I-landsproblem

Till helgen är jag medbjuden på bröllop med M vilket ska bli jättetrevligt. Visst, jag skrämmer alltid upp mig lite innan, mest eftersom jag just vid såna tillfällen inte kan ha full kontroll över hur det kommer att bli. Jag känner antagligen inte så många där, vet inte om det är bordsplacering så att jag hamnar med människor jag inte känner osv. Jag är lite besvärlig på det viset, men har så smått börjat lära mig att utmana det och ta mig igenom det. För några år sedan hade jag nog inte gått alls.

Men nu börjar det alltså närma sig och jag har fortfarande inte ens börjat kolla efter nåt att ha på mig. Jag skulle verkligen behöva en klänning men jag vet ju hur klädjakter brukar sluta för min del. Så ju längre veckan går desto mer nojjig kommer jag att bli. Jag hade tänkt lägga helgen som var på det, men det hindrades ju dessvärre av min trevliga förkylning. Som tidigast kommer jag att kunna ge mig ut på jakt på onsdag eftermiddag.

Jag önskar så att jag hade en "personal shopper" i bekantskapskretsen. Alt ett bättre självförtroende och en snyggare kropp. Fast det känns lättare att uppnå det där allra första...