Mindre uppenbarelse

Jag insåg ikväll när jag satte mig själv i ett hörn att jag nog umgåtts på ett annat sätt de senaste veckorna, och framför allt den som just var. Som på ett mer samtalsvis. Inte nödvändigtvis särskilt personligt djupt utan som mer diskuterande. Och det allt ifrån samhället, världsliga såväl som icke världsliga ting, framtiden, religion, konst och tom mitt ev bytande av hårfärg har diskuterats på ett ganska avslappnat men ingående sätt. Jag kan inte riktigt förklara hur jag menar, men kanske som att det varit mer nära, mer avslappnat. Och mindre brus.

Jag har i mitt vuxna liv levt ganska långa perioder utan tv och det oftast utan några som helst problem. Den sista veckan har varit en kortkort sådan period och kanske är det orsaken till ovan filosofiska funderande. Jag skaffade tv när jag flyttade själv igen, för att jag tycker om att ha brus när jag är själv och för att kunna slötitta när världen känns grå. Men ofta har den nog kommit att stå på som matsällskap och möbelcentrum även när jag inte varit själv. Och det trots att det så sällan är något intressant på den. Visst pratar man även då, men inte alls på samma vis.

Hm, ny regel efter semestern kanske? Ingen tv vid måltider om jag har sällskap? Och fler promenader med sällskap. Jepp, två mål som torde vara enkla att uppfylla.