Jag måste erkänna att jag har ett väldigt gott öga till Amy Adams. Jag blir glad av henne och på något vis är hon expert på att manifestera sin rollfigurs känslor via blickar och ansiktsuttryck. Miss Pettigrew, Enchanted och nu senast Doubt är bra filmer mycket tack vare henne.
Med det sagt kan jag lovorda en ny film med henne i huvudrollen; Sunshine Cleaning. Den cirkulerar kring en familj med två vuxna systrar; Rose (Adams) och Norah (Emily Blunt). Norah har svårt att behålla de jobb hon får pga hennes attityd. Hon håller sig flytande med hjälp av sin syster och deras far (Alan Larkin, som också spelade morfar i Little Miss Sunshine, av samma producenter). Rose lever ensam med sin son och försöker försörja dem genom att städa åt rika människor. Hon har ett förhållande med en gift polis och lever på hoppet om att han en dag ska bli hennes på heltid. Det är just denna polis som tipsar henne om att starta en städfirma som städar upp på brottsplatser.Amy Adams skådespel är briljant och gripande stundvis. Hennes teatraliska skådespel lämpar sig mer än bra i en film där karaktären bygger så mycket på tysta känslor där ansiktsutrycket säger allt. Hon biter ihop inför gamla skolkamrater som hon numera städar åt, hon försöker hålla sig rakryggad när lärare vill medicinera hennes son, och hon hindrar tårarna när hon håller en kvinnas hand, vars make just tagit livet av sig. Hon spelar en stark, modig ensamstående mamma som gör allt för att hålla sig över vattenytan. Och hon gör det oerhört bra.
Sunshine cleaning är egentligen ingen toppfilm rent filmmässigt. Men känslan som filmen efterlämnar är en klar 8/10. Det är ingen superhärlig känslohistoria där alla tåtar löser sig, utan en film med realism som sätter känslomässiga spår och inger hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar