Flyg vs bil

Just som jag tittat på en sovande M i passargerarsätet och tänkt att jag också var rätt trött mötte jag en singelolycka på E4:an ikväll på väg hem. Ena framdäcket och små bildelar låg över hela vägen. Det såg nyhänt ut men en annan bil hade stannat och alla såg hela ut så jag gasade upp igen och for hemåt. Betydligt mer vaken. Läste sen att det gått bra personmässigt, bra det. 

Det är väl egentligen sånt där jag borde vara rädd för istället för flygresor. Nu har jag ju varit (och är delvis, jag åker inte med vem som helst) extremt rädd för att åka bil också och det gjorde ju ingen lyckligare, men det känns ju mer rimligt.

Min nästan lika flygrädda kollega åkte till London idag och jag var både avis och glad att det inte var jag samtidigt. Men jag hoppas det gick bra för henne. London är för övrigt en stad jag också vill resa till nån gång. Perfekt då att det ligger inom 4-timmarsradien flygmässigt sett...

Torsdag?

Oj, long time no see, det blev torsdag alldeles sådär bara. Veckan har gått i ett huj och det har varit busy busy busy veckan lång. Men nu har arbetsdagen avslutats och jag har väl formellt sett gått på lite ledighet. Jag kom på lite grejer jag måste göra under helgen, men annars tror jag att jag faktiskt har försökt förbereda för att om möjligt undvika katastrofer när jag är borta nästa vecka. Jag har stor tillit till både kollegor och medarbetare så jag tror att det kommer bli krisfritt nästa vecka. Det känns gott.

Så ja, snart semester alltså. Jag tror världens all flygångest håller på att sugas in i mig. Jag börjar se scenarier framför mig när jag får lugna stunder. Bara att vifta bort med all meditationsteknik jag kan minnas. Brukar funka hyfsat i vart fall. Värre lär det bli väl på flygplatsen.

Men ja, semester. Jag försöker ha det i fokus. Ny stad, nytt land, nytt det mesta. Med bästa mannen och en nyinköpt kamera. Jag satt häromkvällen och försökte hitta tips på nätet och har nu en lista med allt från museum till godisfabrik, sagopark och en butik med vintage leksaker. Plus tapas, cava, uteserveringar och ett språk vi inte förstår. Det kan ju inte bli fel.

Annat land i sikte!

Så blev det helg då plötsligt. Veckan har både känts lång och kort på samma gång. Allt rusar på så fort på nåt vis. Sommaren närmar sig och planer jag trodde var klara ändrar sig så jag får tänka om från början igen. Som så många sommarplaneringar i min bransch, gissar jag. Men det finns en utmaning i allt och det är ju lite det jag gillar. Även om jag snart lär börja drömma om scheman och vikariepussel.

Och snart ska jag ha min "försemester" också. Sex hela dagar utomlands med favoritmannen. Vår första utlandsresa och (bortsett ett mindre bra minne från en båtresa till Polen när jag jobbade som assistent för evigheter sedan) min första utanför-Norden-resa någonsin. Det ska bli spännande, roligt och förhoppningsvis avslappnande att strosa på Barcelonas gator tills fötterna blir ömma. Jag försöker nämligen intensivt koncentrera mig på just det och försöka glömma det faktum att jag måste flyga dit och hem... Resan är en present från mig till bästmannen som fyller jämt alldeles strax. Idén fick jag i höstas och jag tror att den var både oväntad som uppskattad, även om han tycks tycka att det är jobbigt att få en så kostsam present. Men mer än väl värd, anser jag. Klart vi ska resa och se lite tillsammans!

Så det är väl vad jag har i sikte lite just nu. Även om det där flygandet skapar lite återkommande hjärtklappning. Men skönt och kul att ha något spännande och annorlunda att se fram emot. Semester på riktigt liksom! Utomlands!

Jag får väl åka till Mjölby och söka upp doktor Levander...

Bristande framförhållning

Jag är lite grinig över att framförhållningen är sådär vad gäller kursen. Jag har schema och så, men vi får inte riktigt veta vad allt innebär förrän de är ganska nära. Just nu ställer det till det lite för mig eftersom jag egentligen borde ha bokat biljetter till Stockholmsresan i helgen för länge sen. Men jag måste invänta morgondagen och se vad som sägs och vad som därefter planeras innan jag kan boka något bestämt.

Och ja, allt skulle vara så mycket bättre om jag var villig att flyga, men sån är jag; miljövänlig*.

*För det är ju absolut enda anledningen till mitt tågval...

Och så lite Stockholm mitt i allt

Mitt i det här ska jag fara iväg till Stockholm till helgen och ha möte med valberedningen. Då vore det väl oerhört smidigt om jag kunde tänka mig att flyga dit och hem, men se då tycks det som att ångesten hopar sig alltför mycket. Jag bara kan inte förmå mig att beställa flygbiljetter. Jag vill inte flyga ensam även om M gör sitt bästa att övertyga mig om att det skulle gå (jag har ju gjort det förut). Så det ser ut som att det blir att åka tåg direkt efter examinationen på fredag eftermiddag och sen samma sak hem på kvällen eller natten på söndag.

Jag hade tänkt stanna till måndag morgon för att hinna umgås med Miss J lite längre under söndagen, men jag gissar att kommer behöva ha måndagen till det grupparbete som ska redovisas under tisdagen.

Arla organisatör

Tidig morgon. Dessutom sen kväll igår. Ingen bra kombo. M åker till Stockholm över helgen så jag har just lämnat av honom på flyget. Dimmig, mörk och kall morgon och jag är ganska nöjd med att det inte är jag som ska flyga. Inte så att jag tror att det är någon fara, mer så att jag vet hur nojig jag skulle vara. Jag är tillräckligt nojig över att han ska flyga.

Märkligt hur jag blir mer involverad när han ska åka iväg än tvärtom. Han skjutsar såklart mig när jag åker också, men när han åker är jag som en levande checklista. På eget bevåg, bör tilläggas. Nu hade han iofs också lite strul med bankkortet så jag fick hjälpa till där. Dessutom har jag varit i Sthlm tusen gånger och har bra koll på transporter, smarta saker att tänka på, bra ställen osv. Och så kommer ett kontrollfreak ganska väl till pass som organisatör sådana här gånger. Sådetså.

Det här med färdmedel igen

Jag ringde nyss resebyrån som brukar boka mina biljetter till och från styrelsemötena i Stockholm för att fixa biljetter till nästa veckas möte. Jag uppgav datumen och att jag ville åka tåg. Efter en kort stund sa kvinnan i andra änden allvarligt:

-Du gillar verkligen inte flyg va?
-Eh..nja...
-Nej jag bara tänkte. Fyra timmar buss till Sundsvall innan du ens får kliva på tåget, det lät inte så...spännande. Tänkte att du måste verkligen inte gilla flyg.

Haha, nej så kan man ju se det om man vill. Men faktum är att bussen är helt okej faktiskt. Inte orosfritt i halkan, men betydligt mindre oro än om jag skulle köra hela flygångestapparaten. Så jag hade bestämt mig för att skippa det den här gången när jag inte har så bråttom. Lite genomskinligt, tydligen...

Jobbig måndag

Ingen bra start på måndagen idag. Jag har haft en ganska usel förmiddag, måste jag säga. Det började på saltsjöbanan in till stan där vi hamnade snett mittemot en man som var väldigt väldigt lik min pappa. Inte porträttlik kanske, men kroppsspråket, kroppsformen, händerna, de trötta ögonen... Det kände väldigt mycket pappa. Och genast kom bilder från sjukhuset upp, pappas varma hand i min, hur han försökte mima något. Skitjobbigt. Satt och nöp Joakims hand hela vägen och tvingade honom att prata om något med mig för att distrahera. Han är inte den pratsamma typen på morgonen men han gjorde ett gott försök att prata trafikskolor iaf, och det funkade hyfsat.

Nästa grej var såklart mitt eget fel, men det kändes ändå som att jag blev felaktigt bemött. Och visst, jag hade ju efter tågresan laddat upp mig känslomässigt och var kanske inte fullt med i huvudet, men ändå. Jag hade flygbuss till Bromma förbetald på min flygbiljett och visade upp den på bussen. Föraren knappade in numret men hävdade bestämt att det inte fanns någon. "-Men det står ju i klartext flygbuss Bromma", hävdade jag flera gånger och pekade. Han sa bara att antingen fick jag betala eller kliva av. Fram med kortet som halverades i värde, 110 fucking spänn för biljett. När vi åkt en kort bit fick jag känslan av att vi åkte åt fel håll, och råkade samtidigt se att det på en lapp framme i förarområdet stod "Arlanda". Jag gick fram och frågade vart vi var på väg, och mycket riktigt var det ju alltså helt fel buss, han hade inte förstått att jag skulle till Bromma (?). Snabbt av bussen nånstans strax efter LO-borgen (tror jag) och halvspringa tillbaka till Cityterminalen.
Nästa gick först kl 10, skulle ta 20 minuter och jag hade ingen aning om när incheckningen skulle stänga på Bromma. Tänk om det är kö? I väntan på bussen försökte jag förmå mannen i flygbusskassan att köpa tillbaka min nyss inköpta arlanda-biljett men han typ hånskrattade och menade på att "det var ju en bra historia, varför skulle du köpa biljett om du redan hade en?". Eh...för att chauffören sa att den inte fanns kanske? Totalt kalla handen, på ett ganska otrevligt sätt. Är det vanligt att folk med en biljett till Arlanda (köpt mindre än 15 min tidigare) brukar åka (i ljusets fart eller nåt) till Arlanda och sen komma åter för att försöka lura till sig pengarna tillbaka?

Full av flygångest, pappabilder och ledsen över det otrevliga bemötandet ringde jag tårig och eländig till Mattias för support. Jag hatar att bli ledsen offentligt. Men det var lite mycket i huvudet på en gång. Struntar väl egentligen i både pengar och gubben, men det välde som över lite. Skulle gissa att bilden av pappa skapade det här mer än det andra, men jag blev ändå arg över att jag lyckas bli så satans svag ibland. Arg, ledsen och stressad; folk måste trott jag var galen eller nåt.

På Bromma var det lugnt iaf, jag fick checka in utan problem i Brysselkön istället, och kom i god till innan ombordstigningen började. Själva flygresan var väl ingen picknick, men det gick faktiskt ganska bra trots allt. Ganska lite turbulens. Gillar nog Malmö Aviation-planen bäst. De känns som bulliga och trygga på nåt sätt. Oavsett var det otroligt skönt att mötas av Mattias på flygplatsen och få lov att åka hem och gosa katt.

Nu ska jag varva ner och försöka få en lite bättre eftermiddag.

Det blev Stockholmshelg

Även om ingen direkt sa något i någon bestämd riktning, så bestämde jag mig för att åka iväg över helgen. Mattias sa något om att det är bra att få saker gjorda, och verkade inte gå igång så mycket som önskat på mina slappa drömmar om att vara hemma i ett ekonomiskt mer fördelaktigt läge och se film hela helgen. Så jag åker. Jag hade planer på att åka tåg båda vägarna, även om det kändes lite trist tidsmässigt. Men av någon anledning så hade SJ bestämt att det skulle vara två byten mellan Sthlm och Umeå norrut och därmed två timmar längre resa så då blev ju flyget på 65 minuter mer lockande än nästan 10 timmar tåg. Även om de skrämmer livet ur mig igen. Det var lite för länge sedan jag flög nu kanske. Men kontrollfreak-Sara har bestämt att det troligen vare sig är högsäsong för blixtnedslag i flyget eller isbeläggningar på vingarna, så vi kör väl på det. Och vet ni annat så håll tyst!

Så nu ska jag promenera ner till stationen och hämta ut tågbiljetterna för resan ner och så smått börja oroa mig för flyget på måndag. Great!

Tåg eller flyg, det är frågan

Dålig dag idag. Har försökt göra mest hjärndöda saker idag och det funkar skapligt. Ska jobba ikväll så då blir det lite mer action kanske. Lyx att bara behöva gå ut en natt också. Skulle egentligen jobbat även nästa natt, men snälla Johan har bytt med mig så jag kan fara till Stockholm med skaplig dygnsrytm och hyfsat utvilad. Lyx det med. Det hade varit smartare och enklare att flyga istället för att ta tåget, men jag gör som Joakim; skyller på att jag tänker på miljön när det främsta skälet egentligen är att jag inte har ork att utsätta mig för stressen med flygrädslan, (som ökar när det finns risk för åska etc). Egentligen vore det bästa att ta flyget eftersom jag jobbar före och efter helgen, men såhär så är jag snäll både mot miljön och hjärtat och får 15 timmar till bokläsande/ipodlyssnande på tåg/buss. Sen är det väl halvsmart att bara ha ett par timmar från det att jag kliver av bussen i Umeå på måndag tills dess att jag ska ut och jobba två nätter, men det funkar nog.

Bitterflyg AB

Hemma efter en inte så bra flygning. Eller ja, själva flygningen var väl ungefär som de brukar, med undantag för nästan ingen sikt över det fuktiga, småregniga Umeå. Men det gick inte så bra för mig den här gången. Började fel med att två av två incheckningsluckor stod stilla pga strul med passagerares papper, eller nåt. Oerhört stressande. När det stått still i nästan en halvtimme och min avgång närmade sig blev jag lite nervös. Men när jag försökte påtala för en kvinna som jobbade där att jag började få bråttom och skulle med Umeå-planet tyckte hon halvsnorikigt att det ska nog nästan alla i kön. Det roliga i det hela var att en tredje lucka enbart ägnades åt affärsbiljettresande till Bryssel (en avgång somskulle gå 40 minuter efter Umeå-flighten), vilka var en handfull personer. Men där fick jag veta, kunde man inte få hjälp, trots att det var samma flygbolag. Gud nåde om man stör affärsmänniskornas gräddfil.

Efter en stund började kvinnan kolla vilka som faktiskt skulle med Umeå-flyget och det visade sig att det förutom jag var 4-5 stycken till av alla i den evigt långa kön, där samtliga övriga stod efter mig. Ojdå, såg hon ut att tänka när hon fick veta över radion att resterande passagerare väntade på oss och om hon kanske kunde se till att affärsluckan blev tillgänglig? Hm...

I fortsättningen kanske jag också ska ignorera reglerna om handbagagets storlek och ta med bägge mina väskor på planet direkt som nästan alla andra verkar göra, för att slippa sånt där strul. Nu resulterade det i att jag hamnade nästan sist i kön till planet trots att jag varit i mycket god tid på flygplatsen. Det i sin tur innebar att inga fönsterplatser fanns lediga som jag gärna vill ha och det blev en dålig start på flygandet, för kontrollfreaket Sara.

Jag inser ju det dubbla i att vilja sitta vid fönstret av trygghetsskäl, för det är såklart krångligare att ta sig ut vid ev kris. Men jag känner mer kontroll där då jag kan se ut, lättare känna in rörelserna i planet med det jag ser osv. Nu blev det alltså inget bra och då fortsatte det så. Jag satt mest och tittade på luckorna i panelen och väntade på att luftmaskerna skulle trilla ut vid varje gupp eller tryckförändring. Försökte läsa min nyinskaffade bok, Bitterfittan, men kände bara än mer ångest eftersom huvudrollsinnehavaren inte ens hade vett att ha ångest under sin flygresa men ändå var bitter som 30-årig gift enbarnsmor som trots allt hade råd att bara fara på charterresa. Koncentrerade mig istället djupt i mina äppelbitar och min varma "airline-towels" och lät tårarna vara.

Hehe, bitter resa alltså. Men nu känns det bra. Nu är jag på marken, hemma med tre favoritkissar (varav en visst har kräkts halva helgen) och en Mattias som försöker påminna mig om att jag trots allt faktiskt flyger, som om det skulle spela någon roll...

Nu ska jag snart ägna mig åt lite kongresstress, försöka äta något och varva ner och sova innan jag ska till jobbet ikväll.

Flygspaningar

Framme! Det är ju faktiskt mycket smidigare att flyga till Bromma egentligen. Mindre flygplats med mindre stress, billigare flygbuss som dessutom bara tar en kvart till city.

Själva flygningen gick bra. Jag kan inte påstå att jag mår bra när jag flyger, men det går ju i vart fall. Ca 4 sekunder innan dess att planet lättar tänker jag alltid "nu vill jag gå av". Jag försökte fördjupa mig i min tidning, men vad jag läste, det minns jag knappt.
Däremot satt jag och förundrades över maten som serverades. Jag bad om vegetariskt och fick en låda med en dubbelmacka med nån röra i, juice, te och en påse med äppelbitar. Tjejen bredvid mig fick inga äpplen utan en chokladbit. Mmm, det ser man ju på min kroppshydda att vegetarian betyder renlevnadsmänniska... Humor. Men jag var mer än nöjd över mina äppelbitar, jag hade faktiskt inte velat byta. Intressant spaning bara. Det som kanske var än mer konstigt var att i min veg-macka så var ägg en av ingredienserna i röran. Så det gick ju bort för min del. Hur logiskt tänkt är det?

Det är spännande också med alla olika "riter" som olika flygbolag har för sig. På Malmö aviation gick flygvärdinnorna runt och delade ut varma blöta tygtrasor med plasttång till passagerarna.

Väl på Bromma så gjorde jag också en sociologisk spaning. Vi stod nästan alla från planet och trängdes på den lilla platsen där rullbandet med bagaget går runt. Och det gick runt. Och runt Med en enda väska som ingen ville kännas vid. Och det tog evigheter. Sen sa någon nåt om att det väl snart kommer ett par skidor som ska till Åre, men en anspegling på sällskapsresan, förmodar jag. Smått fnissande hördes. Sedan hände fortfarande ingenting. Då började någon spela musiken från Sällskapsresan, den som går när de är på Gran Canaria. Den tidigare nästan knäpptysta församlingen började skratta. Och plötsligt var stämningen en annan och man kunde krypa ur sin egen lilla sfär och prata med de som fanns bredvid. Fascinerande, det där.

Ja, så nu är jag i mitt andra hem Fiskis och sitter i ett eget tyst rum med Joakim i ett annat, blek och ämlig. Borde kanske ha bytt boende, men tiden fanns inte riktigt. Så nu är det som det är. Jag hoppas vid alla gudar att jag inte drabbas. Jag har verkligen vare sig råd eller tid att vara sjuk nu.

Framgångsrik i miniformat

Idag har jag fått rekordmycket gjort. Jag har varit som en tornado på min "urgent-to-do-list". Jag har varit på flygterminalen med breven, dammsugit (och flyttat katt från rum till rum, Mina är skräckslagen inför den här dammsugaren), packat upp lådor, lämnat grejer på miljösorteringen (köket svämmade över) skickat tokmånga mejl, gjort förfrågningar inför kongressen, bloggat, skrivit ett medlemsbrev och skickat ut, skrivit ett par korta texter till Fi:s verksamhetsberättelse osv. En massa saker helt enkelt. Jag får försöka känna mig nöjd.

Något jag inte gjort är att boka flygbiljetter till mötet i helgen. Jag har delvis inte hunnit, delvis kanske kanske undvikit det då jag av någon anledning tycker att det känns som att jag inte borde flyga. Antagligen för att jag inte hinner åka tåg utan faktiskt måste flyga den här gången. Så det är såklart bara dumheter. Inbillning helt enkelt. Men om jag dör i helgen så skulle man kunna säga att jag förutspått det. Hehe. Nej, men jag får ta tag i det direkt imorgon. Det är ont om tid nu så det måste göras.

Nu ska jag se om det finns nåt vettigt på tv. Jag måste slappa en kortis iaf.

Resfeber

Nu är jag snart på väg igen. Bussen till Sundsvall går vid 10 och sen är det x2000 från Sundsvall till Sthlm som gäller. Kliver av i storstaden halv sex ikväll. Känns helt okej att åka buss/tåg dit, speciellt nu när flygtrafiken är inställd eller försenad till ungefär hälften till och från Norrland på grund av nåt radiokommunikationsfel. Kan bara tänka mig hur nojjig jag skulle vara, sittande på ett plan utan radiokommunikation. Nej, jag tackar mig själv för att jag valde anant den här gången.

Har sovit grymt dåligt inatt. Vaknat vid varje ljud och vridit på mig typ konstant. Säkert lite resfeber och lite stresskänningar över att allt inte känns klart. Hade tänkt göra lite grejer igår men så blev det istället en mejlflytt (från kmail till evolution) som drog ut på tiden då alla mejl av nån konstig anledning inte följde med på en gång. Och en massa mejl är det. Bara fi-mejlen landar på drygt 6000 stycken.

Nej, nu måste jag packa det sista innan jag kollar om min skjuts (och kattvakt) är klar att köra mig till busstationen. See ya.

What did you say? Breathing through the nose?

Efter allt tjat om min flygrädsla så kan ni knappast ha missat just det; att jag är flygrädd. Som en konsekvens av det suger jag i mig alla artiklar och obskyra dokumentärer jag kan hitta i nåt slags halvpatetiskt försök att öka kontrollen. Ja, jag vet...

I dagens aftonbladet på webben finns en artikel om antal flygtillbud som rapporterats till luftfartsverket från svenska flygbolag. Det tänker jag inte orda om så mycket, summan är väl att det verkar rätt sällan det sker något. Trots allt.

Det lite roliga (nåja, lite) i dagens artikel är bilden på passageraren som uttalat sig om att han hade svårt att andas vid ett tillfälle då tryckkabinen inte aktiverats. Det finns en bild med där killen sitter och suger luft ur en syrgasmask. (Själv hade jag kanske inte tagit en bild, jag hade varit hysterisk.) Men, uppenbarligen har han inte anammat "Vi ber om er fulla uppmärksamhet på vår säkerhetsgenomgång" som hysteriska Sara gör. Ska inte masken sitta över både mun och näsa?

Vilken tur...

...att inte jag var med det här planet! Det närmar sig, eller nåt? Huga.

På väg hem igen

Bra att få en dag till lite jobb och återhämtning igår. Hann med en promenad i Fiskis, som jag måste säga är ganska fint på sina håll. Inatt har jag för första gången drömt om styrelsearbete och vaknat till ett par gånger av att jag tänkt att jag glömt nåt. Som jag sen inte har... Lite mycket fokus igår kanske.

Nu ska jag packa och ta mig till Arlanda. Ska bli lite skönt att komma hem, som alltid. Till mina gosekissar m.fl. Även om det varit en väldigt trevlig helg, trots att Joakim legat sjuk hela tiden.
Lite stress blir det idag trots allt. Är hemma vid ett, packa upp och vara lite social. Måste hinna sova ett par timmar eftersom jag nu lyckats vända dygnet helt och vaknar vi sju-åtta på morgonen. Sen möte med Ume-fi om kongress m.m och sen jobba natt igen.

Nu; flygångest. I helgen vill jag vara social och soffmysig!

På väg

Okej, jag har läst en rapport, skummat en annan, läst underlag för val-grejs, betalat räkningarna, bokat tid för besiktning av bilen, packat, duschat, inte diskat men gosat katt. Jag är redo för att fara iväg. Ska äta lunch med Mattias innan flyget så det är läge att åka nu. Ska bara packa ner datorn och ta ut soporna så är jag iväg. Jösses så effektiv.

Joakim ringde också. Inte nog med att han håller på att sluta snusa (igen) vilket brukar göra honom nästintill olidlig att umgås med (stundtals iaf, hihi), nu är han hemma sjuk i feber och förkylning också.. Jaja, inte mycket att göra åt. Lite sent att ändra boende så det är bara att hoppas på att inte bli smittad. Packade för säkerhets skull ned min handspritsflaska också... Får försöka chock-kurera honom på nåt vis.

Uääk för att flyga!

Utsövd, till sist

Vad jag har sovit plötsligt. Ganska uppdelat, visserligen, men tillsammans blir det nog ganska mycket. Var lite slutkörd, tror jag. Jag hoppas att jag nu lyckats vända tillbaka dygnet iaf. Klev upp vid halv åtta imorse, så det verkar så. Konstigt att sömnen blivit så skum plötsligt. Jag har inte haft riktigt så stora bekymmer med det tidigare. Jag hoppas det var tillfälligt. Mattias tycks dela mitt problem, men verkar också hamnat rätt nu.

Ja, idag far jag iväg och har nu god tid att packa och fundera över vad jag ska ha med. Ska också försöka läsa lite rapporter som jag lovat göra redan tidigare, men inte hunnit. Och diska. Och ha flygångest förståss. Som vanligt. Men nu är det iaf inte snöstorm som igår morse, så det känns lite lugnare.

Jag är ärligt talat mest sugen på att se film, äta chips och umgås på ett lugnt sätt. Antar att det inte blir så mycket sånt när jag är iväg. Men det ska bli kul att träffa/bo hos Joakim igen och kanske blir det tid till lite allmänt slappande mellan mötesdagarna. Vi får se.

Resefunderingar

En vecka kvar tills jag måste ta mig till Stockholm igen. Och så händer en flygolycka i London. Känns ju skönt. I och för sig minskar kanske sannolikheten för att det skulle hända igen på bara en vecka. Eller funkar kanske inte sannolikhet så? Jag vet egentligen inte hur jag ska ta mig ner. Jag har inte än fått beviljad semester natten till fredag, för ev måste jag vara nere redan på torsdagen, beroende på vilka andra möten jag ska försöka få in samtidigt. Vårt fina personalprogram från VM-data på jobbet funkar tydligen inte i firefox varför min semesteransökan inte gick in som den skulle. Men nu är den iväg. Hoppas jag

Flyga är smidigt, det får erkännas. Och konstigt nog billigare än buss/tåget-alternativet. Nattåget går ju bort eftersom jag jobbar. Nackdelen med flyget är att det är så dyrt att ta sig från Arlanda in till stan sen, och antagligen åker jag före lönen kommer. Men det ska nog ordna sig. Bara jag bestämmer när jag ska fara och hur.