Fredag

Idag jobbade jag hemma, som sagt. Halvdag, sen tog jag flexledigt resten. Jätteskönt att i stort sett bara kliva upp ur sängen, dra på ett par tights under nattlinnet och sen sitta och jobba ett par timmar innan jag kände att det var dags att klä sig. Mycket fokus och en hel del hann bli utfört, så det kändes produktivt och bra. Alltid en bra avslutning på veckan. 

Och lite spännande att jag fick släppa lite mer allvar på den socionomstudent som jag och min kollega handleder den här terminen. Min kollega Anna var nämligen ledig idag så jag när jag bestämde mig för att jobba hemma så lämnade jag helt enkelt över en liten hög med saker som skulle göras till studenten. Och inte bara administrativa saker utan mer åt det operativa hållet också. Lite utan livlina för henne idag alltså, även om våra kollegor fanns på plats om det skulle vara nåt. Och av döma av mejlen och meddelanden jag fick så gick det bara bra. Riktigt kul, tycker jag, det är alltid häftigt att se när andra växer.

Efter arbetstid såg jag att det skett en olycka just utanför mitt kontor i morse. En äldre man blev påkörd av en bil och avled. Om jag förstår artikeln rätt så var det i princip utanför mitt kontorsfönster nästan. Jösses så läskigt! Stackars människa. Och mardrömmen att orsaka någon annans död. Usch, hemska tanke.

Livets fram- och baksidor. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Jag hoppas att ni har en fin fredagskväll och är rädda om varandra.

Perspektiv

Sicken vecka och sicken dag. Inget har riktigt gått som tänkt. Idag började jag min dag med att känna mig besviken över en "för liten" viktminskning i protokollet för att sen i eftermiddag/kväll sitta på en sängkant på sjukhuset och hålla en hand som just fått ett riktigt eländigt besked. Livet, på nåt vis, det går sin egen väg.

Alla måste få gnälla ibland, det finns alltid någon som har det värre. Men ibland är det bra att få lite perspektiv på tillvaron också. Idag var en sån dag. 

Saker rusar på rätt fort just nu och jag känner inte riktigt att jag mäktar med precis allt. Det känns viktigt att få backa lite och ge mig själv tid att bara andas lite. Jag är ju trots allt bara jag. Så det har jag gjort åtminstone ett par gånger den här veckan. Och det har gett mig bara liiite dåligt samvete. Så det ser jag som en seger.

Dagens pausfågel; grubblerika hysterika

Dagens fråga; varför är det så svårt att leva i nuet? Jag inbillar mig att det inte bara är jag som har det problemet, som envisas med att leva i det förgångna och i framtiden samtidigt, men som inte fixar att landa i nuet. Varför finns det inte en handbok över hur man gör? Så många människor som fötts och dött sen dinosarna gav med sig och ingen har skrivit den ultimata handboken än, varför?

Just nu gör jag allt jag kan för att låtsas att jag inte bryr mig om saker som händer, när det egentligen är så väldigt mycket tvärtom. En klok människa sa igår till mig att "vet du, ibland är en människas bästa sida också hennes sämsta". Jag log och nickade eftersom jag insåg att hon hade tragiskt rätt (dvs mitt bästa är bra för alla utom mig själv), när jag egentligen mest ville skrika att det var det sämsta råd jag hört.

Crazy Catlady kommer allt närmare.