Betyg: 2/5
Margot (Michelle Williams) lever till synes lyckligt och gulligt med sin man Lou (Seth Rogen) tills dagen då Daniel (Luke Kirby) flyttar in ett av husen på andra sidan gatan. Margot börjar känna att det gulliga i äktenskapet blivit inövat och vardag och har svårt att inte känna dragningskraft till Daniel. Hon slits tystlåtet mellan lojaliteten, tillgivenheten till sin älskade man och lusten, begäret efter den spännande konstnärsgrannen, som inte egentligen gör något för att locka Margot, vilket gör att hon bara dras till honom ännu mer.
Sarah Silverman ses i en av birollerna |
Take This Waltz (2011) är en indiefilm skriven och regisserad av Sarah Polley. Den är å ena sidan avskalad, osminkad (även skådespelarna, känns det som) och okonstlad samtidigt som den är otroligt konstnärlig och bär nån slags längtan att vilja vara svår, å andra sidan. Dessvärre tar det sistnämnda överhanden de första 90 minuterna och jag blir rent av uttråkad. Dialogen är ibland så knepig och orealistisk att det känns som att jag ser ett svenskt drama. Bristen på det klassiskt Hollywooddramatiska är absolut en fördel ofta, men det dras så långt att det blir lite som att släpa sig genom sirap till slut.
Skådespelarna, främst Williams och Rogen, gör bra insatser, det är absolut inte det som är felet. Det största felet är att det blir intressant först den sista halvtimmen. Innan dess känns det mer som att Polley vill göra en snygg film med bildgåtor, vilket inte alls fungerar särskilt bra.
Hon borde tagit rådet (sitt eget) från den äldre kvinnan i simhallen (i filmen); "New gets old", för det blir verkligen gammalt ganska fort. Betyget på första delen av filmen kändes mestadels som en etta, men slutet är en trea så sammanfattningsvis når den precis upp till godkänt: 2/5.
1 kommentar:
Ok, nu var det dags för mig att se den här. Oj, slag-i-magen film på flera vis. Gillade den väldigt mycket. Lite lång upptakt som du skriver, men sen en massa lösa oförklarade trådar och jag tror att Daniel inte ens existerade eg. Drömsk känsla genom hela filmen. Och jag gillar verkligen Michelle Williams. Verkligen.
Skicka en kommentar