Faran med mörkret

Läser i lokaltidningen att en tioåring blev påkörd alldeles här utanför imorse. Läskigt. För alla inblandade. Jag hoppas att det gick bra trots allt.

Det ÄR lite läskigt i trafiken just nu, inte minst i stan. I brist på snö tenderar mörkret att äta upp billjusen och ännu mer så när det regnar, vilket det gjort nästan konstant i flera veckor (uppehåll idag dock). Och många gångare och cyklister tror nog att de syns bättre än vad de gör. De ser bilen och tror att föraren ser dem. Men det är ju inte alltid så. Själv köpte jag faktiskt en cykelhjälm när jag började köra bil vid 25-26 års ålder; det var då jag insåg hur farligt det faktiskt är att cykla i stan och hur dåligt man syns.

Besvärligast är Mariehemsvägen och Backenvägens övergångsställen, tycker jag. Det finns förvisso gatlampor, men det blir ändå skuggigt vid övergångarna och väldigt svårt att se de ofta svartklädda personerna som ska över. För att inte tala om när bussarna stannar (eller just åkt iväg) och folk bara kastar sig ut över gatan på alla håll, övergångsställe eller inte.

Tydligare och mer förekommande reflexer på folk i stan vore bra. Jag är väldigt tacksam över trenden på landet med reflexvästar och stora reflexöverdrag till barnvagnarna. Då syns man väldigt tydligt och bra. Det är sällan jag möter någon på min väg ut till huset som inte är iklädd en reflexväst.

Dags att vakna, Kung Bore!

Stod i köket och drog blicken över fönstren på andra sidan gården. I fler än hälften av fönstren hänger julstjärnor eller adventsljustakar. Väl tidigt, om ni frågar mig. Jag undrar om det kan vara det ovanligt envisa mörkret i år som spökar och som ger upphov till ett ökat sug efter det elektriska ljuset.

Jag tog just en kvällspromenad i sagda mörker. Det var som att gå i en ljummen ångbastu. Det är inte särskilt kallt ute men så fuktigt att man nästan kan ana vattendropparna om man tittar noga. Och fukten tränger in genom kläderna så att man blir frusen på ett obehagligt sätt. Jag tror sällan att jag längtat så mycket efter den vita, ljusa snön.

Snödans, anyone?

Kyla & mörker

Som väntat en trevlig lunchdejt med Anna. Dessutom lite strosande i affärer. Kollade lite på stövlar men tycks inte hitta några som faller mig i smaken. Och gör jag det behöver jag tydligen utföra nån slags plastik på mina vader då knappt får plats (och nej, så feta är de faktiskt inte).

Dagens huvudtema för lunchsamtalet var iaf humörbetonat. Lite på samma bana som morgonens bästa läsning; "Ett yttre mörker möter en inre fackla" som du hittar här. Fint och tänkvärt.

Nu ska jag tina upp låren och plocka fram det tyngre arsenalet av underkläder inför min promenad till bussen senare ikväll. För idag känns kylan förvånansvärt bitande.

I'm not afraid of no ghosts...

Anna och jag fikade efter filmen och tog en promenad på stan bland de glada som rörde sig där. Så det hann bli mörkt innan jag skulle till att promenera hemåt. Och det var märkbart mörkt, något som kommunens gatuunderhåll tycks ha missat. Broparken som jag brukar gena genom hade exakt noll lampor tända och såg bara ut som en svart vägg och längs med Bölevägen, precis före gamla slakteriet var fyra gatulampor i rad svarta, något som inte kändes alldeles för kul. Men jag ringde upp miss J på telefonen på väg hem och koncentrerade mig på att kallprata istället för att lägga märke till skuggorna, så det gick bra.

Märkligt att komma från landet in till stan och plötsligt bli mörkrädd...

Ode till hösten

Redan när jag var i Stockholm fick jag känningar av att sommaren kanske var på väg att ta slut. Nu har jag insett att det definitivt är så. Igår upptäckte jag hur björken nere vid hästhagen har antagit en gul-orange färg. Bara sådär. Och gårdagens blåst bar absolut på höstkänsla.

Jag tror att jag det här året inte riktigt hann bli less på sommaren sådär som jag brukar. Men samtidigt välkomnar jag hösten med öppna armar. Det är min absoluta favoritårstid. I mitt tycke är sommaren proppad med måsten och förväntningar. Man har semester, ska hinna med att "göra" så mycket som möjligt, ska vara ute så snart solen tittar fram, man ska vara brunbränd, man ska se saker, ha fina rabatter, grilla hela tiden, klippa gräset oftare än grannen (inget jag lider av i min lägenhet, men ni fattar) och så vidare.

Allt det där blir som bortblåst när hösten kommer. När människor omkring mig surar över att sommaren försvann så fort njuter jag av det lugn som den kommer med. Visst, hösten innebär också att man återgår till kanske sommarlediga åtaganden (Fi har dock aldrig sommarledigt, tycks det), men över lag innebär det ett lugn. Jag får lov att sitta i min soffa under en filt och bara läsa, spela spel, dricka te eller whatever. Jag får gömma mig under lager av kläder och ligga i badkaret (då jag har tillgång till ett). Dessutom blir det mörkt om nätterna vilket gör det ljusår lättare att övertyga dementa om att det faktiskt är sovtid.

Visst finns det nackdelar med hösten också, men jag väljer att inte se dem just idag utan välkomnar den istället. Inget vårskrik men väl ett höstlugn. Ahh.

Bromsstrul och mörker

Vi står just nu still i Uppsala och konduktören meddelade just att vi gör det extra länge för att de kollar bromsarna. Smällen jag hörde under vagnen för kanske en halvtimme sedan känns smått oroande nu när det går runt en man och lyser med ficklampa under just den här vagnen. Jag inbillar mig dock att vi inte skulle åka vidare med trasiga bromsar så oron kanske är obefogad.

Ser iaf att det inte finns någon snö alls i Uppsala. Lite förvånande ändå, det är ju så mycket snö hemma. Blött är det däremot. Och mörkt. Sådär kolmörkt verkligen. Kanske är Uppsala universitet som borde erbjuda sina studenter ljusterapi istället Umeå? =)

Att leka mullvad

Lyckades försova mig idag. Eller ja, sova för länge. Det var ju inte som att jag hade en tid att passa. Men tydligen har jag lyckats stänga av alarmet utan att jag minns det. Hade tänkt stiga upp före två men nu var klockan över fyra (!) innan jag tog mig ur sängen. Men jag var väldigt trött imorse, det var oerhört skönt att komma hem till sängen efter en ganska stökig natt.

Ja, planen på att lapa dagsljus gick då i stöpet. Det var alldeles mörkt ute när jag drog upp persiennen. Men jag får väl ta igen det imorgon då. Måste ändå ner och köpa garn och gå på biblioteket.

Sommaren fortsätter

Oj, det känns som att jag tappat bort bloggandet. Det är så många saker som jag tänkt att jag skulle blogga om, men så faller det iväg av olika anledningar. Men, nu är jag här igen.

Jag var hemma hos Anna igår kväll en sväng. Hon hade två ensamma kvällar så i fredags gick vi på stan och fikade en sväng och igår kväll åkte jag hem till henne och pratade strunt och böcker tills dess att hon skulle fara. Hon tog nattåget till Sthlm inatt, ska ha lite semester hos sin syster samt gå på Pride, tror jag. Lite avis är jag, hade varit skönt att komma iväg någonstans en sväng. Men det får bli en annan gång. Ikväll ska jag jobba istället. Men inte på min vanliga avdelning, vilket är lite skönt faktiskt.

Annars? Hm...jo umgicks med lillasyster ett par dagar. Hon var på besök hos en kompis och så fick jag låna henne lite. Hon är halvvägs till 15 och det märks. Känns som att hon ändrats en del bara på sista halvåret som vi inte setts något.
Ena dagen var vi alltså och bowlade; jag hon, Mattias och Beas kompis Lina. Sen blev det pizza och så Harry Potter på bio. Som var helt okej. Jag har ju inte sett någon innan eller läst nån bok, men hängde med skapligt ändå. Tjejerna var väldigt nöjda efteråt iaf vilket var det viktiga.
Dagen efter åkte Bea och jag själva till stan och umgicks. Jag handlade lite kläder åt henne, hon köpte lite smycken och så fick hon en del andra grejer, bla ett par prydnadsödlor som hon ville ha på väggen i sitt rum. Jag tror hon var nöjd efter dagen och det var väldigt trevligt. Nu har hon åkt hem igen och jag saknar henne. Kanske kanske skulle hon komma igen innan skolan börjar, men vi får se.

Fortfarande överhängande varma dagar här, med lite småskurar ibland. Men jag är nöjd, jag är ingen vurmare av tokvärme. Ligger aldrig i solen i hopp om en brun hud etc. Bara det är behagligt ute är jag nöjd, och det får gärna regna lite ibland.
Det jag märker mer av annars är att mörkret börjat komma tillbaka. Att det faktiskt blir lite mörkt om nätterna nu igen. Inte särskilt tidigt, men innan blev det inte mörkt alls. Det positiva är att vi kan rigga vår "utomhusbio" nu och se film i trädgården med projektor och ett lakan upphängt från balkongen. Det är mys det.

Kanske kommer vi iväg på Simpsons-filmen på bio i veckan också. Får se hur det blir, men det vore kul tror jag. Jag har lite lust på nåt socialt trevligt också, som typ kräftskiva eller spelkväll eller whatever. Trodde Ulrika skulle ordna det på sin semester... =)