mig kortare sträckor genom att gå. Jag gillar det bättre. Men ut till Tomtebo är det väl en dryg mil gissningsvis så jag skulle ta bussen. Då måste man byta på Vasaplan i centrum och tydligen finns inget organiserat med bussturerna i den här stan som jag blev van vid i Örebro. Här inväntas det inte tills alla bussar kommit utan de bara kör. Så med kanske 7-8 sekunders marginal missade jag bussen mot Tomtebo. Och då ska man inte tro att nästa går om 5-10 minuter utan snarare om 25 minuter... Så allt som allt tog det mig en timme (58 minuter, för att vara exakt) att åka hemmifrån till Anna. Hade jag cyklat hade jag säkerligen klarat det på halva tiden och med bilen hem (trots mindre rusningstid) tog det knappt en kvart... Och var billigare än bussen dessutom. Så ska vi få bukt med miljöproblematiken så måste sånt där krångel bort, gissar jag. Tänk att det ska vara så trögt.