Det är ju så nära den där tvåsiffriga nivån av viktnedgång nu. Det har förvisso känts så ett tag men då det går klart lite segare nu än tidigare så har upploppet känts som i slowmotion. Och så har jag ju inte direkt levt strikt enligt metoden alla veckans dagar. Men jag är lite stolt över att det varit minus varje onsdagsmorgon sedan jag startade.
Helgen som var bjöd tex på fika vid ett par tillfällen, mat ute på fredagen då vi firade svärföräldrarnas bröllopsdag (jag åt dock ganska bra mat så det var nog inte ett större bekymmer) osv. Inte den sämsta helgen men det är ju så jag hävdar att jag vill ha det. Det är så jag ser vägen fram. Och trots det så visade vågen på ett minus i morse, så helt fel ute har jag inte varit. Jag tycker mig ha blivit ganska bra på att göra kloka val även då det kommer till att "unna sig". Jag tänker mycket i termer av vad som "är värt" och inte. Inget slentrianätande av onyttigheter på samma vis som förut. Jag behöver det inte, på nåt vis.
Så nog har en del ändrats. I helgen gick vi på stan och jag beklagade mig lite över att mina fina klänningar inte längre sitter bra. M tittade ut en klänning som han tyckte jag skulle prova, ganska olik det jag brukar sätta på mig. Och den såg riktigt bra ut. Han manade på att jag skulle prova en mindre storlek, medium, för att den skulle "hålla längre" och jag gick med på att prova även om jag inte trodde jag skulle få den på mig. Men det fick jag! Det sitter ganska precis förstås, men den är inte för liten. Nu är klänningsstorlekarna på Indiska mer generösa än i andra butiker, men det var ändå väldigt länge sedan jag kunde få på mig en medium.
Jag hade den på mig idag då jag träffade Lil'sis för att simma idag och hon sa att jag såg ut att ha "fått mer av en midja"... Haha, ja, lite så tänker jag vissa dagar också. Att det faktiskt ser ut så. Andra dagar känns det som att inget hänt. Men det har det ju förstås, det vet jag ju. Inte minst hälsomässigt märker jag skillnaden.
Att hoppas stega över den där tvåsiffriga gränsen vid invägning på onsdag är nog att hoppas för mycket. Men snart, snart, snart, hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar