Jag skulle ju dra gårdagens äventyr lite kort. Vi gav oss av, M, Lil'sis och jag, från hemmahamn vid 10 på förmiddagen med kurs mot Sikeå Hamn några mil norrut. Det var en jättemysig resa och vi tog en extra omväg utåt havet, för att få känna på lite mer vågor och verkligen få känslan av att vara på "stora havet". I Sikeå Hamn bor M:s storasyster så hon stod med familj och väntade i gästhamnen när vi la till ett par timmar efter avgång. Vi gjorde en tur till loppisen, tog en fika och strosade runt lite i allmänhet och pratade strunt. Väldigt trevligt.
 |
| Navigeringsteamet |
Sen skulle vi hem på eftermiddagen. Vi kände att det blåst upp lite men det verkade inte värre än att det skulle bli lite mer 'segling' av det. Så vi for iväg. Och ganska snart radade misstagen/oturen/problemen upp sig. När vi skulle hissa segel en bit ut fick vi först inte loss bommen, väl ute var det ganska ordentliga vågor och vinden blåste åt sämsta möjliga håll för vår del. Så hur vi än försökte kryssa så kom vi inte direkt särskilt mycket längre söderut. Vågorna blev allt större sköljde över båten och gjorde oss dyngsura. Sen lossnade främre seglet, focken, på nåt märkligt sätt så M fick klättra ut och försöka få fast den. I blåst med vågor över båten. Väl tillbaka lossnade storseglet från bogen (tror jag det heter, kom ihåg att jag är rätt mycket rookie...) genom en usel bult, så det bara for runt och vi hade svårt att hålla koll på det, rodret och se till att alla satt kvar i båten. Att ha M klättrande där i fören på båten under de förutsättningarna, utan säkerhetslina, var ingen fröjd kan jag lova. Nu tar han inga större risker än han tror han klarar, men man vet ju aldrig.
Ja, det hände fler grejer och även om det egentligen inte kändes okontrollerat så var det allt annat än den mysiga upplevelse vi haft på förmiddagen. Det, plus att vi inte tog oss söderut nåt nämnvärt, gjorde att vi till sist tog det förnuftiga beslutet att hala seglen (i den mån det gick, som sagt; allt strulade till sig som kunde) och gå tillbaka till Sikeå för motor.
Där mötte familjen upp igen och erbjöd genast en varm välkomnande famn och ett mål oändligt god middag på torpet innan vi lånade bilen och for hemåt. Dock inte som några nedslagna hjältar; vi lärde oss en massa och kom ju hem helskinnade. Übertrötta, men vid gott mod. Det blev ju om något en spännande historia att berätta...
En liten (med betoning på liten) filmsnutt från 'den behagliga utresan':
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar