Trött och stel i kroppen idag. Och vädret är grått och regnhotande. Har faktiskt ingen riktig lust att göra just något, samtidigt som rastlösheten fortfarande finns där och lurar i bakgrunden. Och dötid ger möjligheter till både dagdrömmeri och grubblande; två saker som jag är världsmästarinna i. På gott och ont.
Men det stundar en höst (inte riktigt än kanske, men ändå) med en del hoppfulla semilöften på flera plan, det nya jobbet känns fortfarande väldigt nytt och nya rutiner ska hittas i vardagen. Kropp och tanke måste börja synka bättre och jag ska också snart bli ett år äldre och noja kring det. Det känns som att det kan komma att bli en årstid med allehanda beslut. Sånt som jag är så väldigt bra på. På jobbet -visst, men när det kommer till mig själv -not so much.
Men jag trivs med livet ganska bra just nu när jag känner efter och jag försöker hålla mig i det även om det känns svårt ibland. Inte hasta på, inte ta ut eventuella nederlag i förskott men inte heller hoppas för mycket på de där could-be-molnen som jag ser i fjärran. Här och nu. Så jäkla svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar