lördag, juli 25, 2009

Jehåvasjäveln

Den andra boken hörde jag talas om redan då den kom ut och har sedan haft med den på min "vill läsa"-lista tills dess att Anna satte pocketvarianten i min hand för ett par veckor sedan. Jehåvasjäveln av Henrik Pettersson.

Henrik Pettersson är själv uppväxt som Jehovas Vittne och använder sin erfarenhet av just det i den här romanen. Boken handlar om Jens som är mellanbarn i en familj som tillhör "Sanningen". Han växer upp i Malmö och även om han som barn märker att han lever med andra regler än klasskamraterna är det inget som verkar bekomma honom så väldigt mycket. Han vet att han tillhör något stort, något sant och familjen och församlingen ger honom det han behöver. Men som tonåring blir han mer mottaglig för omvärldens kritik, och det är Emma, ett vittne han träffar på ett stormöte, som för in kritiken i hans hittills trygga värld. Hon ställer frågorna han inte reflekterat över och när hans älskade Emma blir sett som någonting dåligt av Sanningens ledare; äldstebröderna ställs saker på sin spets.

Boken är skriven ömsom i nutid med det vuxna ickevittnet Jens i fokus, dagen innan han ska fara till LA för att förhoppningsvis slå som manusförfattare, ömsom ur den växande tonåringen Jens. Det är en varm historia som inte egentligen kritiserar eller som på något vis är en uppgörelse med en dålig barndom. Tvärtom är det trots allt en tacksam vuxen Jens som tänker tillbaka. Det är en varm historia om tonårsfunderingar, en stillsam revolt och en stark kärlek till familjen som drabbats av en tragedi.

Jag läst lite recensioner nu i efterhand och blir förvånad över att flera tycker att historien och personskildringarna är platta men att inifrånperspektivet i en organisation som Jehovas skapar boken. Jag upplever det inte alls så. Jag tycker att skildringarna är intressanta och i den mån som Jens beskriver sin omgivning som verktyg för hans egen förvandling så tycker jag inte att det är så märkligt. Människor omkring är ofta verktyg när man som ego-tonåring ska hitta sin väg.

Henrik Pettersson skriver bra och lättillgängligt och jag fastnar på en gång. Jag ser fram emot en andra bok av denna debutförfattare. Läs den!

Inga kommentarer: