Intensiv semestervecka

Imorgon är det återgång till arbetet som gäller och av någon märklig anledning känner jag mig inte alls redo. Kanske för att jag kom hem så sent som i eftermiddags från Sundsvall efter en dryg vecka av aktiviteter med en ovanligt stor del av familjen. 

I lördags kom som sagt lillebror med sambo och son på besök och de har hängt med ända tills igår då de vid lunchtid lämnade oss i Sundsvall för att fortsätta söderut på sin semester. Det har varit en härlig, stundtals påfrestande, men bra vecka. Lil'sis har hängt på och bodde i början av veckan hos mig här i huset och hakade även på i torsdags då hela gänget begav sig söderut till Sundsvall för att besöka M och hans 'nya' stad.

Ett tjusigt skolfartyg på besök i Ratan som vi passade på att titta på

Vi har varit runt och turistat lite här och var och det har varit spännande och kul. Inte minst har det förstås varit roligt att få hänga med världens koolaste brorson, Lexiam, som nu är 1,5 år. Han är en busig, envis, rolig och supersöt liten kille som förstås varit mycket i centrum under veckan. Det har varit jättekul, men som sagt också lite påfrestande; jag är inte alls van att vare sig ha så många omkring mig hela tiden (vars alla åsikter ska jämkas och tillmötesgås och hållas glada och nöjda, något jag tar på mig alldeles för mycket ansvar för men det är väl så jag är, det hjälper dock inte alltid) så jag har varit helt slut på kvällarna. Slut men glad, förstås.

Två småsyskon i en äventyrslekpark.
Kul även för vuxna barn, skulle det visa sig...

En 132 meter lång hinderbana som vi kämpade
 oss runt några varv på, väldigt kul men sjukt jobbigt.

Känslan efter veckan är förstås att jag önskar av hela mitt hjärta att de fanns närmare geografiskt så att jag skulle kunna träffa dem oftare. Då hade det blivit mindre forcerat och enklare, inte lika intensivt. Men nu är det som det är, de bor en bit utanför Göteborg så då blir det inte så ofta. Jag hoppas kunna fara ner och hälsa på dem om ett tag så att det inte behöver gå så länge mellan träffarna. Det vore roligt. Det är en fantastiskt fin liten familj och jag hade väldig separationsångest när de for igår.

Besök i "Vitterhuset", en grotta utanför Åsele där det
 sägs att vittrorna håller ställningarna.

Fina Lil'sis den regniga dagen i Vitterhuset

Jag var alltså ute i skogen. Where the snakes lives....

Idag bilade så jag och Lil'sis tillbaka hem igen och redan imorgon är det dags för jobb igen. Tre veckor har gått väldigt fort och jag hade varit glad om jag bara fått ett par dagar till av ledighet. Varför tänker jag alltid i efterhand att jag borde mjukstarta med en halv vecka istället? Vi får se om jag har utrymme att ta en flexdag mot slutet av veckan.

Utsikt från fikaplatsen bredvid Höga kusten-bron
 en mulen och bitvis regnig torsdag då vi for söderut. 

Glasspaus med syrran och den gladaste hunden som finns; Solo!

(Jag passar på att lägga upp lite bilder i vart fall från veckan, senare kanske jag kan berätta mer om våra små äventyr. Då föräldrarna inte vill ha bilder av Lexiam på internet så kan jag dessvärre inte faster-skryta med några av de fina bilder jag lyckats knäppa med den skrala kameran på mobilen, men ni får hålla till godo med bilder på en del av de andra galningarna i gänget. Samtliga bilder blir lite större om du klickar på dem.)

Många paket blir det

Idag har jag trängts på stan för att handla lite julklappar. Och födelsedagspresenter, det är ett helt litet gäng som envisas med att ha blivit födda den här tiden på året. Imorgon fyller tex världens bästa syster 23 år och det vankas kalas. Ikväll har hon fest för vännerna (bara att inse att jag inte tillhör den kooliga festkretsen längre) och imorgon för "familjen" som hon kallar den omaka samling människor hon omgetts sig med i 10+ år. Alla kommer förvisso inte, det är ju gärna så i juletider, men jag hoppas hon ska få ett trevligt kalas ändå.

Så födelsedagspresenterna är klara, jag har handlar både för mig/M och för ena brorsan med familj. Så hon lär inte bli utan, jag kan ha snudd på skämt bort henne lite i år igen. Inte egentligen men kanske lite iallafall.

Min lilla hjälpreda, Smilla gjorde sitt bästa (?) för
att bistå inslagningen.

Så ikväll har jag slagit in födelsedagspresenter och julklappar och kan nu konstatera att sent omsider så är allt som ska skickas till syskonbarnen klart. Så det ska jag förhoppningsvis få med mig in till stan imorgon för att skicka. De börjar bli så många nu (och även där ett par födelsedagar att räkna in sista veckorna) att jag blir snudd på ruinerad. Och två av dem är i praktiken vuxna nu men jag kunde inte räkna bort dem i år heller, visade det sig. Å andra sidan är presenter och julklappar egentligen det enda jag har då de bor så långt borta och vi inte har någon särskild kontakt att prata om. Det är synd, men svårt på avstånd. Speciellt kanske då vi syskon inte heller alltid lyckas hålla ihop. Så det är värt att visa att jag finns för dem, om inte annat.

Några klappar återstår men det får bli när lönen kommer på onsdag. I sista minuten som alltid...

Barbie-hunt coming up!

Idag har jag den äran att gratulera min systerdotter Erica som fyller 12 år. Stort grattis! Tänk att majoriteten av mina syskonbarn (sju till antalet so far) snart är tonåringar.

Erica berättade iaf i telefon nyss att hon önskar sig en barbie. Lite oklart vilken men jag gissar att jag får ge mig ut och sondera barbie-marknaden när lönen trillar in i veckan. Det var ett tag sen sit, undrar om de fortfarande ser ut som tidigare? Har det kommit några feminist-barbies än mån tro?

Grattis lillebror!

Och på tal om födelsedag är det såklart på sin plats att gratulera min fina lillebror Thomas som blir 28 år idag! Stort grattis, hoppas du får en tokbra dag! Min virtuella present blir att publicera den tjusiga badbild som brorsans respektive lagt ut på facebook och som jag sedan "lånat". =)

Lillebror Thomas med sitt äldsta barn, busfröet Lea (vars busuttryck i ögonen jag tycker mig känna igen från en hyssmakare i min barndom...)

Födelsedagar

Jag har ju i min stressiga dag glömt att skriva att min fina lillasyster fyllde 16 år idag lördag. Stort grattis! Vi skickade henne ett paket med en dataryggsäck från Crumpler, helt i enlighet med önskelistan och kvart över midnatt igår natt kom ett sms med ett glatt tack. Den lilla fuskisen. Men kul att hon blev nöjd. Förhoppningsvis kommer hon upp och hälsar på efter nyår innan skolan börjar igen. Det ska bli väldigt trevligt.

Nu när det hunnit bli söndag så fyller storebros yngsta, Anton 6 år. Grattis! Som sagt; många födelsedagsbarn i december. Inga fler decemberbarn nu, ok alla fertila vänner och familjemedlemmar?

Presenter som glittrar är bra

Den här bilden på sötaste charmtrollet och hennes pappa (lillebror d.ä) var jag tvungen att snatta från charmtrollets mamma och visa er. Nu har ju inte jag några barn, men jag är ganska säker på att det brukar vara föräldrar som badar barn och inte tvärtom, men vad vet jag? =)

Jag ska försöka hitta något enkelt skickbart till lilldamen imorgon. Hon fyller tre år på tisdag. Stora tjejen. Det är väldigt behändigt att köpa presenter till barn när de är i den åldern att det mesta som blänker, glittrar eller har roliga färger är kul. Det behöver inte bli så dyrt då. Det passar mig väldigt bra såhär strax före jul får jag säga.

Bilder på sötnosar

Jag lovade ju lägga upp lite bilder från helgen. Nu tog jag visst inte bilder på så mycket, det blev mestadels hemma hos lillebror. Så tyvärr inga bilder den här gången på mina större syskonbarn, min systers ungar. Det får bli nästa gång.

Först bustrollet självt, Lea. Hon blir tre i december.

Hon instruerade Mattias i hur man bygger med duplo. Man fick inte göra hursomhelst, det var då säkert. (Mattias har fö världens finaste tröja, "Glöm päls, odla skägg".)

Titta vad han snattade till sig! Theo, 3,5 månad stor. Han skrattade när man inte hade kameran framför ansiktet, men slutade i samma stund jag tittade i sökarfönstret och ser därför lite allvarlig ut.

Och titta vad jag lyckades sno åt mig en kort stund (när inte mannen ovan tjuvade). Klart man blir sugen på att snatta hem. Men se föräldrar tycks vara ett ganska vaktande släkte.

Bebisgos och stortjejsbus

Sitter och slappar framför tv:n och kollar lite mejl. Det är nåt konståknings-såpaprogram på tv med Carina Berg och Carolina Gynning (med en hel tvättbjörn på huvudet?) som programledare tydligen. Är det nåt nytt Let's dance-program? Är det vad som bjuds en lördagskväll? Det och "Crocodile Dundee i LA". Yippie.

Lillebror har precis gått iväg på en 25-årsfest för kvällen så Mattias och jag är själva här ikväll. Vi är nog lite trötta. Hade från början funderingar över att åka till Växjö och se bio, men vi orkar inte fara tillbaka igen. Vi har ju varit där redan idag. Vi gick på stan en sväng, köpte presenter till brorsans barn (presentkort till minikillen och Dunderklumpen till stortjejen), Mattias kunde inte låta bli att köpa Warhammer Online (jag hoppas jag kommer hålla mig, det finns inte tid helt enkelt, hur koolt det än verkar) osv. Sen var vi och åt nybakade kanelbullar på kanelbullens dag (tydligen) hos brorsans familj. Brodern själv var dock inte hemma utan är hos storasyster och mekar bil. Men barnen; Lea snart 3 och Theo knappt 4 månader och hans sambo Elin var hemma.

Det blev en del bus förståss. Sist vi var där var Theo alldeles nykläckt och gjorde ju inte direkt nåt särskilt. Nu var han lite större, mer personlighet lyste igenom och han var väldigt nyfiken på allt. Han verkar vara en nöjd och tillfreds liten sötsak. Som helt fastnade för Mattias såklart. Alla barn gör det, och han klagar då inte. Knappt jag fick hålla i honom utan han satt nöjt hos Mattias. Utom när han var hungrig då; inte ens Mattias var bra nog då.

Lea kändes också större, trots att vi var där så sent som i juli Hon verkar vara en klipsk brud och klurar på en massa saker. Och lite av en kommande chef kanske. "Du ska göra så, du tar den här, hämta den" osv. Hon lyckas såklart inte styra sin omgivning jämt men hon försöker så gott hon kan. Säkert har det påverkat att det nu finns en ny stjärna i familjen att slåss om uppmärksamheten med. Men överlag verkar det funka bra.

Mm, som vanligt önskar jag att jag fanns närmare på ett sätt. De växer fort och man är ofta en lite luddig faster på distans. Och klart att man mår bra av att få snosa bebis och resonera med en 3-åring om livets självklarheter. Det är trivsamt. Förhoppningsvis får ni bildbevis på sötingarna snart.

Släktband

Det har förresten fortsatt regna idag. Hela dagen utom just den stund som vi begravde urnan. Då sken solen försiktigt. Nästan som en religiös upplevelse.

Annars har dagen varit okej, trots urnsättning. Vi undkom ett indraget körkort på E4:an norr om Sthlm med blotta förskräckelsen, tacksam för det. Vi var också hemma hos min storasyster efter kyrkan och jag fick titta på systersonens ödla (lite häftig, lite läskig) och systerdottern sysselsatte sig med att frisera mitt hår en lång stund. Hon och jag tittade på kort också:

-Det där är morfar, sa systerdottern och pekade på en bild av min systers biologiska pappa (inte min alltså).
-Mmm, din mammas pappa, sa jag.
- Nej. Min MORRRFARRR, sa systerdottern med stor övertygelse.
-Fast det är din mammas pappa, vet du.
-Nej.
-Okej då.

Skojigt det där med att upptäcka hur familjen hänger ihop. Mattias systerdotter tyckte att Mattias var galen när han sa att hennes mamma är hans storasyster. Galen på riktigt, verkligen.

Nu sitter jag i lillebrors lägenhet i Ljungby och dricker te. Imorgon ska vi in till Växjö en sväng och sen hem till andra brorsan och snusa på bebis. Och busa storasystern. Barn everywhere. Och ja, den stora frågan har såklart kommit upp under dagen. De kan säkert inte hjälpa det. Det kommer en del extra press när lillebror har produerat två barn, jag lovar. Jag försöker ignorera det.

Bilder på ett busfrö

Jo, jag satt ju igår och grejade lite med bilder i datorn. De blir lite för stora att publicera i raw-format så de behövs skalas ner lite. Måste bara visa världens sötaste lilla tjej med en vilja som heter duga. Yrvädret är lillebrors stora barn, Lea som är drygt 2,5 år nu.

Hon är verkligen lik lillebror Thomas när han var liten. Om jag får grepp om scannern igen så ska jag visa. Samma superlockiga, kritvita hår som står som en aura kring huvudet.



Hon är världens finaste, jag önskar verkligen att jag fanns närmare alla mina syskonbarn ibland. De börjar bli ganska många nu. Sju stycken. Hälften av oss sex syskon har inga barn än, så fortsätter vi i samma anda lär det bli en bra skara kusiner till slut.

Bebisgosande

I lördags var vi och grillade hos den nystora familjen, min lillebrors. Det var trevligt. Vi lagade alldeles för mycket mat, busade med stortjejen Lea (2,5 år) och jag fick lukta lite på bebisen. När sen lillebror överrumplade mig lite med att plötsligt räcka mig bebisen kom den där småsnyftande personen fram i mig igen. Jag vet faktiskt inte vad det är frågan om, jag skyller på okända åldersrelaterade hormoner, eller nåt.

Annars är ju bebisar rätt trista faktiskt. De sover mest eller skriker. Och äter typ hela tiden där emellan. Och så ser de ungefär ut som alla andra bebisar. Hur fin han än var/är (och det var han ju såklart) så är det lite roligare med storasystern. Och hon är en klipsk tjej, verkligen. Och bestämd. Men det ska man ju vara. Jag ska försöka lägga upp bilder den här gången. Bara jag ids föra över dem till datorn så.

Det bidde en bebis!

Det blev en bebis till slut! Lillebror ringde med lycklig röst vid 20-tiden ikväll och berättade att de fått en pojke strax efter klockan 18. Well done! Tårögd stolt faster var/är jag. Namnet är inte bestämt än, men jag sätter mina pengar på ett kort namn med tanke på hur plågsamt lillebror tyckte att det var att tatuera in stortjejen Leas namn på underarmen när hon var nyfödd. Och han kan ju inte vara sämre den här gången, så en tatuering blir det ju. Kanske han får heta X eller nåt... Ha ha humor.

Bebis-dags?

Och jo, idag kan det minsann bli bebis till slut. De hade tid på sjukhuset i förmiddags och jag har iaf inte hört något om att de fått åka hem igen, så hoppas kan man ju. Herregud vad häftigt!

Födelsedagar

Finaste Joakim fyller år idag, stort grattis! Nu är du över 30. Hellre du än jag...

Jag lyckades ju på något konstigt sätt (jag skyller på undermedvetet ångest-syndrom, eller nåt) missa hans 30-årsdag förra året, och det har jag ju fått höra några gånger sedan dess. Så idag har jag ansträngt mig för att kompensera lite. Jag har skickat kort, jag har ringt på morgonen och sjungit (eller nåt) och jag har nu försökt ringa en gång till. Idag ska han inte känna sig bortglömd av mig i vart fall. Sen får jag väl fira honom mer när jag åker ner nästa gång.

Det var nära att det blev en till födelsedag idag, men nu ser det inte ut så längre. Lillebror och flickvännen hade tid på sjukhuset idag, men eftersom det såg så bra ut så ville de inte sätta igång det. Lördag är nästa stopp, vi får väl se hur det blir. Envis unge, tycks det vara ialla fall.

Den som väntar på nåt gott?

Ja, just det. Lillebror den äldre lyckades såklart inte bli tvåbarnsfar som jag planerat (jag som trodde det var fastrar som bestämde sånt?) när jag var nere. Nejdå. Trots do-day den 5 juni har det inte hänt ett dyft än. Jag börjar snart undra om de lurats... Men stackars flickvännen såg lite trött och less ut när jag var där i måndags så det var nog inte bara fejk den där magen.

Nån som verkade helt obrydd om det var soon-to-be storasyster Lea som var i världens busartag när jag var där. Jag är verkligen otränad på att hålla igång sådär. Världens goaste är hon, måste lägga upp bilder snart. Hon envisades med att ha strumpbyxor på sig i 25-gradig värme eftersom hon hade gjort illa sig under foten och hade plåster där. Och så länge man inte ser plåstret gör det inte ont, tydligen. Och jag skulle ju inte tro att jag kunde övertyga henne om att hon inte skulle göra illa foten igen om hon tog av sig dem. Nä, barfota var tokfarligt. När jag skulle demonstrera att det gick bra att gå barfota i gräset gick hon helt enkelt in efter min sandaler och såg lite demonstrativt på mig när jag efter uppmaning tog på mig dem.

Ljusglimtarna

Tiden här har gått fort och det har varit tungt. Men lite solglimtar finns i vart fall. Det är, trots den jobbiga anledningen, hemskt skönt att vara nära mina syskon och veta att vi har ett så stort stöd mellan oss när det gäller. Jag vet inte vad mina föräldrar har gjort, men just den biten har de faktiskt lyckats bra med. Vi bor den här gången ganska långt från sjukhuset, hos lillebror Tobias istället för hos Mattias syster i Linköping. Och det har varit trevligt. Vi har försökt att koppla av och göra lite annat emellan. Igår var vi på sightseeing här i Ljungby tex. Det tog kanske sju minuter...men det var trevligt! Sen gick vi och fikade och lyssnade på smålänningar.

Igår kväll var vi också hemma hos lillebror den äldre och hälsade på. De ska ju snart, i början av juni, bli fyra istället för tre så det är ganska spännande. Det var väldigt kul att träffa deras dotter Lea som nu är två och ett halvt och världens lilla yrväder. Vi har inte setts på ett år så hon var lite blyg till en början men efter lite lek med duplo så var vi bästa vänner, tror jag. Hon är bara så bedårande, jag måste lägga upp bilder sen. Hon visade mig nya vagnen som är "till bebis som sover i mammas mage". Jag tror inte hon förstår riktigt vad som är på gång, men det blir nog bara bra.

Så det är inte bara ledsamheter, som tur är. Det är tungt som det är ändå. Jag vet inte än, men det lutar åt att vi far hem till Umeå idag. Om jag fixar att ta det beslutet. Borde hem till katterna och till jobbet i helgen. Vi glömde ju lämna nyckel till kattvakten så de har bara fått korta tillsyner av en alldeles underbart snäll vaktmästare som vi lyckades få tag på per telefon. Mat hade de försett sig själva med, sa han. Och det är klart; Smilla katt är expert på att se om sitt hus. Hon öppnar förpackningar och öser ut till de andra. Duger inte den gamla sorten öppnar hon en ny. Det stora kruxet är vatten som de behöver mest av; hon kan inte öppna kranarna. Än.

Våren som snöade bort

I min vanliga, triviala vardag har dagarna tickat på. Jag har inte haft nån riktig blogglust, men kanske kommer den igen nu. Jag har jobbat och ägnat den mesta lediga tiden åt att pussla ihop en del kongressande för att hinna med beslutsgången. Och nu verkar det faktiskt vara under hyfsad kontroll. Hoppas jag. Nu är det partyt på lördagskvällen som måste vara klappat under veckan.

Våren har verkligen kommit av sig här uppe. Jag trodde ju att den var på gång, men så snöade det i flera dagar förra veckan. Natten till söndagen gjorde det inte annat, och det såg snarare ut som februari än april när jag klev ut från jobbet i söndags morse. Jag är ett stort fan av vintern, men nu är jag också less. Nu vill jag ha barmark och nya sneakers...

Mina "små"bröder planerar att komma hit ev nästa helg. Det gör mig oerhört glad, även om jag väntar med att fira förrän jag vet säkert. De ringde och ville komma innan brodern av det äldre slaget ska få sitt andra barn. Helt otroligt, den 5 juni är det tänkt att min tre år yngre bror ska bli tvåbarnspappa. Mycket häftigt. Jag tycker han har växt bra med uppgiften med det första barnet, det får jag medge, även om vi inte till fullt delar synen på föräldraskap och könsroller. Men jag tycker att han verkar vara en bra pappa. Jag önskar att jag fanns närmare och kunde vara en större del i hans och deras liv, men nu är det som det är. I vart fall hoppas jag verkligen att de kan komma, det vore tokroligt.

Jag kollade resor igår åt dem och när jag berättade för bror modell yngre att flyget är absolut billigast (och sparar en massa tid när man bara har en helg på sig) från Stockholm och upp blev han lite tyst. Han har aldrig flygit, och en kvalificerad gissning är att han känner ungefär som jag inför det. Vi är grymt lika på många sätt, och kontrolldelen är en av dem. Men det ska nog gå bra (säger jag ja...). Ja, jag håller tummarna för att det blir av.

Syskonbarn, födelsedag och matsnurr

Sov ca 10 timmar när jag väl somnade. Hm...upp och ner. Jaja, ska jag iväg till jobbet imorgon kväll är det lika bra att jag har vänt dygnet. Känner mig hyfsad idag. Fortfarande snuvig och tung i huvudet, men lite piggare. Att jag är less på att vara sjuk borde vara ett friskhetstecken. Svårt att säga om jag pallar att jobba imorgon dock. Vi får se.

Idag fyller min systerdotter 10 år. Stora barn nu, brorsans äldsta blir 13 i år. Och snart har jag så många syskonbarn att de är svåra att hålla koll på. Storebror har tre, storasyster har två och lillebror har snart två. Lite trist att jag ser dem så sällan, svårt att ha en bra kontakt då. Men idag har jag pratat med systern och hennes båda barn i telefon i alla fall. De har storm i Östergötland, fick jag veta. Och så har de ätit tårta, såklart. Jag hoppas jag får råd och tid att fara ner på senvåren eller så.

Hungrig..borde ta tag i att laga mat. Makorna är slut så det kanske är dags att ändra dieten från nyponsoppa/te/mackor till något mer matigt. Ids jag? Ja, jag måste nog det, tror jag. Åt ett par mackor för ca 15 timmar sen så det är nog dags...