Busy week

Alltså tröttheten! Jag vet inte om det var en tröst att i princip hela kontoret var ungefär lika trötta och sega idag. Ett större antal av oss på kontoret deltog i varierande fart i Blodomloppet igår, men jag har ju svårt att tro att det skulle vara orsaken. Jag och ett par andra idag dödströtta kollegor gick till exempel 5 km runt, och det hör inte till ovanligheterna för någon utav oss och borde inte ha knockat oss.

Glad jobbtrio!

De här gräsänka-dagarna jag haft sedan M åkte till Irland med jobbet på konferens i måndags har inte riktigt spenderats som jag hoppats. Jag hade tänkt städa, se film, pyssla i trädgården och ta någon tidig eftermiddag och bara vara hemma och softa med katterna. Istället har jag mest bara jobbat, jobbat, jobbat (problemen har som kommit och gått hela veckan) och så varit trött. Och gått blodomloppet, ett väldigt trångt och varmt sådant.

Ja, och så hade jag en rätt märklig intervjuupplevelse. Inte av den jättebraiga sorten heller. Men jag blev en erfarenhet visare och fick mer tydlig riktning kring vad jag vill.

Ledig fredag

Jag gjorde så rätt som höll fast i de tänkta lediga dagarna. Jag hade kanske tänkt lite sovmorgon men sen var det städa och fixa lite hemma som stod på schemat. Istället så fann jag mig i sängen ända fram till 12-tiden då hungern drev upp mig. Jag sov inte hela tiden, var tex uppe då M steg upp vid 6 och tittade i perioder på tv, gosade katt och kollade nyheter på mobilen. Men mer sömn än vanligt blev det allt totalt sett, och det var nog just vad jag behövde.

Efter min risgrötslunch fick jag energi och tog tag i städningen. Tänkte först att jag inte skulle orka så pass mycket som jag först tänkt men som vanligt; då jag väl var igång så gick det av bara farten. Jag gillar egentligen att städa, det finns en tillfredsställande känsla i att pricka av och se skillnad på nåt vis.

Jag ska inte säga att det var spotless när M väl kom hem, vi har fortfarande en massa grejer på fel plats (om det nu inte är normalt att ha 7 datorer av olika slag, vissa med extern skärm, i vardagsrummet?), men det kändes rent och, well, finare i vart fall. Och jag kände mig hyfsat nöjd.

A spoonful of sugar

Två nätter i rad då jag fått sova 8 timmar med få avbrott med bettskena i och tyst-tassande sambo på mornarna har gett lite välbehövligt energipåslag. Inte nog dock, men jag mår lite lite bättre. Har lite mer ork.

Ikväll hade jag biodejt med min "work wife" F och vår gemensamma socionompraktikant. Hade tänkt ställa in den men då orken fanns så kändes det kul att åka ändå. Vi bestämde före julledigheten att vi skulle ses och se Mary Poppins tillsammans för att göra något skojigt utanför jobbet efter den minst sagt intensiva höst vi haft. Att F och jag haft mycket har absolut spillt över på praktikanten som, som tur är, visade sig vilja vara med mycket "på riktigt" och verkligen har kunnat vara något av en extra hand.

Vi har på pappret varit fler men jag tror att få skulle invända mot påståendet att F och jag drivit projektet och projektgruppen till väldigt stor del det här året, speciellt nu under hösten då införandet av det nya personalsystemet kom igång på riktigt. Så vi har dragit ett enormt lass tillsammans och med den äran, skulle jag vilja påstå. Hon kan vara den bästa jag jobbat med. Vi jobbar och tänker ofta lika och där vi har våra respektive brister så täcker vi upp bra för varandra. Kanske inte så bra att vi båda har höga ambitioner och krav på oss själva, men det har å andra sidan gett ett bra resultat.

Och två trötta chefer. Före bion satt vi och pratade lite och hon beskrev nästan ordagrant samma trötthetskänsla som jag haft under ledigheten. "Lite som när man varit sjuk och haft feber ett tag, när det känns som att man är frisk men kroppen ändå inte orkar något, som att det kommer en feberkänsla eller matthet vid minsta ansträngning." - Precis så! Skönt att höra henne beskriva det men trist att det är så vi båda spenderar våra ledigheter. Men det minskar ändå min egen oro.

Och filmen då? Fantastisk, helt oväntat faktiskt. Jag hade ett leende på läpparna nästan hela filmen igenom. Precis vad jag behövde.

Att vara trött

Skön kväll; har suttit i mitt hörn i soffan med datorn i knäet, nån legofilm på tv:n som jag kikat på när den pockat på min uppmärksamhet, en kanna te och julklappschoklad på bordet. M ligger på sängen i rummet bredvid, med sin blippblopp-musik i lurarna och nån slags systemdokumentation som han läser på om på datorn. Trötta katter i fyra hörn. Myskväll på riktigt faktiskt.

Jag har varit ledig en dryg vecka men igår var första dagen helt utan något inbokat. Jag ska inte påstå att det varit stressigt att vara julledig, men dels har jobbet fortsatt att pocka på mitt intresse (hade tex en del telefonkontakt på självaste julafton) och så just det där att faktiskt försöka att bara koppla av och låta saker vara som de kommer; det har inte riktigt blivit så. Förrän nu då.

Jag har varit lite halvsjuk sedan jag gick på ledigt. Haft ont i halsen på kvällar och nätter, hostat en del på nätterna och inte kunnat sova. Haft en sjukkänsla i kroppen lite diffust. Utan att riktigt vara sjuk.

Jag hade en halvdag hemma i förrgår då M jobbade och jag skulle bli upphämtad av Lil'sis först efter lunch. Och jag tog mig inte ur sängen. Inte mer än för att hämta frukost. Jag vaknade tidigt som vanligt men blev sedan kvar i sängen och såg på tv utan större engagemang. Sen fick jag hasa mig upp och skynda mig för att bli klar i tid till hämtningen. Igår hade jag en heldag på nästan samma vis förutom att det dåliga samvetet fick upp mig ur sängen för att tvätta, diska, sätta upp allehanda gottigheter till fåglar och ekorrar ute och bädda rent i sängen. Inte så många jobbiga saker kanske, men varje gång tog det kraft på ett märkligt sätt. Bara för att känna mig lite duktig då M kom hem från jobbet.

Jag fick migrän-aura just som vi skulle ha börjat med julmaten i söndags, tog migränmedicin och vilade ett par timmar, men sedan dess har huvudet inte riktigt varit som det ska. Det är som att "migrän-baksmällan" jag brukar ha en dag efteråt har dröjt sig kvar en vecka nästan. Inte riktigt huvudvärk men en slags skörhet som är svår att beskriva i ord. Igår tog jag värktabletter och satte i bettskenan innan jag la mig och fick en riktigt bra nattsömn. 

Så kanske det vänder nu. Men jag blir orolig, som bekant, och oron gör att jag blir yr (det känner jag igen sedan tidigare) och att jag känner efter ännu mer och får för mig en massa saker. Egentligen tror jag att jag kanske mest, utöver nån slags förkylning som inte riktigt får utrymme att bryta ut helt, är ganska ut-slut av en riktigt intensiv höst. Jag har varit dålig på att lyssna på mig själv, dålig på att vila, dålig på att sätta gränser, dålig på att äta bra och röra på mig vilket i sin tur ökat på vikten i en ganska hastig takt mot slutet av året vilket i sin tur gett mer ångest och känsla av misslyckande vilket gjort att jag säkert tagit i ännu lite mer på andra håll som att prestera ännu lite mer på jobbet. Dålig cirkel, med andra ord. 

Så kanske jag behöver vila. Kanske är det ok att ställa in saker jag bokat under ledigheten och istället bara sitta i min soffa med skvalljud omkring mig, läsa bloggar och reportage som jag lagt på hög "i väntan på tid och ork". Jag har varit ledig i en vecka utan att ha tagit en enda tantlur! Det gjorde jag jämt förut, hade aldrig svårt att somna en stund i soffan eller bredvid M då han såg nåt på tv som jag hade milt intresse i. Nu är det som att huvudet surrar på så att det inte går att stänga ner nog för att ta en tupplur mitt på dagen. Det är svårt nog att somna på kvällarna.

Ja, det var en lång rant om mitt mående. Skönt att få det ur mig kanske. Oron brukar minska då och det hjälper. Tre lediga dagar kvar innan jag ska in och jobba två. Sen har jag flaggat för två lediga dagar till men jag får se hur det blir med det.  En sak i taget.

Klöskatter och tv-bak

Frusen, trött och med en katt som envist biter mig i ena stortån sitter jag i sängen och slösurfar samtidigt som jag ser finalen av "Hela Sverige bakar". Tydligen är mina tår spännande att bita (lite för hårt) i trots att jag gör mitt bästa att inte röra mig under filten. Vi har en hårt bitande pojke i kattfamiljen som går lite för snabbt från vanligt busläge till att bita och klösa benhårt. Han är den största i familjen och jag tror helt enkelt att han inte har koll på sin styrka riktigt. För samtidigt är han den fegaste.

"Hela Sverige bakar" har jag ju ratat rätt hårt förut då jag blev lite less på att Tilde de Paula Eby (som jag absolut annars inte har något emot) alltid skulle skapa dramatik med tårar och djupa berättelser om livssorger av nåt slag. Det är väl okej i ett tv-magasin (heter det så numera?) men bakprogram kan väl få vara lite lättsamma?

Men i och med bytet från Tilde till Tina Nordling (och Johan Östling) så känner jag mig ganska nöjd och hemma faktiskt. Jag gillar Birgitta Rasmusson, hon är en bra motsvarighet till den brittiska Prue Leith och även om hennes sidekick Johan Sörberg inte på långa vägar är en Paul Hollywood så är jag nu glad åt upplägget. Kul med en svensk underhållning som jag inte stör ihjäl mig på. Sen att jag längtar efter en ny säsong av den brittiska motsvarigheten är ju en annan sak.

Upptempo

Det har varit en sjukt hektisk period hela hösten. Däri finns en stor del av orsaken till tystnaden i bloggen. När M bodde i Sundsvall försökte vi få åtminstone en egen dag på helgerna då vi inte gjorde något särskilt, eller åtminstone bara var vi och helgerna då jag for till honom och vi helt la tid på vad vi ville var nästan bäst. 

Missförstå mig inte; jag uppskattar verkligen att träffa familj och vänner, att ha saker inbokade och vara iväg på trevligheter. Men när veckorna består i dagar då vi lämnar hemmet 6.30 och är hemma vid 18.30, fixar middag, stirrar på något på tv:n, de piggaste veckorna promenerar 30-40 minuter på gåbandet, duschar och går i säng, då är det rätt mycket hemmasaker kvar att pyssla med då det vankas helg. Och då ska det även hälsas på svärföräldrar, hinna göra ärenden på stan, fikadejta bästsystern, etc, dvs saker som är trevliga helggrejer som man gärna vill vara pigg, trevlig och alert på. Lägg också till lite helgjobb vilket varit återkommande under hösten.

Så jag har saknat våra lugna helger. Jag har saknat mina ensam-hemma-helger (det känns som att jag aldrig är hemma själv längre!) och jag har saknat mina hinna-storstäda-hela-hemmet-helger som känns så väldigt driftiga och belönande. 

I helgen körde vi en påtvingat lugn helg. Vi fick sova för länge, det blev hyfsat städat, vi (jag och Lil'sis) bakade saffransbullar och traditionsenliga Rocky Road, vilket var supertrevligt, Lil'sis och J tom handlade åt oss och jag kunde strosa runt i bekväma kläder hela dagen. Igår var vi förbi svärföräldrarna som varit sjuka hela helgen. De fick adventsfika och det var lugnt och trevligt.

I morse sa M att det kändes som att han fått sova ikapp i helgen och jag kunde bara hålla med. Ny energi för att orka hålla tempot igen. Snart är det julledigt. Jag har planerat att ta mer ledigt än M. Can't wait!

Tröttnöt

Idag var första dagen på den här sidan av semestern som jag åkte hem med tårar brännande innanför ögonlocken, i en blandning av irritation och trötthet (det förstnämnda till 70% orsakat/förstärkt av det sistnämnda). Den 'tuffa perioden' har hållit igång ett tag och så fort vi tänker att vi närmar oss backkrönet så är det som att det bara förskjuts. Kvar i projektgruppen i själva verksamheten är jag och en kollega, utan vilken jag på riktigt hade gett upp för länge sedan. Vi har verkligen jobbat ihop oss och jag uppskattar henne väldigt mycket. Vi gör det mesta tillsammans nu, inklusive övertid på helger.

Då det övriga livet inte riktigt tillät så blev det en kväll för övertid igår och jag var inte hemma förrän strax före halv tio på kvällen. Jag har svårt att riktigt komma till ro på kvällen en sån gång. Säkert påverkade det att M åkte till Stockholm på utbildning igår också så jag var ensam och hade ingen att vila mig nära, något jag vant mig vid igen sedan han kom hem på heltid. Så jag somnade sent och vaknade tusen gånger, som det kändes. Nästa gång vi behöver greja på helgen får det bli dagtid, tror jag.

Idag var tanken att jag äntligen skulle hinna ägna tid att få till mina löner i det gamla systemet då det är lönekörning imorgon, men såklart strulade det till sig i det nya så det blev åter akut att lösa saker. Så min plan att minska ner på flexen den här veckan då M är borta (vila, greja i trädgården, städa städa städa och kanske hänga med Lil'sis lite) har lite motverkats redan första dagen då jag suttit med löneadministration nu ikväll.

Men nej jag ska och vill faktiskt inte klaga. Det är fortfarande till absolut största del roligt att vara en så stor del av projektet och jag tror fortfarande väldigt mycket på det, även om det strular mer nu än vad jag trott och hoppats på. Ikväll kommer det här vara jag, alldeles strax om jag får hoppas och gissa:

Överbelastning

Idag har jag varit mer än lovligt virrig i mitt utförande på jobbet. Jag var på riktigt helt säker på att jag haft en konversation med en av mina arbetsgrupper, sådär säker att jag liksom såg det framför mig, tills jag insåg att jag nog snarare drömt det hela inatt. Antagligen i en process där jag kom på att jag aldrig tog diskussionen igår som det var tänkt. Jag sökte liksom fibrilt i samtalshistoriken och bland sms för att liksom hitta bevis för min tes, men fick som sagt se och visa mig rörigare än någonsin.

Ja, så kan det vara. Det är som också en del av allt kanske. Mest troligt en reaktion på att det trots allt börjat lugna ner sig lite och då finns det plötsligt tid till att lösa saker som skjutits på och fixa viktiga saker som inte varit prio ett, trots att de är viktiga, under en tid då jag verkligen bara hunnit det som brunnit mest intensivt. Så visst, det är fortfarande mycket på mina listor (i plural) men det akuta har ordnat sig och då börjar ena hjärnhalvan plötsligt sova igen sig...

Fin teori, va? Jag bjuder på den idag....

//Virrpannan no1

Nattsuddare

En riktig tröttnöt till Sara sitter och väntar på ett meddelande från bästmannen att han vill bli hämtad från den "cykelfest" de har med jobbet ikväll. Eftersom de ska ha ha AW på måndag så lät det inte som att det skulle bli så sent men det kan vi väl säga inte riktigt stämde. Det är såklart helt okej, det var länge sen han var iväg och roade sig och det är väl bra om han umgås med folk på nya jobbet. Jag är mest imponerad över att jag fortfarande är vaken. Fredagskvällar brukar jag knappt kunna hålla ögonen öppna efter kl 20...

Det har varit en smått turbulent jobbvecka, med viss överdrift, och jag har nog anledning att vara trött och lite sliten. Och den slutade i lite irritation över mig själv då jag insåg att det späckade schemat det senaste halvåret gjort att jag inte varit lika nog med schemaplaneringen inför sommaren som jag brukar, Men det är fel åt "rätt" håll; jag har dubbelbokat personal, vilket är bättre än det motsatta men ändock väldigt irriterande.

Men nästa vecka börjar semesterveckorna och då lugnar det ner sig rejält. Från att ha haft en helt mötesfri dag på kanske tre månader så har jag två sådana nästa vecka, plus en ledig fredag. Vi ska ju hålla oss så mötesfria som möjligt under sommaren, förutom sånt som måste hanteras, så det lär fortsätta med en gles kalender, vilket jag ser fram emot. Tid att pyssla med lite annat.

Och i helgen har vi inget inbokat heller, vad jag vet. Det känns bra. Jag ska försöka göra färdigt i trädgården, något som inte blivit av i veckan då det plötsligt (men väldigt efterlängtat av växtligheten) blev regniga dagar. Bra ursäkt att sitta inne, om inte annat...

Självbeslutsamhet

"Ska jag gå ut och fortsätta med min trädgårdshörna eller ska jag koka te och lägga upp fötterna i soffan och se en film?" Det var funderingen för en timme sen. Jag kom på den briljanta lösningen att sätta igång ett avsnitt av The Crown (2016) medan jag kollade lite nyheter på datorn medan jag bestämde mig. Och därmed hade jag ju lite bestämt mig utan att ha behövt ta ett beslut. Ungefär...

Jag skulle ha behövt gå ut en stund och det hade säkert gjort det här trötta huvudet gott med lite frisk havsluft och den meditativa känsla som trädgårdsarbete faktiskt ger mig. Men jag gav in för tröttheten och lättjan istället ikväll. Det lite kyliga och mulna vädret hjälpte till att övertyga mig om det.

När avsnittet är slut får vi se om jag lyckas ta beslut om vilken film jag ska se till mitt te. Det har varit stora beslut hela dagen idag så jag har väl helt enkelt inte riktigt ork att fortsätta på hemma plan också, så vi får väl se vad det blir. Mina pengar är nog på youtube-klipp på allehanda brittiska tv-program.

Riktiga vänner växer inte på träd

Det finns helt klart personer som liksom nästan känner på sig när det är bra läge att göra sig påmind. Finns det nåt finare att få en dag då man känner sig lite halvusel, lite ifrågasatt, lite för duktig, lite ensam, lite för allt-möjligt, ganska ful och framför allt rätt trött? Det damp ner igår kväll i precis rätt tid, på nåt vis. Nästan så att den här vetgiriga gamla häxan blev lite tårögd en stund.

Produktiv söndag

Jag har haft en väldigt produktiv dag idag och det känns löjligt bra att kunna konstatera det innan jag knyter ihop mig för idag. Jag har känt mig orimligt lat hemmavid det senaste så det är snudd på ett löjligt lyckorus jag upplever nu ikväll.

Det har varit ruggigt mycket på jobbet en ganska lång tid nu vilket gjort mig dödstrött på kvällarna, M har haft ansträngningen med ett nytt jobb och den otroliga röra som uppstod när vi plötsligt hade ett extra hem i det redan befintliga gjorde oss båda snudd på lamslagna. Vart ska man börja när det i stort sett bara finns gångar mellan lådor och saker runt i hela huset?

Idag hade jag halva dagen för mig själv då M åkte till sina föräldrar för att greja med båtdelar som måste rustas upp inför upptagningen så då passade jag på. Uppenbarligen funkar jag bäst i städläge då jag är ensam hemma. Allra bäst städar jag då jag är arg, men det känns ju som ett trist läge att behöva uppnå. Lite ensamtid gjorde alltså också susen och plötsligt hade vi ett kök igen med ett synlig köksbord, användbara stolar och nästan fritt golvutrymme. Bara en sån sak. Jag var så enormt nöjd med mig själv när M kom hem. 

Skönt att få rent och städat, i åtminstone en del av huset, skönt att få lite egentid och skönt att få känna sig lite nöjd med sig själv. Och att få tillbaka "hemma"-känslan. Perfekt dag med andra ord.

Ett utdraget och rätt tråkigt vårskrik från den trötta kommunalarbetaren

En plusgrad och dimma på morgonen, 16-17 plusgrader och strålande sol mitt på dagen; det är precis så varierande väder vi bjuds på just nu. Det är så märkligt med våren här i norra Sverige. Jag älskar vårvintern; de där strålande soliga men kalla dagarna då snön gnistrar och det enda som egentligen skvallrar om vår är att dagarna blivit betydligt längre. Det är kanske den vackraste årstiden. 

Men sen blir det inte så mycket till vår här uppe. Inte sådär som jag vill minnas våren söderut i vart fall. Vårjacka här är nästan bortkastat. Efter ett par veckor så är det nästan för varmt. Okej, kanske liten överdrift, men inte så mycket som man kan tro.

Snön försvinner i en rasande fart just nu och vattnet stiger i dikena. Jag kollar brunnen återkommande för att se att pumpen funkar som den ska i rädsla av att få källaren full i vatten igen. Det vore allt annat än skojigt med tanke på alla saker vi ställt ner där nu i och med flytten. Mycket står förvisso en liten bit upp från golvet, men det skulle ändå kunna bli en del skador. Så det vill vi inte ha, tack.

I lördags

I morse

Toktråkiga bilder över lag, men poängen går säkert fram ändå. Det går mot grönt! Idag fick dessutom Suzy byta till sommartassar; ett klassiskt vårtecken. Vi ska byta på Mazdan också på fredag så sen får det inte bli nåt mer halkigt. Och på måndag sjunger och eldar (!) vi in våren, just på platsen mitt över vägen på bilderna ovan. I snön, om vi har otur. Samtidigt som lillebror skickar bilder på hur han ordnat med sina pallkragar ute i sin gröna trädgård..... Allt har sin tid.

Arla parkour

Äntligen har tröttheten börjat ge med sig! Jag vet inte varför, men jag är nöjd. Jag sover kanske inte superbra fortfarande, men jag känner mig inte överkörd av en ångvält varje dag. Nu kanske det är lite för tidigt att ropa hej egentligen; jag har varit ledig i sex dagar och just återgått till vardagen, men det känns bättre nånstans.

I morse väcktes jag i vanlig ordning av den äldsta svansen som ville få hjälp upp på klädskåpet*, få mat, hoppa ner från garderoben ner på sängen, hjälp upp på andra klädskåpet etc etc vid tjugo över fem och jag var på riktigt inte manglad när jag vaknade. Jag låg kvar mellan garderobslyften, kollade mobilen och lyssnade på andetagen från M medan resten av kattkollektivet sakta började vakna till liv. Mysigt.

Imorgon kommer jag säkert få äta upp det uttalandet...

*Smilla önskar editera in att hon faktiskt kan hoppa upp på ena klädskåpet själv numera. Hon har tagit efter Nemi som hoppar upp på sänggaveln och slänger sig vidare därifrån och upp, och hon gjorde faktiskt det alldeles själv i morse. Så var det med den gamla kattkroppen; inte så stel som man kunde tro. Vår lilla stjärna.

Flyttkaos

I all trötthet och nivån på jobbet så har jag burit på ett nästan oavbrutet dåligt samvete för att jag orkat engagera mig i M:s hemflytt så lite. Varje söndag har jag haft ambitionen att hjälpa till att plocka upp ur hans lådor, att röja undan där det behövs, rensa bort saker som ska kastas och städa runt om allt flyttkaos. Men nästan varje kväll har tröttheten tagit över. Förra veckan var jag knappt hemma före 20 nån kväll, två kvällar efter 21 tom, och då är det inte mycket tid eller ork kvar.

Tricket att få saker gjorda på kvällen är att komma hem hyfsat tidigt och inte börja med maten utan istället bestämma vilka saker som ska vara gjorda innan jag börjar med det. För när maten är i magen så fastnar jag i soffan, nästan bestämt.

Ikväll hann jag så lite i vart fall, tillräckligt för att känna mig lite duktig. Jag var hemma före kl 18 (och reagerade på att det var så ljust när jag körde hem, vilket fick mig att inse hur sent jag brukat komma hem annars) och tog fart på en gång. Långt ifrån tillräckligt men det hände lite åtminstone.

Imorgon har jag planerad arbetstid fram till klockan sex på kvällen åtminstone så då lär det inte bli så tidigt hem, men kanske jag ids ta tag i ett "byta-plats-på-saker-i-ett-par-köksskåp"-projekt jag tänkt ska göra det lättare att få ihop våra saker i köket. Hörnskåpet, som jag knappt vet vad det innehåller och som är djupt så att du får krypa in för att komma åt längst bak, ska bli köksmaskin-skåp. Där borde alla maskiner få plats. Där de nu trängs idag kan det istället bli plats till våra matlådor, kaffe- och te-grejer, termosmuggar osv. Jag tror att det skulle bli bättre.

Sen kommer ju hela projektet med att bestämma vilka porslin vi ska använda och inte, vad som ev ska kastas och vad som ska till förrådet. För allt får vi inte plats med. Det kan bli en spännande tid... Men vi lär nog enas om bara båda får behålla sina favoriter.

Tröttmössan på igen

Lite av en skräpdag som väntat idag på jobbet, men det vore än mer skräpigt att klaga egentligen. Maktgrejen är inte det som lockar mig till mitt yrke, men det är viktigt att vara medveten om att jag faktiskt är den med makten vid vissa tillfällen. Det ingår. Även då jag känner mig mer åt det maktlösa hållet.

Nu väntar två och en halv dag av utbildning i systemprojektet jag är en del av. Det är roligt men jag önskar att jag inte var så trött bara. Det går lite segt att lära sig ett nytt system, och att fylla det med data dessutom under tiden, om inte huvudet är med. Vår utbildare var tålmodig sist så det är han förhoppningsvis även den här gången. Jag stannade kvar lite senare idag för att göra klart februarilönerna helt så att jag kan släppa det imorgon. Och jag ska strax stänga ner till sleep-mode plus att jag har planerat att fara och simma före jobbet imorgon. Allt för att boosta huvudet lite. 

Bara diskmaskinen är klar så ska jag försöka få plats mellan de fiskstinna svansarna som placerat sig på tasslängds avstånd från varandra på sängen. Sov gott!

Äntligen helg!

Så tröttheten håller lite grepp om mig fortfarande, men jag hade en väldigt behaglig "arbeta hemma"-dag i torsdags som gav lite välbehövlig återhämtning, trots att jag jobbade hela dagen. Men det var skönt att kunna sova lite längre på morgonen (även om jag tänkt att jag snarare skulle börja tidigt, men jag klockade in före halv åtta i vart fall), slippa köra och så var det väldigt lugnt och skönt, när jag väl kört ut vildingarna utomhus en sväng. Och jag fick sådär väldigt mycket gjort. Det var en fröjd att knyckla post-its på löpande band och pricka av saker på listan som jag velat få gjort sedan länge.

Den största lättnaden i veckan var ändå när lösningen på en trixig rekrytering kom. Jag tog en liten chansning som gick hem och det blev dessutom inte bara en sån där "good enough"-lösning utan kanske den bästa det kunde bli. Bara en sån sak. I och med det så släppte en stresspunkt i hjärnan, nästan fysiskt kännbar.

I helgen har jag flaggat för lite färre måsten och mycket softande, helst då tillsammans med M, som kom hem även den här helgen. Jag behöver det och förhoppningsvis fixar jag det utan dåligt samvete för allt jag egentligen borde göra. Flyttens slutdatum närmar sig med stormsteg och det är mycket som borde fixas med innan dess. Men det får ge sig, helt enkelt. Vi lär hursomhelst behöva försöka ta ut lite semester när det närmar sig ändå.

Helgens vila har dock börjat lite sådär med att jag vaknade före kl 6 och inte kunde somna om...

Tröttmössa

Jag är så galet trött! Helgen som gick kändes det bitvis som att jag gick i sömnen. Hade på riktigt svårt att hålla uppe ögonen då jag satte mig ner. Men istället för att bara kapitulera och bestämma mig för att jag faktiskt behövde vila så körde jag på som planerat. Det är ju en del på gång nu inför flytten och så ville M att jag skulle följa med till sina föräldrar och hjälpa till med en grej. Det hade ju varit okej om jag åtminstone sovit ut, men jag vaknade tidigt ändå. Delvis pga ett tonårigt kattgäng i huset som vaknar innan solen gått upp och velodrom-springer över sängen tills gammkatta surar till och smäller till nån av dem i farten... Action, med andra ord.

Jag har förvisso jobbat rätt mycket sistone. Väldigt mycket möten efter varandra och en del kvällsarbete för att hinna med det som blir liggande då mötena tar upp dagarna. Plus en sen övertidskväll för att hinna med ett projekt jag och tre kollegor är med i, vilket är skitkul men som tar tid. Vi har redan en till likadan kväll inbokad nästa vecka. 

Men, jag tror inte att det är riktigt hela orsaken. Jag tror att jag har nåt skräp i kroppen som inte riktigt bryter ut. Jag har haft kli i halsen till och från och känt mig febrig, men aldrig direkt sjuk. Så det kanske är det. En kollega till mig verkar ha ungefär samma känsla, så det är väl nåt skräp på jobbet. Det har vabbats en väldig massa där det senaste.

Som sig bör i vabbruari.

Möten....

Ikväll är jag helt mör efter en heldag i möte. Jag sitter med i projektgruppen för införandet av ett nytt system till verksamheten och det är nu fullt igång. Det har varit mycket avtal- och regelprat igår och idag men idag fick vi till sist påbörja det praktiska arbetet i själva systemet. Det fortsätter imorgon och det känns riktigt kul. Inte minst när förbättringarna mot det befintliga redan syns tydligt, det är motiverande om något.

Men även om jag sitter i rätt mycket möten på jobbet så tar heldagar musten ur mig. Jag tror att det kanske jobbigaste är att sitta en hel dag. Jag har ju haft mitt skrivbord i ståläge i över ett år nu och det har verkligen blivit en vana att jobba stående. Det är bekvämt och det gör mig klart mer alert. 

Torsdag och fredag blir det än mer sittande då jag har bokat in ett antal medarbetarsamtal som ännu inte blivit av. Alla möten gör att annat blir lite lidande så egentligen skulle jag nog ha behövt en del arbetstid i helgen, men det är svårt nu när vi försökt få fart i förberedandet inför att M flyttar hem igen. Orkar jag får jag väl ta en jobbkväll istället.

Tur att jobbet är kul, det blir ju lite enklare på så vis...

Trötthetens måndagspris

Sitter uppkrupen på sängen med datorn i knäet med tv:n igång och upplever nån slags rekord i trötthet. Eller kanske inte egentligen, men just nu känns det så. Jag gillar att vi fått nån slags rutin i att M åker hem med morgontåget vid 5 på måndagar istället för att åka på söndag eftermiddag (kvällståg är det ont om), men vi måste få till rutin att somna tidigt på söndagar också.

Igår var som inget riktigt i rätt ordning. Vi kom på ganska sent att vi inte ätit middag vilket slutade med att vi bakade scones och åt istället (inte så bra men gott) och när vi väl lagt oss så ångrade sig M och klev upp och borrade det som var kvar i ett av de i helgen nyinköpta klädskåpen. Han ville göra klart, vilket var tacksamt. Så vi hjälptes åt med det där sista.

Så det blev till sist lite sent. Om man tänker att klockan ringde 3.50 i vart fall. Men det gick bra och jag var ganska pigg på jobbet under förmiddagen också. Sen ställde en medarbetare in sitt utvecklingssamtal på eftermiddagen så då packade jag ihop före fikat och åkte hem. Väl hemma var jag toktrött och sov ett par timmar. Antagligen dumt, men det susade i huvudet. Sen har jag jobbat en liten stund igen och nu sitter jag här och tänker, som en repris på igår, att jag kanske borde fixa middag...