Vinterväg

Hemma från ännu en trevlig kväll med middag med bästa brudarna. Och Lil'sis, som ville haka på tanterna ikväll. Mysigt och trevligt. Vi gick en sväng på stan, åt rätt gott på Pinchos och tog en kaffe på Espresso House. Jag gillar våra träffar mycket, jag hoppas de fortsätter länge framöver. Hur många tjejkompisar i vår ålder lyckas träffas 1-2 gånger i månaden sådär? Något att hålla i.

På vägen hem var det tråkigt väder. Ganska okej första milen men sen blev det mer oplogat och snöfallet tilltog. Trafiken gick ganska långsamt som tur var. Nån enstaka vågade sig ut och köra om, men annars hölls det långa avstånd. Jag lyssnade på musik och sjöng högt i vanlig ordning som nån slags egen-terapi. En bit framför skedde så en olycka, just vid sista 2-filiga partiet innan jag svänger av E4:an. En bil skulle köra om en lastbil men slutade studsande in i mitträcket.

Jag stannade men allt verkade ha gått bra. Bilföraren sa i och för sig inget men åkaren pratade med larmcentralen i mobilen men sa att det var ok och att jag kunde köra vidare. Över vägen var det spridda bildelar och olycksbilens front var mos. Det ser ju alltid så läskigt ut när någon varit inne i mitträcket, men det är ju lite meningen. Både med själva räcket som far loss och bilens deformationszon. Det ska ju gå sönder så att energin tas upp där. Men det ser läskigt ut.

Jag tog mig då hem i ett stycke, skönt nog. Jag hoppas att det blir bättre väglag till imorgon bitti. Jag har ju växlat mellan att åka lite tidigare eller senare för att missa värsta rusningen och det har varit en bra taktik. Som en fördel med flextid. Imorgon tror jag att jag kör lite tidigt så kan jag fara hem efter sista mötet som borde sluta före 16.

Faran med mörkret

Läser i lokaltidningen att en tioåring blev påkörd alldeles här utanför imorse. Läskigt. För alla inblandade. Jag hoppas att det gick bra trots allt.

Det ÄR lite läskigt i trafiken just nu, inte minst i stan. I brist på snö tenderar mörkret att äta upp billjusen och ännu mer så när det regnar, vilket det gjort nästan konstant i flera veckor (uppehåll idag dock). Och många gångare och cyklister tror nog att de syns bättre än vad de gör. De ser bilen och tror att föraren ser dem. Men det är ju inte alltid så. Själv köpte jag faktiskt en cykelhjälm när jag började köra bil vid 25-26 års ålder; det var då jag insåg hur farligt det faktiskt är att cykla i stan och hur dåligt man syns.

Besvärligast är Mariehemsvägen och Backenvägens övergångsställen, tycker jag. Det finns förvisso gatlampor, men det blir ändå skuggigt vid övergångarna och väldigt svårt att se de ofta svartklädda personerna som ska över. För att inte tala om när bussarna stannar (eller just åkt iväg) och folk bara kastar sig ut över gatan på alla håll, övergångsställe eller inte.

Tydligare och mer förekommande reflexer på folk i stan vore bra. Jag är väldigt tacksam över trenden på landet med reflexvästar och stora reflexöverdrag till barnvagnarna. Då syns man väldigt tydligt och bra. Det är sällan jag möter någon på min väg ut till huset som inte är iklädd en reflexväst.

Om inte "om" fanns

Jaha nu har det badats i insjö och i havet och tydligen är det idag dags för älvdopp på Bölesholmarna. Vad blir nästa grej, dopp i en dikeskant? Men det är tydligen bara att hänga på. Jag ska skaffa mig nån lättsam läsning idag först tror jag, så att jag inte drabbas av den akuta rastlösheten.

Jag är samtidigt kattvakt åt Fannys kissepojkar och där var vi en sväng igår kväll. När vi for därifrån och vi närmade oss kvantum stod det klart att vi kommit till en alldeles färsk bilolycka. Det verkade inte vara tokallvarligt och det var folk där så vi for bara förbi, varpå vi strax mötte både brandbil, polis och ambulans. Läste idag att det var en bil som tappat kontrollen och voltat över i andra vägbanan och nästan krockat med mötande trafik. Läskigt... Svårt att inte tänka på vad som skulle hänt om vi varit bara lite tidigare iväg från Fannys. Men så ska man såklart inte tänka. Det händer antagligen saker i ens närhet hela tiden, som man bara inte vet om.

Igår kväll blev det en utekväll igen. Känns som att jag på några veckors tid varit ute nästan lika mycket som under hela min "ungdomstid" (jag är ju så gammal nu snart...) Kanske måste bättra på statistiken inför födelsedagen. Men det var trevligt. Förutom jag och Joakim var det Raimond och ett tag även en arbetskamrat till honom, som dock gav upp när vi gick från O'learys till Bishops. Det var ganska mycket folk ute, det kändes som att stan faktiskt levde lite. På väg dit gick vi förbi teater i broparken, nåt liveband på Harrys och sen var det annan musik i parken där bredvid. Så lite liv var det allt.

Men nu bad och sol igen alltså.