Oj vilken oväntad dag det blev! Vaknade fortfarande förkyld så jag ringde och sjukanmälde mig även för inatt, för säkerhets skull. Jag tror inte kroppen är redo för två nätter riktigt, men imorgon vill jag verkligen vara tillbaka. Jag vill ju vara försiktig också då de boende är ganska bräckliga och det här var rätt marigt.
Iaf så lät Mina-kissen bara allt mer och jag ringde upp distriktsveterinären för råd. Hon tyckte att vi skulle komma in eftersom möjligheterna var så många. Jag kände efter och tänkte att visst, jag får dra mig iväg. M, som är piggare än mig fick dra kommandolasset medan jag körde och stod för informationen om kissen. Veterinären lyssnade iaf på min misstanke om att nåt (torrfoder?) skulle ha fastnat i halsen, eftersom det nu lät mer från nosen än som vanlig hosta. Efter kort undersökning konstaterades kissen frisk rent fysiskt (något tjock...) så istället sövdes hon för att kunna undersöka halsen. Långt långt bak syntes en liten bit gräs. När veterinären fick tag i det efter lite strulande drog hon fram ett kanske 10cm långt gischigt grässtrå som alltså hakat sig fast i halsen och sen upp i nosgången (vartåt det troligen vandrat). Gräs har visst som hullingar som kan sätta sig fast, sa hon. Hade vi inte kommit in hade det suttit tills dess att det ruttnat men då tillkommer risken för följder av det. Nu kände inte jag så mycket (tack förkylningen!) men veterinären grimaserade mycket när hon drog ut det tydligen illaluktande strået. Stackars kissen vad det måste ha varit obehagligt att ha det där i svaljet.
Nu är vi hemma igen. Kissen är lullig men envis och svajjar sig fram. De andra är rädda för henne. Iaf Rosa som morrar när hon kommer nära. Smilla ville mest tvätta henne, vilket inte var populärt just för tillfället. Skönt iaf att det inte var nåt hemskt, jag blev så nojig av allt som stod på nätet. Hon har fått en anti-inflammatorisk spruta för säkerhets skull och undertecknad blev drygt 900kr fattigare. Men det spelar ingen roll, min kissekärlek är hel igen.
Iaf så lät Mina-kissen bara allt mer och jag ringde upp distriktsveterinären för råd. Hon tyckte att vi skulle komma in eftersom möjligheterna var så många. Jag kände efter och tänkte att visst, jag får dra mig iväg. M, som är piggare än mig fick dra kommandolasset medan jag körde och stod för informationen om kissen. Veterinären lyssnade iaf på min misstanke om att nåt (torrfoder?) skulle ha fastnat i halsen, eftersom det nu lät mer från nosen än som vanlig hosta. Efter kort undersökning konstaterades kissen frisk rent fysiskt (något tjock...) så istället sövdes hon för att kunna undersöka halsen. Långt långt bak syntes en liten bit gräs. När veterinären fick tag i det efter lite strulande drog hon fram ett kanske 10cm långt gischigt grässtrå som alltså hakat sig fast i halsen och sen upp i nosgången (vartåt det troligen vandrat). Gräs har visst som hullingar som kan sätta sig fast, sa hon. Hade vi inte kommit in hade det suttit tills dess att det ruttnat men då tillkommer risken för följder av det. Nu kände inte jag så mycket (tack förkylningen!) men veterinären grimaserade mycket när hon drog ut det tydligen illaluktande strået. Stackars kissen vad det måste ha varit obehagligt att ha det där i svaljet.
Nu är vi hemma igen. Kissen är lullig men envis och svajjar sig fram. De andra är rädda för henne. Iaf Rosa som morrar när hon kommer nära. Smilla ville mest tvätta henne, vilket inte var populärt just för tillfället. Skönt iaf att det inte var nåt hemskt, jag blev så nojig av allt som stod på nätet. Hon har fått en anti-inflammatorisk spruta för säkerhets skull och undertecknad blev drygt 900kr fattigare. Men det spelar ingen roll, min kissekärlek är hel igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar