Mee time

Jag har som det verkar en "Sara-dag" idag. M for tidigt till jobbet, en planerad övertid för något servicefönster som behöver utföras på helgen av ett gäng på hans jobb. Han verkade nöjd då han for och jag är nöjd över lite egentid. (Jag har nog minst ett inlägg i mig gällande behovet av egentid och sociala normer som säger att det är något dåligt. Men det blir en annan gång.)

Jag vaknade efter fem då M var uppe (han som jag nästan aldrig får upp före 6 i veckorna) men la mig när han var på väg igen. Vaknade halv nio (!) och kände mig halvt överkörd. Men skönt att få sova lite extra, jag är annars inte så bra på det.

Katterna är nöjda över att jag haft dörren öppen hela förmiddagen (nu blev det dock skuggigt så nu fick den stängas) så de kunnat gå som de vill. Jag åt frukost på bron i solen och funderade över skiftningarna nu. Igår då vi vaknade hade vi 5 cm snö över hela omgivningen, idag är i princip allt borta igen och jag kunde sitta i solen på bron med bara en tunn kofta över kläderna.

Lite segstartad är jag dock. Jag trodde nog att jag skulle ha varit igång med mitt efterlängtade städande redan men orken har inte riktigt infunnit sig. Men jag har en andra diskmaskin igång, första laddningen fröknäcke i ugnen och jag har åtminstone påbörjat städningen av köket.

Det lät som att M kan bli borta hela dagen och lite önskar jag nästan det så att jag hinner pyssla och städa klart. Jag ska strax dra igång den första av två (tre?) missade filmpoddar i husets högtalare och successivt dra igång min virvelvindsstädning. Kanske knasigt att jag gillar det så mycket men jag gör verkligen det. Det blir synligt resultat och jag får en känsla av att jag presterat bra. Helst lite lite bättre för varje gång dessutom...

Skön söndag

Jag hade ett erbjudande om biosällskap ikväll som jag tackade nej till då jag inte trodde jag skulle ha bilen tillgänglig. Idag ska det nämligen (äntligen!) bytas varmvattenberedare i huset och enligt mina kalkyleringar skulle det ta hela dagen. M, min kära hypertidsoptimist, protesterade och sa att "det går på ett kick, det är ju bara ett par rör som ska bytas" varpå jag protesterade tillbaka och påpekade att den ska borras upp på väggen med reglar, det ska mätas och det ska passa saker (inget i vårt hus passar typ med något annat, vi har inte direkt en enhetlig dimension på rören i källaren) och så hade vi ju planerat att svärfar skulle vara här för att hjälpa till. Inte för att jag inte kan eller vill, jag gillar att lära mig sånt där praktiskt, men för att det nu var länge sen han var här och jag vet att de uppskattar att göra sånt tillsammans, så jag föreslog det. Lite far-och-son-tid.

Vacker vinterdag!

Planen (den tidsoptimistiska) var att svärfar skulle hämtas vid nio, de skulle göra bytet och jag skulle ordna med lunch och fika och sen skulle det vara klart. Klockan är nu halv ett och de har ännu inte kommit hit. Tydligen sitter de fast med min bil i snöyran nånstans i trakterna av svärföräldrarnas hus.

Så jag hade kanske rätt (igen). Inte en chans att bilen är ledig till 16-tiden.

Men det går då ingen nöd på mig. som sagt så uppskattar jag egentid kanske lite extra nu när jag inte längre bor själv hela veckorna. Jag städar bäst då, jag gillar att städa när jag är själv och jag har hunnit med en massa här på förmiddagen. Jag slängde ut mattorna vid halv nio i morse och då kom grannkatten in på besök. de har sen fått stöka runt där uppe medan jag städat här nere. Så övervåningen är fortfarande inte klar. Nu har kompisen gått hem, de andra vilar i varsitt hörn och jag har just en kopp te och väntar på att banankakan i ugnen ska bli klar. Hittade ett recept med kanel, ingefära och valnötter som jag följde, sen slängde jag i lite krossad bakchoklad på slutet, vi får väl se hur det blir.

Tröttnötter efter kompisbus

Men skönt och återhämtande att få vara själv med mitt eget huvud en stund. Jag har ett så pass socialt arbete så mitt introverta jag behöver tid för det. Det kan vara den bästa återhämtningen. Därmed inte sagt att det inte är mysigt att umgås med vänner, spela spel eller se serier tillsammans med sambon i sängen. Det är bara något annat med just såna här stunder. Jag hinner bli tillfreds med mig själv.

"This is my dance space. This is your dance space."

Så var Lil'sis nästan levererad och klar hos Lil'bro den äldre nere i Småland. Jag vet inte vem som var mest nervös på flygplatsen imorse, själv fick jag påminna mig ett par gånger om att det ju faktiskt inte var jag som skulle tvingas upp i det där flygande metallmonstret utan Bea.

Resterande dagen har jag tillbringat på egen hand, eller ja hemma med Beas katter. Både de och jag har sovit en stor del av tiden kan jag erkänna. Så märkligt trött jag varit under eftermiddagen. Men det har varit ganska skönt att få rå om sig själv i några timmar. Kan ibland sakna de där lediga dagarna på egen hand som jag hade ganska många av när jag jobbade natt. Visserligen var jag nästan alltid trött då också, men det gav ett skönt egenutrymme som jag tror att jag behöver ibland.

Ikväll blir det nog inte bio på egen hand som jag funderade på utan snarare en skön hemmakväll under en filt med lite för mycket te och någon bra film. Låter väl inte så dumt det heller?

Det osociala monstret

Idag har jag däremot umgåtts en massa hela dagen. Först med Mattias, som jag hjälpt städa (hur snäll är jag?), köra iväg saker osv. Sen med både han och hans föräldrar. I två omgångar. På vägen hem nu ikväll kände jag bara hur jag längtade efter ett eget hörn utan sällskap och inte alls var villig att göra upp planer för morgondagens umgänge. Inte så att det är nåt fel på sällskapet, utan för att jag är lite av ett socialt missfoster som verkligen både behöver och gillar att vara själv ganska mycket. Egen tid är ovärderligt för mig.

Och det ska vara självvald tid då jag inte behöver vara nyttig eller få så värst mycket gjort. Bara sitta och slösurfa, se film själv, läsa tidning/bok eller vad som helst. Jag verkligen behöver det. Annars blir jag grinig och frånvarande. Ibland räcker ett par timmar, ibland vill jag ha en hel dag. Jag gissar att det kommer kunna bli problem i framtiden. Ego-Sara. Men den dagen jag insåg att det faktiskt är så och då jag accepterade det och bestämde mig för att det är okej var en dag av betydelse. Är "alla andra" verkligen så übersociala som jag tror?