Det skramlar, rasar ner saker, tassar osynligt förbi och det pips ibland. Väldigt ovana ljud här i lägenheten. Men det är mysigt. Den äldre, som var mer tillbakadragen är plötsligt den som vill vara nära mig mest hela tiden, fast med viss reservation. Jag får inte riktigt hålla än och det kräver stor självdiciplin från min sida för att inte ta tag i kissen och burra ner ansiktet i pälsen mest hela tiden, så som jag gör med kattfamiljen på landet. De här är inte vana än, inte tillräckligt trygga i att vara hos ytterligare en ny personalstab och jag känner inte deras personligheter alls än. Men det ska bli spännande att få göra det.
Men jag tror att de är minst lika nyfikna som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar