Jag har haft en riktigt dålig dag idag, måste jag säga. Lite oklart varför. Eller kanske inte. Snarare är det väl många saker som gemensamt gjort mig mer än lagligt knasig idag. Kanske jag helt enkelt skulle behöva börja jobba igen, komma tillbaka till rutinerna, som jag knappt hann skapa innan det var dags för semester. Semester från jobbet som jag knappt hann lära mig innan jag tog paus ifrån det.*
Ibland känner jag mig bara så satans tråkig att jag får spunk på mig själv. Så ansvarsfull, kontrollerad, planerad, 'klok' osv. Ständigt. Jag hör mig själv ge förnuftiga, tråkiga råd till vänner som frågar. Jag ser mig själv planera i förhand saker som inte bara jag är inblandad i. Jag hör mig själv ställa frågor som kanske inte bara jag borde lyfta egentligen. Och jag hör mig själv tjata om saker för att de ska bli gjorda och/eller för att jag sen ska slippa behöva ta hand om konsekvenserna för att saker inte blivit av. Och när det går över till att jag fastnar lite i en roll där jag nästan förväntas ta ansvar för gnällandet (som liksom tvångsuppstår som i en ond cirkel), då blir jag till slut så less på mig själv och min allt mer negativa ton att jag bara vill gömma mig. "Sluta med det då", säger M. Som om det vore så enkelt. Hur skulle det bli då? (Bra säkert, alternativt mindre katastrof.) Men jag kanske måste sluta morsa min omgivning, om det nu är det jag gör. Jag vet inte säkert.
Får man lov som soon-to-be-34-åring* att stiga av den här märkligt snurrande karusellen som inte riktigt går i den takt eller enligt de förväntningar* som hon tänkt sig? Bara för en stund kanske?
Gissningsvis är hormonnivåerna* något lägre imorgon så att jag kan återgå till mitt lite mer lagoma knasbeteende och fortsätta ge mina tråkförnuftiga råd och uppmaningar utan att jag vill putta mig själv framför en bil (inte riktigt bokstavligt talat).
*Möjlig orsak till dagens mental meltdown
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar