Frusen, trött och med en katt som envist biter mig i ena stortån sitter jag i sängen och slösurfar samtidigt som jag ser finalen av "Hela Sverige bakar". Tydligen är mina tår spännande att bita (lite för hårt) i trots att jag gör mitt bästa att inte röra mig under filten. Vi har en hårt bitande pojke i kattfamiljen som går lite för snabbt från vanligt busläge till att bita och klösa benhårt. Han är den största i familjen och jag tror helt enkelt att han inte har koll på sin styrka riktigt. För samtidigt är han den fegaste.
"Hela Sverige bakar" har jag ju ratat rätt hårt förut då jag blev lite less på att Tilde de Paula Eby (som jag absolut annars inte har något emot) alltid skulle skapa dramatik med tårar och djupa berättelser om livssorger av nåt slag. Det är väl okej i ett tv-magasin (heter det så numera?) men bakprogram kan väl få vara lite lättsamma?
Men i och med bytet från Tilde till Tina Nordling (och Johan Östling) så känner jag mig ganska nöjd och hemma faktiskt. Jag gillar Birgitta Rasmusson, hon är en bra motsvarighet till den brittiska Prue Leith och även om hennes sidekick Johan Sörberg inte på långa vägar är en Paul Hollywood så är jag nu glad åt upplägget. Kul med en svensk underhållning som jag inte stör ihjäl mig på. Sen att jag längtar efter en ny säsong av den brittiska motsvarigheten är ju en annan sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar