En släkthelg

Puh! Så var helgen över! Ganska stressig sista helg på semestern, men det är väl bra att tempot kommit igång inför allvaret. Fast egentligen tycker jag ju att jag/vi har haft en ganska bra tempo hela "semestern". Men det är alltid lite extra mentalt dränerande med stora släktkalas, speciellt för mig som egentligen trivs bäst ensam i min trygga sfär med de absolut närmast sörjande, och som gillar egentid kanske lite mer än vad som är brukligt ibland.

Så i helgen drog vi till med två släktkalas på en enda gång. Först lunch hos mamma, sen tidig middag hos M:s föräldrar ca 7 mil bort, och efter några timmar där tillbaka igen till mamma en liten stund. Mycket farande blev det alltså.

Många jubilarer på släktkalaset hos M:s familj

Till mamma hade tre mostrar, en morbror med fru, en kusin med make samt min storebror med två av hans tre barn hade begett sig för att träffas och fira lite jämna födelsedagar. Det blev väldigt trevligt, det var roligare än jag väntat mig att träffa släkt jag inte sett sedan 90-talet (i de flesta fall). Liiite för många "Har du sett vad lik Lillan* hon är" och "Hon ser precis ut som Lillan gjorde, minns du?" på klingande skånska kunde jag höra bakom min rygg, men det var väl okej. Och det kändes faktiskt som att de flesta på riktigt tyckte att det var kul att träffas. Jag fick se kort på många av alla de mostrar, morbröder, kusiner, kusinbarn, kusinbarnbarn (?) osv som inte var där, samt lova nästan dyrt och heligt att jag skulle ta med min trevliga man (!**) och komma söderut på nästa års släktträff.

Äldst och yngst i syskonskaran; storebror Christer
och lillasyster Bea, 20 års åldersskillnad

Storebror och jag ses inte heller så ofta och nu var det säkert 4 år sedan sist, så det var hemskt roligt att kunna få tid att prata ikapp. Vi har av olika skäl inte varit så bra på att höras, men kanske blir vi bättre på det nu. Det var på riktigt jobbigt att säga hejdå. Jag vill bo nära alla mina fem syskon, det vore helt klart det ultimata. (Och det är ju inte mitt fel att fyra av dem inte valde att följa efter upp till ljuvliga norrland, inte sant?)

Sådan faster sådan brorson? På promenad i Ratan

Idag blev det lite extra släktkalas; kusinen, storebror och mamma kom förbi och plötsligt skulle vi i vårt lilla röriga hus husera 7 vuxna och 2 barn på fika. Inomhus dessutom eftersom det började regna just som vi skulle duka ute. Lite jobbigt var det med husesynen eftersom vi har det just ganska stökigt med allt ofärdigt (och just nu väldigt ostädat), men jag tror de hade överseende. Jag tror dock att både jag och M blev lite uppstressade av det. Men det blev många goda råd från min byggnadsarbetande bror, så det var lite win samtidigt.

Båda mina fina brorssöner; Simon och Anton

Kort (jodå) redogörelse av en del av en händelserik helg. Nu är det dags att sova och ladda för jobb imorgon. Hur det känns är en heeelt annan historia...

*Lillan är min mamma, yngst av 7 (egentligen  8) syskon

**Såklart han är!