Sicken första vecka det blev, nu är jag definitivt igång på jobbet igen. Ett par dagar in avled en av brukarna och då blev det förstås en väldig massa saker att pyssla med. Jag är ändå lite tacksam att det skedde först då jag var tillbaka och inte när jag hade semester och kanske inte fanns hemma tex. Det känns bra att få finnas till för medarbetare och anhöriga i det läget. Många ledsna och såklart mången oro då bortgången inte bara innebär att en person man stått nära, om än yrkesmässigt, försvinner utan även den egna arbetssituationen kastas omkull. Det skiljer sig förstås från att tex arbeta på ett boende. Så det kändes fint att jag var i tjänst och snabbt kunde finnas tillgänglig och ta tag i saker själv. Sen måste jag erkänna att då jag för 18:e gången (jag räknade till sist) lagt på luren efter att ha meddelat den tragiska nyheten för en medarbetare så kändes det allt annat än lättsamt inombords. Men det är ju en del av mitt arbete det med.
I övrigt är det mesta tillbaka till det vanliga på jobbet nu. Och det är ganska skönt det. Jag hade faktiskt lite jobbångest på söndagskvällen men det var väl lite för att jag inte riktigt kände mig färdig med semestern än. Det var ingen bra planering att komma hem bara dagen före jag skulle börja jobba igen. Några dagar att finna lugnet igen på hade suttit fint. Men det är svårt att styra allt och den sista veckan var verkligen rolig, om än intensiv.
Jag såg att jag har en del semester kvar att plocka ut, det kanske skulle vara trevligt med en veckas ledighet senare i höst. Kanske ta en tågtur någonstans. Vi får väl se. Det känns bra med möjligheten i vart fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar