Mee time

Jag har som det verkar en "Sara-dag" idag. M for tidigt till jobbet, en planerad övertid för något servicefönster som behöver utföras på helgen av ett gäng på hans jobb. Han verkade nöjd då han for och jag är nöjd över lite egentid. (Jag har nog minst ett inlägg i mig gällande behovet av egentid och sociala normer som säger att det är något dåligt. Men det blir en annan gång.)

Jag vaknade efter fem då M var uppe (han som jag nästan aldrig får upp före 6 i veckorna) men la mig när han var på väg igen. Vaknade halv nio (!) och kände mig halvt överkörd. Men skönt att få sova lite extra, jag är annars inte så bra på det.

Katterna är nöjda över att jag haft dörren öppen hela förmiddagen (nu blev det dock skuggigt så nu fick den stängas) så de kunnat gå som de vill. Jag åt frukost på bron i solen och funderade över skiftningarna nu. Igår då vi vaknade hade vi 5 cm snö över hela omgivningen, idag är i princip allt borta igen och jag kunde sitta i solen på bron med bara en tunn kofta över kläderna.

Lite segstartad är jag dock. Jag trodde nog att jag skulle ha varit igång med mitt efterlängtade städande redan men orken har inte riktigt infunnit sig. Men jag har en andra diskmaskin igång, första laddningen fröknäcke i ugnen och jag har åtminstone påbörjat städningen av köket.

Det lät som att M kan bli borta hela dagen och lite önskar jag nästan det så att jag hinner pyssla och städa klart. Jag ska strax dra igång den första av två (tre?) missade filmpoddar i husets högtalare och successivt dra igång min virvelvindsstädning. Kanske knasigt att jag gillar det så mycket men jag gör verkligen det. Det blir synligt resultat och jag får en känsla av att jag presterat bra. Helst lite lite bättre för varje gång dessutom...

Oscars 2019

Det blev som jag gissade en lite spridd Oscargala, men det var roligt. Nästan bättre än när en och samma film plockar hem pris efter pris. Det blir lite mer spännande.

  Röda mattan i år var kanske tråkigare än någonsin. De som intervjuar var kanske mindre plastiga än vanligt men precis lika inställsamma som alltid, vilket inte blir särskilt kul. När någon upprepar "Oh, you were fabulous!" minst tre gånger i en intervju som varar max 35 sekunder så blir det inte särskilt skojigt eller givande att lyssna på. Dessutom verkade det åter vara okej att fråga "Who are you wearing?", vilket blev mer eller mindre bannat för ett par år sedan efter att bl.a Reese Witherspoon drog igång #askhermore-rörelsen.

   Många av de "stora stjärnorna" verkade ta sig igenom mattan hyfsat osedda och över lag upplevdes den ganska gles, på något vis. Vill minnas den delen av kvällen som roligare förut, med lite mer rappa och spontana träffar med förväntansfulla filmmänniskor på väg in till årets firmafest. 

Väldigt mycket rosa fluff á la 80-tal på klänningsfronten i år, lite fler byxdresser vilket är mindre flärdfullt men samtidigt roligt att inte alla måste in i samma form. Ofta i kombination med nån slags cape, vilket verkar inne också, och det både gillar jag och inte, på nåt vis. Ingen särskild klänning, eller smoking, som jag fastnade för i år dock.

  Galan inleddes av Queen med Adam Lambert som inlånad sångare och det var rätt pampigt. Jag har dålig koll på Lambert och vet inte om han impade på mig som "substitut" för Mercury men det var en helt okej inledning. Finast blev det då en stor bild av just Freddie Mercury slängdes upp i slutet. Annars blev det mer av en traditionell inledning då första prisutdelarna Amy Poehler, Maya Rudolph och Tina Fey kom in och lite axlade den rollen. Som sagt; låt några gamla/nuvarande SNL-komiker ordna värdskapet så blir det bra. Hade trion fått fortsätta är jag säker på att det hade blivit betydligt fler skratt från min sida under natten, nu var det rätt glest.



  I och med att det saknades en värd så kändes det som att prisutdelarna kanske fått lite friare instruktioner än vanligt. Det kändes som att fler vågade/ville vara lite roligare än vad som är vanligt annars. Vissa lyckades ganska bra, men för det mesta drog jag mest på munnen och tyckte det var småtrevligt. Undantaget var kanske främst Melissa McCarthy och Brian Tyree som drog det hela lite längre då de skulle dela ut priset för bästa kostym...

  Bland tacktalen var det inte heller så många som stack ut. Ganska tidigt levererades dock det kanske sämsta jag någonsin varit med om då filmen Vice vann för bästa makeup. Jag vet på riktigt inte vad de tänkte att det skulle bli. Tre personer försökte turas om att läsa namn från en skrynklig lapp och det misslyckades ganska fatalt.


  Det känns taskigt kanske och jag förstår att det här är personer som inte står framför kameran särskilt ofta (utan snarare är riktigt superskickliga på det de gör bakom kameran), men det får de bjuda på. De vann en Oscar...

  Alfonso Cuarón, fotograf och regissör av Roma, visade en helt annan vana då han återkommande fick kliva upp och tacka personer. Det kändes nästan väntat, som om han bara fortsatte tacka fler och fler varje gång han fick en ny chans. Han kändes i vart fall avslappnad och glad över sin framgång och han tackade Netflix så många gånger att jag tror att det blev lite jobbigt för den delen av industrin som inte tycker att Netflixfilmer hör hemma på de stora galorna.

  Rami Malek vann som jag trodde för rollen som nämnda Freddie Mercury och höll kanske ett av de finaste talen. Han kändes innerlig och proffsig. Det mest oväntade stod kanske Olivia Colman för då hon vann bästa kvinnliga huvudroll då "alla" var säkra på att Glenn Close skulle ta hem det (säkert hon själv också), något Colman nästan bad om ursäkt för i sitt tal, när hon väl började få ihop orden lite mer sammanhängande. Det här måste ni se om ni inte redan gjort det, hon är bedårande fin i sin glädje:


  Ett tacktal att se om fler än en gång, det gör mig lika glad varje gång. Det finns klart likheter till det euforiska tal som Frances McDormand själv höll förra året, så jag tror att hon stod på sidan om och skrattade igenkännande. Skojigt! Jag tycker lite synd om Glenn Close, men ska jag vara ärlig så hade det känts lite konstigt om hon fick pris för en film där hon visserligen är väldigt bra, men på intet sätt gör sitt livs roll, bara för "lång och trogen väntan". Det är ju inte så det ska fungera.

  Jag hade 8 fel, 16 rätt den här gången. Som väntat inget höjdarår direkt. Men flera fel jag hade var jag så glad över ändå. Nämnda Olivia Colman tex och att bästa kostym gick till Black Panther, vilket var ett udda men kul val. Sen hade jag även fel på bästa film, det priset gick till Green Book. Det är på intet sätt en dålig film, den är snarare riktigt bra. Men jag tycker att Roma är bättre. Jag tycker att BlacKkKlansman och Black Panther kanske är bättre också, men framför allt Roma.

Green Book tar emot priset för bästa film

  Det är synd att juryn inte vågade rösta fram en icke engelskspråkig film för första gången och som sagt tror jag att det var mer av hela Netflix-grejen än just språket som var orsaken. De är inte redo riktigt än. Det är bara ett par år sedan det sist buades i salongerna på andra galor då Netflix började kamma hem priser. Det har upphört nu men jag tror känslan finns kvar hos många. Förnyelse är läskigt ibland. Och att Black Panther, en superhjältefilm, ens var nominerad i den kategorin är ju lite vågat nytänk bara det, så att de inte skulle ta hem det förstod jag visst. Men som sagt, hellre BlacKkKlansman i mitt tycke, men Green Book är en bra film den med.

  Lite småtråkig gala även i år med andra ord, med några undantag. Jag läste rubriker idag om att ingen saknade värdskapet men det håller jag inte med om fullt ut. Det blev ganska mekaniskt och det låg för mycket ansvar på utdelare och tacktal för att få det roligt, det får man nog jobba lite mer på om det ska kunna ta ut en rolig värd som lättar upp mellan priserna.

  Och mellansnacket på Aftonbladet TV var inte särskilt upplyftande eller smart i år heller. Mest märkligt och samma samma mellan varje paus. Jag hade en massa problem med osynk och lagg och fick till slut ge upp att se galan på tv:n utan fick sitta med datorn i knäet i soffan istället. Supertrist att de inte kan sända den i vettig kvalité på ett vettigt sätt. Är det det bästa vi kan erbjudas? Jag lär ju inte vara ensam om att se galan i Sverige? Nästa år blir det någon annan lösning, det har ju blivit allt lättare att hoppa på utländsk streaming så jag får kolla upp nåt sånt, tror jag.

  Ett heelt år till nästa gång nu. Och en massa bra film att se fram tills dess. Jag har ett helt gäng med icke nominerade filmer som jag lite väntat på att få se också så det lär inte bli tomt på den fronten. Tack för i år Oscars!

Oscars 2019 - gissningar!

Så var det dags för Oscargalan igen, min galahöjdpunkt på året. Kanske rent av tv-höjdpunkt. Så himla synd då att ingen "riktig" svensk tv-kanal kunde tänka sig att köpa rättigheterna för galan då. Istället är jag utlämnad till att betala Aftonbladet Plus som inte ens sänder i HD-format utan i gamm-tv-upplösning. Fantastiskt. Och inte lyckas jag se det via apple tv:n heller utan får airplaya från datorn. Dåligt.

Det om det. Jag är ruggigt förkyld nu, inte bara hosta längre, så jag hoppas att jag kommer orka hålla mig vaken inatt. Kl 02 öppnar galan med Queen, tydligen, då galan inte ska ha anlitat någon ny värd efter att Kevin Hart hoppade av. Ska bli spännande att se hur det blir. Om de nu inte överraskar med en värd ändå...

Jag har hunnit se 21 filmer i år, hade satt drömgränsen till 33 men tycker att jag nådde högt nog. Jag har sett alla nominerade till Bästa film förutom Vice, så det är ganska bra ändå. En dokumentär (RBG) och en av de animerade (Ralph Breaks the Internet) har det också blivit.

Jag tror inte att det kommer bli storslam till någon särskild i år, trots att både Roma och The Favourite har 10 nomineringar var. Men jag tror att om någon så blir Roma den mesta vinnaren. Redo för mina gissningar i år?

Bästa regi:

Vinner: Alfonso Cuarón - Roma

Vore skojigt: Spike Lee - BlacKkKlansman

Bästa film:

Vinner: Roma

Bubblare: Flera, varför inte Green Book eller The Favourite?

Bästa manliga huvudroll:

Vinner: Rami Malek - Bohemian Rhapsody

Bubblare: Christan Bale - Vice

Bästa manliga biroll:

Vinner: Richard E. Grant - Can You Ever Forgive Me?

Bubblare: Mahershala Ali - Green Book

Bästa kvinnliga huvudroll:

Vinner: Glenn Close - The Wife

Vore skojigt: Olivia Colman - The Favourite

Bästa kvinnliga biroll:

Vinner: Regina Kin - If Beale Street Could Talk

(Svår kategori, har dessvärre inte sett Kins insats och har ingen riktig favorit bland de andra.)

Bästa foto:

Vinner: Alfonso Cuarón - Roma

Bubblare: Robbie Ryan - The Favourite

Bästa originalmanus:

Vinner: Green Book

Bubblare: The Favourite 

 

Bästa manus efter förlaga:

Vinnare: BlacKkKlansman

Bästa animerad:

Vinner: Spider-Man: Into the Spider-Verse 

Bästa icke engelskspråkiga film:

Vinner: Roma

Bästa dokumentär:

Vinner: RBG

Bästa kortdokumentär:

Vinner: Period. End of Sentence.

(Total gissning utifrån internet-surr)

Bästa kortfilm:

Vinner: Skin

(Total gissning utifrån internet-surr)

Bästa animerade kortfilm:

Vinner: Bao

(Total gissning utifrån internet-surr)

Bästa originalsång:

Vinner: "Shallow" - A Star is Born 

Bästa originalmusik:

Vinner: Ludwig Göransson - Black Panther

(Patriotisk gissning, okej...)

Bästa kostym:

Vinner: Alexandra Byrne - Mary Queen of Scots

Vore skojigt: Sandy Powell - Mary Poppins Return 

Bästa scenografi:

Vinner: The Favourite

Vore skojigt: Mary Poppins Returns

Bästa Makeup:

Vinner: Vice

Bästa visuella effekter:

Vinner: First Man

Bubblare: Avengers Infinity War

Bästa klippning:

Vinner: Vice

Bästa ljudklippning:

Vinner: A Quiet Place

Bubblare: Bohemian Rhapsody

Bästa ljudmix:

Vinner: Bohemian Rhapsody

Förra året tyckte jag tydligen att galan var lite småtråkig, men jag prickade in 20 av 24 rätt. Jag har svårt att tro att jag lyckas lika bra i år så jag får väl hoppas på det omvända; kul gala med få rätt. Vi får se. Drygt två timmar kvar nu, ska väl ge mig in i sändningen från Röda Mattan nu, in i Oscarsdimman!

Golden Globe 2019

Det var ju en intressant film- och tv-gala inatt. Kanske inte superspännande och i stort sett dramafri så lite åt det tråkiga hållet kanske, men helt okej. Andy Samberg och Sandra Oh körde en väldigt snäll linje och syntes inte till så mycket, förutom i början.

Det intressanta var snarare hur spritt det blev med pokalerna. A Star is Born och Vice var förhandsfavoriter men gick bara hem med varsin trofé, om jag räknade rätt, Medan Bohemian Rapsody (med sin omstridda regissör som sparkades med bara ett par veckor kvar av produktionen) och Green Book tog hem 2 respektive 3 priser. Vi får väl se om det får några konsekvenser på röstningen till Oscarsnomineringarna, vilken startar nu i dagarna. Det blir spännande att se hur nomineringarna hamnar.

Några höjdpunkter då?

• Det var ganska korta och konkreta tal men vissa stack ut. T.ex uppskattade jag Christian Bales kanske inte helt nyktra men rätt roliga och ärliga tacktal för sitt pris för rollen som Dick Cheney i Vice, där han bl.a tackade Satan för inspiration. Ni kan se det här.
• Glenn Close gav kanske det mest förvånade men ändå mest innerliga och genomtänkta tacktalet under kvällen, när hon ropades ut som vinnare för sin prestation i den svenskregisserade (Björn Runge) Wife. Det var personligt och politiskt, på ett bra sätt. Bl.a uppmanade hon alla kvinnor att hitta sina egna drömmar, inte bara möjliggöra andras. Tyvärr har jag inte hittat någon bra inspelning av det än.
• Olivia Colman, som verkligen är på väg upp i de här sammanhangen, blev kanske lika förvånad som Close över sitt pris för Favourite. Hon började med att snubbla på orden en stund, svära en del på brittiskt vis och sen tacka för smörgåsarna på galan. Ja, hon hann med att tacka "sina bitches" också (Emma Stone och Rachel Weisz). Jag har inte sett filmen än men har aldrig sett henne i en dålig roll så jag hoppas att hon blir uppmärksammad även på Oscars.

• Den fantastiskt roliga Carol Burnett (som ibland påminner mig om Eva Rydberg av nån anledning?) fick ett helt nyinstiftat pris som dessutom nu bär hennes namn framöver, en "lifetime achievement award" för prestation inom tv. Sedan tidigare har galan en motsvarande för livslång prestation inom film, Cecil B. DeMille award, som i år gick till Jeff Bridges.
• Maya Rudolph och Amy Poehler kom till galan tillsammans i en golfbil istället för sedvanliga limousinen och var kanske bland de roligaste presentatörerna då de senare skulle dela ut pris för bästa screenplay.  Jag säger det igen; varför inte låta SNL (med gamla och nya medlemmar) fixa värdskapet för Oscarsgalan? De kommer inte göra någon besviken.

  Till den mer ytliga delen då, det är ju trots allt också en del av hela galagrejen. Jag är själv långt ifrån någon klädmogul men har alltid varit lite svag för att titta på de snygga (och ibland rätt märkliga) utstyrslarna på röda mattan så jag missar sällan den delen före galorna. Själva programmet var precis så tråkigt som det brukar, det är verkligen ingen hög journalistisk klass på den delen. Vad som blivit skojigare är att det inte längre bara är kul att kolla på kvinnornas påkostade outfits utan att allt fler män faktiskt också tänker bortom den sedvanliga svarta smokingen. I år tror jag Timothy Chalamet och Idris Elba gjorde störst intryck på mig av männen (googla!). Bland kvinnorna så tycker jag Halle Berry var totalt överlägsen, jag verkligen älskar hennes klänning!

Hur snygg är hon inte? Nämnas i övrigt bör också Emily Blunts fantastiska klänning och jag gillade också Melissa McCartneys, som ska ha en stor eloge för att hon inte "gömmer sig" i tältliknande kreationer vilket annars brukar vara vanligt bland skådisar som inte är modellsmala. Amy Adams brukar vara min favorit på röda mattan men var faktiskt rätt tråkig den här gången.

Såg någon mer galan? Besvikelser? Höjdpunkter? Jag hade som sagt inte hunnit se så mycket av det som var nominerat så det är lite svårt att uttala sig om vilka priset som hamnade rätt osv. Jag har en lång lista med filmer jag vill se som jag gissar kommer ha betydelse för den fortsatta delen av årets "award season".

Award season - woho!

Så var det dags, första filmgalan är på gång. Jag brukar inte sitta uppe för Golden Globes men jag la in lite lediga dagar på måfå då vi skulle meddela våra önskemål inför jul/nyår och råkade (faktiskt) få med morgondagen bland dessa. Då jag insåg att det sammanföll så behöll jag ledigheten trots att jag tänkt backa på den först. Så skojigt att kunna se den live.

Det är egentligen en bitvis ganska plastig värld, väldigt långt från min egen verklighet men det kanske är det jag gillar. Trots det bitvisa plastiga så är galorna också väldigt mycket glädje och stolthet och har dessutom ofta en del inklämd sarkasm som jag gillar. Självdistans är skojigt.

Nattens värdar; stora förväntningar!

 Just nu är det timmen med röda mattan som är igång, själva galan börjar först kl 2. Det är den här timmen som skådisarna försöker få till vettiga, hyfsat innehållsrika intervjuer med programledare som mest halvskriker "Oh my God!!" till svar på nästan allt de säger. Inte lätt att försöka få fram något givande då. Ett märkligt dyrkande ibland, men det hör väl till spelet. Sedan det blev en "big no no" att fråga kvinnliga skådisar om kläderna (helt rätt) så är det som att programledarna inte riktigt funnit sin plats i det hela, det är rätt spännande faktiskt, snudd på löjeväckande ibland. Och väldigt amerikanskt i min bok.

 Globes är ju lite lättsammare än Oscars så det är fler möjligheter till oväntade saker, vi får väl se om det händer nåt kul inatt.

A spoonful of sugar

Två nätter i rad då jag fått sova 8 timmar med få avbrott med bettskena i och tyst-tassande sambo på mornarna har gett lite välbehövligt energipåslag. Inte nog dock, men jag mår lite lite bättre. Har lite mer ork.

Ikväll hade jag biodejt med min "work wife" F och vår gemensamma socionompraktikant. Hade tänkt ställa in den men då orken fanns så kändes det kul att åka ändå. Vi bestämde före julledigheten att vi skulle ses och se Mary Poppins tillsammans för att göra något skojigt utanför jobbet efter den minst sagt intensiva höst vi haft. Att F och jag haft mycket har absolut spillt över på praktikanten som, som tur är, visade sig vilja vara med mycket "på riktigt" och verkligen har kunnat vara något av en extra hand.

Vi har på pappret varit fler men jag tror att få skulle invända mot påståendet att F och jag drivit projektet och projektgruppen till väldigt stor del det här året, speciellt nu under hösten då införandet av det nya personalsystemet kom igång på riktigt. Så vi har dragit ett enormt lass tillsammans och med den äran, skulle jag vilja påstå. Hon kan vara den bästa jag jobbat med. Vi jobbar och tänker ofta lika och där vi har våra respektive brister så täcker vi upp bra för varandra. Kanske inte så bra att vi båda har höga ambitioner och krav på oss själva, men det har å andra sidan gett ett bra resultat.

Och två trötta chefer. Före bion satt vi och pratade lite och hon beskrev nästan ordagrant samma trötthetskänsla som jag haft under ledigheten. "Lite som när man varit sjuk och haft feber ett tag, när det känns som att man är frisk men kroppen ändå inte orkar något, som att det kommer en feberkänsla eller matthet vid minsta ansträngning." - Precis så! Skönt att höra henne beskriva det men trist att det är så vi båda spenderar våra ledigheter. Men det minskar ändå min egen oro.

Och filmen då? Fantastisk, helt oväntat faktiskt. Jag hade ett leende på läpparna nästan hela filmen igenom. Precis vad jag behövde.

Självbeslutsamhet

"Ska jag gå ut och fortsätta med min trädgårdshörna eller ska jag koka te och lägga upp fötterna i soffan och se en film?" Det var funderingen för en timme sen. Jag kom på den briljanta lösningen att sätta igång ett avsnitt av The Crown (2016) medan jag kollade lite nyheter på datorn medan jag bestämde mig. Och därmed hade jag ju lite bestämt mig utan att ha behövt ta ett beslut. Ungefär...

Jag skulle ha behövt gå ut en stund och det hade säkert gjort det här trötta huvudet gott med lite frisk havsluft och den meditativa känsla som trädgårdsarbete faktiskt ger mig. Men jag gav in för tröttheten och lättjan istället ikväll. Det lite kyliga och mulna vädret hjälpte till att övertyga mig om det.

När avsnittet är slut får vi se om jag lyckas ta beslut om vilken film jag ska se till mitt te. Det har varit stora beslut hela dagen idag så jag har väl helt enkelt inte riktigt ork att fortsätta på hemma plan också, så vi får väl se vad det blir. Mina pengar är nog på youtube-klipp på allehanda brittiska tv-program.

Mitt hem och min trädgård

Läste just att "din gräsmatta speglar din personlighet". Jag hoppas det inte stämmer. Jag har just klippt vår och den är inte i något superbt skick direkt. Uppe där den stora tallen är har gräsmattan nästan omvandlats till skogsträdgård med alla kottar, torra träpinnar och barr som tillsammans antagligen är fler än antalet gröna grässtrån. På sina håll börjar det sticka upp stora stenar som jag får anstränga mig för att inte misshandla gränsklipparen med och på andra håll är det hål i marken eller rent av mossa. Svärfar har sagt att han ska låna ut nån slags rivmaskin, vilket visst ska vara bra för att få tillbaka liv i gräsmattan med. På sina håll tror jag att vi kommer behöva jämna ut med ny jord och så ny gräsmatta.

Jag gillar att klippa gräset och har som oftast alls inget emot att det blivit min uppgift. Det ger mig möjlighet att skingra lite tankar och känns som oftast nästan terapeutiskt. Mestadels lyssnar jag på poddar eller musik; idag var det Kermode & Mayo-filmpodden; den enda pod jag på riktigt tokgillar.

Vi har tvättat och sjösatt segelbåten idag också. Det tog hela förmiddagen. Sen spenderades eftermiddagen i stan inhandlandes saker som saknades till båten och mellan ett par av de ärendena så hann vi förbi Plantagen för att köpa hem ett gäng säckar jord och täckbark. Imorgon då M och svärfar seglar hit båten hoppas jag hinna greja lite med trädgården och åtminstone börja få till min tänkta köksträdgård som inte blivit av trots att den skulle varit i bruk redan förra sommaren.

Och så måste jag ta hand om och göra nåt av rabarbern som äntligen vuxit sig stor. Klassiker som paj  och rabarberkaka finns i tanken. Och så måste jag städa köket som aldrig tycks få vara städat längre. Det finns en tendens att framför allt köksbordet fylls på med blandade verktyg och datorsaker av nån anledning. Jag vet inte hur det kommer sig men det krockar med min önskan om att ha ett rent köksbord med en duk och gärna lite blommor och/eller en fruktskål...

Många saker på söndagslistan med andra ord. Fast egentligen skulle jag helst av allt bara vilja sova under en filt på en av solstolarna i trädgården och hämta energi genom att djupandas havsluft.

Oscars 2018

Så var award season över för den här gången, och det var kanske en av de småtråkigaste åren på ganska länge. Det är ju alltid något särskilt med filmgalorna, om du frågar mig förstås, och alldeles särskilt med Oscargalan, som är lite av en enorm firmafest på tv.

Men i år så var firmafesten lite för trogen sitt manus, lite för städad och de där kollegorna med prickar i protokollet hölls hemma, eller åtminstone utanför bild. Den var inte ens riktigt politisk. Året med #oscarssowhite var betydligt mer så, och bjöd på både mer engagemang och skratt. Som jag minns det.

Jag hade ju gissat på en städad gala, men det blev nog mer så än jag tänkte mig. Till och med öppningsmonologen hölls lite försiktig av Jimmy Kimmel, som gjorde en fullt ut godkänd men föga överraskande insats som kvällens värd. Jag skulle inte säga att det var tråkigt, inte alls, men det tände liksom aldrig till ens då han var i bild.

Väntade vinnare i kvartett

Lika föga överraskande blev själva prisutdelningen. Jag prickade rätt på 20 av 24 kategorier totalt, varav två var vilda chansningar och bästa film blev min andrahandsgissning, The Shape of Water. Jag hade kanske själv hellre sett Three Billboards... som vinnare men jag var inte missnöjd ändå. Båda är bra filmer. Den enda lilla överraskningen var kanske att Jordan Peele tog hem pris för bästa originalmanus (Get Out). Men det var en riktigt kul överraskning då det inte egentligen är en film som kanske klassiskt hamnar på Oscargalans prislista. Vilket i och för sig kan vara lite av en fördom av mig då det faktiskt egentligen är så att Oscars är betydligt bättre på det breda perspektivet än till exempel den svenska motsvarigheten Guldbaggen. Och har ni inte sett Get Out så gör gärna det, den är lite överraskande i sig själv faktiskt.

Jordan Peele

Så ja, lite småputtrig och tillrättalagd gala är väl mitt övergripande omdöme. Även om det var väntat så blev jag väldigt glad för Frances McDormands vinst av bästa kvinnliga huvudroll och hennes tal var lite uppfriskande i sammanhanget.

Lady Bird fick ingen Oscar med sig hem, vilket kanske var lite orättvist, men å andra sidan är jag alldeles övertygad om att vi inte sett det sista från Greta Gerwig i regirollen. Jag hoppas inte det i vart fall. Jag tänker i övrigt försöka se några av de jag inte hann med före galan men som fortfarande känns väldigt intressanta, som Call Me By Your Name tex och Mudbound. Kanske även The Square, Ruben Östlunds bidrag som inte vann i kategorin för bästa icke engelskspråkiga film.

Till nästa år önskar jag mig lite mer drama, lite mindre tillrättalagda tal fler brott mot manus och lite mer udd på det hela. Ny värd? Ja, ge stafettpinnen till Maya Rudolph, Alison Janney, Kristen Bell, Emma Stone eller varför inte Ricky Gervais om vi nu vill elda lite under den nästan iskalla grytan?

Oscarspepp!

Jag sitter framför tv:n och halvtittar på sändningen från röda mattan på Hollywood Boulevard som varvas med svenska kommentarer i reklampauserna. Hittills inte superspännande faktiskt, jag som annars brukar gilla  det som upptakt. Men det har inte riktigt varit så händelserikt än, jag vet inte om det beror på den uppenbara spänning som skapats kring allt det politiska som (med stor rätta) omringat samtliga galor den här säsongen. Men hittills har det varit mycket komplimangkastande fram och tillbaka mellan skådespelare och programledare, men utan att kommentera kläderna förstås. Men det är inte svart som protesterande klädkod på den här galan i vart fall, jag måste nog erkänna att jag är glad för det. Glam och politik kan absolut gå ihop.

Och inga skandaler än så länge, inget påhitt som de som Sacha Baron Cohen har gjort ett par gånger, det kanske är lite fel år för det. Eller så skulle det vara helt rätt, jag vet inte. Jag tycker att det är tokbra att #meetoo och #timesup äntligen har kommit och för att stanna länge, som det verkar, och jag vill ju tro att det går att kombinera med glammet och ett lättsamt sätt att fira filmkonsten på också. Jag vill ju tro att det ska rensa upp lite i branschen och vi ska slippa den enorma besvikelsen när skickliga personer avslöjas som scumbags som kunnat svina sig igenom sina framgångsrika karriärer.

Och, så hoppas jag att det ska göra att saker som faktiskt händer ska hanteras direkt och där det bör hanteras; dvs rättsligt eller hos ansvariga arbetsgivare. Som det är nu riskerar människor (män) att dömas i media på grund av rykten eller på väldigt gamla "meriter" som i sig tenderar att bli lite tveksamma. Det tar allvaret från grundtanken, kan jag tycka, och kan drabba fel och orättvist. Så att det här blir en självklarhet skulle definitivt alla vinna på. 

Jag sitter själv i år också, med M i rummet bredvid som lyckas sova trots att jag har tv:n på och som ska väckas halvvägs in i galan så att han hinner ner till Sundsvall och till jobbet i tid. Men ja, jag är ju van att sitta själv så det funkar alldeles bra i år också. Och nu är det snart dags

Oscars 2018 - gissningar

Så, om jag ska ge mig på mina årliga gissningar inför nattens Oscargala? Jag har nu sett 20 av alla nominerade filmer. Jag brukar ha som mål att se alla de som har fler än en nominering men där fattas jag i år tre titlar av de totalt 16. Tre filmer som jag gärna sett; Mudbound (4 nomineringar), Call Me by your Name (4 nomineringar) och Coco (2 nomineringar). Men då har jag istället sett några med bara en nominering istället.

Så, då till mina ovanligt dåligt underbyggda gissningar;

Bästa film

Vinner:  Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Borde vinna: vet faktiskt inte, jag tror att jag håller på just den.

Bubblare: Här tippar många The Shape of Water men jag tror nånstans att Billboards vinner både på de plagiatanklagelser som riktats mot Water och på att det är en lättare historia att ta till sig; den tilltalar bredare helt enkelt. Men jag kan ha fel.

Bästa regi

Vinner: Guillermo del Toro

Borde vinna: En liten del av mig vill säga Greta Gerwig, både för att Lady Bird var så väldigt bra men också för att det borde vara på tiden med en kvinnlig regissörsvinst. 

Bubblare: Jordan Peele för Get Out skulle ju vara en liten skojig chock.

Bästa kvinnliga huvudroll

Vinner: Frances McDormand

Borde vinna: Definitivt McDormand, hon är fantastisk alltid.

Bubblare: Alla nominerade gör bra prestationer så inget är omöjligt.

Bästa manliga huvudroll

Vinner: Gary Oldman

Borde vinna: Kanske Daniel Day-Lewis skulle ta hem den även om jag hade ruskigt svårt för Phantom Thread.

Bubblare: Det är Day-Lewis sista film, enligt han själv, så det kan mycket väl bli han som kammar hem det.

Bästa kvinnliga biroll

Vinner: Allison Janney

Borde vinna: Laurie Metcalf

Bubblare: Svårt att säga om det finns nån. Jag tror att Janney är ganska säker här och jag säger väl inget dåligt om det, men jag var inte superimponerad av den filmen i stort medan jag tycker att Metcalf levererade en klockren "vanlig mamma"-roll i Lady Bird. 

Bästa manliga biroll

Vinner: Sam Rockwell

Borde vinna: Rockwell är en värdig vinnare, i en roll som brukar vara tacksam i Oscarssammanhang.

Bubblare: Samma här; alla nominerade gör bra prestationer så allt är möjligt, men baserat på själva rollen så är det nog Rockwell som ger minst pengar tillbaka.

Bästa animerade

Vinner: Coco

Borde vinna: Jag har faktiskt inte sett någon men allt surr tyder på att det är Coco i år som tar hem det.

Bästa foto

Vinner: Blade Runner 2049

Borde vinna: Blade Runner 2049

Bubblare: Helt klart stor möjlighet att Dunkirk snor den, men jag skulle nog bli lite besviken då. Blade Runner var nästan orimligt snygg.

Bästa manus efter förlaga

Vinner: Call Me By Your Name 

Borde vinna: Svårt att säga, jag har inte sett alla i den här kategorin.

Bubblare: Skulle vara The Disaster Artist kanske?

Bästa originalmanus

Vinner: The Shape of Water

Borde vinna: Åh, svårt. Jag gillar alla de nominerade på rätt olika sätt.

Bubblare: Get Out, Lady Bird, Three Billboards..., ja tom The Big Sick är fullt möjliga här (dvs alla nominerade), men The Shape of Water är nog mest "out there" ändå och tar hem det.

Bästa klippning

Vinner: Dunkirk

Borde vinna: Faktum är att det är just en av de saker som imponerade med Dunkirk så jag ställer mig helt bakom min egen gissning...

Bubblare: Baby Driver skulle kunna vara en rimlig utmanare, men inte riktigt trolig.

Bästa kostym

Vinner: Phantom Thread

Borde vinna: Den eller möjligen The Shape of Water

Bubblare: The Shape of Water och Victoria & Abdul är väl rimliga utmanare.

Bästa makeup och hår

Vinner: Darkest Hour

Borde vinna: Darkest Hour, jag kände inte ens igen Gary Oldman bakom all make.

Bubblare: Ingen rimlig, tror jag. 

Bästa scenografi

Vinner: The Shape of Water

Borde vinna: Ja, den borde vinna. Lägenheten var tex fantastisk, som om den vore tecknad nästan.

Bubblare: Tveksamt men det skulle vara Darkest Hour då eller möjligen Blade Runner 2049.

Bästa originalmusik

Vinner: The Shape of Water

Borde vinna: Den borde verkligen vinna, musiken var det som jag var mest hänförd av under filmens gång.

Bubblare: Möjligen möjligen Star Wars: The Last Jedi

Bästa originalsång

Vinner: Remember Me från Coco

Borde vinna: Jag har för dålig koll för att uttala mig egentligen.

Bubblare: Det brukar gå bra för de animerade i den här kategorin så jag tror den står ganska ohotad.

Bästa ljudklipp

Vinner: Dunkirk

Borde vinna: Dunkirk, eller möjligen Baby Driver

Bubblare: Det skulle vara Baby Driver då med sin annorlunda musiksättning.

Bästa ljudmix

Vinner: Dunkirk

Borde vinna: Samma svar som under ljudklipp.

Bubblare: Nu vinner ofta krigsfilmer i sådana här kategorier men Star Wars: The Last Jedi är väl inte helt omöjlig (och värdig) vinnare också.

Bästa visuella effekter

Vinner: Blade Runner 2049

Borde vinna: Svårt att säga, samtliga nominerade har gjort bra ifrån sig på den punkten.

Bubblare: War for the Planet of the Apes.

Bästa utländska film

Vinner: A Fantastic Woman

Borde vinna: Jag har inte sett någon så jag har ingen egen favorit, förutom den lilla gnistan av svensk lojalitet som säger The Square förstås

Bubblare: Vad jag hört så är det ganska jämnt mellan dessa i bettingen så The Square kan absolut stå som vinnare.

Avdelningen för rena tokgissningar innehåller följande kategorier:

Bästa dokumentär

Vinner: Icarus, mest för att det är den enda jag hört talas om bland de nominerade... 

Bästa kortdokumentär

Vinner: Traffic Stop

Bästa animerade kortfilm

Vinner: Dear Basketball

Bästa kortfilm

Vinner: Watu Vote/All of Us

 

BAFTA

Igår var det dags för ytterligare en filmgala; den brittiska BAFTA. Jag har inte sett den, den brukar inte gå att finna så lätt på nätet, men jag har läst lite om hur det gick. Både Three Billboards... och The Shape of Water var vinnare och det var väl ingen överraskning. Och trots mitt fundersamma inlägg om favoriter i förra veckan så måste jag nog säga att det är de som lämnat störst intryck på mig, än så länge. Av dessa två håller jag nog den förstnämnda kanske lite högre för att den kom mig närmare, men å andra sidan så är den sistnämnda kanske mer ovanlig och en film som lämnat mig grubblandes ett flertal gånger.

Ett par veckor kvar nu till den stora Oscargalan och jag har fortfarande sett alldeles för få filmer. Men än finns ju tiden. Om jag ids nån kväll i veckan ska jag försöka skriva lite om de jag sett hittills.

Oscarsfavorit?

Jag försöker så sakta att kolla på så många Oscarnominerade filmer som möjligt innan den stora dagen, som vanligt. Jag måste säga att det här kanske är det året som jag, hittills i vart fall, inte riktigt hittat den där Sara-filmen. Nåt att bli kär i och hålla på lite extra. Det brukar alltid finnas någon.

Närmast kanske The Shape of Water (2017) kommer, men jag funderar fortfarande över den, en dryg vecka efter att jag såg den på bio. Men den är klart vackrast hittills, inte minst var musiken fantastisk. Och det är en vacker historia med absolut bra rollprestationer (även om jag nu hade velat se Michael Shannon göra en annan typ av roll), med välgjorda miljöer och välskrivna karaktärer. Men det är ändå något som gör att jag inte helt stämt in i hyllningskören.

Sally Hawkins och Doug Jones

Kanske det kommer, den där riktiga höjdarfilmen. Jag har än så länge bara sett 12 av de nominerade så det finns många kvar på listan.

Film 2018: Solsidan (2017)

Bio är ju alltid bio så blir man bjuden på ett besök så funkar ju faktiskt nästan alla filmer. Lite så tänkte jag när jag tackade ja och gick och såg Solsidan (2017). Jag hade kanske egentligen ingen uppfattning då jag bara sett enstaka avsnitt på tv. Jag tror att jag såg kanske första säsongen eller så. Så förväntningarna var egentligen inga alls.

