Den här helgen är vi väl många som kommer att minnas ett tag. Vissa säkert mer än andra. Själv var jag i centrala Sundsvall och inväntade att M skulle sluta jobba när det började dyka upp flash-nyheter på mobilen som snabbt tydde på att något ordentligt eländigt hade hänt i Stockholm. En stund senare får jag sms med frågan om jag är i Stockholm och min ena lillebror ringer dessutom för att kolla. Tidigare under dagen hade jag lagt ut en bild från tåget så det var lite oklart var jag befann mig. M kom och mötte upp och vi pratade om det direkt och samtidigt blev plötsligt polisnärvaron väldigt påtaglig då flera bilar dök upp.
En kollega till mig befann sig på Åhlens i Stockholm då det hände och en gammal studiekompis sambo hann just precis undan in på tvärgatan men kunde nästan ta på gnistorna från då lastbilen slickade husväggen bredvid henne. Båda sprang för livet och klarade sig. Chockade förstås, deras berättelser senare på facebook kändes som fiktion. Plötsligt kom det hela så väldigt nära. Fyra personer, varav ett barn, fick sätta livet till och flera finns svårt skadade på sjukhus. Jag läste en vittnesberättelse om hur en familj med barnvagn och två barn blev påkörda men (antagligen iaf) klarade sig undan med okända skador. Precis som när Breivik siktade och sköt mot barn på Utöya så står det mig precis lika främmande hur någon med vilja kan försöka köra över barn med en kapad lastbil.
Ja, fruktansvärt räcker ju nästan inte som beskrivning. Efterspelet har dock skötts ovanligt snyggt. Nog har jag läst idiotiska kommentarer av både kända och okända (mindre av det förstnämnda än väntat) men över lag är det som att stora delar av det Sverige jag känner har slutit upp och stått upp mot det hat som kommer i bakvattnet av en sån här sak. Och polisens alla delar tycks ha varit ovanligt väl förberedda och inövade och hanterade det hela med den äran, skulle jag vilja påstå. Så bland sorgen över de som fått sätta livet till eller som fick vara med om det traumatiska på något vis känner jag faktiskt också en viss stolthet och lättnad över att det inte mynnade ut i hatiska kravaller och lynchstämning. Trots att media länge gjorde sitt bästa för att hitta det mest snaskiga de kunde och sätta mikrofoner under näsan på chockade människor, så har vi som land hanterat det här på det bästa sätt som går. Jag önskar bara att vi aldrig hade behövt visa den sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar