Hälsoläget

Bortsett lite hosta så är jag nu äntligen frisk från förkylning/influensa/whatever det nu var jag hade. Fem veckor tog det. En hel evighet! Peaken kom förra helgen då jag plötsligt fick hög feber, nästan 40 graders feber. Efter det tog jag en sjukdag faktiskt. Värst är nog orken och den är inte riktigt åter fullt ut än. Jag brukar (faktiskt) småspringa uppför de två trapporna till vår kontorsvåning på mornarna men fortfarande känns det som att jag sprungit ett lopp när jag väl tagit mig upp. Frustrerande känsla.

Jag tog helgen som gick helt ledigt, inga måsten, inget inbokat, knappt ens städning. Vi hälsade på svärföräldrarna en stund, det var helgens enda ansträngning. Skönt som attan faktiskt, även om det inte gick helt utan att jag kände mig lite frustrerad över mig själv.

Nu ska jag bara genomlida den här mensveckan (no picknick efter 40, har det visat sig...) men sen ska jag banne mig börja röra på mig igen och återfå styrka och välmående igen.

Helgvila?

Nu är jag då ruggigt less på att inte vara fullt ut frisk. Varje kväll tänker jag att imorgon vaknar jag mycket piggare, men det tycks bara inte hända. I torsdags och fredags kände jag mig snarare nästan sämre, mer orkeslös. Efter halva arbetsdagen var det som att kroppen ville checka ut, jag kände mig matt och alldeles varm i ansiktet, som om jag överansträngt mig. Men viktiga möten båda de dagarna så jag försökte hålla mig så piss som möjligt och köra på. Kanske inte det bästa, det förstår jag ju.

Och vilan i helgen har inte heller riktigt blivit. Jag tror förvisso att jag somnade kring 21-tiden redan i fredags, men klev upp kl 5 igår för att jag hostade och störde stackars M som inte fick sova. Jag halvslumrade väl i soffan i ett par timmar men sen var jag uppe. M åkte till sina föräldrar och jag tog tag i städningen. Jag hann lyssna ikapp på två Kermode & Mayo-avsnitt på köksradion innan jag stängde för att kunna dammsuga, vilket innebär att jag städade i nästan fyra timmar. Men så blir det när det inte går så fort. Och så fastnade jag i bara fler och fler saker; skåpsluckorna först, sen listerna, sen underskåpet till diskhon osv osv... Ni vet när man börjar på en punkt och bara ska "städa lite" men bara ser fler och fler härdar att ta tag i. Och det finns nog många kvar.

Egentligen kanske M skulle ha städat med tanke på min dagsform, men jag gillar som sagt att städa, speciellt då jag är ensam, och det gör verkligen inte han. Han har en tendens att fastna i saker istället och så blir det inte "som jag vill". Han har andra fördelar i hemmet, men städning är inte riktigt hans grej. Jämställdhetsmässigt är det väl inte ultimat men det tror jag vi tar igen på andra områden faktiskt. 

Men när han kom hem mitt i min avslutande dammsugning så försökte han ta över (han sa innan han for att han skulle dammsuga sen, till hans försvar) men då var jag ju strax klar. Men det blev bra ändå för jag höll just på att med dammsugaren trycka runt alla datorer i vardagsrummet som jag beklagat mig över ett bra tag, och han insåg nog just då hur i vägen de var så då skyndade han att ta tag i det istället. Win! Lite färre sladdar och datorprylar där nu.

Idag blir det nog lite lugnare i vart fall. Jag har suttit i sängen och läst sedan sju medan M pysslar på med nåt serverprojekt och försöker tvätta tvättkorgen tom inför veckan. Till lunch ska vi till syrran och hjälpa till med något (sätta ihop saker?) efter deras flytt till en by på landet (låångt, bort, vilket känns drygt men samtidigt väldigt mysigt då man är där) och bli bjudna på lunch. Så det blir nog mest trevligt. 

Och imorgon vaknar jag utan bubbliga luftrör och rinnande näsa, visst?

Produktiv fredag

Den här eländes hostan! Trodde det var på väg att bli bättre men så vände det snarare och blev sämre. Men jag har åtminstone inte fått feber och hela influensa-kitet som M hade. I torsdags var jag trots det som en geléklump på jobbet, kroppen var helt mör av allt hostande. Jag som alltid står vid mitt skrivbord märkte kring lunch att jag snarare hängde på skrivbordet än stod rakt vid det. 

Igår jobbade jag hemma istället, det passade bra då jag inte hade några möten ändå, vilket var länge sedan sist. Jag brukade ju jobba hemma nästan en dag i veckan förut, en överenskommelse med min förra chef för att jag skulle kunna få en dag med lugn och ro och fokus, och det fungerade väldigt bra. Men pga projektet jag jobbat med i ett drygt år så blev det sen aldrig några dagar som funkade.

Igår var dock en väldigt produktiv dag, jag kände mig riktigt nöjd när jag till sist slog ihop datorn vid 16-tiden. Då hade jag i princip suttit i sängen och jobbat sedan M for till jobbet en stund före sju. Med en lunchpaus då jag drack nyponsoppa framför ett avsnitt av Sex and the City... Skönt avbrott mot det vanliga. Och en skön känsla att inför helgen kunnat pricka av så många saker som lösta.

På måndag jobbar jag också hemma. Om jag inte tar hela dagen flexledig. Det är Oscargala på söndag natt så det lär hursom bli en måndag med lång sovmorgon.

Hosta och kattsaknad

Trots att M varit dålig i tre veckor så har jag lyckats undvika hans influensa, märkligt nog. Fast i söndags började jag hosta och känna av astman rätt mycket plötsligt. Och det sitter i, speciellt på kvällstid. Typiskt då att jag inte har medicin kvar, jag skulle hämtat ut ny före jul men var bara ett par dagar sen då recepten precis hunnit gå ut. Just då kändes det inte så bråttom men just nu känns det som nåt jag skulle ha tagit tag i. Förstås. Istället hostar jag mig trött periodvis under dagarna.

Jag längtar lite efter vår nu faktiskt. Speciellt då jag ser foton med vårsol och gröna gräsmattor på sociala medier från bekanta och släkten söderöver. Just nu är det packad ishalka ute, speciellt på uppfarter och cykelbanor. Det töade just så pass i helgen att det blev blött överst på snöhögarna och sen frös det igen. Katterna har börjat vilja vara ute mer igen, vilket är lite av ett vårtecken, tänker jag. De börjar bli rastlösa inne och hittar på det ena buset efter det andra, så det är bra om de kan rusa av sig lite ute. Igår satt tex Nemi på en byrå och gjorde små veck i tapeten som hon sen tog tag i med tänderna och rev loss långa bitar av. Perfekt. Och så såg hon förstås helt oförstående ut då jag sa till henne. Á la kattbeteende.

Gamm-finisarna

Fantastiska kattfamiljen till trots så drömmer jag fortfarande om våra gamm-katter. Jag kan vakna och undra vart Smilla är då jag inte känner hennes varma päls och surrande sovljud bredvid mitt huvud. Jag saknar henne så enormt mycket. Alla de äldre. De har som en särskild plats och jag vet inte om sorgen och saknaden någonsin kommer att mattas av helt.

Busy week

En riktigt måndagstrött Sara idag. Just efter lunch var jag nära att kasta in handduken då jag kände mig febrig och färdig för att däcka, men jag hade en träff som jag tänkte vänta in först. Men sen, lite i vanlig ordning, så gick tiden bara och jag kände mig faktiskt lite piggare så det blev en heldag ändå.

Kombinationen förkylning med uppbokad kalender är ju dålig tajming om inte annat. Jag har planerat vara ledig fredag och hela torsdagen går till utbildning. Trots det har jag lyckats boka in tre personalmöten den här veckan, plus ett teammöte, en träff med rehabkonsulten och lite annat spännande. Nästan fullbokat, då jag måste hinna färdigt med löneadministrationen där emellan också innan lönekörning. Normalt sett gör det mig inget, jag gillar tempo och att det händer saker. Det är bara det att hjärnan funkar lite långsammare då det är såhär och det gör mig frustrerad.

Men alltid spännande med personalmöten och jag ser fram emot utbildningsdagen på torsdag. Vi får som sagt se om M får ledigt på fredag, annars kanske jag tar tillbaka min ledighet och jobbar lite. Eller så borde jag inte det... 

Hursom så längtar jag efter att få komma igång med träning igen. Jag står irriterande stilla igen på vågen och det känns som att jag  har tappat det där tydliga fokuset jag hade förut lite. Jag vill tillbaka till det. Framåt, nedåt osv.

Vinterförvaring och ingefärsshots

Förkylningen har inte riktigt gett med sig. Om något har den bytt karaktär lite. Från att ha varit en evigt rinnande näsa och lite kli i halsen har den nu satt sig med på luftrör och lungor. Jag låter som en rosslig kaffepanna när jag andas, speciellt då jag ligger ner, och jag är trött som attan mest hela tiden. Möjligen feber lite nu och då men inte riktigt "sjuk"-känsla i övrigt. 

Synd då att helgen inte riktigt bjöd på så många vilomöjligheter. Vi hade planerat sedan tidigare att ta upp segelbåten (och eftersom vi är bundna till datumen då kranen finns tillgänglig kan vi inte direkt välja; det var i slutet av augusti eller igår) men jag gav mig inte ut på havet utan svärfar var snäll och följde med M med båten härifrån till Sikeå. Havet var spegelblankt sånär som på då regnskurarna kom så det blev inget seglande utan de gick för motor hela vägen.

"Handpåläggning" vid placering på vagnen. Fint med
alla som "hjälper till" då det behövs som allra mest :)

Men upp kom hon och kalla och blöta blev vi. Bästa var troligen mackorna och teet som jag ordnade och tog med då jag mötte dem vid kajen i Sikeå. Ruggigt gott då vädret var surt.

Idag hade vi tänkt tvätta båten och täcka henne, men vädret blev inte roligare än igår så vi tvättade av henne bara och får ta täckandet en annan dag. Det tog tid nog och M hade ju ett tåg att passa på eftermiddagen så vi hann ändå inte riktigt med.

Så nu är han i Sundsvall igen och det känns nästan som att han inte varit här, så fort gick den här helgen. På fredag har jag tagit ledigt och om M också lyckas med det så får vi en lite längre helg ihop. Det vore fint. Den lär förvisso ändå fyllas av en massa praktiska saker såsom att äntligen sätta upp knutbrädorna, påbörja rensning av källaren, flytta bärbuskar etc. Inte tråkigt det heller och saker vi velat/behövt göra länge. Vi får väl se hur det blir.

Beware baciller!

Ikväll har jag kokat fisk till katterna, gjort stark-som-attan ingefärsshot att utmana bacillerna med framöver och hasat runt och försökt känna mig duktig som orkat tömma/fylla diskmaskinen och tvättat en omgång. Nu ska jag krypa ner i sängen, hitta nån film att se och äta glass med hard topping.

Paradiset

Den här förkylningen tar verkligen kraft ur mig. Känner mig helt mör. Inte febrig dock (vad jag vet, jag har egentligen inte kollat) men mer förkyld idag än igår. Idag ställde jag in en efterlängtad middag med tjejerna och for hem tidigt från jobbet och vilade en stund. Sen gjorde jag färdigt för fikat jag ska bjuda på imorgon på jobbet, ordnade middag och gömde mig under ett gäng filtar i soffan.

Förutom att ha tryckt igång diskmaskinen följt av tvättmaskinen har jag faktiskt inte gjort något mer. Jo, sett klart på The Paradise (2012) på Netflix. Började se den förra veckan, tror jag, och har nu kikat igenom de två säsonger som gjordes. Den började lite smårtråkigt, blev bättre och ganska spännande och kul mot slutet av första säsongen men sen tappade den och hämtade inte riktigt upp sig under säsong 2. Den blev lite för klaustrofobisk, på nåt vis. Att bygga en hel tv-serie på fyra personer (två par) blir liksom lite för lite och trångt. Vilket var synd då det fanns så många andra intressanta karaktärer att bygga mer på. Varför kunde inte de få lite spännande storylines? Så nja, till sist blev det för trist, helt enkelt. Men jag skulle inte kalla den dålig, bara inte riktigt bra.

Jag provade den nog lite i abstinensen efter Downton Abbey (som jag sett om ett par gånger vid det här laget), men där lyckades den inte alls. Min svägerska, som också är lite av en anglofil, nämnde den när vi var hos henne i somras. Minns inte vad hon tyckte om den, mer än att den var en i mängden av serier som hon slukat efter Downton.

Jag läste nånstans att The Paradise lades ner då den hade svårt att konkurrera med Mr Selfridge (2013), som gick ungefär samtidigt. Den har jag faktiskt bara sett första avsnittet av, men kände inte riktigt för att titta vidare på. Just innan hade jag sett en dokumentär om den riktiga Mr Selfridge och serien kändes (av döma av det första avsnittet bara då) inte riktigt som att det skulle leva upp till förväntningarna. Kanske jag provar den igen, för att få en ungefär samtida serie till att se.

Mitt-i-veckan-paus

Jag hade väl inte riktigt planerat att spendera min lediga dag i sängen, men än så länge har det faktiskt mest blivit så. Inte nedbäddad förvisso, men jag har suttit rätt mycket på sängen med datorn framför tv:n. Omgiven av snytpapper och återkommande te-med-honung-koppar. Och kattungar, då de inte försökt riva huset av sina racing-rundor. Men just för tillfället ligger de utsträckta i djup sömn nere vid mina fötter. Som om de bara har två lägen; av och på. Sötnosar.

Lugnet efter stormen

De äldre har för vana att sova mest hela dagarna så de är då lugna. Smilla har kommit och gått några gånger som hon brukar men sover nu gott ovanpå garderoben (a.k.a "sommarstugan"). Rosa ligger på soffarmstödet som alltid och Alice är förstås ute igen. Tror jag måste sätta kamera och gps på henne för att få veta vad hon hittar på om dagarna.

Men nåt av den planerade städningen har det inte direkt blivit. Ute har det mojnat ordentligt nu så jag ska gå ner till båten igen och kolla läget. Det blir gott med en liten promenad och frisk luft. Jag har lovat titta förbi Simon idag också för att ses en stund och sno lite äpplen av honom, men jag ska kolla att han är ok med att jag är lite halvsjuk först. Och så kommer Lil'sis och hjälper mig baka lite. Jag har dreglat mig igenom ett antal Roy Fares-recept och har en idé om vad vi ska göra. Eller ja, det blir nog mest hon som gör och jag som dirigerar. Det ska bli kul att få hänga lite i vart fall.

Vardagsspänning!

Sicken dag! Helt färdig ikväll. Det blåste ju så väldigt mycket hela natten att jag inte sov riktigt bra. Det plus att jag oroade mig för Alice som inte kom in. Jag var uppe och ute ett par gånger inatt och ropade efter henne, men ingen Alice. Inte på morgonen heller.

På morgonsidan regnade det dessutom och blåste så kraftigt att jag knappt fick upp ytterdörren. Allt löst bara for omkring. På väg till jobbet kom jag på att jag skulle kika förbi båten nere i hamnen, bara för att. Och det var väl tur. Fendrarna hade som hamnat lite under relingen och båten knuffades in i kajväggen. Nu stoppade de lite, men inte alls som de borde. Jag ringde M och berättade, lite för att nån skulle vänta på att jag hörde av mig (dvs sakna mig om jag trillat i och inte ringde tillbaka) sen la jag mig platt på mage på kanten för att minska risken för att bli en vindflöjel och försökte putta till båten (grymt misslyckat) men fick helt enkelt vänta mellan knuffarna på att försöka få till fendrarna. Allt annat än enkelt, kan jag meddela. Och helt fel klädd för tillfället; i strumpbyxor, klänning och tunn kappa. Men det var bara att köra. Och jag lyckades få till det till sist.

Hjälpligt tillfixat i vart fall

Märkligt nog avtog vindarna ordentligt redan vid nästa by några kilometer inåt landet. Betydlig skillnad när jag väl kom till stan.

Eftersom jag inte hittade igen Alice och jag dessutom hade ett inställt möte på eftermiddagen så planerade jag att försöka åka hem tidigt. Det blev lite tvärtom. Men saker tog längre tid än beräknat. Jag har ju en praktikant från socionomprogrammet med mig och jag ville ju låta henne göra det rätt viktiga steg i administrationen som stod på schemat idag. Att titta på mig ger ju inte så mycket. Så jag ville låta det ta sin tid (som det gör i början). Jag kunde ju småpyssla med annat under tiden när hon var igång, så länge jag var inom rophåll, så jag gick säkert plus med tiden i slutet ändå. Men det tog hela dagen, plus en timme extra då jag fick greja till slutet, istället för några timmar på förmiddagen. Men det var det nog värt.

Hungrig bus-Alice

Och Alice kom till sist. Men inte direkt då jag kom hem. Eller när jag var ute och ropade de två första gångerna. Och jag hann sms:a grannen som inte heller sett henne. Efter ytterligare en tur ute, med en dålig ficklampa nervöst sökande i dikena längs med byvägen, så mötte jag henne på uppfarten. Med kroksvans och gladare än jag sett henne på ett tag. Jag undrar om hon inte blivit skrämd av vädret och gömt sig i nåt uthus hos nån granne ändå. Hon hörde mig nog när jag vände och valde att gå norrut sista svängen. Bråk-Alice. Alldeles blöt och lite tufsad i pälsen. Nu har hon ätit gott, blivit tvättad av alla kattungarna och ligger och sover gott på sängen.

Det ska jag med försöka göra strax. Imorgon är jag ledig! Då ska jag försöka kurera min förkylning som jag dragit på mig och som inte blev bättre av dagens strapatser i rusket.

Host!

Måndag och klämdag. Imorgon är det nationaldag och ledig dag. Välbehövligt, skulle jag säga. Jag är fortfarande inte i någon god form, jag hostar som en tok till och från. I helgen var det absolut jobbigast om nätterna. Jag ville låta M få sova så jag klev upp varje gång och försökte hålla mig undan (vilket är svårt i ett så litet hus utan dörrar...). Söndag natt/morgon var det som värst. Då varvade jag mellan att kräkas slem och desperat leta lösningar på sidor som rekommenderade kolloidalt silver till typ allt.... (Och tycktes ha löst "cancerproblemet" med lite bikarbonat och c-vitamin, minsann!) Så pass less var jag. 

När M kom ner i köket på morgonen satt jag i kökssoffan och sov med huvudet på köksbordet över datorn invirad i min snuggie. Helt slut. Då hade jag, utöver viss överdosering av receptfri hostmedicin, gurglat med väldigt salt vatten, druckit vatten med bikarbonat och ätit honung med sked.

Det kommer och går. Idag har jag sluppit de där riktiga hostattackerna och jag har faktiskt sovit hyfsat inatt. Jag är trött, har ont i magmusklerna och är riktigt less. Jag valde att arbeta hemma; steg upp och började vid sju och jobbade fram till efter lunch utan paus för att få det viktigaste gjort och flexade sen ut och la mig i soffan. Lyckades sova i nästan tre timmar, vilket kanske kommer att kosta ikväll men det är ju ledig dag imorgon så strunt samma. Planen var egentligen att klippa gräset men det regnade så det blev ju istället de bästa förutsättningarna för en riktig tantlur...

Nåt som dock skiljer mot att vara på jobbet är att jag trots hostan faktiskt kan andas utan den där ständiga astmakänslan som jag hade på jobbet förra veckan. Det känns lite oroande.

Det där med andning, ska det vara nödvändigt?

Idag fick jag så mycket bekymmer med astman att jag gick tidigare från jobbet och jobbade hemma på kvällen en stund istället. Jag har känt av det mer över lag på jobbet den här veckan när jag varit förkyld men idag var det riktigt besvärligt. Vi har haft problem med inomhusmiljön så det gör nog sitt till, men idag adderades dessutom det hela med en stor skopa parfym som en besökare hade haft på sig innan hen kom dit. Det gjorde sitt så ett tag stod jag med huvudet ut genom ett öppet fönster och pytsade i mig bricanyl för glatta livet. 

Jag hoppas det ska vara bättre imorgon. Jag ska försöka ta mig från jobbet lite tidigare imorgon, nyttja lite flextid. Planen är att hinna handla födelsedagspresent till M som fyller till helgen och hjälpa Lil'sis köpa träningskor. Därefter väntar middag med brudarna följt av filmquiz-kväll på Kulturbageriet med samma brudar. Ser fram emot det och hoppas att jag kommer kunna uppföra mig med lagomt mycket syreupptagning och inte så mycket hosta...

Vad jag ska ha på mig är däremot ännu oklart. Det är ju som utekväll fast ändå inte. Ja, vi får väl se. Har jag tur kanske jag hinner inhandla nån ny tröja eller skjorta som jag kan stålmannen-byta-om till nånstans.

Det går framåt-nedåt, del 13

Morgonens vägning gick ju snudd på oförskämt bra med tanke på hur lite jag motionerat ändå senaste veckan. Att vara sjuk och inte så sugen på ätbara saker kanske också ger resultat. Men jag vill ju simma igen och kunna ta ut mig lite mera på promenaderna, inte bara gå.

Men, totalt minus 13,5 kg är resultatet just nu och det måste jag ju få vara lite stolt över. Jag har passerat mitt andra tiotal sedan starten för ganska exakt 4 månader sedan.

Eftersom jag hostar som en lungsjuk och kanske inte är så pigg som jag försöker låtsas på jobbet så blev det ju ingen simning idag heller. Fredag siktar jag på nu. Istället for jag iväg till Lil'sis på lunchen, åt sallad med henne och så gav vi oss ut på en långpromenad med finhunden Bowser vid Nydalasjön istället. Ganska bra tempo hade vi (fast det tyckte nog inte Bowser) och jag var ganska slut då jag kom tillbaka till jobbet efter min långlunch. Ett ganska bra alternativ dagar då man inte ids simma eller göra nåt annat. Och bra omväxling, väldigt trevlig väg att gå på.

Jag har medvind nu, det är ett som är klart. Det känns nästan oförtjänt. Jag skulle gärna offra lite av den till Lil'sis som skulle behöva lite skjuts i sitt eget projekt just nu. Men det kommer nog. Trägen vinner.

Skräpförkylning

Har känt mig halvvissen ända sedan mitten av förra veckan. Tänkte att det kanske var allergi då jag kände av astman mer frekvent än på hela vintern. Ordnade så äntligen ny medicin som jag betalade dyrt för. Sen fortsatte den där vissenheten komma och gå ändå. Så också i morse, men jag tänkte det skulle ge med sig under förmiddagen som tidigare dagar.

Inte då. Innan lunchtid var över hade jag knappt något röst, hostade sådär läskigt rivit som ger blodsmak och kände mig ganska slut i kroppen. Skräp. Inte har jag tid med det.

Som tur är har jag få möten inplanerade den här veckan, men en massa administration att jobba ikapp. Så det får kanske bli lite jobb hemifrån. Vi får se. Just nu vill jag mest av allt bara sova.

Planeraren

Jag blev såklart tokförkyld. Typiskt. Men ingen feber utan mest rinnsnuva så jag överlever det också. Men typiskt.

Jag försöker rodda ihop en semesterresa och såklart är det krångligare än något, säkerligen delvis för att jag alltid gör saker lite mer krångligt då jag vill ta väl övervägda beslut etc. Men så blir det oftast bra också. Vi får hoppas att det gäller även den här gången.

Den här gången är det mest troligt en tågresa utomlands som ska pusslas ihop. Inte helt enkelt men jag har hittat en speciell resebyrå i Kalmar som gett mig mycket hjälp. Nu är det väl mest att se vilket alternativ av alla de jag fått som passar majoriteten bäst. Personligen har jag redan en favorit, som dock innebär ganska lång restid och med flera byten och hade det bara varit jag och M som skulle åka så vet jag att vi tagit det alternativet och sett det som ett litet äventyr. Bara att hinna se tre länder på väg till ett annat är ju häftigt, inte sant? Har man tid så gör det ju som inget. Men vi får se vad resten tycker. Det märkligaste i kråksången är att den resan skulle kosta som två tur-och-retur-resor till Sundsvall, ungefär. 

Jag ska berätta mer när jag vet mer, men jag ser hursom fram emot att få resa väldigt väldigt mycket. Jag blir fortfarande alldeles lycklig av tanken på vår Barcelona-resa för 2,5 år sen. Det var så mysigt!

Enda molnet på himlen är förstås de två svansarna som inte vill att vi åker nånstans. Vi måste lösa situationen för dem så bra som möjligt. Lämna bort dem? Få nån att bo här? De får inte kunna springa bort och de måste vara med nån som bryr sig om dem... Inte lätt att vara hönsig kattmamma...

Tisdag

Jag hoppas att jag bara är trött efter simningen tidigare idag, men jag känner mig lite vissen nu ikväll. Trött-ont i huvudet och plötsligt snuvig med ett tryck i bihålorna. Förhoppningsvis inget alltså, men jag kan ju ha blivit smittad av det som M hade förra veckan då han var hemma med feber och snuva. Vi får väl se. Oavsett har jag planerat att jobba hemma imorgon så då blir det en lugn dag iallafall.

Det känns annars väldigt skönt att ha kommit igång med simningen regelbundet. Idag kändes det lättare igen, inte sådär tungt som jag tyckte i början. Och det känns dessutom som att det går fortare att ta sig igenom de 1000 metrarna än för tre veckor sen. Jag är snart redo att utöka lite, med andra ord.

Jag har försökt se en del Oscarsnominerad film senaste veckan, jag har gått från 7 sedda till 12 åtminstone, men det är en lång lista totalt. Ikväll orkar jag inget engagemang utan det blir lite gamla "Big Fat Quiz of Everything" på youtube istället (tips f.ö till er som precis som jag gillar brittiska humorprogram).

Men till helgen blir det förhoppningsvis La La Land på bio!

Downhill

För att fortsätta mitt gnäll så vaknade jag i morse och kände mig än sämre än igår. Bannade mig själv en stund, låg kvar och såg nyheterna med en trött katt och sen när jag började piggna till klev jag upp, drog på mig en klänning (det är ju fredag) och for till jobbet. En i stort sett mötesfri dag och fredagar är också oftast lugna vad gäller besökare, telefonsamtal och mejl. Det är som att det varvar ner på alla håll inför helgen. Det är skönt, det är då jag hinner mest administrativt arbete. Och då det är som mest gemyt på kontoret.

Självförvållat så jag ska ju inte gnälla alls egentligen. Vid halv tre mötte jag min chef i korridoren som tittade skarpt på mig och frågade om jag inte skulle ta tidig fredag. I samma veva hörde Lil'sis av sig och frågade om fikadejt så då dröjde det inte så länge förrän jag kunde stänga ner datorn och fara.

Så var den korta arbetsveckan slut då. Nästa vecka ska jag förhoppningsvis gå in med mer kraft och ork.

Feber och rollspel

Jag trodde faktiskt att jag skulle ligga sjuk vid det här laget. Det har som varit nåt på gång i kroppen. Redan förra veckan hade jag som kli i halsen och i söndags hade jag ont och trodde faktiskt att jag skulle vakna i typ halsfluss dagen efter, men det uteblev. Idag vaknade jag med feber, låg men ändock, som jag tyckte mig känna av även under förmiddagen på jobbet. Sen blev det bra men nu känner jag mig lite skum igen. Jäkla velande.

Men tur är ju det, den här veckan har jag chefsutbildning ett par dagar som är obligatorisk och missar jag måste jag skjuta på hela den resterande terminen tills nästa för att slutföra. Och det ids jag inte.

Det ska bli kul med utbildningen på sätt och vis. Det är fokus på ledarskap, de personliga utmaningarna man ser i rollen och så vidare. Nyttigt och lärorikt, inbillar jag mig. Men jag har en oro inför tillvägagångssättet. Det finns en, enligt mig, överdriven förkärlek till rollspelsövningar och liknande på såna här utbildningar och jag får på riktigt hundraprocentig ångest bara vid tanken på sånt. Jag kan inte med det alls. Jag har hållit tal och föredragit inför flera hundra personer förut, och trots att det är nervöst och krävande så skulle jag lätt göra det tusen gånger före en enda jäkla rollspelsövning. Jag brukar få migrän bara av ovissheten om det blir sånt eller inte, men det hoppas jag att jag slipper den här gången.

Ja ni får väl hålla en liten tumme för att jag överlever de här två dagarna...

Hostmarodören

Hängig vecka den här veckan. Whiskyrösten är något lite bättre men istället hostar jag en hel del och har ont i bröstkorgen. Inte sjuk nog för att vara hemma men inte heller frisk. Gnäll, med andra ord. Men jag känner mig hängig i övrigt också, inte alls på humör. Det hör ihop förstås. Som lite tråkig vecka, på nåt vis. Och trött vecka. Förhoppningsvis blir det piggare nästa vecka.

För ljusare blir det helt klart. Jag använder aldrig helljusen på mornarna längre, vilket känns lite skönt. Det känns piggare att stiga ut genom dörren och mötas av ljuset, helt klart. Men på kvällarna på vägen hem är det mörkt. Häromkvällen körde jag hem med ett stort norrsken framför mig på den annars mörka himlen. Väldigt vackert. Den här vintern har jag haft förmånen att se ganska många och jag tycker det är en häftig upplevelse varje gång.

Nu ska jag snart hosta mig i säng. Väldigt impopulärt bland mina fyrfota sängkamrater, kan jag meddela. Bara en utav dem har stått ut de senaste nätterna, den andra har legat en stund och sen blängt surt och istället lagt sig i soffan. Jag har en känsla av att de tycker att det är jag som borde ligga där istället.... Sötmojjarna mina.

Söndag

Så var helgen snart över och låtsasmaken är på väg till sitt andra hem igen. Jag har stuvat undan lite, struntade dock i att dra fram dammsugaren, och har väl tänkt parkera mig i sängen framför en film alldeles strax. 

Whiskyrösten kvarstår och det känns som att irritationen går längre ner i luftrören nu än igår och jag har fått hosta som ny feature. Jag hoppas att jag ska vakna upp pigg imorgon men jag är långt ifrån säker. Jag kan ju inte säga att jag är särskilt sjuk heller; jag har ingen feber och mår helt okej i övrigt. Men jag känner mig trött och har inte haft någon som helst aptit under hela helgen. M har tankat i mig nyponsoppa, te med honung och en och annan smörgås. Och det är nog ganska mycket vad som blivit. Jo jag bjöds på nygräddad sockerkaka också då jag var och fikade hos Simon och Philip idag. Det var trevligt och egentligen det enda 'vettiga' som blivit av under helgen. Men ibland får det vara så också. Alltid mysigt då M är hemma oavsett.

Februari blev oväntat fattig mot slutet så jag har stort sug efter biobesök, middag ute och kanske ett glas vin. Kommer M upp nästa helg också så står det högt på önskelistan, kan jag säga. Det vore ett mysigt avslut på den här månaden.

Whiskyröst

Jag trodde det var för tidig helgtrötthet, de lite intensiva veckorna kanske, som for som en rusning genom kroppen just vid lunchtid igår. Jag kände mig nästan sjuk, men hade inte ont nånstans. Efter lunch försvann det och jag jobbade på. Imorse vaknade jag med bruten röst och en lite brännande känsla i halsen. Inte svullen men öm. Och småfrusen och trött i kroppen. Det kändes helt rimligt.

Inga stora bravader den här helgen med andra ord. Fast det hade jag å andra sidan inte planerat heller. Lite välbehövlig städning, myskvällar med hemmamannen och svansarna, några Oscarsnominerade filmer i soffan samt en söndagsfika med Simon var egentligen det enda tänkta. Jag hoppas fortfarande på att pricka av den lilla listan.