Har man bara lite koll på vad Solsidan är så kommer man in i handlingen utan bekymmer (inte ens det behövs antagligen). Det börjar med ett julfirande hos Fredde (Johan Rheborg) och Mickan (Josephine Bornebusch) där Alex (Felix Herngren) och Anna (Mia Skäringer) släpper bomben att Anna träffat en ny man, David (Henrik Schyffert), och att de ska skiljas. Mickan har bekymmer med sin status i sociala medier, Fredde brottas med relationen till sin vänster-pappa (Sven Wollter) och deras tonårsson Viktor ifrågasätter kapitalismen, passande nog. Och så har det obehagliga paret Ove (Henrik Dorsin) och Anette (Malin Cederblad) bekymmer med ynglandet.

Det märks ju tydligt att de här rollerna är väl inövade i de fem säsonger som serien gått på tv, de gör alla sina roller väldigt övertygande. Handlingen i sig är också rätt lätt att köpa, både det komiska och det mer allvarliga. Men som min kollega som jag såg filmen med sa; det kunde varit fler skratt. Det var nog huvudet på spiken. Jag skrattade, det gjorde jag, men inte sådär väldigt många gånger. Och de djupare ämnena blev mer obekväma en så väldigt djupsinniga egentligen. Sen har jag lite svårt för det där som så ofta återkommer i svenska filmer; att man av någon anledning försöker gestalta nåt slags vimmeluppslag i Hänt i veckan med en massa kändisar som visar upp sig utan repliker. Oerhört fånigt, om du frågar mig.

Så ja, jag kände mig ganska underhållen men inte superroad, vilket nog förvånade mig lite. Det var absolut inte en dålig film men inte heller superbra, helt enkelt. Och den har fått mig att börja se lite Solsidan-avsnitt på CMore faktiskt. Det är inte omöjligt att inbitna Solsidan-fans tycker annorlunda än mig men betyget blir 2+/5

Recensioner

Film 2018: Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (2017)

I måndags efter jobbet hämtade jag ut två gratisbiljetter till förhandsvisningen av Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (2017) och ikväll tog jag med bästa Lil'sis för att se den. Jag var lite osäker på om hon skulle gilla den men vi gick båda ifrån biosalongen väldigt nöjda.

En mamma till ett mordoffer har ledsnat på att månaderna gått utan att den lokala polisen kommit ens i närheten av att lösa det brutala mordet på hennes dotter och hyr tre stora reklamskyltar intill en glest trafikerad väg för att påminna dem och bygden om att så är fallet. Det skapar turbulens i staden och då det visar sig att den utpekade polischefen (Woody Harrelson) dessutom är döende i cancer så är sympatierna för Mildred (Frances McDormand) inte helt självklara.

Jag har varit en stor beundrare av McDormand sedan jag såg henne i en av mina absoluta favoritfilmer Fargo (1996) och hon gör mig på intet sätt besviken den här gången heller. Hon vann en Golden Globe i söndags natt för sin insats och den var absolut välförtjänt. Detsamma gjorde för övrigt Sam Rockwell för sin biroll som den alkoholiserade, och inte alltför smarta, polisen Dixon, också det välförtjänt. Filmen fick för övrigt två Globes till; för bästa screenplay (manus) och för bästa drama. Så att den kommer att dyka upp på listan över nomineringar till Oscargalan är väl något att räkna med.

Trailer (se inte för länge bara, som vanligt ges för mycket av storyn):

Filmen är som sagt välspelad rakt igenom och jag älskar hur karaktärerna är skapade; mångfacetterade med bra såväl som dåliga sidor som inte alltid gör det som kanske skulle gynna dem själva mest. Så ska det vara, människor är inte onda/goda eller ständigt välgenomtänkta. Jag tycker dessutom att filmen tar svängar som jag åtminstone inte kunde förutse och den skriver verkligen ingen på näsan. Ortsborna håller som bäst på att lära sig att det inte är okej att särbehandla, eller för den delen tortera, svarta människor (och kanske inte heller homosexuella) men har inte riktigt kommit så långt som att se problemet med att göra den kortväxta medborgaren James (Peter Dinklage) till allas driftkucku. Hela den delen är t.ex. skriven med glimten i ögat även om ämnet är seriöst betonat. En välbalanserad film jag varmt rekommenderar; betyg 4/5.

Recensioner

Kurs och bio

Ingen M och Smilla här när jag kom hem och inte är de på väg heller. Planerna blev ändrade då M inte lyckades få nån bekräftelse på sin semesteransökan. Jättetrist, men de kommer imorgon kväll istället.

Idag har jag spenderat hela dagen på en arbetsmiljöutbildning som jag kanske hade förväntningen skulle vara lite trist och väldigt upprepande. Men så blev det faktiskt inte. Det blev en riktigt givande dag med många tankar noterade, en del dåligt samvete förstås för allt jag vill göra/förebygga men inte riktigt hinner, och en hel del ny kunskap. Så jag är nöjd. Det var första dagen av tre men de andra två kommer lite utspritt de kommande två månaderna.

Ja, och sen fackligt medlemsmöte där funderingar om att engagera sig lite mer väcktes igen. Vi får väl se. Efter mötet bjöds vi på bio (och godis) som var helt okej. Första gången jag såg film på Folkets bio i kulturhuset Väven, så det var lite speciellt ändå. Kanske inte den bästa filmen för någon som har en långsamt stegrande åldersnoja inför det kommande året kanske, men den var ganska kul och framför allt lättsam, vilket passade mitt stämningsläge. Filmen var Aurore (2017) eller 50 Vårar på svenska; en fransk film om en 50-something kvinna, frånskild med snart vuxna barn, med ett oinspirerande arbete och nån form av inneboende rastlöshet. Ganska enkel film som inte for ut något särskilt åt något håll, men det måste ju inte alltid vara så heller. Men den var inte särskilt smickrande för franska män...

Imorgon är det fredag, veckan har bara rusat fram. Snart en vecka utan min fina fina Rosa.

The Big Sick (2017)

Jag tänkte fortsätta ha min blogg i nån slags innehållslig röra och tipsa om en film jag såg på förhandsvisning på bio i måndags; The Big Sick (2017).

Manus är skrivet av Emily Gordon och Kumail Nanjiani och filmens handling är löst baserad på hur de två träffades. Nanjiani spelar sig själv medan Gordons roll spelas (med den äran) av Zoe Kazan. De är lika omaka som maka på nåt vis, och jag gillar det.

Jag tror, men kan ha fel, att det var ganska länge sedan jag såg en nygjord romcom som faktiskt var både rolig, lite sorglig och romantisk med precis lagom balans mellan de tre. Men den här passade väl in i formen. Jag skrattade gott flera gånger (dvs den klarade av Kermode/Mayos The Six Laugh Test ganska fort), mer än vad jag förväntat och jag kände mig på riktigt underhållen när jag reste mig från biostolen.

Jag hade bara hört filmen nämnas på ovan nämnda filmpod så mina förväntningar var inte så höga. Som vanligt det bästa utgångsläget. Jag hade antagligen klippt den aningen mer (det blev lite rundgång mot slutet) och jobbat lite extra på att få bort det ibland malplacerade småleendet som Nanjiani lite för ofta bjöd på. Holly Hunter gör filmens kanske bästa prestation som Emilys mamma och har förvånansvärt bra kemi med Ray Romano som spelar hennes make. Adeel Akhtar gör en riktigt bra insats i den lilla och tystlåtna rollen som Kumails bror och Zoe Kazan är en perfekt känslomässig bergochdalbana.

Så jag tänker inte berätta så mycket om handlingen nu, tror jag. Och skippa trailern, det här är en film du mycket väl kan gå och se utan att ha så mycket koll på. Tro mig. Betyg 4-/5

Födelsedagshelg

I helgen, igår närmare bestämt, var det min fina bästmans födelsedag. Han är inte så mycket för att fira men jag gillar att fira så han hade inte så mycket val annat än att komma hem och vara med på lite enkelt fikafirande. Jag höll inbjudningslistan kort; bara svärföräldrarna och Lil'sis med Joel var tilltänkta. Jag hade kunnat bjuda in lite vänner med, men det kändes av någon anledning lite omständigt.

Obligatoriska födelsedagsfrukostbrickan :)

Jag älskar att baka, men jag är egentligen inte höjdare på det. Och jag skulle nog behöva öva lite på nya grejer, men när ska jag hinna eller ha anledning att göra det? Jag vill ju inte ha en massa fikabröd hemma heller...

Kort sagt; min del av fikat blev ingen höjdare. Bla blev den tänkta marängtoppen på tårtan inte alls (men tre försök hamnade i soporna), men de väluppfostrade gästerna uttryckte nöjdhet ändå. Joel räddade fikat lite genom sin raw-kladdkaka på dadlar, frön och nötter toppad med ganasche och färska blåbär. Den var fantastiskt god och gick hem hos alla.

Kvällen spenderades på bio. Vi såg Wonder Woman (2017), en kanske inte fantastisk film men absolut riktigt bra. Några lite småfåniga partier, men det hör till i superhjältefilmer. M sa i efterhand att han tyckte lite synd om henne som var tvungen att springa runt och rädda världen i högklackat, och jag kunde väl bara hålla med. Men välspelad, snygg och spännande.

Och idag åt vi lunch med svärföräldrarna och sen for vi och handlade lite nya kläder till M för presentkortet han fick av mig i present. Det blev bra; ett par nya skjortor och en t-shirt. Han har ju samma "bekymmer" som jag nu när han tappat i vikt, att kläderna inte riktigt passar. Jag köpte också en jättesöt klänning på Indiska som jag inte riktigt kunde knäppa helt. En klänning att komma i, med andra ord. Kanske dumt, men jag valde att göra så istället för att gå upp en storlek då den kändes som att den kan komma bli stor ganska snart.

Så allt som allt tror jag det blev bra. Jag fick ett "Hemma nu, tack för en fin födelsedag!"-meddelande ikväll efter att han farit hem med tåget igen. Lågmäld helg, om än fullplanerad med lite för lite vila, men bra.

Lindgrens värld

När TV4play gick över till CMore så var jag först lite tveksam men ganska snart insåg jag de många fördelarna. När jag inte har några tv-kanaler i övrigt så har det istället blivit några streamingtjänster och det är helt värt det. TV4 gillade jag men CMore blev ju som ännu bättre. Många kanaler att live-streama och en hel del program att se också. 

För tillfället har jag fastnat lite att se på de Astrid Lindgren-filmer som finns, som brukar visas på SF-kanalen (som man kan streama). Jag hamnade i slutet av en Madicken-film en kväll och fick mersmak så igår letade jag fram den på play och såg från början. Och ikväll har jag den andra Madicken-filmen på. Mysigt. Och lite spännande att se filmer med vuxenögon som jag annars mest har barnminnen till.

Madicken var nog en av de Lindgren-filmer/-böcker som jag gillade mest. Jag ville vara Madicken i det fina huset med de röda sandalerna på Valborg, de fina nattlinnena, trädgårdsgungan och inte minst vänskapen till Abbe. Hon var orädd och klok men jag tror att det jag relaterade till var det lite lill-gamla och den stora empatin i karaktären. Och önskan att ha det lite mer som hon kanske. Hemma hos oss var det på många sätt mer som hos Nilssons och även om det gestaltas lite gemytligt så var det inte så det kändes.

Ronja såg jag också många gånger, och läste boken om och om igen. Bullerbyn, den senare filmatiseringen, såg jag nog sönder på VHS. Kajsa Kavat läste mormor för mig och den älskade jag också. Boken mycket mer än filmatiseringen. Lejonhjärta gav mig ångest på riktigt (jag minns fortfarande paniken som steg första gång jag försökte se filmen, jag har aldrig sett den i sin helhet sedan dess) och jag hade ganska svårt för både Pippi och Tjorven. Det är väl ganska talande att jag hade svårt att inte sympatisera mer med Prussiluskan än Pippi, haha...

Jag hoppas att barn läser och ser Lindgrens berättelser fortfarande. Att de lever vidare och skapar lika mycket fantasi och ger upphov till egna funderingar och berättelser som de gjorde för mig. 

Fler bra slut

Och jo, en sömnlös kväll/natt såg jag sista halvan av Up in the Air (2009). Att se halva delar av gamla favoriter tycks vara en ny trend sedan jag skaffade nya apple tv och fick tillgång till C More. Hursom så var den lika bra som jag minns den. Med den bästa fulgråt-scen jag sett sedan The Shining (1980);

Sådana här "i mitt huvud"-perioder som jag tycks vara i just nu (åtminstone delvis) passar filmer som denna perfekt. Förväntar mig att nosa fram lite Hugh Grant, Sandra Bullock, Drew Barrymoore och säkert ännu mer George Clooney innan det är över.