Roadtrip

Förra helgen var vi iväg till Ångermanland och Sollefteå på nåt slags släktkalas på M:s sida. Hans pappa fyller 80 i november, hans syster har fyllt 50 och hennes man likaså och dessutom fyller hans mamma 80 samma dag som svärfar. Bara en sån sak!

Vi hyrde en större bil och eftersom M inte gjort klart beställningen på sitt nya körkort så blev det jag som fick köra hela vägen. Det kändes till en början jättekul men sen 1) blev det värsta snöovädret och 2) så visade det sig vara en automatväxlad bil vi hämtade ut trots att jag trodde mig ha beställt motsatsen. Problem nummer ett visade sig bara vara ett problem norr om Umeå, söderut så fanns det ingen snö utan på sin höjd var det lite blött. Problem nummer två löste sig också, precis lika snabbt som alla sagt dessutom, trots att jag var övertygad om att jag inte skulle kunna köra automat. Men det gick faktiskt väldigt snabbt att lära sig. Och sen gillade jag det rätt mycket till och med.

Festen var på gamla sjukan på ett tidigare regemente och den var trevlig och rolig. Det var betydligt fler där än vad jag trodde det skulle vara. Men det var kul att få träffa lite nya ansikten i släkten jag inte ännu gift mig in i. Jag tycker framför allt hemskt mycket om M:s syster och hennes familj och önskar verkligen att vi/de bodde närmare varann. Det hade varit trevligt.

På vägen ner åkte vi via Kramfors för att hämta upp M:s systerson vid tåget men på vägen hem tog vi en mindre väg mellan Sollefteå och Ö-vik och det var väldigt trivsamt. Jag var lite nervös först då jag egentligen inte gillar mindre vägar utan mitträcke, speciellt inte då det var kallt och fruset ute, men det var en bra och ganska öppen väg så det gick bara bra. Ångermanland visade sig vara ett väldigt backigt landskap och det fanns åtskilliga vackra, enorma gårdar och herrgårdsliknande hus utmed vägen. Svärföräldrarna verkade väldigt nöjda i baksätet; jag hörde dem upprepa flera gånger att det var så skönt att kunna titta ut istället för att fokusera på vägen och körningen. Låter som att vi kommer kunna övertyga dem om att få köra fler gånger.

Andra som tänker högt

En hel vecka har gått, rackarns fort som vanligt numera. En vecka full av funderingar, såsom de senaste veckorna varit i nån slags ökande utsträckning. Funderingar, självrannsakan, irritation, lite ledsamhet, mycket trötthet, en del stress men även en del skratt. Busy week, med andra ord. Det är en del hjärnverksamhet på gång. Jag vet inte vart det ska ta vägen riktigt, just nu känns det som att jag har en hel bok i huvudet.

Apropå tankar så läste jag kloka, och igenkännbara, funderingar hos en relativt nyfunnen släkting till mig. Tremänning på norrländska, syssling där hon bor. En person som förvånande ofta skriver saker jag kan relatera till nästan som om det vore mina egna ord. En klok, eftertänksam och intressant tremänning jag inte träffat sedan barnsben men som jag ändå känner nån slags intressant koppling till. Så dagens tips blir en länk till Fru Månssons senaste blogginlägg.

Lugnet mitt i veckan

Idag har jag jobbat hemma igen. Det har varit riktigt skönt. Lite fokus och avskärmning på samma gång. Men jag tog lite kortdag då huvudet kändes tungt och jag var trött. Jag började tidigt som vanligt så det kändes ok att stänga igen datorn tidigt. 

Jag tycks ha glömt hur tidigt det mörknar ute nu. Jag hade tänkt fara till Bygdeå för att handla kattmat innan det mörknade men det gör det ju redan en stund efter klockan 14 numera. Så det blev helljusen på ändå. Nu har jag ju världens bästa helljus med min nya LED-ramp så det gick bara bra. Ganska mysigt att köra längs med den krokiga och snöiga skogsvägen i sakta mak för att inte kana av i de hala kurvorna. Sommarstugorna ser alldeles isiga och kalla i och jag rös till när jag såg ett hus där fönstren var alldeles igenfrostade. 

Ikväll har jag pratat med min kära lillebror (den yngre av de två) och känt saknad efter han och hans familj. Jag hörde hans lilla son i bakgrunden och funderade över hur stor han hunnit bli nu. Han ska få en egen "storsäng" till jul av sina föräldrar. Ingen mer spjälis nu inte. Storkillen. Önskar så att de bodde närmare.

Jag har inte handlat några julklappar än men det börjar så sakta skapas en liten lista med idéer i mitt huvud. Imorgon har jag planerat att köpa den första. Det blir färre i år på listan då jag bestämt att dra ner lite. Merparten av mina (många) syskonbarn är ju stora, rent av vuxna, nu och det har varit en så stor, ganska dyr och stressande grej att rodda runt paket åt alla. Så det blir inte så i år. Nånstans känns det väl också som att en släktrelation inte bara är födelsedags- och julpaket från ena hållet. Det håller ju inte. Men på något vis ska jag väl göra dem påminda om att jag finns och tänker på dem i jul.

En släkthelg

Puh! Så var helgen över! Ganska stressig sista helg på semestern, men det är väl bra att tempot kommit igång inför allvaret. Fast egentligen tycker jag ju att jag/vi har haft en ganska bra tempo hela "semestern". Men det är alltid lite extra mentalt dränerande med stora släktkalas, speciellt för mig som egentligen trivs bäst ensam i min trygga sfär med de absolut närmast sörjande, och som gillar egentid kanske lite mer än vad som är brukligt ibland.

Så i helgen drog vi till med två släktkalas på en enda gång. Först lunch hos mamma, sen tidig middag hos M:s föräldrar ca 7 mil bort, och efter några timmar där tillbaka igen till mamma en liten stund. Mycket farande blev det alltså.

Många jubilarer på släktkalaset hos M:s familj

Till mamma hade tre mostrar, en morbror med fru, en kusin med make samt min storebror med två av hans tre barn hade begett sig för att träffas och fira lite jämna födelsedagar. Det blev väldigt trevligt, det var roligare än jag väntat mig att träffa släkt jag inte sett sedan 90-talet (i de flesta fall). Liiite för många "Har du sett vad lik Lillan* hon är" och "Hon ser precis ut som Lillan gjorde, minns du?" på klingande skånska kunde jag höra bakom min rygg, men det var väl okej. Och det kändes faktiskt som att de flesta på riktigt tyckte att det var kul att träffas. Jag fick se kort på många av alla de mostrar, morbröder, kusiner, kusinbarn, kusinbarnbarn (?) osv som inte var där, samt lova nästan dyrt och heligt att jag skulle ta med min trevliga man (!**) och komma söderut på nästa års släktträff.

Äldst och yngst i syskonskaran; storebror Christer
och lillasyster Bea, 20 års åldersskillnad

Storebror och jag ses inte heller så ofta och nu var det säkert 4 år sedan sist, så det var hemskt roligt att kunna få tid att prata ikapp. Vi har av olika skäl inte varit så bra på att höras, men kanske blir vi bättre på det nu. Det var på riktigt jobbigt att säga hejdå. Jag vill bo nära alla mina fem syskon, det vore helt klart det ultimata. (Och det är ju inte mitt fel att fyra av dem inte valde att följa efter upp till ljuvliga norrland, inte sant?)

Sådan faster sådan brorson? På promenad i Ratan

Idag blev det lite extra släktkalas; kusinen, storebror och mamma kom förbi och plötsligt skulle vi i vårt lilla röriga hus husera 7 vuxna och 2 barn på fika. Inomhus dessutom eftersom det började regna just som vi skulle duka ute. Lite jobbigt var det med husesynen eftersom vi har det just ganska stökigt med allt ofärdigt (och just nu väldigt ostädat), men jag tror de hade överseende. Jag tror dock att både jag och M blev lite uppstressade av det. Men det blev många goda råd från min byggnadsarbetande bror, så det var lite win samtidigt.

Båda mina fina brorssöner; Simon och Anton

Kort (jodå) redogörelse av en del av en händelserik helg. Nu är det dags att sova och ladda för jobb imorgon. Hur det känns är en heeelt annan historia...

*Lillan är min mamma, yngst av 7 (egentligen  8) syskon

**Såklart han är!

Helgen är planerad

Ikväll laddar vi med hembakad pizza, lite godis och en film. Imorgon väntar inte mindre än två släktfester. Först en på min sida, sen en på M:s. Mamma fyllde 60 år tidigare i år och min tillresta storebror har fyllt 40 så det blir lite sommarfirande och ett tillfälle att träffa lite släkt. Förutom min bror och två av hans barn (varav inga jag träffat på nästan 4 år faktiskt, hemskt nog) kommer det visst ett par mostrar, nån morbror och ev nån kusin också. Personer jag inte träffat sen jag var tonåring, tror jag. Så det blir spännande. Jag hoppas att jag fortfarande minns lite skånska...

Efter lunch med min släkt far vi vidare hem till svärföräldrarna och firar deras 50-åriga bröllopsdag tillsammans med M:s systrar med familjer samt lite andra släktingar. 50-årig bröllopsdag är minsann lite imponerande! Klart jag hoppas att M och jag ska hänga ihop minst så länge också, men det är ju lite ovanligt nuförtiden. Vi får jobba på det och hoppas på det bästa.

Bäddat för en väldig massa trevligheter imorgon alltså. På söndag får vi väl vila upp oss med den sista målningen som vi släpat lite med nu. Sen är det tillbaka till jobbet igen som gäller på måndag morgon. Längtar lite efter det med faktiskt.

Helgens projekt

Både igår och i förrgår var vi ute i skärgården hos M:s föräldrar och hälsade på. Hans syster med familj från Linköping är på besök i några dagar så vi passade på att hinna umgås lite. Och 'morbror Matte' var populär som vanligt. Även trots att barnen plötsligt känns så stora (de börjar 3:an resp 5:an i år, tror jag). Men det var roligt att träffa dem. Igår var deras föräldrar i stan och roade sig så vi spelade rappakalja med äldsta barnet medan det yngsta försökte sig på lite Angry Birds på min mobil.

I helgen blir det familjekalas i skärgården, då kommer även andra systern med familj också. Det ska bli väldigt trevligt. Jag erbjöd/tvingade på vår hjälp med maten då M:s föräldrar såg lite trötta ut så idag ska vi planera veganmat (M:s ena systerdotter är vegan) att grilla samt så har jag lovat att baka något veganskt till kaffet. Sysselsättning, alltså. Det blir bra det.

God morgon

Dag tre med utomhusfrukost men idag var det lite småkyligt i luften. Solen värmer förstås men det kom kalla vindar från havet.

Idag vankas det middag hos M:s föräldrar ute i skärgården. Hans syster med familj kommer också så det blir nog bara trevligt. Jag funderar på att slå mig själv med häpnad och gå i rosa. Jag köpte, på inrådan av mina kära tjejor, en rosa överdel när vi var på vår shoppingroadtrip i höstas och i ärlighetens namn har den stannat i garderoben sedan dess. Men nu kanske den får tjänstgöra, tänker jag. Fast jag vet inte säkert än. Rosa är verkligen inte min grej men det kanske funkar. Om jag tar trasjeansen till kanske det inte blir så mesigt? Hade framför allt varit trevligt att ha på sig något annat utöver de få 'fin'-ombyten jag brukar alternera.

Jag skulle verkligen behöva köpa kläder, är det dit skatteåterbäringen ska gå, månne?

När man minst anar det

Idag har jag, hör och häpna, lyckats shoppa mig en kort jeanskjol. Spontanshopping då jag var iväg för att handla mat. Gick inte på H&M i jakt på vit bomullströja och hittade istället en kjol alltså. Grejt!

Kvällen har till viss del spenderats hos M:s föräldrar i deras stuga/hus (permanentboende sen länge nu) vid havet. M:s ena storasyster med man och två barn samt han moster med man var på besök så det var lite av släktmiddag. Trevligt och gott.

Ikväll är jag åter chaffis på standby medan M är ute. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på mer än att badda min stackars dumma kropp med aloe vera. Film, antagligen.

Söndag i retrospec

Bloggfri söndag. Sådär bara. Ja det blev lite annat igår. Jag vet egentligen inte vart tiden försvann men förmiddagen gick åt att plocka lite hemma och läsa skumma saker. På eftermiddagen blev det färd till Sikeå/Robertsfors för trerätters middag hemma hos M:s storasyster och hennes familj. Otroligt god mat som vanligt och väldigt trevligt. Jag träffar inte M:s släkt så mycket nuförtiden så det var kul.

Mer än så blev det egentligen inte av gårdagen. Sen var det jobbdags och det var väl som vanligt ungefär. Lite halvtråkig natt bara som kändes ganska lång. Men det gick det med. Nu är jag ledig ett par dagar igen.

Begravningen

Helgen är över och vi är tillbaka i stan igen. Med lillasyster på besök dessutom. Hon följde med upp och stannar på obestämd tid, eller tills hon ledsnar, antar jag. Vi åkte igår, jag körde in bilen på parkeringen strax efter kl 4 imorse med två sovande sötingar i bilen. Hyfsat trött, jag med. Har sen sovit alldeles för länge idag, klockan hade hunnit passera lunch och jag hade inte vaknat av klockan. Mattias var dock duktig och klev upp kl 8 till jobbet.

Begravningen är över, det känns helt overkligt. Det var jobbigt, jobbigare än vad jag förberett mig på. Bara att gå in innan och se kistan stå där var konstigt och obehagligt. Jag hörde mina egna hjärtslag i huvudet. Inte för att jag direkt kunde känna hans närvaro, inte alls faktiskt, utan bara för att det kändes så konstigt bara tror jag. Det var en fin begravning även om hela den kyrkliga biten gav mig än mer ångest. Men annars var det fint och det blev bra med musiken. Men det var jobbigt. Jag var så tacksam för att Mattias fanns där hos mig och höll i mig när det kändes som att jag skulle gå sönder totalt. På nåt sätt tror jag att det tunga lättade lite för alla när avslutningsmusiken, Islands in the stream (Dolly Parton) började spelas på kyrkoorgeln. Inte ofta Dollan finns med i svenska gudstjänster, gissar jag.

Sen var det dags för minnesstund i församlingshemmet. Jag hade tackat ja till att IOGT:s kamratsstödsgrupp (som pappa var med och startade) ville bjuda på fika och hade kanske förväntat mig just en kort fikastund. Men där var det tjusigt uppdukat med vit duk, ett minnesbord med bild på pappa och levande musik med gruppens egna lilla band och en trubadur. Det bjöds på smörgåstårta och fika. Till en början lite märklig känsla, men sen kändes det helt okej och jag tror att pappa hade trivts. Jag är oändligt tacksam för det kamratstödet gjorde för oss efter kyrkan, överrumplad och tacksam.

Utöver kamratstödet och en hög andra vänner och gamla arbetskamrater till pappa var i stort sett alla pappas släktingar där och jag tror att knappt hälften kände igen oss. Det var lite som när man var liten: "Nä, är det Sara? Att du har blivit så stor..". I mina ögon såg de flesta ut ungefär som jag kom ihåg dem, bara något äldre, så jag kunde viska deras namn åt mina syskon innan de kom fram. Det är väl inte lika stor skillnad att mellan att vara 40 och 55 (eller 70 och 85 som flertalet nog var) mot 15 och 30, som ungefär var läget för min del. Jag hoppas ju att jag inte ser likadan ut... Lillebror Tobias var driftig nog att lyckas få ihop hela släkten på slutet och ta ett gruppfoto. Imponerande verkligen.

Det har väl varit den stora positiva saken med allt det här. Att gamla kontakter återupptagits, att vi syskon står varann närmare än någonsin och att det plötsligt känns som att det faktiskt finns folk där om det skulle vara något. Jag har redan fått mejl från en kusin och haft lite andra kontakter. Det är kul mitt i allt annat. Jag hoppas att det kvarstår.