Söndagen

Jag hade en ruggigt bra söndag för övrigt. Trevlig (och väldigt välsmakande) brunchdejt med "tantvännerna" (de bästa) på Tonka och en shoppingrunda med min work wife som erbjöd sig att vara lite pushig och får mig att handla lite nytt. Och hon lyckades ganska bra, nästan för bra, jag hade (som alltid då jag lägger pengar på mig själv) "utgiftsångest" en stund på kvällen. Men jag har nya byxor (som jag aldrig skulle köpt om jag varit själv i butiken), en kavaj (från rean!), ett par scarfsar (heter det så?), örhängen, hårsnoddar och ett set med ögonskuggor. Inte alls dåligt, jag var riktigt imponerad av mig själv efteråt.

Och så var det trevligt att hänga lite utanför jobbet, om än något ovant. Men det behöver jag väl med. Då har jag kanske chans att vara lite mindre sorglig vid nästa jämna-år-kontroll.... Jag kom då hem och kände mig glad och nöjd.

Imorgon väntar lite mer nya äventyr och det finns också skojiga planer till helgen som kommer. Det skulle kunna bli en riktigt bra vecka.

Med vår i luften!

Uppgradering av höstgarderoben

Inte bara den lite, lite mer generösa kroppshyddan utan även den nästan akuta bristen på passande höstgarderob har fått mig att försöka hitta lite nya kläder den sista tiden. Jag kan inte säga att jag lyckats så bra kanske. Min kollega säger att jag haft fel hjälpredor (med underliggande mening att jag borde ta med henne, vilket antagligen vore en både smart och trevlig sak) och det kanske delvis ligger något i det. Men idag tog jag med mig Lil'sis, som nästan alltid brukar vara bästa sällskapet; hon är min tantvarnare och den som känns ärligast med hur saker faktiskt ser ut och sitter, plus att hon i vart fall lite uppmuntrar mig då jag försöker gå utanför redan upptrampat territorium. Sen har vi ganska lika kroppsform så när jag blir less kan hon prova kläder....

Idag var det nog dock lite tvärtom. Jag provade hon köpte likadant. Så vi har nu likadana trikåkjolar och likadana, fast i olika färg, blusar. Det var en relativt kort men ganska lyckosam shoppingrunda iallafall. Jag hade nog rätt inställning; målinriktad att hitta nåt till en kickoff på fredag, kroppen kändes bättre, självbilden var något mindre dålig osv.

Så utöver ovan nämnda har jag just hängt upp en svart-vit-rutig kavaj (i trikåfeeling), en mörkblå skjorta, lite tjockare strumpbyxor och sist och minst ett par fingervantar. Jag hade hoppats på att ha med åtminstone ett par byxor också; som ett par svarta stretchjeans och gärna ett par ostela kostymbyxor för lite mer fancy kontorskänsla. Men jag hittade inget av det.

Det är ju lite skumt mode just nu. Och/eller så har jag blivit gammal... Det är jättesnyggt med jumpsuits på vissa personer tex (min kollega exempelvis), men de få jag provat har snarare gjort att jag sett redo ut för ett pyjamasparty eller möjligen en clown show. Eller de där snygga kostymbyxorna i trikåtyg som känns sköna som pyjamasbyxor, som sitter snyggt på benen men sen får nån slags halvvägs-harem-häng som gör att det ser ut som att det saknas en blöja eller nåt... Och det där tapetliknande modet som tydligen varit en succé på HM senaste veckorna; jag skulle inte ens idas prova. "Andra" passar i sånt, inte jag.

Nu saknas utöver byxor en riktig vinterjacka. Har jag råd (jag köper nästan aldrig dyra kläder, har av någon anledning lättare för att köpa dyra saker till andra än till mig själv, så det handlar kanske egentligen inte bara om "råd") så skulle jag vilja ha både en funktionell jacka från exv Stadium Outlet (på tal om billigt) och nåt snyggare som en kappa som funkar till klänning tex. Men vi får se. 

När jag är klar med det här lilla projektet blir det inget mer nytt förrän det blir kris på riktigt i garderoben igen. Allt shoppande kan ju ge spenderarångest de luxe.

Rosa under

Så till nåt mer ytligt för att distrahera. Det var väl inte supersuccé med den vita blusen idag. Jag hade vit bh och ett vitt linne under men vid första toabesöket på jobbet så insåg jag att allt var typ genomskinligt. Kanske skulle kollat det noggrannare innan jag for? Beklagade mig lite hos min kontorsgranne som är en betydligt mer stylish kvinna och hon himlade lite med ögonen och sa att jag "såklart inte" kunde ha vit bh under vita kläder. Som om det vore det mest självklara. "Hudfärgat, eller kanske ljusrosa måste du ha".

Utöver det tyckte jag att jag såg valkig och gammal ut också (en riktig höjdardag rent självbildsmässigt har det varit).

Så i väntan på att M skulle jobba färdigt så gick jag ner på stan efter jobbet och smet in på Lindex där jag lyckades hitta min förra bh som jag faktiskt är riktigt nöjd med fortfarande. Provade hudfärgade men ryggade tillbaka av hur eländigt det såg ut (lite som en dålig BUS på min bleka hud) och provade istället en ljusrosa. Det funkade, totalt oväntat, mycket bättre. Så nu äger jag en sån, vem hade kunnat tro det? Jag Stålmannen-bytte-om till den efter att jag inhandlat den så att jag inte skulle fortsätta min påbörjade karriär som bh-reklampelare och resultatet blev bra.

Sen gick jag förbi Rituals och handlade tvål och handkräm i pumpflaskor till badrummet, något jag funderat länge på. Jag har varit förbi och testat dofter och handkrämer några gånger och fastnat för en tvål-handkräm-serie, som jag dessutom tänkte skulle se lite lyxigt ut på handfatet. Så idag slog jag till (höjden av shopping-velare är jag, om ni nu inte redan uppfattat det), plus en hudkräm som är av lagom storlek att ha bredvid sängen såväl som i handväskan, med samma doft. Lite vardagslyxigt sådär.

Jag hann strosa igenom ett antal andra butiker jag annars sällan besöker, men jag köpte just inget (mer än en ny plånbok som var på rea, till M som blev av med sin inklusive innehåll i fredags (ska man cykla med plånboken i bakfickan egentligen?)). Men det blev en skön distraktion till stresskänslan över jobb och emlig kattkompis.

Tant Sara

M hade nåt slags mission idag efter jobbet; jag skulle handla kläder som är ljusa, gärna vita. Jag har ju gått utanför min lilla box och köpt lite olika byxor som inte är svarta/mörkblå utan snarare med mycket färg/spräckel/mönster och varje gång jag försöker matcha dem med något så har det gått sådär och slutat med en svart topp som jag nu har till typ allt. Och varje gång har M påtalat att jag borde "ha nåt vitt" till. Så idag skulle det tydligen inhandlas.

Jag har nog aldrig provat så mycket vitt i mitt liv, och det ena såg värre ut än det andra. Jag har hemskt svårt att se mig själv i vitt; jag tycker jag blir tjockare, blekare och tröttare och sist men inte minst så "syns jag" som på nåt vis mer. Hemskt obehagligt. Och så är vita kläder inte sällan genomskinliga och jag har ingen lust att ha kläder som ger full insyn i valk-landet så då måste jag ha linne under och vips blev det krångligt, knöligt och besvärligt.

Men, hur det än är så har jag faktiskt med två vita blusar/toppar och ett nytt linne med mig hem. Vi får väl se hur mycket de blir använda. De var inte särskilt dyra, men det skulle ju kännas lite onödigt om de inte kom till användning. Jag har ju mina tokiga byxor som behöver lite lugnare kombos, så jag får väl försöka vänja mig vid tanken på mig själv i vitt.

Av: Gunilla Dahlgren

Och ja allt det här med vad jag klär i för färger, vad för typ av byxor jag kan/bör ha alt undvika, hur saker kombineras och så vidare och så vidare är förstås ett hyfsat tydligt uttryck för den, i brist på skojigare uttryck, lilla ålderskris jag faktiskt känner av. Eller snarare; "Sara-blir-tant"-skräck jag upplever. Jag vill så orimligt gärna fortsätta vara 30-something ett litet tag till. Bara lite!

Stickigt

Planen var att ta en tur på bandet ikväll "som vanligt" efter middagen, men så blev jag sittande med en sovande kattunge i knäet och tänkte att det kunde vänta lite. När klockan så plötsligt slog 20 så kom jag på mig själv med att vara så trött att ögonlocken kändes blytunga. Jag tänkte att jag skulle piggna till då jag varit ute och ropat efter Alice på gården, men den kyliga luften hjälpte föga.

Så jag skippar motionen ikväll. Även om det känns surt. Men hela kroppen skriker efter sängen just nu.

Jag har vaknat hemskt tidigt hela veckan. Före 5. Jag brukade ju vakna just före 6 förut så jag skyller på den dumma klockomställningen. Före 6 var irriterande nog. Ibland somnade jag om och vaknade dödstrött när klockan ringde 20-30 minuter senare (så dålig idé att snooza, vem kom på det?). Ibland låg jag kvar, startade tv:n i väntan på nyheter och kelade katter som sakta vaknade till liv. Men före fem är bara idiotiskt. Speciellt då huvudet känns som att det inte alls kan tänka sig att somna om igen. 

Så i morse var jag på jobbet en timme före utsatt tid. Och då hann jag ändå med att riva ut halva garderoben i jakt på nåt att ha på mig. Hur svårt ska det vara att hitta en tröja som passar? Jag måste verkligen ta tag i att gå igenom den där garderoben och slänga/donera/sälja det som inte längre sitter bra. Det slutade med att jag tog på mig en vinröd stickad som satt oväntat bra och som jag inte kunde komma på varför jag inte använt på så länge.

I bilen på väg ut genom byn kom jag på svaret. Den sticks nämligen nåt så eländigt mycket. Så idag blev det "tema: självplågeri" på jobbet.

Alkoholtvånget

Imorgon har vi AW med jobbet vilket känns kul. Jag har en ny klänning som jag fick hem så sent som igår och som jag kunde ha trots chansning med storleken (yeay!). Två storlekar mindre än tidigare! Hoppas jag ska känna mig fin i den bara, det beror nämligen lite mer på dagsformen det.

Från esprit, bild från ellos.se

Hursom så ser jag fram emot en kväll med kollegorna, det blir förhoppningsvis trevligt. Jag tror att jag har bestämt mig för att köra bil hem själv så det blir en nykter kväll. Det finns ett sånt där lite tråkigt inslag bland kollegorna med tjatande om att man ska dricka och gärna si och så mycket så att "det blir roligt" och/eller "jag slappnar av". Ett inslag jag har väldigt svårt för. Snudd på att jag reagerar tvärtom rent av. Det där fenomenet finns lite överallt och jag tycker helt enkelt att det är både märkligt och fånigt att man ska behöva förklara varför man inte dricker. Det kanske inte är sammankopplat med "avslappnat" och "kul" för alla?

Jag har skjuts hem om jag vill via bästa Lil'sis som erbjudit sig, men mitt allt vanligare mantra "är det värt det?" kickar in och jag vet inte om svaret är ja. Dricker jag så är det ändå bara några glas vin eller öl och jag kan på riktigt avstå dem likväl för att kunna köra hem själv när jag vill och dessutom vara pigg och ångestfri imorgon. Men jag får väl se. Hur det än blir hoppas jag på en kul kväll!

Det går framåt-nedåt, del 11

Idag känner jag mig lite taggad igen. Har ätit bra, simmat i bra takt med världens bästa Lil'sis och promenerat mig svettig på bandet nu ikväll för att ticka över de 10.000 stegen. Som det ska vara, med andra ord, men inte riktigt har varit. Det är väl så, att det går upp och ner, och i sanning så finns inga enkla lösningar, det är lite jobb som ligger bakom resultat. Det kan vara det mesta påståendet som sagts i Biggest Loser som känts riktigt vettigt.

Jo, jag ser det, men inte med full ingivelse. Det är första säsongen jag ser, i vart fall av den svenska. Den amerikanska har jag sett delar av och den är förstås extra allt av det mesta. Men också den svenska finns det en del av ha synpunkter på. Jag ska inte gå in på det en massa men häromveckan då det var "frestelse-tävling", då var jag ganska irriterad. I början av säsongen tyckte jag också mig se en ganska stor skopa av den i min mening falska bild av "tjockisar" som lite korkade. Sådana personer finns förstås också, men antagligen inte mer än genomsnittet. Antingen har jag blivit immun (alt fördummad) eller så har det blivit mindre av den varan ju längre programmet gått. Fastnat har jag iallafall, och kommer att följa säsongen ut. 

Och just det, jag kom ju i de beställda arbetsbyxorna, två storlekar mindre än de förra. Återstår om det även gäller för tre klänningar som jag väntar hem, också beställda i samma storlek. Vi får väl se. Om inte så kanske de får bli ett litet kommande mål att uppnå.

Det går framåt-nedåt, del 8

Det är ju så nära den där tvåsiffriga nivån av viktnedgång nu. Det har förvisso känts så ett tag men då det går klart lite segare nu än tidigare så har upploppet känts som i slowmotion. Och så har jag ju inte direkt levt strikt enligt metoden alla veckans dagar. Men jag är lite stolt över att det varit minus varje onsdagsmorgon sedan jag startade.

Helgen som var bjöd tex på fika vid ett par tillfällen, mat ute på fredagen då vi firade svärföräldrarnas bröllopsdag (jag åt dock ganska bra mat så det var nog inte ett större bekymmer) osv. Inte den sämsta helgen men det är ju så jag hävdar att jag vill ha det. Det är så jag ser vägen fram. Och trots det så visade vågen på ett minus i morse, så helt fel ute har jag inte varit. Jag tycker mig ha blivit ganska bra på att göra kloka val även då det kommer till att "unna sig". Jag tänker mycket i termer av vad som "är värt" och inte. Inget slentrianätande av onyttigheter på samma vis som förut. Jag behöver det inte, på nåt vis.

Så nog har en del ändrats. I helgen gick vi på stan och jag beklagade mig lite över att mina fina klänningar inte längre sitter bra. M tittade ut en klänning som han tyckte jag skulle prova, ganska olik det jag brukar sätta på mig. Och den såg riktigt bra ut. Han manade på att jag skulle prova en mindre storlek, medium, för att den skulle "hålla längre" och jag gick med på att prova även om jag inte trodde jag skulle få den på mig. Men det fick jag! Det sitter ganska precis förstås, men den är inte för liten. Nu är klänningsstorlekarna på Indiska mer generösa än i andra butiker, men det var ändå väldigt länge sedan jag kunde få på mig en medium. 

Jag hade den på mig idag då jag träffade Lil'sis för att simma idag och hon sa att jag såg ut att ha "fått mer av en midja"... Haha, ja, lite så tänker jag vissa dagar också. Att det faktiskt ser ut så. Andra dagar känns det som att inget hänt. Men det har det ju förstås, det vet jag ju. Inte minst hälsomässigt märker jag skillnaden.

Att hoppas stega över den där tvåsiffriga gränsen vid invägning på onsdag är nog att hoppas för mycket. Men snart, snart, snart, hoppas jag.

Klänningsprojekt

Jag som aldrig riktigt varit så bekväm i klänningar har just bestämt mig för att ha just det som projekt. Aldrig är väl i och för sig inte riktigt sant, jag vet att jag hade klänningar som barn som jag gillade mycket (blått och rött redan då). Men när jag var äldre så blev jag så plötsligt obekväm. Mest för att jag tidigt kände att jag inte riktigt såg ut 'som andra' i klänningar. Först var det att jag kände mig benig och oformlig, idag är problemet absolut det motsatta.

Helt enkelt att hitta passande klänningar är det förstås inte. Det ska helst inte vara tältklänningar utan ska ha lite form, men samtidigt är det inte lätt att hitta något som brösten får plats i utan att jag för den delen ser gravid ut. Men nu har jag, with a little help from my friends (främst Ulrika och Lil'sis som envist slängt klänningar på mig att prova), hittat några som jag faktiskt trivs helt okej i. Vi får väl se hur länge det varar.

Igår hade jag en ny blå klänning och jag kände mig rent av lite fin i den, fram tills jag fick se en av de bilder som togs under after worken med ett mindre gäng kollegor (mycket trevligt, för övrigt). Jag tycker alltid jag ser så gammal ut på bilder, som en rund liten tant. Fruktansvärd känsla som jag får alldeles ont i magen av, så också igår.

Så ja, projektet fortsätter...

Just det ja...

Mad Men maraton

Nästan fem säsonger Mad Men på ganska precis tre veckor är antagligen mer än det är tänkt. Jag inbillar mig att jag blir lite sänkt utav det, men det kan ju likväl vara verkligheten som gör sitt för den delen. De första tre säsongerna tyckte jag det var okej, jag fastnade i det och tyckte det var bra, bara inte fantastiskt. Det som saknades var en person att tycka om, att heja på, om man så vill. Jag gillar att personporträtten är mer realistiska än vanligt, att de alla är nyanserade med usla sidor såväl som charmiga (de flesta i vart fall), men på riktigt fanns där ingen som jag egentligen skulle tyckt om ifall jag mött dem på riktigt.

Säsong fyra kändes som en transportsträcka. Som nåt slags tråkig dimma där alla verkade mest olyckliga, med en kraftig svängning i sista avsnittet. Säsong fem har ryckt upp serien lite och åter gjort den intressant, och nu finns det nog ett par personligheter jag faktiskt gillar. Don Drapers knappt tonåriga dotter till exempel, och hans tredje fru Megan, som är klipskare än han förtjänar nästan. Sen märkte jag under säsongen (fyra?) då Joan med det fantastiska håret inte längre var med så mycket, att jag faktiskt saknade henne en massa. Nu är hon åter och det gav en känsla av att familjen var samlad igen. Så jag gillar nog henne rätt mycket. Hon är stommen i hela företaget utan att någon egentligen verkar fatta det.

Kläderna och inredningen är ett stycke i sig i serien. Fantastiska saker har de på sig och det får mig att önska mig smal på 60-talet. Männens kläder är väl inte riktigt lika roliga men ibland dyker det upp rätt kul saker även där. Jag älskar den nedsänkta sittdelen i Drapers vardagsrum och av någon anledning får deras lägenhet mig att tänka på farmor och farfars hem när jag var riktigt liten. Jag tror att min farmor hade en hel del trendiga saker från 60- och 70-talen. Det där kantiga, bruna i en blandning av mörkt trä och plast. Läckert på nåt vis.

Jag borde kanske ta en paus ett tag, men det är en praktisk serie att se när man pysslar med annat. Bra att pausa med och stundtals funkar den gott att ha på under tiden till och med.

Ny regel

När man beställt hem 3 (eller kanske 4) vårjackor från nätet* för att prova och de antingen varit i märklig färg, av prassligt material, illasittande och/eller fula så måste man helt enkelt behålla jacka nummer 4 (eller 5) såvida den klarar betygsgrad 'godkänd' i ovan nämnda kriterier.

Kort och gott; jag har nu äntligen en vårjacka. En fint blå, i icke prassligt (men kanske lite tunt) tyg som sitter okej men som kanske inte är det snyggaste jag sett (fast det behöver inte vara jackans fel, det finns en annan mer trolig variabel i spelet också...). Den får väl duga.

Så nu vårsol kan du komma. Jag förstår att du väntat, och jag uppskattar det, men nu är det dags för entré på riktigt.

*Plus att jag typ provat alla tillgängliga jackor på stan (kan vara mild överdrift)

Winter is coming

Den där perioden när jag ständigt kommer att oroa mig för (och inbilla mig att det är) halka har officiellt inletts. Imorse var det bara 3 plusgrader och i tidningen stod det om snö på vägen med avåkning som följd i Lövånger. Halka är läskigt, då kommer den där bilrädslan tillbaka med full kraft. 

Jag tror att vi varit bortskämda med en varm sensommar och tidig höst, för jag var då inte alls beredd med de varmare kläderna när kylan plötsligt kom den här veckan. Jag måste leta fram vantar och halsdukar. Och den där höstjackan jag sökt efter kan jag ju faktiskt strunta i. Vinterjackan passar ypperligt alldeles snart. Nya vinterskor behöver jag däremot skaffa, och det brukar ju inte vara helt enkelt. Funderar på att köra på fodrade sneakers-liknande skor igen om jag hittar några bra. Det är väl ingen idé att för sjuttiofjärde året i rad leta efter snygga stövlar som inte finns. Annars står det högst på önskelistan över vinterkläder. Det och torgvantar, ett annat omöjligt projekt.

Och nej, jag är inte riktigt så negativ som jag låter ikväll. Men jag ska snart stuva mig i säng. Imorgon skippar jag den lediga dagen och far till jobbet. Det känns helt okej faktiskt.

Ge mig en vadderad sopsäck då!

Jag börjar så smått undra om jag kommer att hitta en vinterjacka innan snön börjar smälta bort. Det verkar vara nån form av mission impossible. Eller ja, det kanske är jag som är det. I vart fall börjar det kännas så. Tre har beställts på nätet, provats och skickats tillbaka. Två var übertråkiga och den som (som väntat) var skitsnygg var just för liten. Tillbaka på ruta ett alltså.

Lite win dock; en kollega tipsade om storrea på BikBok så på vägen hem gick jag in och hittade en väldigt skön (men ev med tveksam kvalité) kofta för en hundring. Kändes lite win faktiskt. Även om den inte var festfin. Men den här frusna kroppen behöver koftor att gömma sig i. Och jag var snäll storasyster och köpte en åt Lil'sis också, fast i en annan färg.  Jag har varit lite gnällig på henne (med viss rätt dock) så jag tänkte att jag skulle fjäska till mig lite bättre position igen. Sån är jag!

Jag skulle lyssnat mer på syslöjden...

Innan jag for hem idag tog jag en tur på bland annat Indiska, mest för att kika efter nåt varmt att ha på mig (jag har varit frusen hela dagen). Hittade en massa stickat jag ville ha. Eller snarare; jag hittade en massa stickat som gav mig idéer till stickat jag vill ha. För precis vad jag vill ha finns som aldrig. Önskar bara att jag kunde sticka själv, på riktigt, då hade det ju som inte varit ett problem. Men jag kan knappt sticka och mönster har jag aldrig förstått mig på att följa.

Allra överst på önskelistan står ett par torgvantar. Jag tror de kallas så; vantar som både kan vara tumvantar och 'avklippta' fingervantar om man så vill. Riktiga sådana skulle jag vilja ha men jag tror att jag sökt dem sedan jag bodde i Örebro för ca 10 år sedan. Jag har ju mina favorittumvantar men när det blir riktigt kallt här uppe håller de inte riktigt.

Sen skulle jag vilja ha en grön halsduk och det kan jag väl i teorin sticka själv, men jag vet inte riktigt hur. Och så nån poncho-liknande sak, och så en lång stickad tröja och så...

Nu när mina studier gick om intet (inte mitt fel faktiskt den här gången) så skulle jag kanske egentligen ha hoppat på en stickkurs...

Och så har jag hittat ett par jättefina filttofflor i ull som jag skulle vilja ha inne på jobbet. Alla går i uteskor på kontoret och jag som knappt trivs att ha strumpor på mig går alltid i strumplästen, något som inte kommer gå så länge till när golven kommer bli blöta och skitiga i takt med vädret ute. Så ett par sköna inneskor står på önskelistan. Så de jag hittade skulle vara perfekt, men jag vet inte riktigt hur djurvänligt de framställts och om de är värda alla de pengar som de kostade. Men de var ju tjusiga och sköna med sitt ullfoder.

Uppdrag: Klädshopping

Ett av de mer roliga/hemska* 'bekymren' med att jag fått ett nytt jobb är att jag måste uppdatera garderoben en aning. Eller kanske väldigt mycket. Det är rent eländigt hur mycket illasittande, slitet osv som finns i min garderob. De vardagskläder som används är så få att jag inte tror att de räcker att variera med under en och samma jobbvecka ens. 

Kontorsjobb kommer helt klart med nya klädkrav. Det har absolut funnits fördelar med ett jobb som innebär arbetskläder köpta av arbetsgivaren. Efter strul (minst sagt) med leveranser av dessa, vilket innebar att jag det senaste året fått gå i väldigt dåligt sittande kläder, har väl inte arbetskläderna heller känts som en fröjd men det har alltid gått att skylla på att de är just arbetskläder. Och ingen har väl riktigt varit snygg på jobbet. (Eller ja, det gällde tills jobbklänningarna gjorde entré, sista halvåret har tjejerna på min avdelning gått runt och varit riktiga 'snyggtjejer' minsann, med mig som undantag då.)

Snurrigt inlägg i korthet; jag behöver akut nya kläder. Och helst ska de införskaffas utan tårar i provrum. När lönen kommer blir det alltså Uppdrag: Klädshopping som gäller för mig and the ladies (de är så illa tvugna att bli med). Huga.

*Beror på hur man ser det, vilken dag det är osv

Katastrof!

Favoriterna har börjat gå sönder!!!!

Dear inventors

Alltså jag gillar idén med stretch, det gör jag verkligen. Oerhört praktiskt med byxor som formar sig efter ens kropp istället för att kräva tvärtom. Faktum är att jag föredrar det. Men kan ingen uppfinna stretch som liksom nöjer sig med ursprungsläget av anpassning? Det är inte jättesnyggt med hängrumpa på jeansen efter att ha råkat sitta ner en gång, jag går inte heller igång på de där 'snygga' påsarna som blir vid knäna efter samma övning. Och visst är det superpraktiskt att inte behöva knäppa upp byxorna för att få ner dem, men really? Behöver vi det?

Just asking.

Lukta illa-dag

Idag är vi bjudna på surströmmingsfest hos Annapanna. Det ska bli illaluktande men trevligt. Jag har provat surströmming vid en av dessa årliga fester men jag vet inte om jag tyckte det var så speciellt. Inte dåligt men inte särskilt heller. Så vi ska fixa till nåt vegetariskt alternativ idag, det lät som att M hade nån plan på vad vi ska göra så jag följer mest med. Jag är också rätt sugen på att baka något, men det får vi se om jag ger in för eller låter vara till veckan.

Jag ska hämta mina nya jeans som fick bli kvar i butiken för uppläggning igår också. Ser fram emot det mycket. Jag har två par hela jeans sen förut och jag tycker inte så mycket om något av dem, så tillskottet var behövligt. Sen har jag förstås mina trasiga 'trasiga jeans' som jag borde fixa till eftersom de varit favoriter ett tag. Men jag vet inte riktigt hur man gör det på ett bra sätt. Får klura lite.

God morgon

Dag tre med utomhusfrukost men idag var det lite småkyligt i luften. Solen värmer förstås men det kom kalla vindar från havet.

Idag vankas det middag hos M:s föräldrar ute i skärgården. Hans syster med familj kommer också så det blir nog bara trevligt. Jag funderar på att slå mig själv med häpnad och gå i rosa. Jag köpte, på inrådan av mina kära tjejor, en rosa överdel när vi var på vår shoppingroadtrip i höstas och i ärlighetens namn har den stannat i garderoben sedan dess. Men nu kanske den får tjänstgöra, tänker jag. Fast jag vet inte säkert än. Rosa är verkligen inte min grej men det kanske funkar. Om jag tar trasjeansen till kanske det inte blir så mesigt? Hade framför allt varit trevligt att ha på sig något annat utöver de få 'fin'-ombyten jag brukar alternera.

Jag skulle verkligen behöva köpa kläder, är det dit skatteåterbäringen ska gå, månne?

Klurigt problem

Dagens upptäckt 1: jag har bara ett par snygga jeans, de trasiga jeansen.

Dagens upptäckt 2: de trasiga jeansen har gått sönder.