Uppgradering av höstgarderoben

Inte bara den lite, lite mer generösa kroppshyddan utan även den nästan akuta bristen på passande höstgarderob har fått mig att försöka hitta lite nya kläder den sista tiden. Jag kan inte säga att jag lyckats så bra kanske. Min kollega säger att jag haft fel hjälpredor (med underliggande mening att jag borde ta med henne, vilket antagligen vore en både smart och trevlig sak) och det kanske delvis ligger något i det. Men idag tog jag med mig Lil'sis, som nästan alltid brukar vara bästa sällskapet; hon är min tantvarnare och den som känns ärligast med hur saker faktiskt ser ut och sitter, plus att hon i vart fall lite uppmuntrar mig då jag försöker gå utanför redan upptrampat territorium. Sen har vi ganska lika kroppsform så när jag blir less kan hon prova kläder....

Idag var det nog dock lite tvärtom. Jag provade hon köpte likadant. Så vi har nu likadana trikåkjolar och likadana, fast i olika färg, blusar. Det var en relativt kort men ganska lyckosam shoppingrunda iallafall. Jag hade nog rätt inställning; målinriktad att hitta nåt till en kickoff på fredag, kroppen kändes bättre, självbilden var något mindre dålig osv.

Så utöver ovan nämnda har jag just hängt upp en svart-vit-rutig kavaj (i trikåfeeling), en mörkblå skjorta, lite tjockare strumpbyxor och sist och minst ett par fingervantar. Jag hade hoppats på att ha med åtminstone ett par byxor också; som ett par svarta stretchjeans och gärna ett par ostela kostymbyxor för lite mer fancy kontorskänsla. Men jag hittade inget av det.

Det är ju lite skumt mode just nu. Och/eller så har jag blivit gammal... Det är jättesnyggt med jumpsuits på vissa personer tex (min kollega exempelvis), men de få jag provat har snarare gjort att jag sett redo ut för ett pyjamasparty eller möjligen en clown show. Eller de där snygga kostymbyxorna i trikåtyg som känns sköna som pyjamasbyxor, som sitter snyggt på benen men sen får nån slags halvvägs-harem-häng som gör att det ser ut som att det saknas en blöja eller nåt... Och det där tapetliknande modet som tydligen varit en succé på HM senaste veckorna; jag skulle inte ens idas prova. "Andra" passar i sånt, inte jag.

Nu saknas utöver byxor en riktig vinterjacka. Har jag råd (jag köper nästan aldrig dyra kläder, har av någon anledning lättare för att köpa dyra saker till andra än till mig själv, så det handlar kanske egentligen inte bara om "råd") så skulle jag vilja ha både en funktionell jacka från exv Stadium Outlet (på tal om billigt) och nåt snyggare som en kappa som funkar till klänning tex. Men vi får se. 

När jag är klar med det här lilla projektet blir det inget mer nytt förrän det blir kris på riktigt i garderoben igen. Allt shoppande kan ju ge spenderarångest de luxe.

Smilla-vikt

Och Smilla då? Jo, hon kämpar på min lilla kompis. Veterinären var bekymrad sist och sa att om det inte blir bättre nu så är det på målsnöret ändå. Så vi ska dit imorgon eftermiddag bara för att väga henne och se om hon gått upp något i vikt sedan vi var där. Jag hoppas hoppas hoppas hoppas det. Enligt hemmavågen har hon gått upp 100 gram och även om det inte låter mycket så är det en bra start. När vi var där senast hade hon gått ner 350 gram på ungefär en månad, så på så vis är det absolut mycket.

Efter besöket sist fick vi med oss medicin för sköldkörteln att testa på henne. Hon hade sedan tidigare besök ett förhöjt värde på T4, men egentligen tyckte inte veterinären att det var högt nog för att det skulle vara problemet. Men hon sa samtidigt att viss expertis säger att även vid små förhöjningar ska man sätta in behandling så det är det vi testar nu. Och så tog vi bort det smärtstillande hon fick, vilket jag tror var en stor bov bakom den bubbliga magen.

Magen är mycket mindre bubblig, hon äter mycket bättre (de flesta dagarna, hon har tröttdagar också, då går mitt mod ner till definitiv nollpunkt), sover inte längre lika djupt och mycket och känns mer engagerad och glad. Men jag vet inte säkert hur det står till med vikten. Men jag hoppas, som sagt. Har hon inte gått upp, eller hemska tanke gått ner än mer, så är jag ganska säker på att rekommendationen kommer att vara att hon ska få somna in inom en ganska snar framtid.

Så ja, morgondagen känns läskig även om hoppet finns. Fina Lil'sis ska följa med som moraliskt stöd, vilket känns väldigt bra. Försöker se det som en liten roadtrip för oss tre.

Ett utdraget och rätt tråkigt vårskrik från den trötta kommunalarbetaren

En plusgrad och dimma på morgonen, 16-17 plusgrader och strålande sol mitt på dagen; det är precis så varierande väder vi bjuds på just nu. Det är så märkligt med våren här i norra Sverige. Jag älskar vårvintern; de där strålande soliga men kalla dagarna då snön gnistrar och det enda som egentligen skvallrar om vår är att dagarna blivit betydligt längre. Det är kanske den vackraste årstiden. 

Men sen blir det inte så mycket till vår här uppe. Inte sådär som jag vill minnas våren söderut i vart fall. Vårjacka här är nästan bortkastat. Efter ett par veckor så är det nästan för varmt. Okej, kanske liten överdrift, men inte så mycket som man kan tro.

Snön försvinner i en rasande fart just nu och vattnet stiger i dikena. Jag kollar brunnen återkommande för att se att pumpen funkar som den ska i rädsla av att få källaren full i vatten igen. Det vore allt annat än skojigt med tanke på alla saker vi ställt ner där nu i och med flytten. Mycket står förvisso en liten bit upp från golvet, men det skulle ändå kunna bli en del skador. Så det vill vi inte ha, tack.

I lördags

I morse

Toktråkiga bilder över lag, men poängen går säkert fram ändå. Det går mot grönt! Idag fick dessutom Suzy byta till sommartassar; ett klassiskt vårtecken. Vi ska byta på Mazdan också på fredag så sen får det inte bli nåt mer halkigt. Och på måndag sjunger och eldar (!) vi in våren, just på platsen mitt över vägen på bilderna ovan. I snön, om vi har otur. Samtidigt som lillebror skickar bilder på hur han ordnat med sina pallkragar ute i sin gröna trädgård..... Allt har sin tid.

Film 2018: Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (2017)

I måndags efter jobbet hämtade jag ut två gratisbiljetter till förhandsvisningen av Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (2017) och ikväll tog jag med bästa Lil'sis för att se den. Jag var lite osäker på om hon skulle gilla den men vi gick båda ifrån biosalongen väldigt nöjda.

En mamma till ett mordoffer har ledsnat på att månaderna gått utan att den lokala polisen kommit ens i närheten av att lösa det brutala mordet på hennes dotter och hyr tre stora reklamskyltar intill en glest trafikerad väg för att påminna dem och bygden om att så är fallet. Det skapar turbulens i staden och då det visar sig att den utpekade polischefen (Woody Harrelson) dessutom är döende i cancer så är sympatierna för Mildred (Frances McDormand) inte helt självklara.

Jag har varit en stor beundrare av McDormand sedan jag såg henne i en av mina absoluta favoritfilmer Fargo (1996) och hon gör mig på intet sätt besviken den här gången heller. Hon vann en Golden Globe i söndags natt för sin insats och den var absolut välförtjänt. Detsamma gjorde för övrigt Sam Rockwell för sin biroll som den alkoholiserade, och inte alltför smarta, polisen Dixon, också det välförtjänt. Filmen fick för övrigt två Globes till; för bästa screenplay (manus) och för bästa drama. Så att den kommer att dyka upp på listan över nomineringar till Oscargalan är väl något att räkna med.

Trailer (se inte för länge bara, som vanligt ges för mycket av storyn):

Filmen är som sagt välspelad rakt igenom och jag älskar hur karaktärerna är skapade; mångfacetterade med bra såväl som dåliga sidor som inte alltid gör det som kanske skulle gynna dem själva mest. Så ska det vara, människor är inte onda/goda eller ständigt välgenomtänkta. Jag tycker dessutom att filmen tar svängar som jag åtminstone inte kunde förutse och den skriver verkligen ingen på näsan. Ortsborna håller som bäst på att lära sig att det inte är okej att särbehandla, eller för den delen tortera, svarta människor (och kanske inte heller homosexuella) men har inte riktigt kommit så långt som att se problemet med att göra den kortväxta medborgaren James (Peter Dinklage) till allas driftkucku. Hela den delen är t.ex. skriven med glimten i ögat även om ämnet är seriöst betonat. En välbalanserad film jag varmt rekommenderar; betyg 4/5.

Recensioner

Konstnärligt handikapp

Idag var jag på jobbet lite tidigare så jag kunde också smita hem lite tidigare. Skyndade förbi ett apotek och hämtade ut nya p-piller till Alice (40st, vilket kändes onödigt då hon ska kastreras om 3 veckor..., men det hjälps inte) och svängde förbi Lil'sis lägenhet och hängde en kasse med två chokladkalendrar på dörrhandtaget. En liten tradition vi haft i ett antal år nu. Hon (och sambo) får en och M får en. Jag får förvisso aldrig någon (hm...) men M brukar alltid dela sina små chokladbitar med mig då han öppnar sin, sötnöten min.

När jag kom hem satte jag nästan omedelbart igång med att stöka runt bland möblerna i vardagsrummet. Jag har hela dagen haft i bakhuvudet att jag ville försöka stuva runt dem efter "målbilden" för att se ungefär hur det skulle bli. Så jag släpade min stora byrå med min stora tv uppepå (risky business) tvärs över rummet och stuvade runt de två sofforna som två gigantiska pusselbitar under noga övervakning av tre unga, väldigt intresserade kattdjur.

Och jag vet inte om det blev riktigt som jag hoppats. Är det helt omöjligt att flytta en murstock några decimeter åt nåt håll? Det blev "sort of" bra, men inte riktigt. Jag behöver en bra finish på det hela. Det kanske blir i helgen då M kommer hem och Lil'sis dessutom förärar oss med sitt sällskap under fredag/lördag (yeay!). De är bättre på sånt än jag. Jag får alltid upp fina bilder i huvudet på hur saker ska se ut, men det blir nästan aldrig likadant när det är klart. Det gäller det mesta som har med utseende, konstnärlighet eller vad jag nu ska kalla det, att göra. Trädgårdsdekorationer, rabatter, make-up på mig själv, bakning och till och med målarböcker där jag bara behöver fylla innanför linjerna. Jag skapar aldrig vackra saker. Det är inget självkritiskt påstående, det är faktiskt helt sant.

Tur att jag har andra kvaliteter och tur att jag inte behöver skapa vackra saker i mitt arbete. Jag klistrar in en liten fin eller skojig googlad (rättighetslös) bild längst ner i mina veckobrev som jag mejlar mina medarbetare varje fredag, det är nog allt. Powerpoints snor jag grunderna till från kollegor, mina anteckningsböcker behöver inte vara snygga (mina to-do-listor är färgkodade efter skyndsamhet, det är det enda) och jag duckar alltid uppgifter som går ut på att skapa inbjudningar till saker. Jag arrangerar hellre hela rasket. Det är jag däremot väldigt bra på.

Vinterväg

Hemma från ännu en trevlig kväll med middag med bästa brudarna. Och Lil'sis, som ville haka på tanterna ikväll. Mysigt och trevligt. Vi gick en sväng på stan, åt rätt gott på Pinchos och tog en kaffe på Espresso House. Jag gillar våra träffar mycket, jag hoppas de fortsätter länge framöver. Hur många tjejkompisar i vår ålder lyckas träffas 1-2 gånger i månaden sådär? Något att hålla i.

På vägen hem var det tråkigt väder. Ganska okej första milen men sen blev det mer oplogat och snöfallet tilltog. Trafiken gick ganska långsamt som tur var. Nån enstaka vågade sig ut och köra om, men annars hölls det långa avstånd. Jag lyssnade på musik och sjöng högt i vanlig ordning som nån slags egen-terapi. En bit framför skedde så en olycka, just vid sista 2-filiga partiet innan jag svänger av E4:an. En bil skulle köra om en lastbil men slutade studsande in i mitträcket.

Jag stannade men allt verkade ha gått bra. Bilföraren sa i och för sig inget men åkaren pratade med larmcentralen i mobilen men sa att det var ok och att jag kunde köra vidare. Över vägen var det spridda bildelar och olycksbilens front var mos. Det ser ju alltid så läskigt ut när någon varit inne i mitträcket, men det är ju lite meningen. Både med själva räcket som far loss och bilens deformationszon. Det ska ju gå sönder så att energin tas upp där. Men det ser läskigt ut.

Jag tog mig då hem i ett stycke, skönt nog. Jag hoppas att det blir bättre väglag till imorgon bitti. Jag har ju växlat mellan att åka lite tidigare eller senare för att missa värsta rusningen och det har varit en bra taktik. Som en fördel med flextid. Imorgon tror jag att jag kör lite tidigt så kan jag fara hem efter sista mötet som borde sluta före 16.

Redo för vinter

Jag jobbade hemma idag igen och var märkligt supereffektiv. Eller det kanske är en överdrift, men jag som hade tänkt ta en halvdag vid lunch jobbade på och fick pricka av grejer på min lista så att jag inte märkte att tiden gick. Klockan passerade 14 innan jag reste mig och gjorde lunch.

Efter lunchen gick jag ut en sväng eftersom det redan då började mörkna lite. Jag som ständigt känner mig efter i allt vad trädgårdsarbete heter tänkte att jag skulle få upp vårt fågelbord innan snön kommer för att stanna så det var det jag hade prio på att fixa idag. Jag köpte fågelfrön igår dessutom och skulle just till att fylla på bordet då det slog mig att jag kanske i det här fallet är alldeles för tidigt ute?

Gräsklipparen är inplockad och så är även lite blandade byggplintar och annat som fanns ute fortfarande. Jag borde ha krattat upp löven från poppeln men jag iddes helt enkelt inte. Hade jag orkat vara smart hade jag kört över dem med gräsklipparen innan jag ställde in den så att löven fått bli gödsel istället, men nu är det som det är. Jag lyckades få ner majoriteten av en gammal solcellsdriven belysning i poppeln också och hade planer på att sätta upp belysning i rosenhäcken men jag lyckades inte lyfta undan den brädhög som just nu står i vägen för förrådsdörren så det får bli när jag kan få hjälp med det.

Lite mer jobb blev det innan Sanna Lundells föredrag och sen dök världens finaste Lil'sis upp. Vi gjorde god blomkålscurry tillsammans och såg på tv ihop. Väldigt mysigt, jag önskar att vi gjorde det oftare. Men det är inte så lätt att få till alltid. Desto värdefullare när det väl går att få till då kanske.

Badmintonpremiär!

Och jo, vi testade spela badminton idag efter jobbet. Det gick bra och var jättekul. Men rätt jobbigt, vilket var bra. Vi måste få lite koll på regler och så, men vi spelade efter bästa förmåga och var ganska jämna faktiskt, vilket var lite extra kul. Så vi lär göra om det fler gånger. Jag tror tricket kan vara att spela lite tidigare på eftermiddagen om möjligt. Hallen var alldeles tom då vi kom men innan vi var klara så var hallen välbefolkad med rätt många unga föreningsmedlemmar men också med ett flertal till synes superduktiga motionärer. Men det är väl bara att låtsas att man hör hemma och köra på!

Snart lyfter vi väl

Sitter invirad i filt med tjocksockar på ikväll. Det blåser halv storm ute (eller ca 13m/s) och det drar allt lite i det här trähuset. I sovrummet hade ett fönster rent av gått upp en bit tidigare ikväll, trots att det från utsidan är täckt i plast i väntan på att det ska renoveras klart. Det har bara en fungerande haspel och den hade släppt så det kom kall luft in och det stackars elementets auto-termostat gjorde sitt bästa för att hänga med.

Rosa katt känns lite orolig, som hon brukar vid ljudligt väder, och håller sig i närheten av mig. Kattungarna reagerar bara då det smäller till nånstans men verkar i övrigt ha vant sig vid att vinden tar tag i huset. Smilla som inte hör så mycket var tom ute och blev lite halvskrämd av det och fick skynda sig in. Envisa Alice däremot, är ute. Hon var inte så sugen på att vara ute i morse, då vinden var mildare, utan var inne idag men sprang ut då jag kom hem. Jag har sett henne då jag varit ute och ropat, men när jag kommer nära springer hon iväg som om vi busade. Busade gjorde också kattungen Noel som tog sats och sprang ut vid ett obevakat ögonblick då jag kallade på Alice. Jag försökte få in honom förgäves tills jag kom på den briljanta idén att hämta laserpekaren. Den är ju alltid spännande. Så jag kunde fånga in honom och kände hans snabba hjärtslag då jag bar honom nära mig in igen. Lite läskigt var det nog allt ute.

Höstväder på riktigt, med andra ord. Ruskigt men lite mysigt. Längtar efter en hel mysdag i soffan under filt tillsammans med kärleken. Det hade varit supermysigt. Det kommer väl det med. Ev får vi en längre helg om ett par veckor då M ska försöka komma hem tidigt för att besöka en fest på sitt gamla jobb och jag var snabb och sökte (och fick) ledigt på fredagen direkt. Kommer han inte så kan jag roa mig ändå. Men nåt att se fram emot. 

Jag har också tagit ledigt nu på onsdag för att tillbringa en dag hemma med Lil'sis. Det var länge sen och jag kände att jag ville lägga tid på det. Förhoppningen är att hinna städa lite på förmiddagen innan hon kommer. Skojigt på ledig dag, va? Det känns bra i vart fall, det behövs verkligen.

Bästa partnern!

Jag hann hänga en stund med Lil'sis idag efter att M farit. Det var henne jag hörde av mig till då det kändes ledsamt att ha vinkat av honom vid stationen. Fin-systern. Hon hade som tur var tid så vi for och införskaffade oss badmintonracketar och fjäderbollar inför vår nya motionsgren som vi hoppas kunna ta tag i nu i veckan.

Jag har slarvat alldeles för mycket med motionerandet veckan som gick. Tänk att det kostar så mycket att ens sparringpartner är hemma förkyld/sjuk. Så otroligt mycket svårare att ta sig iväg. Men nu är hon alltså frisk igen så då kör vi. Badminton och simning och kanske en eller annan powerwalk är planen. Nu måste jag speeda på det redan alldeles för mycket försenade viktdelmålet.

Röd dag - ledig dag

Det kanske inte blev riktigt den superproduktiva lediga dag idag som jag hade tänkt, men det blev en bra dag ändå. Jag somnade, lite som väntat, inte förrän halvvägs till morgonsidan så jag blev kvar i sängen fram till kl 9 nästan. Jag pysslade lite inne, for och handlade och fick besök av Lil'sis. Vi åt brunch och såg tv (någon kan ha småslumrat lite nu och då) i vardagsrummet som nu blivit ett kattdagis, mer eller mindre. Mysigt att ha henne här, det är inte så ofta.

När Lil'sis farit hem mer eller mindre tvingade jag mig att ta tag i gräsklippandet. Jag var trött och hade alls ingen lust, men vet ju hur trött jag kommer vara efter jobbet resten av veckan. Så jag letade fram klipparen och förlängningssladdarna och körde igång. Jag trodde att gräset var längre och att det skulle gå trögt, men det gick faktiskt riktigt bra. Mitt första mål var att göra den längsta delen (det växer bättre en bit upp i trädgården) och lämna resten men då jag ändå hade farten uppe så körde jag klart. Drygt 9000 steg visade armbandet på när jag var klar så det blev ju bra. Och jag kände mig ganska trött efteråt.

Ytterligare en syssla som jag nu inte tycks få tokont i ryggen av längre. Lite kände jag av den när jag var klar men det gick snabbt över. Jag hoppas att det inte kommer imorgon. Samma sak gäller med dammsugning som förut var rena döden för min rygg vilket gjorde att jag fick försöka ta ett våningsplan i taget, med paus. Det behövs inte längre, det går hur bra som helst. Hälsovinster av viktminskningen helt klart. Den listan börjar bli riktigt lång nu.

Ikväll åt jag en fetaostsallad framför en dokumentär om Harry Gordon Selfridge (vilket fick mig sugen att se tv-serien på Netflix om just Selfridge och hans banbrytande varuhus i London) och sen Biggest Loser på CMore. I reklampauserna blandade jag ihop smet till fröknäcke som jag nu just tagit ut från ugnen.

Så lite produktivt ändå.

Söndag

På riktigt känns det som att den här helgen varit minst dubbelt så lång som de helger då M är hemma. Märkligt ändå. Men lite långsamt har det varit, vilket nog är bra. Idag gav jag dock upp det lite och for in och umgicks med Lil'sis och hennes Joel några timmar. Vi letade skor åt henne, åt lunch och var på en loppis. Mycket trevligt.

Vi verkar också ha kommit fram till (ganska gemensamt) att köra på tåg som resealternativ i sommar. Det blir nog minst jobbigt (personligen älskar jag som bekant tåg så jag ser det som en angenäm sak). Däremot så kläckte min smarta lillebror en idé som jag inte tänkt på; att istället för att  bara åka på och komma fram på kvällen dit vi ska och betala en ganska dyr hotellnatt mest för att sova, så skulle vi kunna skippa sista bytet och stanna i den staden över dagen, för att komma fram tidigt till slutstation dagen efter med ett morgontåg. Idén mottogs lite blandat men ju mer jag tänker på det desto mer tilltalande är det. Och ännu lite mer av "tågluffande" blir det ju. Jag har i vart fall hört av mig till resebyrån redan för att se om det är genomförbart.

I övrigt så har det varit ytterligare en solig dag men väldigt blåsigt. Min lilla Suzy hade lite svårt att köra rakt på E4:an idag, så jag fick hålla nere farten lite. Och vägen upp till vårt hus är som en halkbana med rinnande vatten på. Glashalt, verkligen. Och ingen mening att sanda då det ändå rinner bort igen. Rosa var med mig ut då jag skulle dra ut soptunnan vid vägen och hon halkade och blev blöt och det var inte alls populärt. Men det blev bättre då vi tog en promenad längs med de nu framtinade rabatterna längs med huset och såg att krokusen håller på att titta fram. I övrigt är tomten täckt i snö fortfarande, men det har helt klart tinat fram en del den senaste veckan.

Jag ignorerar ryktena om att kallare väder är på väg, jag vill ha vårsol och sneakersväder nu!

Vintern håller greppet

Sitter i soffan framför nyheterna och eftersvettas efter att lite motigt ha tampats med gåbandet i 45 minuter. Motigt för att jag var ganska trött ikväll och protesterna från mina besvansade "flatmates" protesterade mer än vanligt då jag drog fram bandet. De gäspade och visade tydligt att de hellre ville att vi skulle lägga oss istället. Men nu sitter jag här och är ganska nöjd ändå, trots att svetten i ansiktet svider i mitt alldeles för torra vårvinter-ansikte.

På vägen till jobbet i morse hörde jag på nyheterna att det väntades en decimeter snö längst med vår kust under eftermiddagen och kvällen så jag packade ihop min arbetsdator och lite papper ganska tidigt idag och for och mötte upp Lil'sis vid badhuset. Efter att vi simmat idag så tog vi oss för första gången lite tid att kolla igenom och testa resten av badhuset, inte bara 50-metersbassängen. Jag såg genom fönstren att det inte snöade än så jag unnade mig lite roligt med min fina syster. Det var ganska lite folk så vi gick all in och testade vågmaskinen, båda rutschkanorna och flöt runt i strömt vatten. Det var väldigt roligt, och inte alldeles lätt att springa upp i trapporna till kanorna efter att ha simmat 1200 meter... Men ett kul avbrott i det annars motionsinriktade fokus som är just nu.

Sen hann dock snön börja komma. Men jag tog det lugnt hem och kom hem i ett stycke. Imorgon stannar jag nog hemma och jobbar så jag slipper fara ut om det fortsätter med snöovädret. Det ska väl lugna sig under dagen imorgon, men å andra sidan har jag inga möten och tog som sagt arbetsmaterial med mig hem så jag kan sitta i lugn och ro i min kökssoffa och få lite saker gjorda. Det var flera veckor sedan jag gjorde det, så det är väl på tiden. Det brukar visa sig effektivt.

Och så kanske jag kan byta en del av tiden på bandet mot en promenad ute, om bara vädret  tillåter.

Söndag kväll kom snabbt

Med tanke på att det fortfarande susar och känns tungt i huvudet så skulle jag kanske ha tagit det ännu lugnare än vad jag gjort i helgen, men nu blev det inte så. Jag övervägde länge ikväll om det var läge att ställa mig på gåbandet eller inte men till sist gjorde jag det ändå. Det kändes inte helt bra i huvudet men då det inte ökade så fortsatte jag ändå, fast långsammare än vanligt, och gick i vart fall en dryg halvtimme.

Igår körde jag tillbaka min fredagschaufför, Lil'sis, till stan. Jag hade en tid för ögonbrynen som jag inte kunde avboka så jag passade på då det var tid för den. Lil'sis tog möjligheten att boka in sig direkt efter så hon också blev fin. Sen for vi förbi ikea och köpte några nya matlådor (de har en tendens att försvinna) och klädrollers nu i värsta pälstapparsäsongen. Jag for sen hem för att vila och tanken var att jag skulle åka tillbaka in för att hänga med syrran och Joel till melodifestivalen, men jag orkade helt enkelt inte så jag tittade nerbäddad i soffan istället, med både dem och M via chatt istället.

Idag hade jag stämt träff med en gammal vän som varit på besök i Umeå och vi hann precis med en snabb lunch mellan hennes årsmöte och det årsmöte som jag hade hemma i byn sen på eftermiddagen. Det blev kort men trevligt, alltid kul att ses!

Och ja sen årsmöte med bygdegårsföreningen då. Inga större händelser egentligen men det ser bra ut för den kommande turismsäsongen. Jag lämnade före fikat och gick hem och vilade igen. Trots att jag hunnit med ganska mycket i helgen så känns det som att jag vilat bort halva helgen. Jag skulle egentligen ha dammsugit och städat lite men det har orken inte funnits till. Lite snabbstäd i köket och tillverkning av ett gäng matlådor är i stort sett det nyttiga jag hunnit med hemma. Jag får försöka hinna det en kväll i veckan.

Imorgon är det jobb igen. Jag hoppas att jag ska känna mig piggare i huvudet då. Och att det kan bli en förhållandevis lugn vecka, det vore inte så dumt.

Det går framåt!

Idag jobbade jag hemma och det var något av en fröjd. Lugnt och tyst, så pass att jag fick fylla ut med musik ett tag. Jag jobbade hemma återkommande ett tag men sen tappade jag bort det under hösten när allt blev sådär konstigt. Mycket möten gjorde det svårt att få till det. Men nu ska jag försöka hålla i det lite igen. 

Med köksbordet som skrivbord hade jag det här att titta på när
jag arbetade. Älskar tulpaner!

Jag började tidigt, tog kort lunch och så kunde jag stämpla ut lite tidigare och pyssla lite hemma. Jag har ju som inte haft tid med det, men utan restid och med tidigt avslut på arbetsdagen så hade jag plötsligt gott om tid. Så jag satte ihop hyllorna jag köpte i helgen på Ikea och rensade ur i badrummet bland alla gamla dukar, solkiga gardiner och trasiga handdukar som jag aldrig tar fram. Så ut med en hel del, tre fulla kassar, och sen knäskrubbade jag det eländiga golvet och rensade avloppet jag tidigare inte kommit åt då de tidigare hyllorna stod där och blockerade.

Jag har ju handlat en massa saker på ikea nu för att fräscha upp badrummet så köket var fullt av lådor och packmaterial. För att få med det enkelt bestämde jag mig för att skära ner det med mattkniven i mindre bitar. En låda ockuperades dock av Smilla som bestämde att den skulle vara kvar. Hon satt först bara i den men sen fick hon lite prasselpapper att busa med och det var ju fantastiskt roligt (hon hade kvar julpapper på övervåningen ända till förra veckan, så kul är det).

Sen kom syrran och hennes Joel och hjälpte mig att borra lite så jag kunde få upp mina nya saker på väggarna. Jag har som bekant kanske lite svårt att hålla upp armarna över huvudet en längre tid så det var snällt med lite assistans. Lil'sis tog oombedd dessutom itu med en hylla och satte ihop den.

Jag väntar med bilder av badrummet tills jag fått upp väggbrädan som saknas och tills jag fått spackla och målat som tänkt, men ni kan ju få se hur fint det blev när jag äntligen fick upp min stringhylla i köket så att jag kunde ställa fram kokböckerna. Den är lite sned efter allt flyttande under uppväxten, men det adderar lite charm, tycker jag. Visst blev det fint?

Torsdag som uppladdningsprojekt

Tji fick jag den här gången. Inte försvann snön! Snarare har den ökats på i ordentlig fart. Och det fortsätter komma ner snöflingor hela tiden nästan. Mysigt värre, men såklart gör det trafikläget lite mer nervigt, tycker jag. Jag ska verkligen ta tag i det där med att kolla busskostnad och -tider så att jag kan ha det som alternativ till att köra Suzy på stökig vinterväg.

Mörka moln över havet som lovar mer snö

Idag har jag arbetat hemma på förmiddagen vilket var riktigt skönt. Jag betade av en del administrativt, svarade på mejl och rapporterade in utförda timmar i god tid före deadline. Allt från kökssoffan med utsikt över det snöiga vädret. Lil'sis kom hit igår och jag lät henne sova länge innan jag började stöka runt för att väcka upp henne.

Efter lunch stämplade jag ut och så begav vi oss ut i det fina snövädret. Fåglarna (som äter som tokar) fick mer mat, jag skottade lite och så hjälptes vi åt att bära bort det sista som var kvar i carporten som var i vägen för att kunna köra in bilen. Nåt som känns angeläget nu för att slippa mötas av ett par decimeter snö över Suzy varje morgon.

Saffransbullar med mandelmassa

Vi for på nyplogad väg till affären och handlade hem så att vi kunde baka bullar och steka pannkakor. Och det har vi snart gjort färdigt nu. Mysigt verkligen, precis en sån dag jag behövde. Nu finns det lite ork kvar till veckans sista arbetsdag imorgon också.

Lördag

En rekordslö dag har jag haft. Verkligen på riktigt. Jag vaknade tidigt i vanlig ordning, åt frukost i sängen framför teven och låg sen kvar länge. Och därefter har det som lite fortsatt på samma vis. Jag har läst i soffan, surfat runt en del, sett lite mer teve och kelat en massa katt.

Nu har jag dock varit rastlös ett tag, i väntan på att Lil'sis ska dyka upp. Hungrig och rastlös. Vi ska äta nåt gott och se film och bara hänga vi två. Det ska bli mysigt.

Och vila har nog varit bra. Jag har varit lite halvhängig ända sedan gallstensgrejen. Inte haft så mycket matlust, illamående som kommit och gått lite och känt det som, vad jag åtminstone före läkarbesöket trodde var, magkatarr igen. Inga större bekymmer, men jag har inte känt mig helt pigg heller. Det går säkert till sig bara jag fortsätter att ta det lite lugnare och äta bra.

2 gånger 3 är väl nästan en vana?

En ordentligt trött Sara sitter framför tv:n och Idol. Det är inte jättespännande eller jättebra, än, men det kanske kan bli. Det känns lite svagare än förra året, men jag tror att det kan ta sig. Jag tycker ju att det är som bäst och roligast när det är de riktigt duktiga kvar. Eller ja, jag har ju bara sett ett år förut, med undantag för lite sporadiskt allra första året. Men det funkar ganska bra som underhållning när hjärnan är överhettad.

Jag har simmat med Lil'sis idag och vi konstaterade båda att det kändes väldigt enkelt idag. Jag vet inte riktigt vad det berodde på, men det kändes stor skillnad mot första gången för bara 3 veckor sedan. Till och med ryggen känns starkare redan; en jätteskön känsla! Det är inte så svårt att bege sig heller när vi är två som kan motivera varandra. Ingen av oss vill ju vara den som ger upp, så det är bra. Sen att jag får lite kvalitetstid med världens bästa syster, det är en fin bonus. Två gånger i veckan bokar vi in och på sikt tänker jag att det kanske kan bli än mer. Och känns det lika enkelt på fredag så kanske det är läge att utöka de 1000 meterna lite. 

Och den där ångesten över att vara på badhuset har faktiskt släppt ganska mycket. Jag är fortfarande obekväm i duschrummet (vars läskiga golv alltid känns lite slemmigt av nån anledning) men i övrigt känns det helt okej. Jag kan definitivt konstatera att det är ganska ont om välslimmat folk på badhuset, bortsett badvakterna då. Det är ganska stor spännvidd på kroppsstorlekarna och det känns faktiskt riktigt frigörande på nåt vis. Så har jag då aldrig känt på ett gym tidigare. Jag kommer förhoppningsvis stanna på badhuset, med andra ord. Jag hoppas att jag ska få lite synligt resultat om ett tag också.

Utmaningar

Idag har var lite av en prövningens dag. Två gånger har jag stuckit utanför min "comfort zone". Först var det begravning på arbetstid, vilket jag innan kände mig ganska obekväm med. En blandning av att jag inte riktigt visste vad som väntade med att delta i en för mig ganska okänd familjs privata farväl och sorg. Men det blev fint och det kändes fint att ta farväl ändå. Det var en fin begravningsgudstjänst med en trevlig präst som pratade om livets begränsningar och möjligheter. Jodå, även en inbiten ateist kan hitta bra saker i ett religiöst sammanhang. Och så fick jag lite tid med medarbetare som snart antagligen inte längre kommer vara just 'mina' längre, det kändes fint.

Jag hade knappt hunnit åter från begravningen till kontoret innan det kom ett sms från Lil'sis som ville säkerställa att jag kom ihåg att vi bestämt för att testa simningen för första gången. Men jag hade inte glömt, jag hade en väska med badkläder i bilen. Jag behövde ett par timmar att avsluta lite jobb så vi sågs vid Navet först vid 16-tiden. Men det visade sig vara en bra tid, en fredagseftermiddag, det var ganska lugnt med folk där då. Speciellt i motionsbanan i 50-metersbassängen. 

Gult låsarmband för motionssim

Sjukt obekväm var jag dock. Obekväm i mig själv, i omklädningsrummet, i duschrummet och i själva badhallen. Det var jobbigt på riktigt. Men det var bara att köra. Jag kan ju inte vara en dålig förebild för lillasystern. 

Väl i bassängen var det riktigt behagligt att få sträcka ut sig och känna nån form av tyngdlöshet nästan. Då gick det bättre. Jag tog lite tid på mig, det gick absolut bra att simma men det är det där med nacken jag måste tänka på att sträcka. Efter en stund så började det göra ont mellan skulderbladen så jag försökte sträcka ut mellan vändorna. Tipset om simglasögon är nog inte så dumt, då är det lättare att sträcka på nacken om det inte gör något att jag hamnar under vatten. Kanske ska testa det trots att det skulle kännas lite märkligt att ha på.

Det kändes bra i vart fall och jag var nöjd med mig själv efteråt. 20 vändor, 1000 meter, blev det innan vi gav oss. Bara vi hittar tider som är ungefär lika befolkade som idag så ska det nog bara gå bra. Till veckan ska jag nog beställa ett kort via jobbet, så har jag det from nästa månad. Ny vana!

Stolt!!

Världens bästa och tuffaste lillasyster klarade uppkörningen för körkort idag! Hon klarade teorin förra veckan, på första försöket, och idag alltså uppkörningen, också på första försöket. Jag är så otroligt stolt över henne!

Jag satt nervös på kontoret och försökte koncentrera mig på att skapa ett nytt schema till en arbetsgrupp istället för att fundera över varför det tog sådan tid innan hon hörde av sig. Så dök hon upp i dörren sådär, med sin isärklippta skylt och ett riktigt stort leende på läpparna. Tårögd av stolthet släpade jag iväg henne ut på lunch (hon körde förstås) för att fira. Bästa, fina syrran! Stort grattis!