Hjälpsamhet

Så var trädgården "höstad" och segelbåten upptagen. Det har varit en utehelg med vackert höstväder och faktiskt mer utfört än vad jag brukar hinna/orka med. 

När M seglade båten till Sikeå igår så bar jag utemöbler och trädgårdsredskap, städade trädgården och busade med katterna som gjorde allt för att vara i vägen så mycket som möjligt, de små sötdjuren. Idag vaknade jag med väldigt ömma muskler, men på ett bra sätt till skillnad från hur det annars känts den sista tiden.

Och idag skulle båten upp. Den varma sommaren innebar att vi inte var så ensamma om att ha valt det sista datumet för upptagning som vi annars brukar vara. Det var lång kö så vi kunde i lugn och ro hjälpa en annan båtägare att masta av och få hjälp tillbaka med detsamma. Det är annars en rätt intressant sociologisk studie att titta på hur det funkar vid de där tillfällena. Jag ser nog aldrig så många gubbar samtidigt titta på utan att egentligen vilja hjälpa till. Idag stod sex gubbar och tittade på medan en sjunde person desperat försökte förhindra att hans båt skulle fara in i kranen då den hängde i selen på väg upp. Så vi fick släppa saker vi höll på med och komma till hjälp. Som så många andra gånger. Ibland brukar nån då haja till och faktiskt hjälpa till, men inte alla. Märklig företeelse det där. Vi fortsätter ihärdigt ha nån slags "pay it forward"-inställning och hjälpa andra även om de inte hjälper till tillbaka, men det är irriterande. Det finns förstås ett par undantag, alla är inte avoga till oss "icke-bybor". Men det är trist att alltid behöva se till att ha med egen hjälp, i år snälla Lil'sis, för att det inte går att räkna med att få hjälp om man behöver, trots att hamnen är full av människor när det är i- och upptagningsdagar.

Söndagsnöje

Jag som hade planerat att göra en massa kikärtsbiffar och dammsuga ikväll när M farit hem sitter istället i soffan framför tv:n alldeles färdig i huvudet. En överdos av friskluft är nog orsaken till det. Idag har vi täckt båten med hjälp av svärfar och det var inte direkt varmt och mysigt ute. Det blåste starka vindar vid havet och var alldeles fuktigt och jag blev hemskt kall om fötterna rätt fort.

Men nu är ställningen uppe och står stabilt på båten och det hela är täckt med en tjock presenning som inte lär lossna i första taget. Det tog lite längre än vi tänkte bara, vi fick med oss en skruvdragare som hade dåligt batteri och så var det inte helt enkelt att manövrera en gigantisk presenning i vinden. Skönt att det är klart.

Jag har lämnat M vid tåget och saknar honom redan. Eftersom han har gammkatterna inklusive Rosa som ska ha medicin varje dag så kan han inte var här längre än ett dygn, så det blev ovanligt kort den här helgen. Jag kom hem från stan för ett par timmar sedan, lagade mat, kokade fisk till kattfamiljen här och har sedan suttit i soffan bara. Very productive.

Nu ska jag ta en varm dusch och sen krypa ner tidigt i sängen och läsa lite nyheter och bloggar, förhoppningsvis omringad av en fiskdäst liten kattfamilj. Det är ju en dag imorgon också....

Vinterförvaring och ingefärsshots

Förkylningen har inte riktigt gett med sig. Om något har den bytt karaktär lite. Från att ha varit en evigt rinnande näsa och lite kli i halsen har den nu satt sig med på luftrör och lungor. Jag låter som en rosslig kaffepanna när jag andas, speciellt då jag ligger ner, och jag är trött som attan mest hela tiden. Möjligen feber lite nu och då men inte riktigt "sjuk"-känsla i övrigt. 

Synd då att helgen inte riktigt bjöd på så många vilomöjligheter. Vi hade planerat sedan tidigare att ta upp segelbåten (och eftersom vi är bundna till datumen då kranen finns tillgänglig kan vi inte direkt välja; det var i slutet av augusti eller igår) men jag gav mig inte ut på havet utan svärfar var snäll och följde med M med båten härifrån till Sikeå. Havet var spegelblankt sånär som på då regnskurarna kom så det blev inget seglande utan de gick för motor hela vägen.

"Handpåläggning" vid placering på vagnen. Fint med
alla som "hjälper till" då det behövs som allra mest :)

Men upp kom hon och kalla och blöta blev vi. Bästa var troligen mackorna och teet som jag ordnade och tog med då jag mötte dem vid kajen i Sikeå. Ruggigt gott då vädret var surt.

Idag hade vi tänkt tvätta båten och täcka henne, men vädret blev inte roligare än igår så vi tvättade av henne bara och får ta täckandet en annan dag. Det tog tid nog och M hade ju ett tåg att passa på eftermiddagen så vi hann ändå inte riktigt med.

Så nu är han i Sundsvall igen och det känns nästan som att han inte varit här, så fort gick den här helgen. På fredag har jag tagit ledigt och om M också lyckas med det så får vi en lite längre helg ihop. Det vore fint. Den lär förvisso ändå fyllas av en massa praktiska saker såsom att äntligen sätta upp knutbrädorna, påbörja rensning av källaren, flytta bärbuskar etc. Inte tråkigt det heller och saker vi velat/behövt göra länge. Vi får väl se hur det blir.

Beware baciller!

Ikväll har jag kokat fisk till katterna, gjort stark-som-attan ingefärsshot att utmana bacillerna med framöver och hasat runt och försökt känna mig duktig som orkat tömma/fylla diskmaskinen och tvättat en omgång. Nu ska jag krypa ner i sängen, hitta nån film att se och äta glass med hard topping.

Vardagsspänning!

Sicken dag! Helt färdig ikväll. Det blåste ju så väldigt mycket hela natten att jag inte sov riktigt bra. Det plus att jag oroade mig för Alice som inte kom in. Jag var uppe och ute ett par gånger inatt och ropade efter henne, men ingen Alice. Inte på morgonen heller.

På morgonsidan regnade det dessutom och blåste så kraftigt att jag knappt fick upp ytterdörren. Allt löst bara for omkring. På väg till jobbet kom jag på att jag skulle kika förbi båten nere i hamnen, bara för att. Och det var väl tur. Fendrarna hade som hamnat lite under relingen och båten knuffades in i kajväggen. Nu stoppade de lite, men inte alls som de borde. Jag ringde M och berättade, lite för att nån skulle vänta på att jag hörde av mig (dvs sakna mig om jag trillat i och inte ringde tillbaka) sen la jag mig platt på mage på kanten för att minska risken för att bli en vindflöjel och försökte putta till båten (grymt misslyckat) men fick helt enkelt vänta mellan knuffarna på att försöka få till fendrarna. Allt annat än enkelt, kan jag meddela. Och helt fel klädd för tillfället; i strumpbyxor, klänning och tunn kappa. Men det var bara att köra. Och jag lyckades få till det till sist.

Hjälpligt tillfixat i vart fall

Märkligt nog avtog vindarna ordentligt redan vid nästa by några kilometer inåt landet. Betydlig skillnad när jag väl kom till stan.

Eftersom jag inte hittade igen Alice och jag dessutom hade ett inställt möte på eftermiddagen så planerade jag att försöka åka hem tidigt. Det blev lite tvärtom. Men saker tog längre tid än beräknat. Jag har ju en praktikant från socionomprogrammet med mig och jag ville ju låta henne göra det rätt viktiga steg i administrationen som stod på schemat idag. Att titta på mig ger ju inte så mycket. Så jag ville låta det ta sin tid (som det gör i början). Jag kunde ju småpyssla med annat under tiden när hon var igång, så länge jag var inom rophåll, så jag gick säkert plus med tiden i slutet ändå. Men det tog hela dagen, plus en timme extra då jag fick greja till slutet, istället för några timmar på förmiddagen. Men det var det nog värt.

Hungrig bus-Alice

Och Alice kom till sist. Men inte direkt då jag kom hem. Eller när jag var ute och ropade de två första gångerna. Och jag hann sms:a grannen som inte heller sett henne. Efter ytterligare en tur ute, med en dålig ficklampa nervöst sökande i dikena längs med byvägen, så mötte jag henne på uppfarten. Med kroksvans och gladare än jag sett henne på ett tag. Jag undrar om hon inte blivit skrämd av vädret och gömt sig i nåt uthus hos nån granne ändå. Hon hörde mig nog när jag vände och valde att gå norrut sista svängen. Bråk-Alice. Alldeles blöt och lite tufsad i pälsen. Nu har hon ätit gott, blivit tvättad av alla kattungarna och ligger och sover gott på sängen.

Det ska jag med försöka göra strax. Imorgon är jag ledig! Då ska jag försöka kurera min förkylning som jag dragit på mig och som inte blev bättre av dagens strapatser i rusket.

Veckan som susade förbi

En berg-och-dal-bane-vecka är snart slut. Den har både gått fort som attan som långsamt, på nåt vis. Det är väl ofta så. Helgen som gick var så äntligen M hemma och även om vi var ganska uppbokade hela helgen så fick vi lite tid tillsammans också. Fint det. Vi hann ta upp båten, äta middag ute med Lil'sis och Robin samt fira svärmor som fyllde 75 år förra veckan. Bara trevligheter alltså.

Både M och jag hade mycket räkningar och vi behöver hålla i lite pengar så att vi inte blir halvt ruinerade (vilket vi kanske blir ändå) av den kommande tandrotsoperationen som ska göras på Rosa på onsdag nästa vecka. Det lär väl inte bli ett billigt kalas. Men det måste göras så att hon slipper ha ont. Jag är lite nervös inför det hela och hade gärna haft M hemma. Inte minst då han är hennes favorit i personalen. Men det ska nog gå bra. Lite svårt att blunda för att hon trots allt är 15 år gammal och att det är en operation hon måste sövas för. Jag pratade med veterinären som ska göra det och hon hade läst på om Rosas svårigheter att sövas så hon hade tänkt i förväg vilken narkos som ska passa osv. Så det känns ändå som att hon är i goda händer.

Jag har tagit ledigt en och en halv dag nästa vecka och hoppas att det ska räcka för hennes konvalescens. Jag hoppas att det också ska gå bra, i värsta fall får jag väl arbeta lite hemifrån istället.

Ja, och så har nattfrosten kommit. Vissa mornar den här veckan har det varit ner mot 5-6 minusgrader ute. Jag har bestämt mig för att ta det säkra före det osäkra och försöka få däcken bytta i början av nästa vecka. Kanske tidigt, men det stressar att inte veta på mornarna, halka är läskigt.

Fredag

Ont i axlarna och ryggen har jag idag som en reprimand på den kroppsarbetande dag jag och vi hade igår. Först putsande av båten (perfekt rörelse för undertecknad, att med armen över huvudet gnugga in polermedel på en båt vars reling jag inte riktigt nådde upp till) i ett par timmar och sen gräsklippning i ett par timmar till så snart vi kom hem, för att hinna före regnet. När gräsklipparen låter som att den helst av allt vill strejka inser man att det var lite för sent att ha gräsklipparpremiär. Det var väldigt ojämnt, men på sina håll var gräset nästan djungelhögt. Så då blev det lite tungt, speciellt då jag som sommarrookie började i "fel ände" och fick lite uppförsbacke att kämpa emot.

Efter det har det blivit mer semesterliknande aktiviteter. Först bio igår kväll med bästmannen, Lil'sis och hennes norrbottning. Idag har vi haft en shoppingrunda med allt från kamera-scouting (?) till halvtråkiga inköp av metallkrokar och träolja till båten. Men det har varit trevligt och avslutades lika trevligt med långfika hos Simon.

Det sägs ska regna imorgon så jag hoppas lite att det blir en hemmadag i noll knop med undantag för lite tvättande möjligen. Jag behöver det där noll-knopandet också innan långhelgen är över.

Lördagen i bilder

Det är ju alldeles för lite bilder i den här bloggen numera, det är väl ett som är säkert. Så jag tänkte passa på att bildbomba den lite med bilder från gårdagen som ju visade sig på sin bästa sida med väder och allt.

Båten fick komma ur sitt vintertäcke och se solljuset igen. Vissa lärdomar av hur vi sätter presenningen har vi allt fått men i det stora hela så höll det hela väldigt bra, till och med den provisoriska hemmasnickrade ställningen som sattes uppepå båten.

Och medan rengöringsmedlet gjorde sitt tog vi oss en promenad till den intilliggande campingen i Sikeå. Inte så stor, men med viss charm måste jag säga. Vad sägs om busshållplatsen? Hur den faktiskt funkar vet jag inte riktigt, men den gamla telefonen fick åtminstone mig att tänka att batmobilen lurar i närområdet nånstans...

Och utsikten från säsongscampingen (husvagnar etc som står hela säsongen) var det inte nåt fel på heller. Och redan var det full aktivitet på campingen, ett flertal gäster höll på att sätta upp altaner (!), staket och annat kvasi-sommarstugigt. "Nästan så jag ser charmen", sa M och möttes av en bekymmersrynka i mitt ansikte.

Men så dök "Lady in Red" upp och jag såg plötsligt charmen också. Jag gick inte nära nog för att bedöma komforten i att bo i en gammal buss, men nog ser det rätt spännande ut?

Men nä, vi har ett hus som renoveras och en båt som tar en hel del tid, jag tror vi nöjer oss så för ett tag.

På vägen hem stannade vi till hos svägerskan och hälsade på hennes får. Lil'sis blev genast populär och fick lov att stå såhär (fast med en hand på varsitt får) en bra stund. Riktigt kelvänliga var de. Och ursöta! Jag kan nog hellre tänka mig nåt sånt här än en husvagn. Nån gång senare i livet. (Och om nån nu undrar; nej de här fåren äts inte upp, de finns till för sig själva, så att säga.)

So this happened today...

Vi valde till sist att skippa den färdiga ställningen för 3000:- man kunde beställa från butiken. M:s svåger erbjöd sig lika snällt som alltid att hjälpa till att göra en egen ställning av lite överblivet virke, några vinklar och lite skruv. Jag höll mig på marken och sågade till brädbitar efter beställning från M och O som stod uppe på båten. Och det blev ju riktigt bra, inte sant? Nu när presenningen är på och allt så är båten redo för den snö som komma skall. Förhoppningsvis så far den av som den ska nu.

Skönt, en sak att pricka av från snart-är-det-vinter-listan!

Lyft med liten båt

Nu är hon uppe på land, "vår" Nelly. Och det var ju lite av ett äventyr. Jag har noterat några saker till nästa år att komma ihåg. Som att det snarare tog halva dagen än ett par timmar och att en termos med varm dryck samt några mackor inte hade varit fel när upptagningen sker så sent som i slutet av september. 

Men det var allt lite spännande. Jag vet inte om vi kanske såg ut som "stadsbor" till en början men så snart vi började göra vad vi kunde för att hjälpa till med lyftandet av de båtar som var före oss så var det hjärtlig stämning på plats. Mest spännande var det kanske när den stora 18 ton tunga motorbåten skulle tas upp. Då kom det en riktigt stor kranbil till hamnen för att göra lyftet, hamnkranen var på tok för liten.

Och det var tack och lov inte vi som var minus 10 cm från att trilla i vattnet (en dryg arm var under ytan) utan en annan, vad vi i vart fall gissar, "nykomling" och det var istället M:s snabba agerande med båtshaken som gjorde att ingen "man överbord" behövde plockas upp från vattnet. När det väl blev Nellys tur var lyftet snarare en av de mest problemfria och vagnen visade sig vara som klippt och skuren.

På väg upp

Dessutom fick vi möjlighet att se hennes köl och tack och lov såg det precis så bra ut som säljaren sa att det skulle göra. Inga synliga bekymmer alls faktiskt. Nu är det mest annat som ska trimmas till under vintern, som att stärka seglen, sy upp en ny sprayhood, ersätta en vajer som försvann i djupet vid avmastningen osv. 

Liten finbåt bredvid något större båt. Skulle ändå inte byta.

Men det är ett tag kvar till nästa säsong drar igång. Jag längtar faktiskt lite redan. Tänk att det skulle bli så ändå.

"...och stora havet"

Jag skulle ju dra gårdagens äventyr lite kort. Vi gav oss av, M, Lil'sis och jag, från hemmahamn vid 10 på förmiddagen med kurs mot Sikeå Hamn några mil norrut. Det var en jättemysig resa och vi tog en extra omväg utåt havet, för att få känna på lite mer vågor och verkligen få känslan av att vara på "stora havet". I Sikeå Hamn bor M:s storasyster så hon stod med familj och väntade i gästhamnen när vi la till ett par timmar efter avgång. Vi gjorde en tur till loppisen, tog en fika och strosade runt lite i allmänhet och pratade strunt. Väldigt trevligt.

Navigeringsteamet

Sen skulle vi hem på eftermiddagen. Vi kände att det blåst upp lite men det verkade inte värre än att det skulle bli lite mer 'segling' av det. Så vi for iväg. Och ganska snart radade misstagen/oturen/problemen upp sig. När vi skulle hissa segel en bit ut fick vi först inte loss bommen, väl ute var det ganska ordentliga vågor och vinden blåste åt sämsta möjliga håll för vår del. Så hur vi än försökte kryssa så kom vi inte direkt särskilt mycket längre söderut. Vågorna blev allt större sköljde över båten och gjorde oss dyngsura. Sen lossnade främre seglet, focken, på nåt märkligt sätt så M fick klättra ut och försöka få fast den. I blåst med vågor över båten. Väl tillbaka lossnade storseglet från bogen (tror jag det heter, kom ihåg att jag är rätt mycket rookie...) genom en usel bult, så det bara for runt och vi hade svårt att hålla koll på det, rodret och se till att alla satt kvar i båten. Att ha M klättrande där i fören på båten under de förutsättningarna, utan säkerhetslina, var ingen fröjd kan jag lova. Nu tar han inga större risker än han tror han klarar, men man vet ju aldrig.

Ja, det hände fler grejer och även om det egentligen inte kändes okontrollerat så var det allt annat än den mysiga upplevelse vi haft på förmiddagen. Det, plus att vi inte tog oss söderut nåt nämnvärt, gjorde att vi till sist tog det förnuftiga beslutet att hala seglen (i den mån det gick, som sagt; allt strulade till sig som kunde) och gå tillbaka till Sikeå för motor.

Där mötte familjen upp igen och erbjöd genast en varm välkomnande famn och ett mål oändligt god middag på torpet innan vi lånade bilen och for hemåt. Dock inte som några nedslagna hjältar; vi lärde oss en massa och kom ju hem helskinnade. Übertrötta, men vid gott mod. Det blev ju om något en spännande historia att berätta...

En liten (med betoning på liten) filmsnutt från 'den behagliga utresan':

Seglaräventyr

En händelserik dag på så många sätt. Mest har det varit smått underbart faktiskt, med en liten skopa halvpanik och läskigheter också. Men allra mest underbart. Vi for vid tio imorse med båten och har egentligen ganska just kommit oss hem. Fast utan båt, den står i en annan hamn under natten.

Jag ska berätta mer imorgon, nu ska jag krypa ihop med mannen i soffan en liten stund innan vi somnar så det dånar, troligtvis, av utmattning efter en lång dag.

Tisdag

Och så blev det sådär sent igen. Men det har varit en bra dag. Soft på jobbet, ute i god tid med uppgifter osv. Sen äntligen en middagsdejt med bäst-Simon, som det känns som att jag aldrig ser längre. Måste se till att han skaffar sig ett 7-16-jobb, tror jag... Han, jag, M och Lil'sis träffades på stan, åt middag på Vezzo och gick sen för en kaffe på Costas. Väldigt trevligt och efterlängtat.

Så det blev en del senare hem från jobbet än vanligt. Och nu måste vi ju tydligen natta båten om kvällarna också så det blev en skön promenad ner till hamnen innan vi gömde oss hemma på varsin våning med varsin dator framför samma nerdiga spel... Jo och så har jag legat i blöt i badkaret en stund med förhoppningen om att den plötsligt onda axeln/nacken skulle mjuka till sig lite och sluta göra ont. Det fungerade inget vidare. Det känns som att nåt har hamnat i kläm, jag kan inte riktigt böja huvudet åt höger sida utan att det gör ont just där, och stundtals under dagen har fingrarna liksom domnat bort. Jag låg väl tokigt natten som var, får väl försöka ligga tokigt åt andra hållet inatt då och se om det jämnar ut sig :)

Godnatt båten!

Måndag

Lika obligatorisk som fredagströttheten verkar måndagströttheten ha blivit. Självförvållat, då jag kom i säng sent igår. Sen att jag vaknade ett par gånger av en skruv i form av låtsasmaken som låg och vred sig för att han inte kunde somna, det gjorde kanske inte saken bättre. Varmt var det, ett myggfönster verkar vara ett måste.

Det fina vädret passade på att gömma sig så snart jag lämnade kontoret, verkar det som. Under dagen var det strålande sol och tokvarmt, men nu ikväll känns det mer molnigt och lite blåsigt här vid kusten. Det ska bli kuling imorgon, fick vi veta av en bygranne då vi var nere och tittade till båten. Jag börjar verkligen se fram emot en segeltur, även om det samtidigt känns lite läskigt faktiskt. Det var länge sedan jag seglade och då var det inte riktigt under samma förutsättningar. Det var mer skärgård, här är det öppet hav alldeles utanför skäret nästan. Men spännande ska det bli. Vill det sig väl kanske det blir en trevlig dagstur eller två under semestern. Eller varför inte en övernattning? Det vore mys!

Båt-blogg

Idag var dagen för premiärturen med M:s nyligt inköpta segelbåt (eller 40-årskrisen, som jag elakt kallar den när han är på rätt humör...). Mycket spännande! En resfebrig man i förnekelse hämtades upp före klockan sex imorse av sina föräldrar och sen for de norrut till Skelleftehamn för att segla hem den. M, hans pappa och en annan segelkunnig släkting teamade sen ihop sig och fick på köpet ett perfekt seglarväder.

Jag följde dem via gps-sändaren på båten och förvånades över hur snabbt det gick. De startade halv åtta på morgonen och trodde före avfärd att de skulle väntas hem vid 19-20-tiden som först. Och jag hade planer att stå på bryggan och kanske få fota eller filma när de gjorde hamn för första gången. Istället kom de fram just före kl 17 och jag som efter en gps-uppdatering försökt skynda mig hem efter jobbet satt istället fast i ett vägarbete på E4:an och kom hem retsamma 20 minuter för sent. En liten besvikelse faktiskt.

"Den nya kärleken"

Den slutkörda mannen sover redan gott på soffan sedan en timme tillbaka och kommer garanterat ångra att han inte följde klok-Annas goda råd som hon delade med sig av igår; han ser nu istället ut som en kräfta i ansiktet. Han verkar i vart fall väldigt nöjd och jag har varit ombord på underverket och drabbats av ruset litegrann iallafall. Jag ser fram emot att följa med ut, det ska bli jättekul!