Igår kväll såg jag dokumentären A Complete History of My Sexual Failures. En i raden av penis-sidekick-filmer, skulle det visa sig.

Sen blir det en resa som bitvis är riktigt rolig, men som ibland nuddar vid det obehagliga. Jag vill veta mer om varför kvinnorna är så upprörda, samtidigt som jag under vägen börjar gissa mig till svaret själv. Chris Waitt är en ganska osympatisk och grymt egocentrisk person, vars curlande mamma borde sopa honom av banan istället för att städa hans grisiga lägenhet.
Tyvärr blir den intressanta resan kort. En bit in i dokumentären (iibland måste jag erkänna att jag ställer mig mycket skeptisk till hur mycket Chris faktiskt är sig själv) ändrar den plötsligt riktning och blir en film om hans penis. Och där tappar den också mig. Han besöker plötsligt SM-grottor, överdoserar Viagra och fladdrar runt naken i bild med sin impotenta kuk. Det blir plötsligt lite Borat-wannabie av det hela. Och det är inte alls min kopp te.
Jag önskar att Chris Waitt hållt sig till den ursprungliga planen; att filma och intervjua ex-flickvänner i jakt på ett svar om varför han inte lyckats behålla någon av dem. Han tror helt enkelt inte på sin egen idé, vilket tenderar att göra filmen nästan meningslös. Han är dessutom en ganska usel intervjuare.
Trots det så lyckas faktiskt Chris Waitt hitta tillbaka till huvudleden och knyta ihop säcken på slutet, även om jag som tittare redan varit där långt före honom. Idén höjer betyget något; 5/10.
(Fler recensioner av filmen hittar ni här)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar