Imorgon är det återgång till arbetet som gäller och av någon märklig anledning känner jag mig inte alls redo. Kanske för att jag kom hem så sent som i eftermiddags från Sundsvall efter en dryg vecka av aktiviteter med en ovanligt stor del av familjen.
I lördags kom som sagt lillebror med sambo och son på besök och de har hängt med ända tills igår då de vid lunchtid lämnade oss i Sundsvall för att fortsätta söderut på sin semester. Det har varit en härlig, stundtals påfrestande, men bra vecka. Lil'sis har hängt på och bodde i början av veckan hos mig här i huset och hakade även på i torsdags då hela gänget begav sig söderut till Sundsvall för att besöka M och hans 'nya' stad.
|
Ett tjusigt skolfartyg på besök i Ratan som vi passade på att titta på |
Vi har varit runt och turistat lite här och var och det har varit spännande och kul. Inte minst har det förstås varit roligt att få hänga med världens koolaste brorson, Lexiam, som nu är 1,5 år. Han är en busig, envis, rolig och supersöt liten kille som förstås varit mycket i centrum under veckan. Det har varit jättekul, men som sagt också lite påfrestande; jag är inte alls van att vare sig ha så många omkring mig hela tiden (vars alla åsikter ska jämkas och tillmötesgås och hållas glada och nöjda, något jag tar på mig alldeles för mycket ansvar för men det är väl så jag är, det hjälper dock inte alltid) så jag har varit helt slut på kvällarna. Slut men glad, förstås.
|
Två småsyskon i en äventyrslekpark.
Kul även för vuxna barn, skulle det visa sig... |
|
En 132 meter lång hinderbana som vi kämpade
oss runt några varv på, väldigt kul men sjukt jobbigt. |
Känslan efter veckan är förstås att jag önskar av hela mitt hjärta att de fanns närmare geografiskt så att jag skulle kunna träffa dem oftare. Då hade det blivit mindre forcerat och enklare, inte lika intensivt. Men nu är det som det är, de bor en bit utanför Göteborg så då blir det inte så ofta. Jag hoppas kunna fara ner och hälsa på dem om ett tag så att det inte behöver gå så länge mellan träffarna. Det vore roligt. Det är en fantastiskt fin liten familj och jag hade väldig separationsångest när de for igår.
|
Utsikt från fikaplatsen bredvid Höga kusten-bron
en mulen och bitvis regnig torsdag då vi for söderut. |
|
Glasspaus med syrran och den gladaste hunden som finns; Solo! |
(Jag passar på att lägga upp lite bilder i vart fall från veckan, senare kanske jag kan berätta mer om våra små äventyr. Då föräldrarna inte vill ha bilder av Lexiam på internet så kan jag dessvärre inte faster-skryta med några av de fina bilder jag lyckats knäppa med den skrala kameran på mobilen, men ni får hålla till godo med bilder på en del av de andra galningarna i gänget. Samtliga bilder blir lite större om du klickar på dem.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar