Öronbråk

Lagom till stundande flygresa har jag fått skummigheter med ena örat. Det har kommit smygande under veckan men hela dagen idag har det varit besvärligt. Det gör inte direkt ont men det susar och trycker lite och känns som att jag har vatten i det eller nåt liknande. Normalt sett hade jag kanske inte brytt mig så mycket men med tanke på att jag ska fara utomlands så har jag ingen riktigt lust att få än mer besvär under flygningen alt öroninflammation långt från hemma-vårdcentralen.

Men ja, det löser sig säkert på nåt vis. Alltid ska det vara nåt bara.

Annat land i sikte!

Så blev det helg då plötsligt. Veckan har både känts lång och kort på samma gång. Allt rusar på så fort på nåt vis. Sommaren närmar sig och planer jag trodde var klara ändrar sig så jag får tänka om från början igen. Som så många sommarplaneringar i min bransch, gissar jag. Men det finns en utmaning i allt och det är ju lite det jag gillar. Även om jag snart lär börja drömma om scheman och vikariepussel.

Och snart ska jag ha min "försemester" också. Sex hela dagar utomlands med favoritmannen. Vår första utlandsresa och (bortsett ett mindre bra minne från en båtresa till Polen när jag jobbade som assistent för evigheter sedan) min första utanför-Norden-resa någonsin. Det ska bli spännande, roligt och förhoppningsvis avslappnande att strosa på Barcelonas gator tills fötterna blir ömma. Jag försöker nämligen intensivt koncentrera mig på just det och försöka glömma det faktum att jag måste flyga dit och hem... Resan är en present från mig till bästmannen som fyller jämt alldeles strax. Idén fick jag i höstas och jag tror att den var både oväntad som uppskattad, även om han tycks tycka att det är jobbigt att få en så kostsam present. Men mer än väl värd, anser jag. Klart vi ska resa och se lite tillsammans!

Så det är väl vad jag har i sikte lite just nu. Även om det där flygandet skapar lite återkommande hjärtklappning. Men skönt och kul att ha något spännande och annorlunda att se fram emot. Semester på riktigt liksom! Utomlands!

Jag får väl åka till Mjölby och söka upp doktor Levander...

Den oberesta klanen Rosberg

Jag tror minsann att det var sista rosbergsungen* att premiärflyga btw! Jag premiärflög i samband med en fi-kongress för ett par år sen (och blev snabbt den som flugit mest), lillasyster flög till festival nu i sommar, andra lillebror reste till Rhodos med sin flickvän för några år sen (osäker på om han gör om det), storebror har gjort nåt liknande för ett antal år sen vill jag minnas, och storasyster flög med farföräldrarna till Mallorca som 15-årspresent (men det är 20 år sen nu och nästan preskriberat). Nja, vi kan inte bekyllas för att vara så beresta i den här klanen. Som barn var de ganska få semestrarna bestående av trängselresor med husvagn till västkusten som på sin höjd även innehöll en dagtur till Helsingör. (Jag klagar inte, jag har många fina minnen från våra semestrar trots allt. Men jag skulle aldrig få för mig att köpa husvagn för den delen.)

Jag hoppas att vi får fler chanser framöver. Personligen har jag bara besökt Polen (förutom Norden) och det var med ett jobb jag hade så det räknas knappt. Och jag har en massa önskemål på min resmålslista... Det hade kanske varit kul om vi kunde åkt tillsammans allihop, men vilket kaos det skulle bli!

(Nu är det bara vi fyra yngsta som är rosbergsungar om man ska vara korrekt, men våra två större halvsyskon räknas helt klart in i klanen.)

Missade samtal

Jag lyckades av nån anledning (jag hade en springnatt på jobbet och har sen sovit som en tok) missa lillebrors oro inför hans premiär-flygresa idag. Attans! Han flög till Turkiet för nån timme sen och jag hade stängt av ljudet så jag missade hans försök att nå mig. Jag hade lyckats glömma bort det. Till mitt försvar så försökte jag nå honom igår kväll och fick ett sms att han skulle ringa om en stund, men det gjorde han aldrig.

Yes, jag är lite hönsmamma över mina småsyskon, men nån ska ju finnas där för dem. Men jag tror nog att det gick bra. Hans kompisar är ju vana flygare som jag förstår det. Jag hoppas att han får en (välförtjänt) skön vecka i solen nu.

Det här med att oroa sig

Jo, lillasyster hörde av sig för några dagar sen och berättade att hon och "nya pojkvännen" (say what?) skulle ner till Göteborg för att besöka Metal Town, en metalfestival i två dagar med bl.a systerns favoriter Slipknot. Efter lite luskande visade det sig att syrrans nya var en 21-åring (dvs 4 år äldre) från byn hon nu bor i, några mil norr om Umeå. Mycket mer än så fick jag inte veta.

Sen dess har mitt huvud gått på högvarv och alla möjliga katastrofer som skulle kunna hända, nu och senare, har passerat revy. Jag lovar.

Något lättare blev jag då hon igår hörde av sig och ville att jag skulle möta upp vid flygplatsen här i Umeå och vara med när hon skulle göra sin första flygresa ever. Jag såg min chans att både finnas till hands, vara lite överbeskyddande samt spana in pojkvännen så M och jag stod vid entrén när de och pojkvännens mamma kom. Kan säga att jag är mycket lugnare nu. Visst, orolig för att hon ska flyga för första gången och för att hon såg nästan rädd ut när hon passerade gaten, men lugnare över sällskapet och hela festivaläventyret. En storasyster finns visst i Gbg som möter upp med bil, som ordnat boende och busskort. Både pojkvännen och mamman verkade väldigt bra och trevliga och kände dessutom M:s syster mycket väl.

Jag hade inte med kameran men kunde (liksom pojkvännens mamma) inte låta bli att ta en suddig, eländig mobilbild på de glada resenärerna innan de gick till gaten. Jag hade lite ont i hjärtat och en tår i ögonvrån när planet lyfte en stund senare. Hönsmamman Sara kommer att vara lugn så snart lillasystern hört av sig i Gbg, där de landar om ca 30 minuter.

Och storasyster är gammal...

Nu ska jag äta sen middag på balkongen med M och ta en kall öl. Lite senare kanske jag berättar om mitt halvpatetiska avvinkande av lillasyster på flygplatsen alldeles nyss. Min lilltjej börjar helt klart bli stor.

Det blev Stockholmshelg

Även om ingen direkt sa något i någon bestämd riktning, så bestämde jag mig för att åka iväg över helgen. Mattias sa något om att det är bra att få saker gjorda, och verkade inte gå igång så mycket som önskat på mina slappa drömmar om att vara hemma i ett ekonomiskt mer fördelaktigt läge och se film hela helgen. Så jag åker. Jag hade planer på att åka tåg båda vägarna, även om det kändes lite trist tidsmässigt. Men av någon anledning så hade SJ bestämt att det skulle vara två byten mellan Sthlm och Umeå norrut och därmed två timmar längre resa så då blev ju flyget på 65 minuter mer lockande än nästan 10 timmar tåg. Även om de skrämmer livet ur mig igen. Det var lite för länge sedan jag flög nu kanske. Men kontrollfreak-Sara har bestämt att det troligen vare sig är högsäsong för blixtnedslag i flyget eller isbeläggningar på vingarna, så vi kör väl på det. Och vet ni annat så håll tyst!

Så nu ska jag promenera ner till stationen och hämta ut tågbiljetterna för resan ner och så smått börja oroa mig för flyget på måndag. Great!

Våren som snöade bort

I min vanliga, triviala vardag har dagarna tickat på. Jag har inte haft nån riktig blogglust, men kanske kommer den igen nu. Jag har jobbat och ägnat den mesta lediga tiden åt att pussla ihop en del kongressande för att hinna med beslutsgången. Och nu verkar det faktiskt vara under hyfsad kontroll. Hoppas jag. Nu är det partyt på lördagskvällen som måste vara klappat under veckan.

Våren har verkligen kommit av sig här uppe. Jag trodde ju att den var på gång, men så snöade det i flera dagar förra veckan. Natten till söndagen gjorde det inte annat, och det såg snarare ut som februari än april när jag klev ut från jobbet i söndags morse. Jag är ett stort fan av vintern, men nu är jag också less. Nu vill jag ha barmark och nya sneakers...

Mina "små"bröder planerar att komma hit ev nästa helg. Det gör mig oerhört glad, även om jag väntar med att fira förrän jag vet säkert. De ringde och ville komma innan brodern av det äldre slaget ska få sitt andra barn. Helt otroligt, den 5 juni är det tänkt att min tre år yngre bror ska bli tvåbarnspappa. Mycket häftigt. Jag tycker han har växt bra med uppgiften med det första barnet, det får jag medge, även om vi inte till fullt delar synen på föräldraskap och könsroller. Men jag tycker att han verkar vara en bra pappa. Jag önskar att jag fanns närmare och kunde vara en större del i hans och deras liv, men nu är det som det är. I vart fall hoppas jag verkligen att de kan komma, det vore tokroligt.

Jag kollade resor igår åt dem och när jag berättade för bror modell yngre att flyget är absolut billigast (och sparar en massa tid när man bara har en helg på sig) från Stockholm och upp blev han lite tyst. Han har aldrig flygit, och en kvalificerad gissning är att han känner ungefär som jag inför det. Vi är grymt lika på många sätt, och kontrolldelen är en av dem. Men det ska nog gå bra (säger jag ja...). Ja, jag håller tummarna för att det blir av.

Bitterflyg AB

Hemma efter en inte så bra flygning. Eller ja, själva flygningen var väl ungefär som de brukar, med undantag för nästan ingen sikt över det fuktiga, småregniga Umeå. Men det gick inte så bra för mig den här gången. Började fel med att två av två incheckningsluckor stod stilla pga strul med passagerares papper, eller nåt. Oerhört stressande. När det stått still i nästan en halvtimme och min avgång närmade sig blev jag lite nervös. Men när jag försökte påtala för en kvinna som jobbade där att jag började få bråttom och skulle med Umeå-planet tyckte hon halvsnorikigt att det ska nog nästan alla i kön. Det roliga i det hela var att en tredje lucka enbart ägnades åt affärsbiljettresande till Bryssel (en avgång somskulle gå 40 minuter efter Umeå-flighten), vilka var en handfull personer. Men där fick jag veta, kunde man inte få hjälp, trots att det var samma flygbolag. Gud nåde om man stör affärsmänniskornas gräddfil.

Efter en stund började kvinnan kolla vilka som faktiskt skulle med Umeå-flyget och det visade sig att det förutom jag var 4-5 stycken till av alla i den evigt långa kön, där samtliga övriga stod efter mig. Ojdå, såg hon ut att tänka när hon fick veta över radion att resterande passagerare väntade på oss och om hon kanske kunde se till att affärsluckan blev tillgänglig? Hm...

I fortsättningen kanske jag också ska ignorera reglerna om handbagagets storlek och ta med bägge mina väskor på planet direkt som nästan alla andra verkar göra, för att slippa sånt där strul. Nu resulterade det i att jag hamnade nästan sist i kön till planet trots att jag varit i mycket god tid på flygplatsen. Det i sin tur innebar att inga fönsterplatser fanns lediga som jag gärna vill ha och det blev en dålig start på flygandet, för kontrollfreaket Sara.

Jag inser ju det dubbla i att vilja sitta vid fönstret av trygghetsskäl, för det är såklart krångligare att ta sig ut vid ev kris. Men jag känner mer kontroll där då jag kan se ut, lättare känna in rörelserna i planet med det jag ser osv. Nu blev det alltså inget bra och då fortsatte det så. Jag satt mest och tittade på luckorna i panelen och väntade på att luftmaskerna skulle trilla ut vid varje gupp eller tryckförändring. Försökte läsa min nyinskaffade bok, Bitterfittan, men kände bara än mer ångest eftersom huvudrollsinnehavaren inte ens hade vett att ha ångest under sin flygresa men ändå var bitter som 30-årig gift enbarnsmor som trots allt hade råd att bara fara på charterresa. Koncentrerade mig istället djupt i mina äppelbitar och min varma "airline-towels" och lät tårarna vara.

Hehe, bitter resa alltså. Men nu känns det bra. Nu är jag på marken, hemma med tre favoritkissar (varav en visst har kräkts halva helgen) och en Mattias som försöker påminna mig om att jag trots allt faktiskt flyger, som om det skulle spela någon roll...

Nu ska jag snart ägna mig åt lite kongresstress, försöka äta något och varva ner och sova innan jag ska till jobbet ikväll.

Flygspaningar

Framme! Det är ju faktiskt mycket smidigare att flyga till Bromma egentligen. Mindre flygplats med mindre stress, billigare flygbuss som dessutom bara tar en kvart till city.

Själva flygningen gick bra. Jag kan inte påstå att jag mår bra när jag flyger, men det går ju i vart fall. Ca 4 sekunder innan dess att planet lättar tänker jag alltid "nu vill jag gå av". Jag försökte fördjupa mig i min tidning, men vad jag läste, det minns jag knappt.
Däremot satt jag och förundrades över maten som serverades. Jag bad om vegetariskt och fick en låda med en dubbelmacka med nån röra i, juice, te och en påse med äppelbitar. Tjejen bredvid mig fick inga äpplen utan en chokladbit. Mmm, det ser man ju på min kroppshydda att vegetarian betyder renlevnadsmänniska... Humor. Men jag var mer än nöjd över mina äppelbitar, jag hade faktiskt inte velat byta. Intressant spaning bara. Det som kanske var än mer konstigt var att i min veg-macka så var ägg en av ingredienserna i röran. Så det gick ju bort för min del. Hur logiskt tänkt är det?

Det är spännande också med alla olika "riter" som olika flygbolag har för sig. På Malmö aviation gick flygvärdinnorna runt och delade ut varma blöta tygtrasor med plasttång till passagerarna.

Väl på Bromma så gjorde jag också en sociologisk spaning. Vi stod nästan alla från planet och trängdes på den lilla platsen där rullbandet med bagaget går runt. Och det gick runt. Och runt Med en enda väska som ingen ville kännas vid. Och det tog evigheter. Sen sa någon nåt om att det väl snart kommer ett par skidor som ska till Åre, men en anspegling på sällskapsresan, förmodar jag. Smått fnissande hördes. Sedan hände fortfarande ingenting. Då började någon spela musiken från Sällskapsresan, den som går när de är på Gran Canaria. Den tidigare nästan knäpptysta församlingen började skratta. Och plötsligt var stämningen en annan och man kunde krypa ur sin egen lilla sfär och prata med de som fanns bredvid. Fascinerande, det där.

Ja, så nu är jag i mitt andra hem Fiskis och sitter i ett eget tyst rum med Joakim i ett annat, blek och ämlig. Borde kanske ha bytt boende, men tiden fanns inte riktigt. Så nu är det som det är. Jag hoppas vid alla gudar att jag inte drabbas. Jag har verkligen vare sig råd eller tid att vara sjuk nu.

I Stockholm igen

Framme. Hel. Det sas halvvägs att det väntades ett blåsigt Stockholm med en del turbulens, vilket det också blev de sista 20 minuterna kan jag lova. Lite läskigt faktiskt, men jag försökte med svettiga händer att stadigt titta i Foto och läsa den intressanta artikeln om varför systemkameror hittills nästan aldrig har Live view. Jag vet fortfarande inte varför, även om jag säkert läste om artikeln ett par gånger. Men det hjälpte lite iaf. Av nån anledning snurrade vi runt, och var på gång ner flera gånger, över Arlanda innan vi landade också. Nej, sånt gillar vi inte. Ner när man ska ner och sen inget mer, tack. Väl nere kom vi inte in i gaten heller pga nåt nytt parkeringssystem som inte gick med planet, så ja...inte världens bästa flygresa, Men framme är jag. Lite skumt att det var 7 minus hemma och så landar man i 7 plus. Tur att jag inte tog täckjackan iaf.

Har fått en hel hög med dokument/underlag på mejl under kvällen som borde läsas innan mötet imorgon. Är ganska slut i huvudet, men ska försöka ögna igenom allt åtminstone. Vill egentligen ha mer kontroll än så, men är nog för trött för att inte bara acceptera läget.

Har stulit skrivbordet hos Joakim en stund. Nyss låg han och småyrade om något (nåt om fjällen, tror jag) som jag halvt lyssnade på, men nu tycks han ha somnat. Han har fått för sig att han har nån slags djungelfeber eftersom en arbetskamrat varit i Afrika. Jag tror att han har influensa bara... Men ok, vi kan kalla det djungelfeber =)

Oj, kan inte vara såhär trött kl 19, det blir inte bra. Måste dricka te och försöka piggna till.

Kanske man kan bli beviljad ledsagning?

Jag tror jag behöver en personlig assistent...innan det går en viktig ledning nånstans. Bokade resan till och från Sthlm igår. Igår kväll i bilen på väg till en pensionerad arbetskollega till mig berättade jag mina planer och insåg (med lite hjälp) det absurda i min planering. Jag hade fastnat i ett tänk, baserat på ett möte som blåstes av för ganska länge sen, att jag var tvungen att fara till Sthlm idag för att hinna med allt. Det stämmer ju inte riktigt längre.

Iaf, planen var att fara idag torsdag. Och jag har nu kanske sovit 6 timmar sedan i måndags. Det är det första dåliga. Det andra dåliga är att jag nu precis har kommit hem från jobbet, har inte packat men alltså tänkt stiga upp om fyra timmar, packa och fara till flyget (äta nån annan dag?). Om inte planet kraschar så kan det finnas en risk för att jag gör det. Jag tror att jag behöver sova, även om jag konstigt nog inte känner mig så dödstrött som jag kanske borde.

Jag måste försöka boka om flyget idag. Jag vet att det blir en ombokningskostnad, men den tar jag gärna. Mattias tom erbjöd sig att ta den om jag bara sov lite. Så det kanske vore bra. Vet dock inte vem eller hur man gör sånt om man bokat via en resebyrå i Fi:s namn... Men det vet säkert de. Jag får ställa klockan på tio och ordna det. Om det inte går...ja då får jag ju åka ändå. Men jag tror och hoppas att det ska lösa sig.

Sen måste jag sova. Men inte för mycket så att jag inte kan vända om dygnet till normala människors rytm. Jag gissar att Fi:s styrelse inte tänkt ha mötet på nätterna i helgen...

Svanenmärkt flygresa nästa?

Den här nyheten är väldigt intressant. Jag har hört talas om det förut och hoppas verkligen att det kan bli en framtid. Det talas alltid om att flyg är en stor miljöbov så visst måste det vara lite konstigt att vi inte tidigare hört talas om utveckling av flygbiobränsle?

Jag tror inte att vi kommer att få människor att flyga så mycket mindre, men kanske kan vi få människor att välja flyg som är miljövänliga. Sen kan vi naturligtvis diskutera huruvida det är rimligt att regeringsplan används för turer mellan Skavsta och Arlanda eller att Al Gore inte flyger reguljört utan har ett eget plan i sin pr-resa för sin miljfilm.

Kom hem och julen stod för dörren?

Hemma igen. Här är det snö och minusgrader, ganska skönt på ett sätt. Känns som vinter. Flygresan igår gick väldigt bra, kanske bäst hittills. Allt gick så lugnt på nåt vis, inte särskilt hoppigt, lugn start och landning, bara bra helt enkelt. Mycket barn på flyget igår, och jag menar fixar de det så ska väl inte jag vara sämre?
Har nog inte på riktigt tänkt att det är julafton om en vecka förrän jag kom hem igår. Min lägenhet är verkligen inte julig, snarare stökig och ouppackad. Jag har inte handlat några julklappar och vet inte heller riktigt vilka som förväntar sig några av mig. Börjar så smått känna att mina planer för jul kanske är lite sådär, men samtidigt vill jag nog inte ha det på ett annat sätt i år. Det får bli så. Mest av allt önskar jag nog att det inte vore jul bara. Och sen kommer en icke-planerad nyårsafton också. Första gången jag är helt jobbfri både jul och nyår på tio år...and it sucks. Planera för sånt är trist.

Men, jag möttes i vart fall av tre kissar igår eftermiddag som verkade väldigt glada över att se mig. Det är familj det! Världens bästa!
Ska greja med lite bilder från min minisemester och lägga upp så snart jag ids.

Home again

Oh my God, hur trött kan man bli? Känner mig lite manglad efter en ganska intensiv helg i Sthlm. Hemresan med flyget gjorde sitt till också, snöfall här i norrland som försenade starten från Arlanda en del och sen en lite hård landning som inte var helt kul. Men ner kommer man ju alltid, inte sant? Galet långa (och virriga) basketspelare på planet och cute rockbandssångare att småspana på i gaten.

Styrelsemöte i lördags och kongressgruppsmöte idag. Kort stund på manifestationen på Sergels torg och så en kort fönstershoppingrunda på stan innan Ulrika och jag alltså for hem med viss försening. Inte mycket till utekväll i lördags, men det var trevligt ändå. Även om allt promenerande i mina docs har gett mig totalt tre blåsor på fötterna.

Kul att träffa Joakim en sväng, att se hans lägenhet och att han överlevt flytten till storstan. Insåg igår att jag har styrelsemöte igen redan om 16 dagar så det blir ett närstående återseende, skulle jag gissa. Undrar om julhandeln kommer kännas mer hysterisk än den redan gjorde? Tror inte det kommit igång med samma fart här än, trots att vi faktiskt har snö, som brukligt om vintern. Å andra sidan har jag nog inte varit på stan här nåt särskilt det senaste när jag tänker efter...

