Visar inlägg med etikett jeans. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jeans. Visa alla inlägg

tisdag, augusti 09, 2011

Dear inventors

Alltså jag gillar idén med stretch, det gör jag verkligen. Oerhört praktiskt med byxor som formar sig efter ens kropp istället för att kräva tvärtom. Faktum är att jag föredrar det. Men kan ingen uppfinna stretch som liksom nöjer sig med ursprungsläget av anpassning? Det är inte jättesnyggt med hängrumpa på jeansen efter att ha råkat sitta ner en gång, jag går inte heller igång på de där 'snygga' påsarna som blir vid knäna efter samma övning. Och visst är det superpraktiskt att inte behöva knäppa upp byxorna för att få ner dem, men really? Behöver vi det?

Just asking.

lördag, augusti 06, 2011

Det här med jeansköp

På tal om jeans måste jag säga att jag var sjukt imponerad av den kunniga mannen i butiken igår. Jag kom in, kikade lite och bad sen halvt motvilligt om hjälp i vad jag trodde nästintill var 'mission impossible'. "Jag vet att jag hittar jeans du kommer att gilla", sa han optimistiskt, gav mig tre par varav två jag alltså hade med mig till kassan en stund senare. Impad!

Edit efter kommentar: Klart jag ska göra reklam! Butiken var JC i Kungspassagen och killen heter enligt uppgift Chris.

lördag, februari 28, 2009

Nya jeans!

Det är ju lite boost i att prova jeans och inse att den storlek man brukar ha faktiskt är lite stor numera. Men ett par jeans blev det, the cheapo kind, vilket är bra. Kanske så att jag tom kan unna mig ett par till i veckan. Lyx!

Och så köpte jag en tee som jag spanat på hela hösten. En lila i krass kvalité med Iggy Pop på. Min tanke hittills har varit att om man vet vem han är (och dessutom har sett honom live i genomskinliga plastbyxor...!) så är man antagligen för gammal för att äga tröjan. Men idag bestämde jag mig för att den får bo i min garderob ändå.

Visst känns det som att jeans börjar hålla mobiltelefon-kvalité?

Så tycks jag ändå ha vänt tillbaka dygnet, något jag kanske inte kände var alldeles nödvändigt eftersom jag ändå ska nattsudda lite med damerna ikväll. Men det blir bra, då kanske jag kommer upp skapligt imorgon och hinner städa lite innan syster yster kommer.

Idag är planen att ta sig ner på stan och handla jeans. Och det kommer jag att göra utan att kolla på kontot faktiskt. Jag kan inte skjuta upp det längre, oavsett hur ekonomin ser ut. Egentligen skulle jag behöva köpa två par, men vi får se. Jag har annars i stort sett bara ett par som är någorlunda hela (även om också de har en del slitningar som snart är riktiga hål), och det går ju inte. Det andra paret som fortfarande är helt har blivit för stora och används för tillfället av Mattias eftersom hans enda par gick sönder under hans Åre-resa. Jeans-behov, alltså. Så snart han har vaknat idag får vi besöka stan, helt enkelt.

måndag, februari 09, 2009

Man skulle haft en stegräknare...

OMG vad jag har gått idag! Ungefär hela dagen. Tog Saltsjöbanan till stan vid tolvsnåret och började med en turistliknande promenad i Gamla Stan. I brist på egen kamera lånade jag med mig Joakims kompaktkamera. Det var trivsamt, jag gillar verkligen Gamla Stan. Lite förvånad blev jag dock över att det var så mycket folk som det var. En måndag, visserligen lunchtid, men ganska kallt och så. Men vissa delar var mer folktomma och gav mer möjlighet för lugnt, tankspritt strosande. Besökte en del udda butiker, som Science Fiction-butiken, en seriebutik och lite annat blandat. Sen åt jag lunch, helt okej falafel, på Jerusalem i en av gränderna.

Därefter blev det city och en massa "vanliga" butiker. Inte så mycket shoppande dock, även om jag provade en del jeans. Men jag behöver smakråd när det kommer till jeans. Provade ganska olika och kunde inte riktigt bestämma mig för vad som var bäst. En skjorta till Mattias fick jag köpt också, en ljusblå, lite i hopp om att han ska gilla något annat än alla de svarta han envisas med att bära (visserligen fina men ändå).

Sen blev det Solna centrum för att möta upp Joakim efter jobbet så att vi fortare skulle ta oss till Odenplan/Odengatan och söka efter Lakritsroten som hade 18 som stängningstid. Väl på Odengatan gick vi först åt helt fel håll och landade på St Eriksplan, varifrån vi tog t-banan tillbaka till Odenplan och gick åt andra hållet. Tio i sex kom vi fram. Tyvärr var inte riktigt butiken det jag kanske hade hoppats. Ska man generalisera så kan jag säga att det mest var samma lakrits du köper i lösviktshyllorna på ICA, men nu paketerade kanske decilitervis i små genomskinliga påsar, för säkert det dubbla priset. Men, för att det inte skulle vara helt värdelös satsning att söka efter stället köpte jag ändå med mig lite hem.

Sen påbörjade en sökning efter matställe. Vi fick för oss att söder brukar vara bra, samt att vi för dagen var lite sugna på grekiskt. Jag kopplade in gurun Anna-Karin i det hela och fick några tips. Det första hade nog varit bra om det inte varit så att där nu var en helt annan restaurang. Sen blev det mer osäkert letande, i stort sett kan man säga att vi promenerade Götgatan, Skånegatan och Folkungagatan (m.fl) upp och ner ett antal gånger, delvis letande efter Sofiagatan som ingen vi pratade med visste var den låg. Vi hittade iaf två grekiska; det första hade en vegetarisk rätt som både var dyr och lät sisådär. Den andra hade också bara en vegetarisk; "blandat smått och gott med klyftpotatis, 129:-". Eh...jaha, och vad är det? Vi tvekade lite och hoppades kunna hitta nåt bättre. Vilket vi inte gjorde.

Trötta var vi, jag efter att ha varit på stan hela dagen, och Joakim efter en måndag på jobbet. Det var minusgrader och magarna var tomma. Inte jättebra läge. Vi gick förbi nåt ställe som såg ut som vilket pubställe som helst, men som erbjöd råraka med nån creme fraiche-röra för 189 spänn. Då höll faktiskt jag på att garva ihjäl mig. Det kändes bara för absurt.

Till slut blev det ett helt annat ställe, Entré, tror jag att det hette, där vi fick i oss helt okej mat (något små portioner, men gott) och varsitt glas vin för en överkomlig summa. All promenad, som förvisso ändå var ganska underhållande, resulterade i en blåsa under Saras fot och att kvällen hann bli ganska sen, halv tio, innan vi kom hem. Inte riktigt planerat kanske. Och det där med att hinna förbi och kolla jeans igen kunde jag bara glömma. Jag får anlita Anna eller Mattias hemma i Umeå istället. Det blir bra det.

tisdag, december 02, 2008

Klädshopping

Jo, by the way. Jag provade jeans på stan idag. Antalet trasiga är uppe i alla utom ett par (samt ett par osköna) så behovet är ganska stort. Och till min lilla lycka kunde jag komma i mindre byxor än förväntat. Ofokuserade jag behövde den pushen. Tyvärr är det så när man inte handlar byxor där man både får välja bredd och längd så hamnar man i läget att något bredare byxor också är något längre. Så antingen får jag gå ner mer i vikt typ nu eller växa en decimeter på längden...

Eller så får jag gå på JC, men det tar emot. Inte bara för att risken för dyra jeans är stor utan för att jag behöver ha med mig en expeditbarriär. Hjälpen på JC är klart bäst, men jag vill ha den i lagom doser. Inga modepojkar i mitt provrum. Men de får gärna ge mig förslag på vad jag ska prova. Sen behövs en expeditbarriär som tar plats mellan mig och modepojken (det jobbar bara modepojkar på JC i centrum). Hur naturligt som helst, inte sant? =)

På tal om kläder måste jag handla lite kläder till Gudruns glöggparty på lucia också. Som vanligt vet jag ungefär vad jag vill ha, men att hitta det är en annan femma.

torsdag, juli 24, 2008

Somliga sparar på trasiga jeans

Jag är som bekant ingen sommarmänniska, och (eller kanske "därför att") jag är inte den som är bekväm med att klä av mig utan trivs i mina jeans och t-shirts som minimum klädsel. Men, jag har förstått att det kanske inte är fullt rimligt och att jag kanske då och då skulle behöva något svalare, så nu funderar jag att göra mig ett par billiga shorts genom att klippa av ett par gamla jeans. Jag sparar på mycket, har väldigt svårt att göra mig av med kläder jag trivts i, typ alla jeans. Och oftast sliter jag ner max 2-3 par i taget och lägger dem sedan längst in i garderoben tills det känns lättare att kasta dem. Det är såna jag nu plockat fram igen, men trots att de är slitna och håliga så kan jag inte komma mig för att sätta saxen i dem. "Tänk om.." typ. Tänk om vaddå? Jag vet inte, men det tar emot. Är det sån här man blir av att ha ärvt majoriteten av alla sina kläder under uppväxten från äldre syskon, kusiner, bekantas barn etc? Eller vad är det för fel i mitt huvud? Alldeles nyss konstaterade jag att mina gamla jeans fortfarande sitter ganska bra, trots de gigantiska hålen, men att de kanske går att laga till på nåt sätt...

Vad skulle du göra om du vann några miljoner? Ja, jag skulle antagligen inte kasta bort mina trasiga kläder.