P1 Sommar, Andres Lokko

Har just lyssnat på P1 Sommar med Andres Lokko. Till en början tyckte jag nog att han var lite tråkig och att det var alldeles för lite prat och för mycket intetsägande musik. Jag tyckte dessutom att han talade om nåt jag inte alls kände mig så kopplad till; fördomar om utlandssvenskar. Jag har nog ärligt talat aldrig funderat över det nåt särskilt.

Men sen så plötsligt tog det sig. Jag vet inte var eller varför riktigt, men plötsligt ville jag inte stänga av när disken var klar utan fortsatte lyssna i mina gigantlurar under tiden jag lagade middag. Och jag insåg också att jag faktiskt gillade musiken rätt mycket. Lite småmagiskt sådär. (Nu var iofs inte all musik helt ny för mig, men merparten var det.)

Andres Lokko var lite av en husgud när jag var inne i min musikperiod på 90-talet med musikmagasin (på den tiden Q, Pop, Slitz, innan den blev "herrtidning", mfl.), festivaler och jakt efter speciella skivutgåvor. Jag har nog alltid tyckt att han varit lite pretto och att vi levt nästan i helt olika världar, men samtidigt är han otroligt kunnig och klurig, med en förmåga att hitta saker som jag sen gillat att lyssna på. Tydligen besitter han samma förmåga fortfarande. Imponerande.

Edit: Och vad gäller det här är vi definitivt rörande överens.

P1 Sommar, Ulf Malmros

Och jo, jag måste rekommendera P1 Sommar med Ulf Malmros. Vi hörde början på det i bilen i helgen och idag lyssnade jag färdigt under tiden som jag diskade. Väldigt bra. Inte minst musiken. Han hade valt filmmusik (såklart) till sitt prat och mycket av musiken har jag inte hört mer än när jag såg filmerna. Spännande att man kan känna igen eller åtminstone få en känsla för vilken typ av film musiken kom ifrån. Allra mest utmärker sig såklart musik från Tim Burton-filmer av det musikaliska geniet Danny Elfman. Man hör direkt att det är en Burton-film.

Själva pratet då? Jo, det var absolut också bra och lite spännande. Jag gillar Malmros och den absoluta majoriteten av hans regi-verk. Rekommenderas varmt alltså, men se till att lyssna på versionen där musiken är med (webb-alternativet)!

Det självklara sommarkännetecknet!

Idag har listan på årets sommarpratare släppts. Och även om det tycks som att media gör en jättegrej av att Annika Östberg är en av dem tycker jag listan är rätt så befriad från större överraskningar. Jag kommer antagligen lyssna på en hel del ändå. Det är ju, om inte annat, oftast rätt trivsamt soundtrack till en långpromenad.

Som sig bör måste jag med skriva ner de jag främst ser fram emot:

Eva Dahlgren
Ulf Malmros
Nicklas Lundblad
Andres Lokko
Pija Lundenbaum
Johanna Koljonen
Vanna Rosenberg

Sen är det som sagt fler jag gärna lyssnar till, men de ovan är nog de som känns allra mest spännande. Jag funderade över Anna Odell och Eva Gabrielsson, men ska de prata om det som de är mest uppmärksammade för känns det lite uttjatat på nåt vis. Över lag spelar det stor roll vad alla väljer att prata om för att fånga min uppmärksamhet. Ju mer "off-topic" desto bättre oftast. Men vi får se.

Sommarprat och hängigt humör

Tror jag är på hängigt humör idag. Som uttråkad och less på att inte kunna andas riktigt. Och så känner jag mig nog lite ensam dagen till ära.

Lyssnade på sommarprat med Kristian Luuk för att piggna till och det var visst lite skoj här och var. Men så under hans ganska långa kärleksförklaring till sin Carina slog det mig att inte alla kommer att träffa lika rätt som de verkar ha gjort. Och så blev jag lite ledsam (för att inte säga patetisk, men det hör till humöret idag) igen. Men det var annars ett trivsamt sommarprogram, helt klart. Kristian är alltid Kristian.

Trädgårdsmeditation

Dagen började blåsigt och mulet och vi avfärdade snabbt idén om att segla. Men så lagom till dess att det började bli försent att påbörja det projektet blev det såkalrt toppväder med strålande sol. Men, inte kul under stress, resonerade vi och la ner det.

Mitt humör har varit halvlågt sen igår men så trotsade jag det och laddade över lite P1 Sommar-avsnitt och bestämde mig för att ge mig på örtlandet; mitt gamla kärleksbarn i den här trädgården. Så till ljudet av Helena von Zweigbergks trivsamma röst knäade jag mig ner och började på rensandet. En del har gett upp, en del nytt har tillkommit men nu efter rensningen finns det plats för att fylla på. Jag tillhör dem som inte river undan allt ogräs utan sparar vackra tistlar och annat som jag finner charm i. Så länge det inte toksprider sig eller tar död på annat.

Två kissar hade jag som sällskap också. De tittade på mig som om jag vore galen först och ville lukta på mig. Sen började Rosa vandra runt och gräva lite förstrött som för att hjälpa mig medan Smilla funderade på om man verkligen kunde gå på jord eller hur smutsiga hennes fina vita tassar skulle bli. Är det liksom värt det?

Kommer sakna dem när jag flyttar tillbaka till stan ikväll.