Kyla

Det är sannerligen tur att jag fått ordning på uppvärmningen av huset. Idag har det åter varit 25-27 minusgrader ute och det är ganska bitigt, även om jag vet att det är än värre högre upp. Jag for till affären (den berömda mjöljakten...) utan långkalsongerna på och höll på att frysa låren av mig innan bilen blivit lite varm. Väl på den närliggande byns ica steg värmen i kroppen något då jag såg att den annars tiggande mannen utanför hade fått komma in och värma sig en stund. Jag kan verkligen inte förstå hur det fortfarande finns de som tror att romerna kommit till Sverige av lathet, egoism eller nåt annat märkligt. Det finns rätt många saker jag skulle göra för att överleva innan jag satte mig i ett främmande land med märkligt språk på en tunn filt i undermåliga kläder i 27 minusgrader och snö. Jag menar, vem väljer det egentligen?

Inne på mina sista kronor efter det felaktiga mjölköpet fick han bara några enkronor i sin kopp innan jag for hem igen. Efter en stund ångrade jag att jag inte bekostade en kopp kaffe åt honom istället.

Saltgurka!

Fullpott idag då jag av en händelse råkade springa på en disk med vad jag kallar för riktig saltgurka på en icabutik i stan! Lycka! Ja jag vet att jag kan göra dem själv, men då det inte verkar vara nåt som norrlänningarna äter egentligen så är det inte helt enkelt att både trilla på färsk västeråsgurka och krondill på samma gång, jag lovar!

Till mig!!

Så sambon får äta vad han vill till middag idag, jag ska äta ostmackor med saltgurka!

Välkommen juni och de korta nätterna!

Under vår "all-nighter" noterade jag hur snabbt det blir ljust ute redan. Jag minns inte när det blev riktigt mörkt (det är inte det minsta mörkt just nu tex) men när klockan slog två inatt hade det redan varit ljust igen en stund. Jag älskar de här ljusa norrlandsnätterna. Det gick från halvdan vår till regnig sommar på ingenting. För regnat har det gjort i helgen. Bra för växtligheten, som man säger, och skönt för mig som har kunnat vara inne och haft låg hastighet de senaste två dygnen utan alltför stort dåligt samvete. Lite tvättar har det blivit och matlagning men i övrigt har det mest varit en skön lugn helg med låtsasmaken.

Idag har förvisso jobb-bruset trängt sig på (jag insåg tex att jag planerat min måndag morgon lite halvt omöjligt) men jag känner mig hyfsat utvilad och redo för nästa jobbvecka ändå. En hektisk vecka kommer lastad, både jobbmässigt som privat. Går det mesta som planerat bara (med vissa undantag då) så kommer det inte bli några problem.

Kallt ju!

Men burr så skrotans kallt det plötsligt blev då! Borta är solens trevande strålar och borta är nu även de snöfria vägarna. Här ute vid havet har vi i och för sig haft kvar mer av den snö som föll helgen som gick, men i stan kändes det ju faktiskt som lite vår. Men så blev det kallt igen i ett par dagar, hela 12 minusgrader imorse, och sen började enorma snöflingor att falla under dagen idag. Deprimerande faktiskt.

Och när vi väl skulle fara hem från jobb så var det snörök som mötte oss på E4:an och väl hemma stormade det och bildade snödrivor vid den delen av vägen som ligger oskyddad från havet sett. Huset är kallt och det drar lite; jag har rent av lust att gömma mig under täcket redan. 

Jag hoppas att det blir snöfritt till helgen då vi har lite saker på agendan. Att önska en snöstormsfri väg till jobbet imorgon är antagligen väl optimistiskt.

Bråkigt.

Borta bra del 2

Vaknade med ett ryck till klockan nu på morgonen. Först förstod jag inte var jag var och sen tänkte jag att jag försovit mig. Så var inte fallet. Men för ovanlighetens skull har jag sovit i ett enda svep sen jag la mig igår. Jag tror till och med att jag legat i exakt samma ställning hela natten, jag som brukar vara runt som en apa i sängen om nätterna. Väl nere till frukosten visade det sig att det var jag och den andra kollegan som också har lite bekymmer med ryggen som sovit bra. Övriga tycktes ha varit vakna mycket. Win för oss, säger jag, det brukar ju alltid vara tvärtom.

Nu ska vi snart sätta igång med konfererandet igen. Måste erkänna att jag känner mig lite seg och att tanken på att sitta i diskussioner ända fram till klockan fyra idag kanske inte lockar sådär förskräckligt mycket just nu, men det blir nog bättre när vi väl är igång. Gårdagen var väldigt givande och produktiv och det blir säkert den här dagen också.

Önskar jag hade en bra kamera så jag kunde visa den helt fantastiska morgonutsikt vi har från hotellet, men jag tror inte en mobilbild kan göra den rättvisa. Ni får tro på mitt ord, det är ganska sagolikt här faktiskt. Väldigt lugnande effekt, perfekt plats för ett kurhotell med andra ord.

Off to work!

Borta bra

Då har jag landat på mitt hotellrum i Norsjö och fått lägga upp fötterna en stund. Så otroligt skönt! Inte för att vi aktiverat oss fysiskt idag, men det tar faktiskt på krafterna att lyssna, diskutera och tänka ut nya bra saker en hel dag, hur konstigt det än låter. Huvudet är som tomt nästan.

Resan hit gick bra, trots att min gamla bilrädsla (vi åkte buss, med bälten i) kom fram lite när vägarna blev allt mer frostbitna och allt smalare ju längre in mot landet vi kom. Men det gick bra. Jag försökte hålla mig sysselsatt med annat. Och fram kom vi allihop.

Det är så otroligt vackert här! Jag önskar att vi haft tid att vara ute i området en stund under dagen men vi har istället suttit i konferensen och varit produktiva sen vi kom. Kanske att det hinns med en lite kort promenad imorgon om jag har tur. Här är snö, flera centimeter, och det är is på den lilla sjön som hör till hotellet vi är på. Jag åkte från höst till vinter på 2,5 timme. Nästan märkligt.

Medan en del av de andra gått ner till spa-avdelningen tänker jag dröja mig kvar på mitt hotellrum, ta en dusch (i den mest avancerade dusch jag sett) och göra mig i ordning till middagen i sakta mak. Jag tänker med andra ord låtsas att jag är på semester i en timme. Hur trevligt det än är att vara här med jobbet så önskar jag lite lite att jag var här på semester. Så pass trivsamt är det här och det är inte så vanligt att den här extremt hemtama råttan känner sådan trivsel borta.

Utflykt och tågpremiär

Idag blir det utflykt med Anna igen, fast den här gången lämnar vi resten hemma och far själva. Vi ska äntligen komma oss för att åka Botniabanan till Övik och shoppa lite. Inte för att Övik kanske har så mycket spännande affärer egentligen, men det är rätt skönt att bara komma hemifrån och se nåt annat. Och även om kedjorna oftast är desamma så kan det ändå bli en annan sak. Och förstås kul att testa 'nytåget'.

Jag har varit lite skeptisk till det där 'nya' tåget med tanke på allt strul som varit sen det startade, men nu tycker och hoppas jag att det borde flyta på bra under den glesa sommartidtabellen så att allt går som väntat.

Det är ju verkligen en skitbra grej, Botniabanan. Nu ska den bara byggas färdigt så man kan ta sig hela vägen till Sundsvall också. Och det hade inte gjort något om man tog alla beslut som krävs så att man parallellt kan börja bygga Norrbotniabanan också så att vi även kan ta oss norrut smidigt. Eller hur?

*Heter det förresten Botnia eller Bottnia? Google säger lite båda...

Beauty

Sicken fin dag det varit! Vi kom tillbaka ut till landet vid 21-tiden efter en dag i stan och stannade upp på trappen en stund med tre busiga katter. Alldeles stilla, fortfarande ganska varmt och väldigt vackert. Förutom trädgårdsmåsen (vi har visst en sån) hördes bara ljudet från en puttrande liten båt på väg in i hamnen. Lite för stilla var det, jag fick årets två första myggbett.

Såna här dagar vill jag aldrig flytta från Västerbotten.

Ljuva Västerbotten

En vacker söndag snart till ända. Idag var nog första dagen som det riktigt slog mig hur sent på året det är. Det var bara några grader kallt idag så jag tog en långpromenad på två timmar i eftermiddags. Men så snart solen började gå ner blev det genast kallare. Och det blev mörkt väldigt tidigt. Jag körde mot Ratan vid halv fyra och innan jag var framme var det mörkt. Känns i vart fall bra att inte vara nattuggla den här hösten/vintern utan istället ha möjlighet att ta vara på de timmar av ljus som faktiskt är.

Men det är som att det slår mig varje år hur obeskrivligt vackert det är här uppe när snön har lagt sig. När jag for ut på landet i mörkret som lystes upp av en stor fullmåne på klar himmel och ett gnistrande snötäcke, ja då kändes det sådär nästan orimligt mysigt att vara här.

Heja vintern!

Äntligen har det kommit snö på riktigt! Imorse kände jag äntligen igen mitt norrländska vinterlandskap igen. Ja, jag gillar snö, jag tycker att det blir mysigare, ljusare och skönare på nåt vis. Igår var det bara kallt och eländigt, idag är det snöfall och tre minusgrader, helt okej. Den perfekta vintern, i mitt tycke, innehåller snö och 5-15 minusgrader.

Lillasyster hade missuppfattat nån info om skolan och var således sen nu på morgonen. Jag tvekade rejält innan jag gick med på att köra henne, men väl ute på vägen så var det ganska välplogat och inga problem att köra. Dessutom körde folk som man bör när det är sånt här väder; lugnt. Jag fick åter en "jag bor i Norrland"-aha-upplevelse.

Empire-jakt

Igår när jag var på stan i jakt efter senaste Empire-numret fick jag åter en påminnelse om en av de saker jag uppskattar med människorna här i norr. Servicekänslan.

Jag sökte numret för ett par veckor sedan men då hade det inte hunnit komma. När jag kom tillbaka till Umeås enda renodlade tidningsbutik igår hade det hunnit ta slut istället. Jag nämnde min otur för kvinnan i kassan varpå hon sa att hon mindes att jag brukar fråga efter Empire (sant eftersom det kommer lite olika datum varje månad). Hon kollade i datorn om det gick att få tag på ett majnummer men gick bet. Tydligen får de olika antal beroende på hur många som blir över efter att de stora kedjorna fått sitt. Men så erbjöd hon mig att lägga undan ett nummer när de kommer så att jag säkert får en tidning varje gång. Oerhört bra!

Jag kom sen på att det ju öppnat en Pressbyrån på Vasaplan för ett tag sen och tog en chansning och gick dit. De hade två staplar med Empire-nummer! Galet konstigt egentligen. Dessutom erbjöds det för 39:- istället för det vanliga 69:-, så det var bara vinst. Trots det blir det tidningsbutiken i första hand för nästa nummer. Jag gynnar gärna den butiken som har ett bra utbud och bra serviceinriktad personal. Det vore helt klart en förlust om de konkurrerades ut.

Nu har jag mitt majnummer iaf. Nästa vecka hoppas jag alltså kunna hålla juninumret i min hand.

Jag vet tre som gärna skulle flytta till varmare breddgrader...

Försökte få med mig katterna ut idag, men lyckades bara få med en ut i några få minuter (hon gick runt en kort sväng där det var skottat, nosade och hade minst en tass lyft hela tiden) samt halvvägs med en (hon satt i dörren och tittade ut). Den tredje sprang åt motsatt håll så snart jag öppnade dörren och kallade på dem. Snofskatter från Närke.

Världens finaste.

Surströmmingsdebut

Hemma från en trevlig kväll hos Anna med Fanny och Ulrika som övriga gäster. Jag minns nästan inte när vi hade tid att ses alla fyra samtidigt sist så det var speciellt kul.

Anna hade ju då bestämt sig för att föra in surströmming som ett test i umgänget. Utslaget blev väl ganska bra trots allt. Jag äter egentligen inte fisk (längre, jag gjorde det tidigare när det bjöds borta) men är inte så kategorisk att jag inte kunde smaka för att iaf ha upplevt denna norrländska konstighet. Och ja, det luktar tokäckligt verkligen. Men lukten ger sig, eller ja, man vänjer sig efter en stund. Kväljningarna går över, så att säga...

Som tur är så smakar det inte alls så som det luktar. Men jag kan inte säga att det var så gott heller. Jag åt ganska lite, kanske en tredjedels filé (på hårt tunnbröd, med mosad färskpotatis, creme fraiche och rödlök), och själva fisken smakade mest salt och rökig. Som lite murrigt på nåt vis. Jag hittar inget bra ord för det. Men jag testade och sen trollade Anna fram nödutgången i form av jättegod purjolökspaj till vilken hon lyckats hitta nåt som hette så glamoröst som "no egg" så att jag med kunde äta den. Jag var fullt nöjd med den medan Anna och Fanny (också ny på surströmming) käkade upp nästan två burkar med filéer själva. Ulrika kom (förutseende?) lite sent och nöjde sig med den goda efterrätten; hallonpaj med grädde.

Men en supertrevlig kväll var det. Stort tack, Anna!

Stugan eller landet?

Läser ikapp lite bloggar när jag liks har tid. Ser att fler än jag funderar över mer spännande dialektala skillnader i landet. När jag flyttade upp till Umeå hade M:s familj en stuga vid havet som benämndes "stugan". Det låter ju som en liten låda nånstans (lite som de där ministugorna vi hyrde i Falkenberg när jag var superliten, med exakt ingen tillhörande gräsmatta), men det är det verkligen inte. Det är dessutom två stugor. Med tomt, trädgårdsland och båtplats. Även nu när föräldrarna flyttat dit permanent så bor de "i stugan" och inte på landet.

Söderut åker man nog sällan till stugan utan snarare till landet eller möjligen till lantstället. Undantaget tycks vara Anna-Karin (såklart ;) som är extra eljest och åker till torpet.

När jag tänker på det så omnämner både jag och M vårt tidigare gemensamma hem som "huset", kort och gott. Kanske samma sak?

Hm. Nästan en fråga för ett av mina favvoprogram på P1; Språket.

Jag vill också!

Den här helgen har känts lång av nån anledning. Och det trots att jag jobbar som vanligt och inte har längre helg än jag brukar. Jag hade gärna haft långhelg, det har varit väldigt trevligt, men det känns samtidigt helt okej att gå på jobbet ikväll och få storhelgs-ob som kompensation (delvis iaf) för den sjukhelg jag hade förra helgen.

För första gången på länge önskar jag idag att jag bodde lite längre söderut. Jag hade gärna haft lite mer sol, lite mindre smältvatten och lite mer värme i mitt ansikte. Det känns inte superlockande att ge sig ut och promenera som det är här idag. Ljust, visst, men solen tycks ha gömt sig bakom nåt disigt så någon riktig vårkänsla får jag kanske inte. Det första riktiga vårtecknet var dock igår när kattorna satt på balkongen och några fåglar levde om en bit ifrån, lite retsamt. Det var första gången i år, tror jag.

Såna är vi i norrland

Oh my vad det snöar i Umeå idag! Man blir som en snögubbe bara av att vara ute. Jag var alldeles blöt när jag kom från en runda på stan förut. Dessutom blåser det lite så har man tur så blåste det rakt in i luvan...gott.

Lillasyster och jag var alltså nere på stan en sväng. Kollade lite kläder, tog ett varv på teknikmagasinet innan hon lämnade mig för att gå med kompisar istället. En lite skojig konversation uppstod dessutom när vi var på väg ut från Teknikmagasinet dock. Bea ville köpa tryckluftspray att rengöra sitt tangentbord med, men det fanns inte inne på Teknikmagasinet. När vi var på väg ut kom det fram en (söt) kille och ursäktade sig och sa att han råkat höra oss och att han visste att det fanns tryckluft en trappa ner på Kjell och Co-butiken. Vi tackade för tipset och utanför sa jag:

-Typiskt norrlänningar (menat att de ofta är hjälpsamma)
-Ja, såna där stalkers, svarade lillasyster

Haha, inte riktigt det jag hade i tanken, men okej.

Vill man inte ha tågresenärer i Norrland?

För ett tag sedan vann SJ upphandlingen att köra tågtrafiken på norrlandsbanan. Till en början hade jag faktiskt förhoppningen om att det kanske skulle bli bättre. Kanske skulle de väldigt sunkiga vagnarna bytas ut mot några som kändes rena, som hade bra luftkonditionering så att man slapp frysa om vintrarna och dö av värmeslag under somrarna. Men ganska snart kunde man läsa att vagnarna inte byts ut. Grejt. Banverket berättade även att snabbtågen mellan Umeå-Luleå ska slopas. De hade inte inkluderat dem i upphandligen. Super.
Nu berättas även att man kommer att ändra turen så att den inte längre går förbi Umeå. Bra! Hur stor del av resenärerna på tåget kliver av/på i de större städerna i regionen?

Det byggs bottniabana för att minska lastbilstrafiken, vilket är väldigt bra, men samtidigt väljer man att inte alls satsa på persontrafiken via tåg. Det skulle behövas fler tåg och fler sträckor, snarare, än färre. Vi skulle behöva snabbare tåg till Sthlm, bekvämare tåg och billigare tågresor. Som det är idag kostar tåget mer än vad det gör att flyga ner, och miljömässigt är det riktigt tokigt.

För länge sedan när Tågkompaniet körde turen då minns jag (det var innan jag faktiskt bodde här) att det tom fanns biovagn på tåget som tidsfördriv under den ganska långa resan. Servicen var dessutom bättre. Varför inte satsa framåt istället för bakåt?

Kravaller på Norrländskt vis

Säga vad man vill om norrland, men på något sätt är vi nog bäst på att själva bevisa att iaf vissa delar av fördomarna mot oss är sanna... Vi behöver inga fotbollshulliganer eller förlorade matcher med domarattacker. Vi behöver inga G8-möten. Det enda vi behöver är att supa oss tokfulla på Hotell Lappland. Underbart...