Jaja, lite skönt att vara hemma. Har gett upp försöken att formulera protokoll, brev, rapport och annat som jag tagit på mig. Det får bli imorgon om det ska bli begripligt. Måste upp tidigt och fara till tandläkaren imorgon bitti, sen hem och försöka sova lite, göra lite fi-grejs och sen till jobbet imorgon kväll. Ingen rast i sikte före torsdag iaf. Känns som jag har varit i farten ett tag nu. I need vacation!

God natt!

Jag vill inte...

...flyga jag vill inte flyga jag vill inte flyga... Usch, varför gör jag såhär? Fast det finns tidsmässigt inget annat som går om jag ska vara med på båda mötena i Sthlm i helgen. Jag måste faktiskt.

Lite stökig natt på jobbet också, verkligen alla (utom en) var vaken och uppe någon gång under natten. Dessa eviga konstiga samtal man har om allt möjligt, lirkande och övertygande om att "jo, den där sängen är din, det går bra att sova där", eller "det är din fot som ligger i sängen, ingen annans", som jag hade inatt. Känns också som att hela jobbet lite spänt inväntar den beryktade vinterkräksjukan nu också. Vi har fått veta att den väntas ha sin kulmen veckan före jul, så det känns som att en repris på förra årets kräkkaos under julhelgen kan vara att vänta. Gott. I år ska jag banne mig inte bli sjuk! Jag har inte råd att betala sviterna för det, helt enkelt. Karensdag och sjuklön för att man torkat efter andra på arbetstid, det känns rättvist det.

Ja, jag borde fortfarande sova några timmar till, men det är lite att ordna innan resan så det hinns inte med helt enkelt. Nu har jag i vart fall återfått min mobil som jag varit utan sedan i måndags morse, så lite mindre handikappad känner jag mig.

Stockholm nästa.

Here we go again

Dålig idé: att se på "Day after tomorrow" med en ruskig flygresa nästan exakt en vecka innan jag ska fara med flyg ner till Stockholm för styrelsemöte...

Annat som oroar: isbildning, dis, dålig sikt, fastfrusna landningsställ, hala landningsbanor, fulla piloter, dashplan, halvdana reparationer...you name it.

Apropå flygresor...

(Hela showen finns från början på youtube och rekommenderas varmt! Även showen "Dressed to kill" är hilarious.)

Fly me to the moon?

Jag har flygit alldeles själv!! Och jag är barnsligt stolt över mig själv, måste jag säga. På något sätt lyckades jag låtsas att jag inte alls var nervös eller att jag ens skulle göra något särskilt så det gick vägen utan större problem. Anade oråd när jag kom till Arlanda mer än två timmar före avgång; ju mer tid jag har att oroa mig på, desto mer oroar jag mig. Men jag checkade in och tog mig genom säkerhetskontrollen (där en trött kille suckade högt när jag inte förstod att han ville att jag skulle ta av mig jackan exakt den millisekund som han sa det). Förvånades över det lilla miniatyr-city som fanns innanför (med både pub, kiosk och Pizza Hut), köpte ett par salta katten och satte mig vid gaten med min bok. Planet var sent på plats, vilket var bra eftersom vi då kunde starta i stort sett direkt då alla kommit på plats. Planet var alldeles fullt och bredvid mig satt en kille med rakad skalle och snällt leende. Inte kunde man flippa ur då? Okej, jag använde några knep, men de är så fåniga att jag inte ens kan skriva ned dem...de får bli min lilla hemlighet. Egentligen vet jag inte riktigt hur jag fixade det så bra. Kanske är jag tuffare ensam än jag tror.

Upp kom jag iaf, och ned på rätt ställe och bara lite skakigt däremellan. Och visst var jag inte totalt lugn. Hela jag skakade när Mattias mötte mig vid bagageutlämningen. Men jag gjorde det.

I bilen sa Mattias: "Jaha, nu har du gjort det med då. Vad ska du göra nu?"
Ja, vad ska jag göra nu?

Snabbtåg Umeå-Sthlm nu, tack.

Okej, det blir inget "projekt: få Sara att våga flyga själv" inför styrelsemötet i Sthlm nästa vecka heller. Följande länk talar för sig självt.