Till en början ställde jag mig väldigt tveksam inför en reboot av Spider-Man-historien som Sam Raimi filmatiserade med start för tio år sedan. Liksom när det kommer till musikcovers anser jag att man enbart ska göra det om man tror, helst vet, att man kan tillföra något särskilt och till och med göra det bättre än originalet. Och trailern till den här rebooten kändes väldigt mycket som Raimis första. Ryktet sa dock att jag borde gå och se Marc Webbs The Amazing Spider-Man (2012). Var det värt det? Absolut!
Jag kan villigt erkänna att jag knappt läst Spider-Man i serieform särskilt mycket så jag har inte så bra koll på grundstoryn. Men så mycket har jag läst mig till att jag nog vågar säga att Webb är den ungefär lika (o)trogen som Raimi var. De har bara plockat lite olika russin ur kakan.
I The Amazing Spider-Man får vi se hur Peter Parker (Andrew Garfield) först hamnar hos sin faster och farbror (spelade av Sally Field och Martin Sheen). Både hans eget och hans pappas intresse för vetenskap tar en större del av storyn och är också det som leder honom till incidenten som gör honom till Spidey. Kärleksintresset är den här gången inte Mary Jane utan Gwen Stacy (Emma Stone). Hon är dotter till polismästaren i New York (Denis Leary); en välbärgad, stabil och självsäker tonårstjej som pluggar tillsammans med Peter. Hon har även praktikplats på det laboratorie dit Peter beger sig för att lära känna sin fars fd arbetskamrat, Dr Connors (Rhys Ifans) och det är där Peter blir biten av spindeln som ger honom superkrafterna. Samtidigt som Peter Parker upptäcker och lär sig använda sina nya krafter går ett experiment väldigt fel och stadens säkerhet hotas snart av ett enormt ödlemonster som visar sig ha en koppling till Peter.
Marc Webb har verkligen lyckats bra med dramadelen i Spider-Man. Det känns inte glättigt, inte så barnsligt och jag tycker att han har fångat tonåringarnas kärlekshistoria på ett väldigt bra och trovärdigt sätt. Även Peter Parker har fått en mörkare framtoning, utan att hans snälla och välvilliga sidor fått stryka på foten. Det är inte lika svartvitt som tidigare och framför allt känns svärtan mer trovärdig. Samtidigt har Webb skapat en humoristisk Spider-Man och humorn känns smart och charmig. När actionscenerna drar igång blir de inte överdådiga men är fortfarande väldigt snygga och jag tilltalas framför allt av Spideys rörelsemönster. Användandet av spindeltrådarna (den här gången skapade som i originalstoryn, inte något som kommer per automatik) är också riktigt snyggt och blir mycket mer än bara ett färdmedel.
Filmen är genomgående välspelad, inte minst av Garfield och Stone. Jag gillar att Gwen Stacy får lov att vara den självständiga tonårstjejen hon introduceras som. Hon behöver inte räddas av Spider-Man och hon får lov att vara både smart, rolig och snygg. Emma Stone är perfekt castad för den rollen, skulle jag vilja säga. Och Garfield är charmig, rolig och har förmågan att vara sådär mörk utan att det blir tramsigt.
Vi såg den i 3D men det var egentligen inte förrän den sista halvtimmen som effekterna började användas på riktigt. Och då gjordes det väldigt bra.
På minussidan då? Ja, filmen är något lång även om ingen del egentligen känns överflödig. Jag hade också förväntat mig ett något vassare skådespel av Rhys Ifans. Men det enda riktiga problemet är nog The Lizard, som både hamnar lite i periferin och samtidigt aldrig riktigt känns som en spännande motståndare till Spider-Man. Men om jag tolkar epilogen rätt (sitt kvar under eftertexterna!) så finns det stora möjligheter att en uppföljare både kommer vara mer actionbetonad och ge oss mer av Spideys moståndare.
Kort sagt är det här en bättre story, den är snyggare, roligare och på nästan alla sätt och vis bättre än sin föregångare (och då avser jag den första filmen, de övriga två, speciellt den tredje, var inte särskilt bra alls). En riktigt lyckad reboot, bland de bättre superhjältefilmer jag sett och jag ser definitivt fram emot en uppföljning! Betyget blir en solklar 4/5.
PS. Håll koll på bibliotekarien som glimmar förbi i en scen. Ett bekant ansikte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar