Sökes: vårsol och ledighet

Jag ligger efter med så mycket nu igen, känns det som. Kombinationen av flyttbestyren och att jag fortsätter att jobba lite mer än vad som är heltid natt gör att det bara tickar på runtomkring. Det finns fortfarande ouppackade lådor i lägenheten, jag har ännu inte lyckats få in mina kläder i garderoben (de ligger i sopsäckar, väldigt tjusigt och lätt att hitta...), har inga gardiner, inget har kommit upp på väggarna osv osv. Utöver det har jag inte heller hunnit läsa bloggar på en vecka, inte se alla serier jag brukar och vill se och listan med osedda filmer inför Oscarsgalan är fortfarande nästan oändlig.  

Samtidigt längtar jag efter en slapp kväll med familjen eller goda vännerna, att få ett glas rödtjut i handen och känna lugnet för en stund. Jag har inte träffat S-vännen på över en vecka, vilket är ovanligt. Inatt jobbar vi dock ihop så då hinner jag kanske få mig en liten uppdatering förhoppningsvis.

Jag skulle faktiskt vilja ha lite vårsol nu, lite extra kraft som fyller på batterierna. Är det långt kvar?

Vi vill ha vårsol!

Vaknade tidigt (igen) och det första jag såg var Smilla sittande i fönstret med dyster blick. Jag klev upp och insåg precis som hon att det regnade ute. Jag tror att om jag nämnde en flytt till sydligare breddgrader med sol (och slöa möss) så hade hon kommit med sin säkert redan förpackade lilla väska och varit redo.

Den här vintern/våren har jag bestämt lärt mig att även djur kan ha en åsikt om vädret.

Vårkänslor

Sitter i köket på landet och ser hur det rinner ner smältvatten från balkongen. Solen sken när jag steg upp men även om det är märkligt vitt på himlen nu istället så är det ljust och vackert. Som vanligt när värmen och solen kommer återkommer längtan att åter få bo på landet. På riktigt, inte bara till låns när det passar. Är det den här våren jag gör en ordentlig kraftansträngning för att söka mig ett sådant hem? Med en fikavänlig trapp och en rabatt att meditera bort alla bekymmer i.

Kanske.

Dagen då min Renault fick nog av vintern

På E4:an norrut ikväll kastade jag en blick på termometern i bilen som visar utetemperatur. Den visade 13 plusgrader. Jag tittade ut på den grå himlen och det snöiga, blöta landskapet och frågade M om det verkligen kunde stämma. -Det var nyss en plusgrad, svarade han.

Och sen steg det, ett par grader i minuten. Väl framme i Ratan visade termometern på 43 plusgrader. Hett. Seriöst hett.

På resande fot igen

Sitter på bussen mot Sundsvall och åker genom nån slags snöyra. Mer snö, alltså. "Onödigt", som nån uttryckte sig på fb. Våren har svårt att riktigt få fart, men men, det kommer väl.

Det känns som att jag blir mer och mer oplanerad för varje gång jag far ner till Stockholm. Den här gången kan jag ha slagit rekord. Jag sov halvdåligt som vanligt; vaknade flera gånger och kom på saker jag inte skulle glömma (vad det var hade jag såklart glömt när jag väl vaknade i rätt tid). Jag landade i lägenheten kl 9. M gjorde lite frukost medan jag la ner typ alla hela kläder jag äger i min lilla resväska (yes, de ryms där, ungefär) i hopp om att något funkar att kombinera så att jag ser hyfsat representabel ut på mötet jag har imorgon förmiddag och på valkonferensen i helgen. Lämnade lägenheten igen 9.40 för att fara till bussen, säker på att jag glömt något väldigt viktigt.

Förra gången glömde jag mobilladdaren så den har jag sett till att jag säkert har med mig den här gången. Det blev så krångligt utan den. Resten ordnar sig väl, tänker jag.

Tisdag och inget vårmirakel

Jag dras konstig nog fortfarande med en viss grad av förkylning. Börjar snart undra om det är ett kroniskt tillstånd. Märkligt.

Vaknade med samma önskan som tidigare mornar den sista tiden; att all snö ska vara borta, inte allt för mycket lera har tillkommit och att solen ska skina sådär alldeles lagom. Men inte. Visserligen återstår nu mest stora högar av smutsig snö, det täcker inte marken helt längre. Men himlen känns lite ledsen idag. Lite kallgrå. Oavsett ska jag försöka bege mig ut en stund. Tänkte promenera ner på stan idag, mest för att se lite folk och känna mig lite låtsassocial om inte annat.

Borde höra av mig till Anna och se om hon fortfarande lever och har tid att valla mig lite socialt en stund i veckan. Och så måste jag höra av mig och få en rapport från MissJ om hans Italienresa som tog slut inatt, om jag inte missminner mig.

Fröken Tö har det besvärligt i Umeå

Som vanligt den sista tiden var det katt-kö vid balkongdörren när jag klev upp idag. Jag öppnade och släppte ut dem. De gick några steg, tittade upp och ut över räcket och såg de stora snöflingorna singla ner. Blickarna vändes på mig som om det vore personalens fel att det snöade. "Jag kan inget göra", sa jag. Då vandrade tre molokna kissesaker in igen och kröp upp på den fortfarande varma sängen och gömde nosarna under sina svansar.

Jag vill också!

Den här helgen har känts lång av nån anledning. Och det trots att jag jobbar som vanligt och inte har längre helg än jag brukar. Jag hade gärna haft långhelg, det har varit väldigt trevligt, men det känns samtidigt helt okej att gå på jobbet ikväll och få storhelgs-ob som kompensation (delvis iaf) för den sjukhelg jag hade förra helgen.

För första gången på länge önskar jag idag att jag bodde lite längre söderut. Jag hade gärna haft lite mer sol, lite mindre smältvatten och lite mer värme i mitt ansikte. Det känns inte superlockande att ge sig ut och promenera som det är här idag. Ljust, visst, men solen tycks ha gömt sig bakom nåt disigt så någon riktig vårkänsla får jag kanske inte. Det första riktiga vårtecknet var dock igår när kattorna satt på balkongen och några fåglar levde om en bit ifrån, lite retsamt. Det var första gången i år, tror jag.

Våren som snöade bort

I min vanliga, triviala vardag har dagarna tickat på. Jag har inte haft nån riktig blogglust, men kanske kommer den igen nu. Jag har jobbat och ägnat den mesta lediga tiden åt att pussla ihop en del kongressande för att hinna med beslutsgången. Och nu verkar det faktiskt vara under hyfsad kontroll. Hoppas jag. Nu är det partyt på lördagskvällen som måste vara klappat under veckan.

Våren har verkligen kommit av sig här uppe. Jag trodde ju att den var på gång, men så snöade det i flera dagar förra veckan. Natten till söndagen gjorde det inte annat, och det såg snarare ut som februari än april när jag klev ut från jobbet i söndags morse. Jag är ett stort fan av vintern, men nu är jag också less. Nu vill jag ha barmark och nya sneakers...

Mina "små"bröder planerar att komma hit ev nästa helg. Det gör mig oerhört glad, även om jag väntar med att fira förrän jag vet säkert. De ringde och ville komma innan brodern av det äldre slaget ska få sitt andra barn. Helt otroligt, den 5 juni är det tänkt att min tre år yngre bror ska bli tvåbarnspappa. Mycket häftigt. Jag tycker han har växt bra med uppgiften med det första barnet, det får jag medge, även om vi inte till fullt delar synen på föräldraskap och könsroller. Men jag tycker att han verkar vara en bra pappa. Jag önskar att jag fanns närmare och kunde vara en större del i hans och deras liv, men nu är det som det är. I vart fall hoppas jag verkligen att de kan komma, det vore tokroligt.

Jag kollade resor igår åt dem och när jag berättade för bror modell yngre att flyget är absolut billigast (och sparar en massa tid när man bara har en helg på sig) från Stockholm och upp blev han lite tyst. Han har aldrig flygit, och en kvalificerad gissning är att han känner ungefär som jag inför det. Vi är grymt lika på många sätt, och kontrolldelen är en av dem. Men det ska nog gå bra (säger jag ja...). Ja, jag håller tummarna för att det blir av.

Våren som kom av sig

Man skulle kunna säga tji fick jag som tog ut våren i förskott. Vaknade när Mattias skulle till jobbet i morse och på hans uppmaning tittade jag ut genom fönstret...bara för att möta en syn av tätt snöfall och ett par centimeter snö på marken...
Nu har det mesta smält undan igen, men vårkänslan försvann. Tillfälligt förvisso, men det gjorde den i vart fall. Lite deppigt faktiskt.
Smilla (mästaren på att sura) satt på altanen med bara huvudet ut genom en dörrglipa i säkert 45 minuter. Som i chock eller något... Stackaren.. Jag berättade här igår att hon inte gillar hästar, well hon gillar inte snö och blöta heller. Eller Mattias pappa. När hon gett upp sin staring-contest med snön kom hon in, hoppade upp på skänken och började putta ner saker från den med tassen. Mästaren på att sura alltså.

På tal om kissar så är det här en av mina största rädslor... Usch. Tur att det gick bra för kissen.

Har bakat bullar både igår och idag. Så nu ska det väl räcka ett tag. Ska stå för fikat på arbetsdagen i byn på söndag eftersom jag inte kan vara med. Det ska fällas träd och samlas ris till valborgselden. Jag är ingen hejare i köket, ska erkännas, men börjar bli hyfsad på bullar. Idag tog dock bullpappret slut så jag använde muffinsformar istället. Same same, trodde jag. Men tydligen inte för de fastnade på undersidan av bullarna. Skumt.

The muffin disaster

Jag har bakat the most sucking (?) muffins ever idag. Hade förhoppningarna då jag fann ett recept utan ägg, men det blev inget bra. Damn it. Får återgå till mina egensnickrade recept igen, även om de inte är perfekta.

Smilla har en surdag idag. Verkar helt rastlös och muckar bråk. Jag förstår henne verkligen, jag har tagit surhetspokalen ett tag nu. Kanske behöver vi båda lite vår.