Sicken vecka och sicken dag. Inget har riktigt gått som tänkt. Idag började jag min dag med att känna mig besviken över en "för liten" viktminskning i protokollet för att sen i eftermiddag/kväll sitta på en sängkant på sjukhuset och hålla en hand som just fått ett riktigt eländigt besked. Livet, på nåt vis, det går sin egen väg.
Alla måste få gnälla ibland, det finns alltid någon som har det värre. Men ibland är det bra att få lite perspektiv på tillvaron också. Idag var en sån dag.
Saker rusar på rätt fort just nu och jag känner inte riktigt att jag mäktar med precis allt. Det känns viktigt att få backa lite och ge mig själv tid att bara andas lite. Jag är ju trots allt bara jag. Så det har jag gjort åtminstone ett par gånger den här veckan. Och det har gett mig bara liiite dåligt samvete. Så det ser jag som en seger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar