Surströmmingsdebut

Hemma från en trevlig kväll hos Anna med Fanny och Ulrika som övriga gäster. Jag minns nästan inte när vi hade tid att ses alla fyra samtidigt sist så det var speciellt kul.

Anna hade ju då bestämt sig för att föra in surströmming som ett test i umgänget. Utslaget blev väl ganska bra trots allt. Jag äter egentligen inte fisk (längre, jag gjorde det tidigare när det bjöds borta) men är inte så kategorisk att jag inte kunde smaka för att iaf ha upplevt denna norrländska konstighet. Och ja, det luktar tokäckligt verkligen. Men lukten ger sig, eller ja, man vänjer sig efter en stund. Kväljningarna går över, så att säga...

Som tur är så smakar det inte alls så som det luktar. Men jag kan inte säga att det var så gott heller. Jag åt ganska lite, kanske en tredjedels filé (på hårt tunnbröd, med mosad färskpotatis, creme fraiche och rödlök), och själva fisken smakade mest salt och rökig. Som lite murrigt på nåt vis. Jag hittar inget bra ord för det. Men jag testade och sen trollade Anna fram nödutgången i form av jättegod purjolökspaj till vilken hon lyckats hitta nåt som hette så glamoröst som "no egg" så att jag med kunde äta den. Jag var fullt nöjd med den medan Anna och Fanny (också ny på surströmming) käkade upp nästan två burkar med filéer själva. Ulrika kom (förutseende?) lite sent och nöjde sig med den goda efterrätten; hallonpaj med grädde.

Men en supertrevlig kväll var det. Stort tack, Anna!