Trädgårdsmeditation

Dagen började blåsigt och mulet och vi avfärdade snabbt idén om att segla. Men så lagom till dess att det började bli försent att påbörja det projektet blev det såkalrt toppväder med strålande sol. Men, inte kul under stress, resonerade vi och la ner det.

Mitt humör har varit halvlågt sen igår men så trotsade jag det och laddade över lite P1 Sommar-avsnitt och bestämde mig för att ge mig på örtlandet; mitt gamla kärleksbarn i den här trädgården. Så till ljudet av Helena von Zweigbergks trivsamma röst knäade jag mig ner och började på rensandet. En del har gett upp, en del nytt har tillkommit men nu efter rensningen finns det plats för att fylla på. Jag tillhör dem som inte river undan allt ogräs utan sparar vackra tistlar och annat som jag finner charm i. Så länge det inte toksprider sig eller tar död på annat.

Två kissar hade jag som sällskap också. De tittade på mig som om jag vore galen först och ville lukta på mig. Sen började Rosa vandra runt och gräva lite förstrött som för att hjälpa mig medan Smilla funderade på om man verkligen kunde gå på jord eller hur smutsiga hennes fina vita tassar skulle bli. Är det liksom värt det?

Kommer sakna dem när jag flyttar tillbaka till stan ikväll.