Idel superhjältar väntar

Ikväll blir det bio! Jag köpte biljetter till premiären av The Dark Knight tidigare i veckan och hoppades att någon skulle vilja bli med. Så Mattias kommer med mig ikväll. Min enda oro är att jag har för höga förväntningar på filmen så att den därför blir lite sämre än vad den kanske är. Men, bio är alltid bio och det ska bli väldigt kul!

Imorgon åker så Anna, Tor, Mattias och jag till Ö-vik och besöker Star Wars-utställningen. Det lär inte heller bli tråkigt. Jag ser nästan mest fram emot att (lite avundsjukt såklart) få se Tor i Jediskolan. Det kan komma handy att känna en Jediriddare när krisen kommer...

Söndag lär bli städdag för på måndag kväll verkar det som att Joakim kommer upp på besök. Han verkar dock alldeles hysteriskt överpeppad över att göra "sommar-aktiviteter" såsom strandliggande och havsbadande. Verkligen min kopp te. "Damma av bikinin", skrev han i ett sms igår. Ja, eller hur? är mitt svar på det... Men, får jag fylla strandväskan med blandade intressanta tidskrifter och annan lektyr så kan jag tänka mig att stå ut ett tag med att ligga på stranden, även om jag gissar att klädkoden inte är jeans. Eller så får jag helt enkelt styra in oss på andra aktiviteter den veckan han är här. Ser fram emot det oavsett.

Somliga sparar på trasiga jeans

Jag är som bekant ingen sommarmänniska, och (eller kanske "därför att") jag är inte den som är bekväm med att klä av mig utan trivs i mina jeans och t-shirts som minimum klädsel. Men, jag har förstått att det kanske inte är fullt rimligt och att jag kanske då och då skulle behöva något svalare, så nu funderar jag att göra mig ett par billiga shorts genom att klippa av ett par gamla jeans. Jag sparar på mycket, har väldigt svårt att göra mig av med kläder jag trivts i, typ alla jeans. Och oftast sliter jag ner max 2-3 par i taget och lägger dem sedan längst in i garderoben tills det känns lättare att kasta dem. Det är såna jag nu plockat fram igen, men trots att de är slitna och håliga så kan jag inte komma mig för att sätta saxen i dem. "Tänk om.." typ. Tänk om vaddå? Jag vet inte, men det tar emot. Är det sån här man blir av att ha ärvt majoriteten av alla sina kläder under uppväxten från äldre syskon, kusiner, bekantas barn etc? Eller vad är det för fel i mitt huvud? Alldeles nyss konstaterade jag att mina gamla jeans fortfarande sitter ganska bra, trots de gigantiska hålen, men att de kanske går att laga till på nåt sätt...

Vad skulle du göra om du vann några miljoner? Ja, jag skulle antagligen inte kasta bort mina trasiga kläder.