Girls

En släng av tristess fick mig att äntligen börja se den så väldigt omtalade HBO-serien Girls (2012). Eller börjat se; jag har bara tre avsnitt kvar. Det finns mycket skrivet om denna nya serie som sägs vara, åtminstone delvis, självbiografiskt skriven av huvudrollsinnehavaren själv, Lena Dunham. Som lyckades få självaste Judd Apatow till att producera. 

Som alltid, när det kommer till tv-serier om och med unga kvinnor med viss mån av realism-känsla ska det debatteras huruvida det är bra eller dåligt, troligt eller otroligt, för tråkigt eller för 'out there'. Så jag ska försöka låta bli, många andra har redan gjort det. Girls riktar sig eventuellt till en något yngre målgrupp än jag själv (men definitivt inte bara till tjejer), men jag fastnade i den ändå. Lite oklart varför, men klart är att det inte är en dålig serie. Klart är också att den inte är barnvänlig, det sexas ungefär hela tiden, vilket skulle kunna bli tröttande på sikt men än så länge funkar det (och tack och lov för avsaknaden av 'under-täcket-vänslande'!). 

Ska jag säga något som helst 'politiskt' i sammanhanget, vilket jag väl inte skulle, så är det nog att jag lite älskar (lite ibland) den för att alla känns så okända och så freaking vanliga. Castingen är inte gjord baserad på en catwalk. Och Hanna, huvudrollen, är dum i huvudet ibland, men har sidor som jag verkligen önskar att jag hade. Så.